Twingly statistik

tisdag 29 september 2009

DIN CHANS

Jag skrev tidigare en artikel om Helvetet och den förkunnelse om Helvetet som en del ägnar sig åt. Det går bra att läsa om det här om du missade det
JAG VILL GÖRA FÖLJANDE TILLÄGG MED ANLEDNING AV ETT BREV JAG FÅTT FRÅN EN PASTOR:
"Jag har aldrig förnekat att bibeln varnar för helvetet. Det gör den, men fördenskull vet vi inte särskilt mycket, men jag menar att vi vet desto mer när vi ser all ondska som nu förekommer. Poängen i berättelsen om den rike mannen och Lasarus är ju att skildra hur orättvist det är mellan rika och fattiga på jorden. Enligt denna berättelse skulle inte alls hjälpa om någon uppstod från de döda för att den rike mannens bröder skulle omvända sig. Alltså hade talet om helvetet ingen frälsande verkan på männen "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda." Luk. 16:31"
TALET OM JESUS HAR EMELLERTID EN FRÄLSANDE BETYDELSE. DET ÄR VÄRLDENS BÄSTA ERBJUDANDE OCH ATT GÅ MISTE OM HONOM OCH HANS UNDERBARA FRÄLSNING ÄR DEN ALLRA STÖRSTA FÖRLUST EN MÄNNISKA KAN GÖRA. JAG KOPIERAR DÄRFÖR TILL EN PREDIKAN SOM DU INTE FÅR MISSA:
Från Pingstkyrkan i Norrköping en predikan som jag instämmer i helt och fullt:
"Vad händer sen då?

Av Lasse Bjervås 2009-05-05





Vad händer efter döden? Tar allt slut eller är det början på något helt nytt? Får man en andra chans? Finns det en himmel, finns det ett helvete?


Jag tror att vi alla funderar på dessa frågor mer eller mindre. När livet krisar eller någon man älskar har det tufft och inte ser ut att klara sig väcks frågor och undran om livet efter detta. I alla religioner och kulturer finns det olika uppfattningar om livet efter detta. Människan vet någonstans djupt inom sig att det finns något mer än detta liv.

Trots att Bibeln inte svarar på alla våra frågor om livet efter döden ger den ändå tillräckligt mycket kunskap för att vi ska förstå och framförallt visar den vägen till det eviga livet.

Gud vill att alla människor ska räddas

- Det finns en missuppfattning om Gud (det finns flera), att hans mål med människan är att vara den som med glädje sänder människor till ett evigt helvete och njuter av det. Att Gud är en domare som bara väntar att människan ska göra ett fel så att han får orsak att smälla till hårt och obönhörligt.
- Den Gud som Bibeln och Jesus presenterar är något helt annat. Gud är barmhärtig. Han är sen till vrede och har stort tålamod. Han älskar alla människor. Han vill ingen människas död. Gud är kärlek. Gud är god. Guds nåd varar för evigt.
- Gud vill att alla människor ska räddas och lära känna sanningen (1 Tim 2:1-4). Jesus stora uppdrag här på jorden är att världen ska räddas (Joh 3:17). Räddas från vad då? Genom människans avstånd till Gud ligger hela världen i den ondes våld. Mänskligheten är på väg emot skilsmässa, splittring, ondska och död. Konsekvensen av bruten gemenskap med Gud, som är liv, är alltid död. Död betyder skilsmässa. När man dör skiljs man från livet. Bruten relation med Gud innebär att döden blir slutdestination.

2. Övergången från död till liv


- Det är här Jesus kommer in. Han är själva övergången från död till liv. Han upprättar nämligen relationen till Gud med oss. Det som var omöjligt för människan att uppnå genom goda gärningar och religiösa övningar erbjuds genom tron på Jesus.
- Genom att lita på en kraft större än vår egen och erkänna vår egen brist och maktlöshet börjar vi ett nytt liv. Istället för misstänksamhet erbjuds vi tilltro. Istället för rädsla och fruktan erbjuds vi kärlek. Istället för bitterhet erbjuds vi försoning. Istället för skam erbjuds nåd. Gud inbjuder oss att leva livet som han hade tänkt det när han skapade oss. Jesus är långt mer än en god lärare – han är vägvisaren till livet. Han är vägen, sanningen och livet (Joh 14:6).
- Att tro är att börja gå den väg Gud inbjuder oss att gå. Ett steg i taget. Jesus går före och vi följer efter. Han går aldrig vilse, han leder aldrig fel, han går aldrig så fort att vi inte hinner med. Han leder oss hela vägen.

3. Vad händer sen då?


- När Bibeln talar om evigheten är det svartvita bilder som den målar upp. Det är död eller liv. Det är Guds rike eller Satans välde. Det är glädje och fest eller gråt och tandagnisslan. Det är himmel eller helvete. En människa kan gå förlorad. En människa kan välja att säga nej till Guds väg och gå sin egen.
- Nu är det inte vi som dömer vem som kommer till himlen eller till helvetet. Det gör Gud och han dömer alltid rättvist. Ingen kan någonsin överklaga den dag Gud dömer oss. Vi får inte en andra chans. Vi har bara ett liv att leva. Hur vi tar emot Jesus erbjudande är avgörande för våra liv här på jorden och i evighet. Vi återföds inte efter döden och antar en annan skepnad eller kropp. Vi är skapade tills Guds avbild och likhet, unika och oersättliga. En människas liv är mer värt än alla världens skatter och rikedomar.
- Bibeln talar om evig gemenskap med Gud (=himlen) och evig skilsmässa från Gud (=helvetet). Evigheten är inte en massa sekunder, timmar och dagar som staplas på varandra. Evigheten är inte tiotusen miljoner år eller så. Jag tror att det är en annan dimension – ett helt annat tänk.

Avslutning: Jesus erbjuder oss evigt liv. Så länge vi andas har vi alltid möjlighet att tacka ja till hans erbjudande. Det eviga livet börjar i den stund vi tackar ja till Jesus. Det planteras in i vårt hjärta som ett frö som börjar växa och växa och växa för att aldrig dö.

Det innebär att den dag vår kropp inte orkar längre och vi dör fysiskt – fortsätter livet i en annan dimension på ett annat sätt. När dagen kommer då Gud ska döma världen kommer också våra dödliga kroppar att uppstå till ett nytt liv. Hur det ska gå till har jag ingen aning om men det kommer bli fantastiskt.

Det handlar om en total räddningsplan för hela skapelsen som Gud erbjuder genom tron på Jesus Kristus. Vägen är öppen. Inbjudan är given. Nu väntar hela himlen på ditt svar."

söndag 27 september 2009

Ensidig kritik av Livets ord

Det är väldigt lätt att göra sig skyldig till ensidig kritik av Livets Ord, i synnerhet när man hör talas om det sorgliga maktmissbruk som Margareta Sturesson skildrar i sin bok ”Om det så skulle kosta mig livet”. Hon tillhörde inte Livets Ord, men det hon fick vara med om har hänt inte bara i den församling hon tillhörde utan i många församlingar där man minst anat. Det är mycket ensidigt att dra upp Livets Ord som enda exempel på detta. Så här skriver Pastor Lasse i sin blogg
Pastor Lasse funderar:
” Som pastor blir man förtvivlad över det övergrepp som Margaretha utsatts för.

Jag tror det behövs samtal om hur vi är ledare och vilka bilder vi har av oss själva, Gud och de människor vi betjänar.

I de prövningar och svårigheter man möter, utsätts för och utsätter andra för måste man alltid stå i relation för andras korrigering och vägledning. Den ledare och församling som isolerar sig och bara samlar ja-sägare runtomkring sig är alltid ute på farliga vägar.

Det är så en sekt blir till...”

Det handlar inte enbart om detta utan också om vilken undervisning/teologi som finns i en församling. När församlingen upphöjer människor till att vara auktoriteter och förmedlar en teologi som godkänner detta är man också ute på farliga vägar.

Så har skett under hela min uppväxt i Pingströrelsen. Många har blivit utsatta för övergrepp och maktmissbruk. Den lojalitet som fanns hos den äldre generationen för auktoriteter och auktoritärt ledarskap var inte alltid så sund. Så länge den fanns behölls denna maktstruktur. I vår tid är den ohållbar

Det är varken bibeln, pastorn, prästen eller kyrkan som är auktoriteten. Vi kan inte längre böja oss för människor som anser sig vara auktoriteter. Vi har andra auktoriteter i vår tid. Den enda vi skall böja oss för är Gud. Ju förr vi gör det desto bättre eftersom vi en gång tillsammans med alla människor skall böja oss inför honom. Ära vare Fadern, Sonen och den heliga anden

Det finns naturligtvis fog för kritik emot Livets Ord, men samma kritik måste även finnas mot andra församlingar där man gjort sig skyldig till en felaktig undervisning där människor blivit skadade.

Att stå kvar i en församlingsgemenskap där man blivit utsatt är enligt Margareta Sturesson inte att rekommendera, men det är sunt att gå vidare och lämna det gamla bakom sig.

SE INTERVJUN MED MARGARETA STURESSON PÅ DAGENS WEBB TV

måndag 21 september 2009

Läs bibeln, koranen och talmud

Har religionerna något sunt att förmedla i en tid där de förknippas med extremism och terror. Svar: Ja det finns hopp om vi inte hemfaller åt resignation och osund teologi.
Se två berömda tal av President Obama på följande länkar:

1. USA:s president Barack Obamas länge emotsedda tal om relationen mellan USA och den muslimska världen handlade om en rad känsliga frågor.

2. Om det fortfarande finns någon därute som tvivlar på att USA är en plats där allt är möjligt, som undrar…..

Inför morgondagens betydelsefulla fredsmöte ber vi till Gud om att en fred skall bli möjlig och att ett nytt hopp kan få börja gry.

söndag 20 september 2009

Om överdrifter och osund spekulation.

Guds rike finns här och nu och för att förkunna det och söka det först av allt, som vi fick lyssna till i denna söndags texter, behöver vi stanna, se och lyssna. Stop, look and listen. För att förstå meningen med livet behöver vi vara verklighetsförankrade lika mycket, ja till och med ännu mer än i Bibeln. Att tolka framtiden enbart med de profetior vi tror oss kunna utläsa är inte en sund väg. Om detta handlar en mycket läsvärd gästkrönika i tidningen Dagen
Läs den genom att klicka här.

Hänvisar även till det jag själv skrivit tidigare på de här länkarna:
Jag väntar på att Jesus skall komma

Fatalist på mer än ett sätt

Kära läsare som besöker min blogg. Vi måste hjälpas åt att få de människor som använder sig av dessa osunda spekulationer att sluta upp med att svärta ner det värdiga budskap som Herren ber oss förkunna med frimodighet och nytt engagemang.

Ett brev från en pingstpastor

Jag fick ett brevsvar ifrån en pastorskollega. Det är egentligen mycket begärt att man skall få ett svar när man har skrivit ett kritiskt brev med ifrågasättande formuleringar. Så skedde emellertid.

Visserligen tyckte pastorn att jag var alldeles för färdig för att ett samtal skulle kännas riktigt givande. Jag kan förstå att han tyckte det om det förhåller sig på det viset. Det är ju som bekant ganska svårt att lära gamla hundar att sitta. Nu är jag ingen gammal hund eller rättare sagt jag känner mig långt ifrån färdig. I stället är det så att jag med åren fått en annan position än tidigare. Jag behöver inte försvara något religiöst sammanhang, men jag får lyssna inåt och fråga efter Andens ledning. Stanna upp och lyssna till hjärtat.

Räcker detta om man ber till Gud om ledning? När jag tidigare var i den situationen att jag måste försvara det sammanhang i vilket jag stod kände jag ett tvång som var en belastning. Detta innebär inte att man skall nöja sig med en egen tolkning av situationer som kan uppstå. Är man så färdig vill man definitivt inte förändras.

Varför uppträder vi ofta som om vi ägde sanningen och att vi med denna kunskap som vi säger oss besitta bekämpa alla som inte vill uttrycka sanningen på exakt samma sätt.

Jag vill inte använda ordet väckelse när jag tänker på framtiden. Förnyelse är ett bättre ord. Denna förnyelse kan se mycket annorlunda ut beroende på vem som formulerar den. Om jag längtar efter en sådan förnyelse så behöver jag någon att dela tankar med, men det måste vara någon som är lika bristfällig som jag ger uttryck för att jag är. Jag hoppas hur underligt det än låter att jag är bristfällig. Jag vill inte vara färdig än

Pastorn som svarade på mitt brev var i samma ålder som jag. Han menade att han sedan ungdomen känt trygghet i vissa frågor. Det kan nog vara på det viset att det känns svårare att bryta upp från det man länge ansett vara rätt. Många anser att det absolut inte får ske. Det finns också frågor som vi aldrig behöver få ett fullständigt svar på, men vi bekänner ändå vem vi tror på. Ingen kan komma utifrån och begära att jag skall bryta upp från de värderingar jag alltid upplevt vara rätta och i vilka jag känner en fullständig trygghet. men om en varningsklocka ljuder i mitt eget hjärta att något är fel då vill jag helst bli korrigerad.

Han tyckte dessutom att jag använde svepande formuleringar. Det är möjligt att uppfatta allt det jag här har skrivit som svepande formuleringar om man inte delar min mening. Finns det andra sätt att ha ett givande samtal än att vinna eller förlora? Jag vill gärna tro det.

Thomas a Kempis sade en gång att en ödmjuk självkännedom är en säkrare väg till Gud än djupsinning och vetenskaplig forskning

torsdag 17 september 2009

Svenska kyrkan för dem som vill men inte vågar.

Lars Stjernkvist skrev i en insändare i Dagen den 10 september: att Svenska kyrkan skiljer sig från andra kristna samfund i sin roll som folkkyrka. Han anser att kyrkans roll i samhället är viktig och har därför ställt upp som kandidat för Kyrkomötet. Han menar dessutom att han är en ganska typisk medlem ibland nästan sju miljoner svenskar. Inte särskilt flitig som gudstjänstbesökare vill han ändå ha kyrkan i sitt liv vid högtider, i glädje och i sorg.

Under min tid som kantor i Svenska kyrkan i över 25 år har jag upptäckt att det finns en mycket stark önskan hos många att få ha Svenska kyrkan just som en sådan folkkyrka som inte ställer höga dogmatiska krav på sina medlemmar utan är så som Ingela Aagardh uttryckte det: ”En lagom trasig kyrka.” vid sidan av de andra samfunden.
Det är ingen nyhet att många frikyrkomedlemmar vill delta aktivt i Svenska kyrkan på olika sätt, men det måste ske solidariskt med Svenska kyrkans policy. Har man andra ambitioner borde man inte ställa upp.

Den misstänksamhet som finns hos många att det skulle finnas politiska infiltratörer som försöker ta sig in i kyrkan för att styra är säkert överdriven. De som åtar sig uppdraget har nog i de flesta fall ett visst kyrkligt intresse oavsett vilket politiskt parti man tillhör. I många fall åtminstone på platsen där jag bor går man samman i politiskt obundna listor. I det kyrkoval som sker på söndag har många frikyrkomedlemmar, som fortfarande är dubbelanslutna fått uppmaningen att delta i kyrkovalet. Detta tycker jag är bra, ty det är ju genom ett aktivt deltagande som vi kan förhindra att fel personer väljs in. Det enda som gör mig förvånad är att en av de frikyrkoledare som uppmanar folk att rösta, deklarerar att han gått ur kyrkan. Hur kan han då vara intresserad? Mycket märkligt tycker jag.
Vi kan var och en vara med och påverka, så därför vill jag uppmana alla att delta i kyrkovalet på söndag.
Om vi inte gör det, finns det risk att extrema grupper tar kommandot över kyrkan. Detta är absolut inte önskvärt. Att vara likgiltig kan få oanade konsekvenser.

Debattartikel i ämnet i Dagen

måndag 14 september 2009

En ny tid ger mig nya drömmar

Den tid vi just nu lever i är spännande och märklig på många sätt. Det finns många som ägnar sig åt att förutsäga hot och faror bakom varje vägkrök, medan andra tror på nya möjligheter.

En kristen människa har en önskan att Guds rike skall bli synligt i världen. Frågan är hur detta skall ske.

Jag frestas ofta att delta i det åsiktskrig som råder bland kristna bloggare, när jag märker hur långt ifrån varandra som kristna trossyskon kan vara. Det är så lätt att hemfalla åt åsikter man själv anser vara rätta och använda dem som vapen mot den som tänker annorlunda. Detta är inte den framkomliga vägen alla gånger. Det är inte genom retorik som andliga segrar skall vinnas utan genom kärlek och samförstånd.

Nu för tiden har man lyckats att sätta politisk etikett på de kristna. Man talar till exempel om höger och vänster kristna, liberaler o.s.v.

Ekumeniken har tidigare handlat om samfundsgränser. I det som nu sker kan jag skönja andra hoppfulla signaler. Det krävs mycket stor vakenhet och intellektuell skärpa ibland andliga ledare för att våga gå in i det nya med frimodighet. Tiden medger inte att sila mygg och svälja kameler vilket ofta sker när ledare med stort inflytande använder sitt ansvar på fel sätt. (Nu antyder jag, men den som läst mina tidigare bloggar vet vad jag menar.)

Den nya tid jag ser fram emot förenar kristna och andra rätt tänkande människor i kampen för alla människors värde oavsett ras, kön, kultur eller religion. Det finns en mångfald av läror och uttryckssätt. Dessa skall vi välsigna så långt det är möjligt, men vi kan aldrig kompromissa med de värden som handlar om fred mellan alla människor. Där måste vi ta avstånd från våld och förtryck. Om vi kristna allierar oss med sekulära stater som använder krigiska metoder för att förverkliga politiska syften så måste vi protestera.

Om det inte finns utrymme för samverkan på lokala orter, så skall vi åtminstone försöka att inte motverka och misstänkliggöra varandra. Välsigna varandra och önska varandra fred!

Möjlig enhet av Torsten Åhman Gästkrönika i Dagen här.

söndag 13 september 2009

Helvetet

Min tro på helvetet har inte någon frälsande betydelse för mig. Den är inte ens nödvändig eftersom jag ingenting vet om helvetet. Det vill säga det helvete som många tror skall inträffa efter döden och som många anser att bibeln varnar för. Hur det är med den saken behöver jag inte veta. Det finns en del som spekulerar och menar att bibeln ger en tydlig bild av helvetet. Tyvärr verkar det som människors nyfikenhet dras till dessa fanatiker. När kuvade människor lever i okunnighet användes dessa antydningar för att skrämma människor. Sådana metoder håller inte Vad jag däremot vet om helvetet är att det finns här på jorden. Det är summan av all ondska som vi bevittnar. Människan har skapat helvetet på jorden genom sina onda gärningar. Det behövs inga bevis för mig. Jag vet redan.. Om det nu är så att helvetet representerar mörkret och ondskan på jorden medan vi lever så borde vi fly mörkret och sträva efter det goda i livet före döden. Vi borde skapa en bättre värld för våra medmänniskor. Respektera och älska varandra. Det gör vi inte genom att förkunna om helvetet. Helvetesförkunnelsen har ställt till många problem för människor. Det har ofta skett i oförstånd. Detta förstör trovärdigheten precis som annan spekulativ förkunnelse. Vi ska inte resignera inför det onda vi ser och tro att det ingår i Guds plan. Min Gud är en god och barmhärtig Gud och där barmhärtighet och kärlek bor, där uppenbarar sig Gud och man kan lätt känna igen honom där.
JAG VILL GÖRA FÖLJANDE TILLÄGG MED ANLEDNING AV ETT BREV JAG FÅTT FRÅN EN PASTOR:
"Jag har aldrig förnekat att bibeln varnar för helvetet. Det gör den, men fördenskull vet vi inte särskilt mycket, men jag menar att vi vet desto mer när vi ser all ondska som nu förekommer. Poängen i berättelsen om den rike mannen och Lasarus är ju att skildra hur orättvist det är mellan rika och fattiga på jorden. Enligt denna berättelse skulle inte alls hjälpa om någon uppstod från de döda för att den rike mannens bröder skulle omvända sig. Alltså hade talet om helvetet ingen frälsande verkan på männen "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda." Luk. 16:31"
TALET OM JESUS HAR EMELLERTID EN FRÄLSANDE BETYDELSE. DET ÄR VÄRLDENS BÄSTA ERBJUDANDE OCH ATT GÅ MISTE OM HONOM OCH HANS UNDERBARA FRÄLSNING ÄR DEN ALLRA STÖRSTA FÖRLUST EN MÄNNISKA KAN GÖRA. JAG LÄNKAR DÄRFÖR TILL EN PREDIKAN SOM DU INTE FÅR MISSA KLICKA HÄR!

fredag 11 september 2009

Bönernas kretslopp

Jag tror på våra böners kretslopp. Vi måste tro att bönen har en pågående betydelse. En ständig böneaktivitet är nödvändig för att det goda skall segra. Guds stora allomfattande kärlek ryms i dessa böneskålar. Guds kärlek till alla människor, men även Guds vrede över ondskan på jorden.

Förutom denna böneaktivitet som aldrig får upphöra måste vi tillsammans, i vilket läger vi än befinner oss, gemensamt och var för sig arbeta för fred och mänskliga rättigheter. Att vinna människor för min egen församling är inte lika viktigt som att vinna människor för det jag tror på.

Några verser ur min senaste sång som jag snart skall spela in: Bönernas väg:

”Jag ser upp emot berget till Guds hus, från en avlägsen plats på vår jord.
Bönerna lyfter till destination, för sitt kretslopp i oändlig rymd……………
Han är vännen när svårigheter möter, och han vädjar med rop utan ord.
Vet vad han menar och vet vad han vill, när jag kommer med bönens begär.....
Duvan kom ifrån mörkaste vatten, med ett grönskande blad i sin näbb,
Nu kan jag andas och vingarna bär, när de lyfter till urtidens hem.”

onsdag 9 september 2009

Andlig våldtäkt

Här några länkar med anledning av en bok som nyligen kommit ut. Författarinnan skriver själv en artikel i tidningen Dagen där hon efterlyser flera röster från pastorer och andliga ledare. LÄS HÄR


Margareta Sturessons bok: ”Om det så skulle kosta mig livet.”http://www.bokus.com/b/9789173870139.html?pt=search_result&search_term=margaretha%20sturesson

Det är en bok som väcker starka och vämjeliga känslor något man kan läsa om i Pastor Lasse funderar, där han med anledning av att ha läst denna bok skrivit ett inlägg
Hur destruktiv kan en församling bli? http://pastorlasse.blogspot.com/2009/09/hur-destruktiv-kan-en-forsamling-bli.html

Även Ingemar Bjärneroth skriver i Dagen en artikel som jag rekommenderar:
Våga ifrågasätta och samtala med respekt
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177320

Pastorer och andliga ledare har ett oerhört ansvar hur man hanterar dessa frågor i fortsättningen. Det är tyvärr inte bara i Kingdom Center och andra mindre sekter där det förekommer maktmissbruk och övergrepp mot människor. Överallt där människor ställer sig i centrum och glömmer sitt uppdrag att vara tjänare åt Gud och människor löper man denna risk. Detta samtal behöver verkligen fortsätta med respekt och ödmjukhet.

Se annan artikel i Dagen i ämnet

tisdag 8 september 2009

Tvärsäkert påstående

Sten Gunnar Hedin beskyller dem som inte tänker i samma banor som honom för tvärsäkerhet. Han menar att Palestinavänner som avfärdar fördömanden mot den islamistiska teokratiska diktaturen som israelisk propaganda inte borde göra det. Detta är lika viktigt som att avfärda seriös kritik mot Israel som antisemitism. Med andra ord borde man tiga och inte yttra sig i sådant man inte begriper. Nu tror jag inte att alla Palestinavänner gör sig skyldiga till det som Hedin antyder. De kan ju vara både Israelsvänner och Palestinavänner.

”Kritik som framförs med svepande retorik är djupt bekymmersam” fortsätter författaren. Ja så är naturligtvis fallet om kritiken inte är sann. Det är ju inte någon nyhet att tidningar sådana som Aftonbladet skriver mindre trovärdiga saker. Om det hade handlat om något som händer i Afrika hade man nog inte uppehållit sig så länge omkring det. Men nu handlar det om övergrepp som sker i Mellanöstern av den sekulära staten Israel. Då får man inte yttra sig, ty det kallas för antisemitism.

Hur länge skall Hedin med flera fortsätta att blåsa ut dimridåer omkring detta. Han påstår att de som har sådana åsikter som jag nu publicerar tillhör vänsterdebattörerna. Då ska jag upplysa om att jag har definitivt ingen politisk etikett på mitt visitkort. Men jag förbehåller mig rätten att utan tvärsäkerhet yttra mig i denna fråga

Mindre tvärsäkerhet behövs i Mellanösternkonflikten

måndag 7 september 2009

Det profetiska ordet och Israel

Det finns en del predikanter som anser att de har rätt att förkunna budskapet om det profetiska Ordet, Israel och den underbara framtid och evighet som väntar. Den rätten kan naturligtvis ingen ta ifrån dem, men då behöver man i stället fråga om undervisningen är sund och väl förankrad i den verklighet vi i dag upplever.

Det är nämligen så att en stor del av denna eskatologi bygger på villfarelse.

Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.

En av dessa eskatologiska irrläror är darbyismen. Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.

Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt.

Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse
som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt?

Det finns en historisk förklaring till detta.Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande.

Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta.

Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran.

Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.

Öppet brev till Bengt Malmgren

Borensberg 2009-09-07

Bäste Bengt!

Jag har nu, för vilken gång i ordningen vet jag inte, läst igenom det du tidigare skrivit och det senaste brevet. Det är inte svårt konstatera att vi delar en del meningar ganska väl utan att riktigt förstå det, men samtidigt märker jag att det finns frågor som lätt kan missförstås. Den risken får man alltid ta när man delar tankar.

Begreppet lydnad är inte främmande för mig och inte heller oväsentligt. Går vi till Guds Ord, den heliga Skriften så är ju Jesus vår stora förebild. Han blev lydig intill döden. Det står att han lärde sig lyda genom att lida. Läser vi 1. Petr 1:22 så ser vi att lydnaden till sanningen var en nyckel till uppriktig kärlek bland de första kristna.

Vi är mycket överens om att det inte handlar om att befästa maktpositioner. Historien visar ändå att så har skett och så sker gång på gång och när det sker så vill man helst inte tala om det. Det skall gömmas så att ingen får granska det och dra upp det i ljuset.

Jag skrev på min blogg en artikel om Lewi Pethrus. Du får gärna läsa den om du inte gjort det. Jag hade förmånen att få ha honom som bibellärare på Bibelskolan i Stockholm för många år sedan. Dessutom fick jag ju lyssna till honom och var även jag en hängiven beundrare av hans ”faderliga” omsorg om hjorden, eller jag kanske skulle ha skrivit ”herdelika” Han var en herde, en stor ledare som fick betyda mycket för Pingstväckelsen och det andliga skeendet i vårt land. Men låt mig skynda mig och säga: Han var bara människa. Han sa själv ungefär så här: ”Vi vet vilka fel våra förfäder gjorde och vi gör inte samma fel. Våra efterkommande gör inte samma fel som vi, men de kommer att göra andra fel.”

Den äldre generationen, till vilka min far tillhörde (f.1901) var inte lika kritisk till ledare utan hade lärt sig att underordna sig på ett helt annat sätt än vad vi kan. Jag tror inte vi kan begära att folk ska vara sådana i vår tid. Just därför fanns det utrymme för sådana auktoritära ledare som Lewi Pethrus. Det var ett ganska maktfullkomligt system som inte alltid var lett av Guds Ande.

Pappa sa: ”Du ska lyssna till L.P. för han är en Andens man.” Jag hade svårt att lyssna utan att få ifrågasätta. Så var det också för de första människorna i Edens lustgård när de fått kunskap. De samtalade med Ormen och han frestade dem med frågan: ”Skulle Gud ha sagt?”

Ormen använder lögnen för att lura människan När vi läser om hur Jesus frestades så är situationen annorlunda eftersom Jesus visste vad som stod skrivet. Gång på gång så svarar han Lögnaren: ”Det står skrivet”

När man ifrågasätter, vilket jag anser att man måste göra, särskilt i vår tid, så måste man först av allt vara ärlig. Sedan måste man inse sin egen begränsning. Därefter eller kanske först av allt skall man göra som Jesus gjorde använda Guds Ord på rätt sätt. Det innebär inte att man söker stöd för en felaktig tanke. Det är bara Guds helige Ande som kan leda oss rätt. Han är Hjälparen, sanningens Ande, precis som du hänvisade till Johannesbrevet, den som skall undervisa oss.. Detta kan man inte göra på ett slarvigt sätt, så som jag var med om förr i tiden när man tog ”manna” Om du inte vet vad det är så skall jag förklara.

Vi förflyttar oss cirka femtio år tillbaka. Den unge mannen Rolf har kommit på besök till en tant och farbror, ett gudfruktigt par som hade kontakt med Gud på ett alldeles särskilt sätt. ”Sätt dig nu här hos oss”, säger farbror Helge, så ska vi ta var sitt manna. Ett till dej Rolf, ett till Gärda och ett till mej. Jag kan ännu för mitt inre se hur det lyste i farbror Helges ögon när han läste upp de olika Gudsorden som vi fått. Detta är stunder jag inte kan glömma. Jag sätter stort värde på dem och att jag fick ha detta helgade par som vänner. När farbror Helge bad så använde han en samtalston. Han talade med Gud som om Gud hade varit alldeles bredvid honom. Tack Gud för tant Gärda och farbror Helge.

Trots denna upplevelse från tidig ungdom så vill jag inte rekommendera denna typ av bibelläsning. Den är mycket naiv och kanske kan hjälpa någon, det vill jag inte förneka. Det finns bättre sätt att studera Bibeln.

Det du skriver om läroämbete och andliga gåvor och tjänster i församlingen är också välbekant för mig och jag håller med dig i det du skriver och har inga invändningar därtill
Citatet från Lumen Gentium försöker jag ta till mig. Till exempel:
” De troende, som har mottagit smörjelse från den Helige (jfr 1 Joh 2:20, 27) kan betraktade som ett helt, inte fara vilse i sin tro; denna särskilda egenskap hos det hela framträder i och genom hela folkets övernaturliga trosmedvetande (supernaturali sensu fidei totius populi) när helheten, "alltifrån biskoparna intill de sista lekmännen"* ger uttryck för sin universella samstämmighet i tros- och sedefrågor.”

Det handlar om vikten av att leva under Andens ständiga smörjelse.Då måste man väl ändå skilja på dem som säger att de är Karismatiker och de som verkligen är det. Men det kanske inte är vår uppgift eller vad tror du?
Här talas det ju om ett slags enhet som är helt annorlunda än det vi ser i dag. Det som Jesus förespråkar i sitt enhetstal (avskedstalet) Kan vi komma dithän eller skall vi sträva efter det utan att tro på en sådan fulländning i en så bristfällig värld som vår.

Det är intressant med det som du citerar: ”hela folkets övernaturliga trosmedvetande.”
Jag är som du vet vid det här laget en ganska misstänksam person. Därför måste du förstå när jag skriver att jag tror att en del anser sig ha detta trosmedvetande mer än andra. Detta kallar jag andligt högmod.

De verkliga trosmedvetarna är nog de som inte själva vet att de är medvetna. Lite kryptiskt uttryckt kanske. Behöver man veta? Räcker det inte med att vilja veta utan att ha nått dit.

Så var det detta med mina relationer jag beskrev för dig. Jag kan ju inte begära att du skall ha en fullständig uppfattning om det genom min beskrivning. Låt oss lämna det.

Beträffande spåren av framgångsteologin så är det nog inte helt oproblematiskt enligt min uppfattning, men det tar alltför lång tid att gå in på.

När det gäller Israel, så har du nog redan diskuterat det rätt så utförligt i din blogg. Vi får göra som Luther gjorde: ”Lyfta på hatten och gå förbi…” Nej det kan jag inte göra, men jag får respektera din uppfattning i frågan utan att helt förstå den. Det enda jag håller med om är att frågeställningarna är mycket svåra och att jag har alldeles för liten kunskap i ämnet. Men fördenskull måste jag få reagera på det som är uppenbar galenskap.

Broderliga hälsningar
Rolf

Länk till Bengt Malmgren blogg

söndag 6 september 2009

Historien kommer att visa hur fel det är att tiga

Det pågår ett propagandakrig, som har trängt sig in bland kristna bekännare. I detta har man använt sig av mycket fula metoder för att blåsa ut en dimridå över den verklighet som råder i konflikten mellan Israeler och Palestinier. Jag protesterar mot detta. När ska vi som vill vara kristna vakna för en anständig sanning. Se film som avslöjar en del om vad som pågår
"Varje fredag hölls demonstrationer mot muren i flera byar på Västbanken. I fredags attackerades även media, både i Ni’lin och i Bil’in. I Ni’lin besköts två kameramän med skarp ammunition och i Bil’in blev en Al-Jazeera-reporter beskjuten av tårgas vilket också fångades på film." (Dessa mina minsta bröder)

Netanyahu bygger ut bosättningar

lördag 5 september 2009

Vill vi att människor ska bli räddade (frälsta)?

”Vad är syftet med din blogg?”, skrev jag till en bloggande broder. Han gav uttryck för en del åsikter som jag anser vara rena galenskaper och som skapar konflikt ibland sökande människor. Det är sådant som får en del människor att tappa förtroendet för det kristna budskapet. Jag fick ett mycket kort svar: ”Syftet är enbart att människor ska bli frälsta och MÅNGA har blivit frälsta när de har besökt min blogg.”Jag ångrade att jag skrivit till brodern och bad honom om förlåtelse, för jag vill inte hindra honom i hans syfte.
Jag måste ändå ställa frågan: ”På vilket sätt vill vi att människor skall bli frälsta?” Finns det mer än ett sätt kanske du undrar. Ja, det är ju inte vi som frälsar, tack och lov, ty då höll det nog inte särskilt länge. Vår tro vilar på en bättre grund. Det är Gud som har utfört verket genom Jesus Kristus en gång för alla och det är vi människor som får ta emot denna räddning om vi vill. Vi kan förneka och vi kan bekänna, men verket är redan utfört. På samma sätt är det med bevarandet. Vi kan inte bevara oss själva, men Herren är den som bevarar dem som har anförtrott sig åt honom.
Det finns olika sätt att föra ut detta budskap. Det är mycket angeläget att göra det, men jag tycker att det måste ske på ett värdigt sätt. Jag vill skynda mig att säga att Gud kan rädda människor på alla sätt, både ovärdiga och värdiga. Vilket sätt vi än väljer så är det inte säkert att det anses vara annat än dårskap, det har vi till och med bibelns ord på: ”Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.”(1.Kor.1:18) Inte vill vi att någon skall gå förlorad. Därför ber vi till nådens Gud om rätt förstånd att föra ut det räddande budskapet. Vi förstår det inte till fullo, men vi har upplevt dess förvandlande kraft.

Tack till Håkan Arenius

Botar Gud verkligen sjuka? Många ställer frågan. Håkan Arenius belyser ämnet i tidningen Dagen och jag hänvisar till hans läsvärda artikel på denna länk

Jag uppskattar Håkan Arenius för den sunda och mogna erfarenhet han ofta ger uttryck för. Ett varmt tack!

torsdag 3 september 2009

Vem vågar säga sin mening?

Vad är det jag läser i dag i den kristna tidningen Dagen av Europaparlamentarikern Alf Svensson? Jo att ingen svensk statsman vågar stå upp och säga att tryckfriheten är en självklarhet, men om det som trycks bygger på lögn är det en skam för vår demokrati.

Dagen har liksom många andra tidningar alltför länge uppehållit sig omkring den bedrövliga mediastorm som Aftonbladets artikel åstadkommit. Jag blev först väldigt positivt överraskad av rubriken: ”Håll isär Israel och antisemitism.” Äntligen tänkte jag skriver Alf Svensson något vettigt i denna snedvridna debatt, men tyvärr blev jag besviken eftersom tongångarna gick i samma linje som tidigare.

Finns ingen statsman som vill stå upp och i strid med rätten till tryckfrihet, förbjuda de artiklar som inte bygger på tillräckliga bevis för sanning. Vad menar Alf Svensson egentligen i sin kritik? Vår utrikesminister Carl Bildt har på ett anständigt sätt gett uttryck för sin syn på detta. Jag tycker nog att Alf och alla andra borde läsa det och hänvisar därför till denna länk:
http://carlbildt.wordpress.com/2009/08/20/principer-och-praktik/

Här ett litet utdrag ur artikeln:
” I vår grundlag står av hävd yttrande- och pressfriheten mycket stark. Och det starka skyddet har tjänat vår demokrati och vårt land väl.
I andra skeden har olika regimer försökt att få olika svenska regeringar att begränsa pressens kritik och frihet. Och de slutsatser vi alla har dragit av dessa händelser är att det är viktigt att vi har det starka grundlagsskydd som vi faktiskt har.
Värnet mot omdömeslöshet, smaklöshet eller övertramp mot grundläggande värderingar i vårt samhälle ligger ytterst och bäst i den fria och kritiska diskussionen självt.”
Tack Carl Bildt för sunda och omdömesgilla tankar i en infekterad debatt

”Den som vill hytta åt staten Israel, i vilket ärende det vara må, bör enligt min uppfattning vara något bekant med landets historia allt från 1948” skriver Alf Svensson
Detta påstående stämmer inte med rubriken att hålla isär Israel och antisemitism. De som representerar Israelslobbyn vill helst inte hålla isär begreppen även om det låter så. De använder denna artikel från Aftonbladet till att gång på gång måla upp antisemitismens spöke.

Håll isär Israel och antisemitism