Twingly statistik

fredag 13 mars 2009

Vardagskvällar i Borensberg

Några vardagskvällar i kyrkorna i Borensberg.

Som jag tidigare har berättat har jag funnit min plats i Svenska kyrkan, där jag också haft min kantorstjänst i mer än tjugofem år. Vi har det bra här i Borensberg med flera kyrkor och samfund och jag är vän med dem alla..

Det var Lovsångsgudstjänst i onsdagskväll i Björkhällakyrkan, där vi sjöng många fastepsalmer både gamla och nya och där Diakonen Roney Petterson talade. Det är så fint att komma till den kyrkan, mitt i centrala Borensberg, med sin vackra altartavla, målad av Borensbergskonstnären Anders Gustafsson. Om jag får välja på karaktären av de gudstjänster till vilka jag gärna går, så är det där man prioriterar Ordets förkunnelse, gärna med psalmer till orgel.

Dagen därefter besökte jag Pingstkyrkan och var med på församlingens bönemöte. Vi samlades i ett av kyrkans mindre rum. Miljön kändes trygg eftersom alla var bekanta. Vi växelläste ur Lukas evangelium, ett kapitel som handlade om hur Jesus förberedde påskmåltiden med sina lärjungar.Det var så enkelt. Vi sjöng några sånger a capella ur Segertoner. Sedan bad vi och välsignade varandra.. Det är inte alls så konstigt som det låter. Det handlar egentligen om att inspirera varandra och ge tröst och uppmuntran..

När vi praktiserar detta så använder vi samtidigt en nyckel, om jag nu får använda bilden. Med denna nyckel kan vi stänga eller öppna för Gud. Ja, men är det inte alltid öppet till Gud säger du kanske. När templets förlåt rämnade, så öppnades vägen till det allra heligaste, och därför behövs inga stängda dörrar. Vi har rättighet att vända oss direkt till Gud. När hände detta? Det var när Jesus dog för oss på Golgata, och gav sitt liv för oss. Dessförinnan måste översteprästen i templet vara medlare mellan Gud och människa och ingen hade tillträde till det allra heligaste. Men nu är den tiden förbi. Vägen till Gud är öppen.

Hur kan jag då tala om en nyckel med vilken vi kan stänga eller öppna?. Det här är kanske litet svårt att begripa för en del och inte alls så självklart. Vi kan nämligen öppna och stänga för oss själva och för varandra. Det ser ut som det är lättare att stänga än att öppna. Det behövs bara att någon säger något negativt eller att man pratar bort tiden i stället för att koncentrera sig på det väsentliga. Därför behövs andlig disciplin, även i ett litet bönemöte där bara några stycken är samlade. Det behövs också tolerans och generositet och mod att våga presentera det som finns inombords. Allt detta måste ske i en ödmjuk och kärleksfull anda.

Att öppna kan också innebära att ge sig hän. Detta passar inte i alla miljöer och kyrkliga sammanhang, men är givetvis något att eftersträva. På en fotbollsmatch ger man sig hän, så varför skulle man inte få göra det i ett kyrkligt sammanhang. Det handlar om hänsynstagande till de människor som samlats. Jag tror inte att man bör uppträda ovärdigt och omdömeslöst utan i stället respektera den tradition till vilken man kommer.

Den här kvällen kom jag till Pingstkyrkan och där får man verkligen ge sig hän. Nu tror jag inte att alla bönemöten skall präglas av hänförelse. Det verkar som en del stunder innebär kamp. Ja till och med så att man kan bli så trött så att man somnar. Vi vet att det var så för lärjungarna när de bad tillsammans med Jesus i Getsemane örtagård. De somnade och Jesus kämpade ensam i bön och svettades blod i sin kamp.

Det blev både tungotal och jublande lovprisning i det lilla rummet och jag kände hur hela mitt inre vibrerade av Guds kraft. Du får gärna kalla mig för svärmare och dåre som håller på med sådant. Det rör mig inte det minsta. Jag kommer att fortsätta så länge jag orkar och har möjlighet. Inte bara på möten, utan också hemma, ute på mina motionspromenader, när jag ligger i min säng på natten. När ångesten kommer krypande. När ryktena kommer om svåra tider. Då tar jag fram min nyckel. Då öppnar jag dörren till mitt inre och ber att han skall ge mig kraft att möta morgondagen.

Nu undrar du kanske om jag inte trots allt är pingstvän ändå? Jovisst är jag det. Jag är både påskvän, pingstvän och julvän. Helst ville jag vara vän med alla. Jag vill också vara vän med dig. Du är välkommen att ge dig till känna. Vill du vara anonym för andra så kan du bara skriva ditt alias i stället för ditt namn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar