Twingly statistik

torsdag 22 maj 2014

Min upplevelse av andedopet (andeuppfyllelsen)

Jag har vandrat med Jesus i hela mitt liv, genom växlande dagar och år. Och när allt kring mig skiftar han bliver ändå. lika trofast i dag som i går. Det är lycka och frid, ja en underbar frid, som jag har när med Jesus jag går, och när allt kring mig skiftar han bliver ändå, lika trofast i dag som i går.
Någon ber mig berätta om mitt andedop och jag gör det gärna. Jag börjar med att säga att jag tillhört Jesus i hela mitt liv. Det är svårt att veta exakt när jag blev född på nytt, så som vi läser i Johannes evangeliums tredje kapitel, men jag vet att jag är det och jag bekänner att Jesus, Kristus är min herre och frälsare.
Visserligen kommer jag ihåg vad som hände 24 mars 1949, då jag böjde mina knän tillsammans med min söndagsskollärare och bjöd Jesus att komma in i mitt liv. Om det var då eller tidigare som jag blev frälst vet jag inte och det tycker jag inte heller är nödvändigt att veta. Det enda viktiga för mig är att veta att det har skett och att det skett med min vilja.

Den ande som fyllde mig då jag blev frälst var Guds ande. Därefter började min vandring med Jesus och den har fortsatt intill denna dag. Jag har fått uppleva vad det innebär att bära den korsmärkta dräkten. Det innebar redan tidigt både hån och förakt, men det innebar också gemenskap med mina kristna vänner i en skyddad värld. Jag föredrog detta i stället för världsliga nöjen och så är det fortfarande. Församlingen har varit och är också nu mitt andliga hem.

Jag blev döpt i vatten den 16 april 1950, åtta år gammal och redan då hade jag bestämt mig att följa Jesus.

Frälsning, dop i vatten och andedop hör samman. Som jagskrivit tidigare så vill jag hellre använda ordet andeuppfyllelse i stället för andedop.. Vi sjunger i en sång: ”Han skall fylla dig så att det flödar över med den helge Andes kraft” Jag längtade efter detta i min ungdom och jag fortsätter än i dag att längta efter att mer och mer bli fylld med den helige Andes kraft. Jag ville bli beroende av detta. Denna upplevelse av andeuppfyllelse.

Jag såg hur många gjorde väldigt starka upplevelser och längtade efter något liknande. I församlingen upplevde vi en ungdomsväckelse under 1950-talet. Många ungdomar i min ålder utrustades med andliga nådegåvor. De stod upp i mötena och profeterade med tungotal och uttydning. Ja det var vid den tiden en stark andlig förnyelsetid i församlingen På våra ungdomsveckor förekom mycket jubel och lovprisning med både tungotal och bönesorl. Längtande ungdomar låg på knä och bad och kämpade för att få uppleva andeuppfyllelsen. Ortens befolkning kunde inte förstå det som pågick. De tyckte säkert att dessa bönemöten var underliga. För oss som var med var det inte underligt utan underbart och härligt, ty Gud var nära och mötte oss i vår längtan. Polis tillkallades och man försökte ingripa och stoppa de känslofyllda mötena. Jag minns att polisen svarade att de här ungdomarna kommer inte att bli några problem för samhället. Så vi fortsatte, bad, ropade, längtade och Anden föll över oss.

Ibland frestades jag att tänka att det var något fel på mig eftersom jag inte kunde uppleva samma känslostorm som en del andra. En dag frågade jag en av pastorerna och han var väldigt klok i sitt omdöme. Han sa till mig att alla kan uppleva det på olika sätt och man kan inte säga att det ena sättet är bättre än det andra. Jag blev lugn vid hans ord och kunde lita på att även min upplevelse var äkta

Jag kan inte minnas någon särskild dag när jag blev andedöpt, men jag vet att jag blivit utrustad med kraft i den tjänst jag haft under alla år både som predikant och sångare. Det började i min ungdom då jag brottades med kallelsen att bli ett Herrens vittne och vandringen har fortsatt sedan dess under skiftande dagar och år. Trots alla mina fobier och ångestneuroser har Herren hjälpt mig och gett mig kraft och inspiration. I detta har jag lärt mig att förtrösta på Hjälparen, den helige Ande. Jag tror att även sången och musiken kan bli profetisk. Det är en gåva jag fått som jag får förvalta.

Skrivandet är också en andlig gåva. Det är därför jag använder mig av min blogg för att kunna skriva ned de tankar som Herren ger mig. Jag har verkligen lust att få skriva inspirerad av Anden.

En del säger att tungotalet är tecknet på att man blivit andedöpt, men så är det inte. Jag minns inte när jag första gången talade i tungor, men jag har succesivt upplevt att detta är ett underbart sätt att få kommunicera med Gud, ett sätt på vilket jag uppbygger mig själv och får uppleva en större frimodighet att leva ut min kristna tro.

Pröva själv och tala i tro med de ord som kommer till dig. Det är Anden som ger dig dessa ord och du kan ha fullt förtroende för att det är rätt. Det kan helt enkelt inte bli fel. Var frimodig. Våga lita på att det är Gud som genom sin Ande ger dig de rätta orden.

Vi kan be om att bli uppfyllda av Ande, men vi kan inte veta på vilket sätt Gud svarar. På något sätt märker man att det sker något, när vi längtar efter att få uppleva detta. En del får tydliga tecken genom tungotal, andra får en ny glädje och frimodighet i tron.
Jag vill uppmana dig som läser detta: ”Var inte fixerad vid tungotalet, men var ivrig att bli uppfylld av Anden.”. Det handlar om en process och den får inte avta för att vi en gång har upplevt detta.
”Om du längtar efter fullhet utav Herrens ljuvlighet att din själ må bliva mätt, tag din Fader då på orden och kom fram i barnslig tro på de gamlas kända sätt. Han skall fylla dig så att det flödar över. Herren kallar kom till mig och tag alla kärl med dig. Han skall fylla dig så att det flödar över, med den helge Andes kraft.” (Segertoner 383)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar