Jag efterlyser ett samtal om andlighet. Det finns i vår tid
ett sökande efter andlighet och jag undrar hur vi på bästa sätt skall kunna ta
vara på det. Om inte kyrkan kan förmedla andlighet, vem skall då göra det?
I vår tid har det blivit populärt att hitta ett slags
andlighet, som påstås vara fritt från religiöst innehåll. Ett slags teknik som
man använder med målsättningen ”att må bra i själen.”
Det handlar om ”mindfullness,” en materialistisk
västerländsk beteendeterapi som hämtat sin inspiration ifrån buddistisk,
österländsk andlighet. Det finns i vår tid ett sug efter sinnesfrid bland
utarbetade och existentiellt utarmade människor. Om människor vänder sig bort
ifrån det som kyrkorna erbjuder, så kan det bero på att man blivit besviken på
ytlighet och underhållning i stället för att ägna sig åt kraften i evangeliet.
Det finns i dag ett nyvaknat intresse för det som i alla
tider funnits i Kyrkan, nämligen Kristen meditation. ”Den kristna
meditationen har inte i första rummet ett psykoterapeutiskt syfte…..inte teknik
utan liv. För den kristne ingår meditationen som ett led i ett stort
kärleksäventyr. Hela livet tas i anspråk. Det rör sig om ett förhållande till
den levande Guden och till den levande Gudens Son, ett förhållande som består
av aktion och reaktion, av tilltal och svar. Ingenting är så levande som den
kristna bönen, just därför att den är öppen för själva livet.” (Wilfrid
Stinissen)
”Det finns många religiösa traditioner som bygger på
böneliv. Katoliker har sina kloster, buddister har sina tempel, men lutheraner
då? I den protestantiska tron är det inte lika tydligt. Och bön kan vara något
stort att själv ta ansvar för.
- Vi behöver platser där vi kan öva oss och möta människor
som lever i en intim Gudsrelation, menar Sheila Mallik, ansvarig för
prästfortbildning i Lunds stift.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar