Twingly statistik

torsdag 5 november 2009

Religionens roll i det demokratiska samhället

Vi lever i en tid då många upplever att demokratin är hotad. När man menar att religionens ökande inflytande i politiken förstärker detta hot, så kan man fundera på anledningen till detta.

Varför finns det en konflikt i västvärlden mellan religiösa och sekulära grupper där man med kraft menar att religionen måste hållas utanför politiken? Stämmer det att Europa är ett föredöme i den multikulturella och religiösa dialogen, så som Alf Svensson uttalar sig i tidningen Dagen, torsdag 5 november. Jag tycker nog att det råder brist på förståelse mellan grupperna. Denna brist kan bara övervinnas med en fördjupad dialog där religionen faller på plats i sitt rätta element.

I Kyrkans tidning nr 45/2009 läser jag en mycket intressant recension av Susanne Wigorts Yngvesson där detta ämne tas upp. Det är en recension över boken Habermas, påven och tron av Ulf Jonsson, utgiven på Artos:
” Ska religion åter förpassas till den privata sfären? Nej den judiskt-kristna traditionen är enligt Habermas avgörande för att värna rättsamhället och de mänskliga rätttigheterna. Religionen motiverar medborgarna på ett sätt som ett sekulärt samhälle inte förmår.”
Det påstås ofta från kristet håll att vårt samhälle har blivit alltmer sekulariserat. Om det är på det viset så är det just i det samhället vi befinner oss och det är just där vi har vår uppgift.

Det finns ingen gräns mellan troende och sekulära eftersom vi lever i samma värld. ”Motsättningarna går inte mellan sekulära och troende, utan mellan dem som bejakar en mångfald och dem som inte gör det.” (Ulf Jonsson)
Att bejaka mångfalden innebär att våra anspråk på att veta sanningen kan leva sida vid sida. Det kräver både eftergifter, tolerans och respekt.

När vi uppträder som vi ägde hela sanningen och vi med denna kunskap bekämpar dem som inte uttrycker sanningen på samma sätt så motverkar vi en fruktbärande dialog.

Sten Gunnar Hedin skrev för en tid sedan (26 maj 2009) i en gästkrönika i Dagen: ”svensk kristenhet och hela vårt samhälle behöver den kraft som bryter ned det som skapar skillnader i dagens kyrkor, och i samhället”
Hedin är inte ensam om denna inställning. Dessa så kallade enhetssträvanden har länge funnits inte bara i Trosrörelsen och Livets ord, utan också i andra frikyrkliga sammanhang. Det är sådana uttalanden som skapar spänningar och gränser till dem som vill tro och bejaka mångfalden. Guds Ande, bryter inte ned det som skapar skillnader.

Susanne Wigorts Yngvesson skriver i recensionen: ”Det finns i den kristna traditionen en övertygelse om vikten av att skilja mellan det världsliga och det andliga.” Låt mig få avsluta med följande reflexion: Kyrkans uppgift är väl först av allt att förkunna Guds rike så som Herren Jesus uttrycker det: ”Mitt rike hör inte till denna världen.”Joh 18:36Vidare säger Jesus i Joh 17:15 ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.”
Det är inte så säkert att politikens arena är den plats där kyrkan skall kunna påverka på bästa sätt. Däremot tror jag att kristna människor skall påverka politiken och även människor av andra religioner, men då sker det inte i religionens namn. Återigen mångfalden behövs.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191825

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191954

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191972

9 kommentarer:

  1. Religionen är en gammal ideologi. Ibland kan ideologier förenas och skapa nya grenar (som socialliberalismen och broderskapsrörelsen). Ibland håller de inte med varandra på vitala punkter.

    Det finns inga kristna länder längre, bara exkristna fria demokratier. I dessa har religionen en roll motsvarande övriga ideologier. De är opinionsbildare, de sätter krav, de går till val, de har idéer om hur framtiden skall bli, hur samhället skall formas, hur svaga och gamla skall tas hand om m.m. Ibland har dom meriter, då brukar människor lyssna. Ibland saknar de meriter, då protesterar människor.

    Om någon dock säger "vårt samhälle är kristet" eller begär att kristendom skall ha förtur i demokratin, så kränker de den fria demokratin, armbågar sig före i kön och missbrukar sin makt.

    Du kanske tycker att tradition skall gå före lag, innebär det att kvinnor inte har rösträtt och att "oäkta barn" skall frysas ut ifrån samhället? Innebär det att judar gör bäst i att flytta till ett annat land? Innebär det att det är dags att återinföra galgen?

    Du kanske tycker att, "men Gud står över demokratin". Må så vara, men människor är varesig gudar eller guds ställföreträdare. Vi har inget att utgå ifrån om vi skall förstå vad Gud vill eller vad Gud finns. Allt som finns är religioner med åsikter och påståenden. Även om vi skulle ersatt Svensk Lag med Svensk Folkbibel blir det en tolkningsfråga hur den skall utläsas. Skall vi som Jesus säger i Matt 15:6 döda våra barn om de inte lyder sina föräldrar genom att låta männen i byn stena dem till döds (5 Mosebok 21:18-21)? Skall vi samla ihop alla som inte bekänner sig till Jesus på en stor hög och bränna ihjäl dem (Johannesevangeliet 15:6)? Skall vi älska vår nästa och sluta döma mördare och våldtäktsmän till fängelse? Vems tolkning av Bibeln har företräde?

    Tolkningsmöjligheterna är många. Mångfald av åsikter finns. Demokratin är det enda sättet vi kommit fram till kan lösa tvistefrågor utan våld och utvecklas i takt med våra erfarenheter. För det är ju vår förmåga att göra erfarenheter som gör oss till något högre än dresserade djur.

    SvaraRadera
  2. Välkommen Jerny M. Jag måste få rätta dig i ditt citat ur Matt. 15:4. Jesus säger inte att vi skall döda våra barn. Han citerar ur Gamla testamentet för fariséerna och de skriftlärde som använde reglerna på ett hycklande och felaktigt sätt. Du kan inte hitta ett enda bibelcitat där Jesus uppmanar någon att döda.

    SvaraRadera
  3. Ditt citat av Joh 15:6 om grenarna som bränns upp är hämtat ur en liknelse där Jesus berättar om vinstocken som bär frukt. Han talar där om grenarna som en bild på oss människor. Vi bestämmer själva om vi vill "bli kvar" i vinstocken och bli fruktbärande grenar.
    Självklart kan vi inte tolka det som du gör att
    Jesus menar att "bränna upp människor som inte tror" Skönt att du satte ett frågetecken efter påståendet. Det är en liknelse som handlar om fruktbärande och inte fruktbärande liv. Gud har menat att våra liv skall bära frukt, men vi kan inte åstadkomma detta på annat sätt än att troget bli kvar hos honom så att han får sköta om oss precis som trädgårdsmästaren i liknelsen om vinstocken och grenarna. Ännu en gång tack för din kommentar, välkommen åter!
    Med vänlig hälsning Rolf Du vet väl att Gud älskar dig!

    SvaraRadera
  4. Tack för ditt svar.

    Jag satte ett frågetecken eftersom tolkningar varierar. Jag nämnde Joh 15:6 eftersom du kanske vet att den passagen har tolkats precis just så historiskt. Tolkningarna förändras över tid, ofta i anpassning till nya upptäckter, nya erfarenheter. Vem kan med att betona 1 Tesselonikerbrevet 2:14-16 efter 1945? För ca 20 år sedan rasade ett gräl om 1 Korinterbrevet 14:33-36. Nyligen diskuterades 1 Timoteus 1:9-10 och 1 Korintierbrevet 6:9.

    Poängen är att Gud aldrig kan stå över människans dialog, helt enkelt för att även om vi vill skapa landet enligt gudomliga principer är det sällan vi är överens om vad Gud vill och våra tolkningar förändras över tid. I slutändan återstår människan att försöka komma överens. Demokratin är ett ickevåldsamt sätt att göra det på.

    SvaraRadera
  5. rolferic, Jesus var fast och principfast i att följa lagen. Det är först Paulus som säger att den inte gäller.

    SvaraRadera
  6. Vi kan naturligtvis vrida och vända på bibelns texter precis som vi vill, men om vi fortsätter så kommer vi ingen vart. Alla texter kan inte tolkas för vår tid. En del är för länge sedan passé antingen du håller med eller inte. När Jesus undervisade om lagen så visste han att vi inte klarar av att följa den, men han dömer oss inte utan frikänner oss från lagens förbannelse. Texten i Joh. 14:6 har jag aldrig hört tolkas så som du gör, men vill du tro att det är så så är det din sak. Jag tycker nog att det alternativ jag föreslog är bättre.

    SvaraRadera
  7. Mitt huvudsakliga budskap här var egentligen bara att tolkningarna varierar idag och har varierat även i historien.
    Det gemensamma med de citat du gjort är att samtliga tolkar Kristendomen som en monotom enhet med ett fast budskap. Vid stunden de uttallar sig motsvarar vad de anser det fasta budskapet (traditionen etc) deras egna uppfattning/värderingar. Hade de däremot fått definiera exakt vad denna tradition innefattar hade man sett att de har väldigt olika syn på vad den innehåller.

    Hur kan man vara övertygad om en monotom enhet när man egentligen tänker olika? Kanske hemmablindhet, historielöshet, och övertygelsen att grannen automatiskt måste tycka som en själv.

    Den enda anledningen till att jag plockade fram några kontroversiella bibelpassager var att påminna om att religionen förändras över tid och åsikter går i sär, ibland kraftigt. Striden om kvinnliga präster och om homosexuellt äktenskap ligger i vår tid, vi minns dem. Striden kring om det är rätt att bränna upp "avfällingar" kräver historiekunskaper.

    Värnandet om "tradition" är falskt då den personliga synen på vilken tradition som gäller skiljer sig från grannen.
    Det spelar egentligen ingen roll om man anser att Sverige är ett kristet land, ett socialistiskt land eller ett kungarike. Vi är i slutändan ett demokratiskt land i vilket fast övertygelse kring vad som gäller inte kan stå över folkomröstningar.

    Mitt personliga perspektiv på Bibeln är som en historiker, jag behandlar böckerna inom Bibeln som olika enheter var och en med sitt individuella budskap. Berättelsen om Jesus handlar främst om att få Judarna att leva rättfärdigt före undergången. Paulus brev är däremot mer i linje med vad du skriver.
    Mitt personliga perspektiv på Kristendomen är skiljt från Bibeln. För mig är det viktigt att förstå hur man betett sig då man som folk sett Bibeln och kristendomen som en enhet och fört fram vissa tolkningar som blivit mittlinje för rörelsen.

    Hur folk kan tolka snarare än att söka en rätt tolkning är alltså det viktigaste för mig.

    SvaraRadera
  8. Tack för förtydligande. Vi är mycket överens om att tolkningarna varierar. Det finns många sanningsövertygelser och vi kan absolut inte kräva att alla ska dela samma övertygelse. "Sanningarna", om det nu finns några sådana måste få leva sida vid sida. Detta är viktigt även för mig och kanske en av anledningarna till att jag har skrivit det här inlägget och dessutom mitt senaste inlägg: "Vi är sekulära"
    Det värsta som kan hända är om någon sanningsövertygelse skall göras till gemensam egendom. Tack för din kommentar. Kanske reagerade jag lite för hårt emot de tolkningar där våra tankar går något isär, men i ditt huvudbudskap är jag överens med dig.

    SvaraRadera
  9. Jemy M! Dina frågor är så intressanta så att jag hoppas att vår kontakt kan få fortsätta. Skriv gärna till mig privat. rolfericson@boremail.com
    När det gäller bibeltolkning, så är det beklagligt att så många anser sig behöva försvara bibeltexter som uppenbart inte gäller för vår tid. Jag är motståndare till att man använder bibeln för att fördöma åsikter som finns i fråga om till exempel homosexualitet eller andra frågor där människovärdet kränks. Detta är vår kristna och moraliska skyldighet att protestera mot. Vi kan inte enbart använda bibeln för en rätt etik. Vi skall vara tacksamma för vår demokrati, där varken någon religion eller åsikt bestämmer över våra demokratiskt fattade beslut.

    SvaraRadera