Twingly statistik

torsdag 4 februari 2010

Fortsättning på föregående

Att vara troende men inte kristen del 2
Fortsättning från föregående inlägg

Det teologiska mörkret var stort eftersom statskyrkans gudsbild dominerade. Det var den straffande Guden som granskar och dömer. Jesu offerdöd innebar att Gud måste försonas med människan, trots att det inte fanns något stöd för något sådant i Skriften. Det var ju människan som behövde försonas med Gud. Därför sände Gud sin son till världen av kärlek till människan.

Att påstå detta vid mitten av 1800-talet var villfarelse. Visserligen fanns det präster som tidigare hade undervisat på detta sätt, men de hade betraktats som okunniga teologer.

Det var i det läget som väckelserörelsen kom att betyda så mycket för vårt land och för återupprättelsen av människor som varit förtryckta. Man har talat om att de stora folkrörelserna var Väckelserörelsen, Nykterhetsrörelsen och Arbetarerörelsen. Man kan säga att hade inte dessa rörelser uppstått så hade det andliga livet i vårt land stagnerat. En folklig kultur och bildning följde i spåren av dessa.

En av de stora frikyrkoledare i vårt land, som blev banbrytare för denna nya försoningslära var Teologie Doktor Paul Peter Waldenström. Att läsa Waldenströms biografi är som att läsa en spännande roman och ger en tidstypisk bild av den strid som utkämpades för en sund och nykter kristendom.

Waldenström har genom sin försoningslära visat oss vem Gud är och det han undervisade om är den bild av Gud som Skriften ger oss. Den som alla kristna kan acceptera i vår tid, nämligen den att Kristus dog för våra synder och att Gud älskade världen och sände sin son av kärlek till den fallna människan. Gud behövde inte försonas, men människan blev försonad. Detta är en fundamental sanning. Det är denna sanning som utgör skillnaden emellan en kristen och en som kallar sig troende. Det var denna sanning som Rosenius hade blivit uppmanad att förtiga. Sanningen om att den Sonen gör fri är verkligen fri. Fri från all lagiskhet och alla krav. Fri att följa sitt eget hjärta.

För den oinvigde verkar det konstigt att en försoningslära kan bli orsak till så mycket strid som den blev. Det verkar så motsägelsefullt att det kan bli strid om försoning. Orden är ju inte synonyma.

Waldenström fick möta mycket hårt motstånd, men det han uträttade fick betydelse för oss som lever i dag. Hans förkunnelse var väl grundad i den heliga skriften.

Skillnaden emellan den ortodoxa försoningsläran och den Waldenströmska är att i den först nämnda är det världen som är försonad i Kristus och i den senare att den enskilda människan som är försonad. I det ena fallet krävs inget personligt ställningstagande men i det andra handlar det om att vi tar emot Kristus, precis som det står skrivet:
”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.” Rom. 10:9-10

Det är inte själva trosbekännelsen, den som du läser i kyrkan som du i första hand skall tro på. Nej det är den Gud som vi formulerar i en bekännelse. Det är honom vi tror på. Jesus Kristus är Herre. Låt honom bli det i ditt liv!

5 kommentarer:

  1. Intressant och bra artikel.
    Fast jag vill inte gärna skilja på begreppen kristen och troende även om jag förstår vad du menar i det här fallet.
    I frikyrkorna säger vi ofta religiös när vi menar någon som tror på egna gärningar.
    Vi brukar också säga att kristendomen inte är en religion utan en relation(med Jesus).

    Man blir frälst av nåd utan egna gärningar, men då man väl har tagit emot Jesus som sin frälsare så ska man väl försöka hålla alla bud?
    Annars kallas det väl att man syndar på nåden?
    Hur förhåller du dig till det?

    SvaraRadera
  2. Tack Per Olov. Dina tankar sammanfaller med mina, men när du skriver att man skall försöka hålla alla bud, så måste du väl också inse att vi misslyckas med det. Jag har tänkt på berättelsen om Jesus och kvinnan som blivit ertappad med äktenskapsbrott. När Jesus sade till henne: "Gå och synda inte mera" så menade han naturligtvis inte att hon skulle lyckas med det. Att synda på nåden är något helt annat. Ordet nåd fick vi i dag veta av vår kyrkoherde att det också kan översättas till ordet gratis. Då blir det lättare att förstå. Om vi syndar på det som är gratis, det vill säga om vi avstår från Guds gratiserbjudande, så skadar vi just det du kallar att vara kristen, nämligen vår relation. Kristendom är inte att hålla en massa bud för att man skall passa inför en granskande Gud (som om han vore sådan) Nej det är att vara den man är och vila vid hans godhet. Kom till mig ni alla som arbetar och är betungade så skall jag ge er ro, sa Jesus

    SvaraRadera
  3. Ja, att man misslyckas är jag alltför medveten om.
    Men jag tror ändå att man ska försöka, och att man får Guds hjälp genom Den Helige Ande att motstå de frestelser man möter.
    Och varje gång man felar får man förlåtelse om man bekänner sin synd och ber om förlåtelse.

    Ursäkta om jag är petig men att 'vara den man är' kanske inte alltid är att rekommendera ifall man till exempel är mördare eller våldtäktsman.
    Då skall man väl titta extra noga på Matteus 16:24 Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.

    SvaraRadera
  4. Vi är nog väldigt överens om att lagen har sin särskilda betydelse, men Paulus skriver i Romarbrevets sjunde kapitel att vi genom lagen har lärt känna synden. Åttonde kapitlet inleds med orden "Nu blir det alltså ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus. Det ord du syftar till om att förneka sig själv vill jag gärna tolka så att vi förnekar det onda som finns i oss, men bejakar det goda. Genom att ständigt bli kvar hos Jesus och vara beroende av Den Helige Ande får vi kraft, inte bara till att försöka motstå frestelserna, utan till att vinna seger. Detta innebär inte att vi aldrig syndar, men om vi syndar har vi en förespråkare hos Gud, och om vi bekänner våra synder så har vi gemenskap med honom och han förlåter oss och renar oss från all irättfärdighet.
    När det gäller korset som Jesus talar om att vi skall bära, så är det inget självvalt kors. Är vi kristna så bär vi redan korset. Ett självvalt martyrskap är nog inte meningen att vi skall eftersträva. Då blir religionen ett ok som är tungt. Se bara på de extrema fanatiker som tror att det blir bättre i himlen och som är villiga att ta med både sig själv och andra oskyldiga i döden. Detta har både du och jag förstått är förkastligt.
    Jag uppskattar din medverkan. Välkommen åter!

    SvaraRadera