Det är dags att se om sitt eget hus.

För en tid sedan besöktes vår församling av en pastor, som skakade om oss rejält. Genom sin förkunnelse fick han oss att känna likheten med församlingen i Laodikeia. Det står om dem i Uppenbarelseboken:

”Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.” Upp.3:15-16.

Detta var budskapet till en församling i Asien, men detta budskap gäller också den yttersta tidens kristenhet. Vi befinner oss i kristenhetens ljumma natt, trots alla rikedomar vi tror att vi har vunnit, och trots all vår självgodhet och ytliga präktighet.

Joel Halldorf skriver i ledarkrönikani Dagen tisdag den 26 maj att det i kyrkan är som i Westros, denfantasyvärld där den populära tv-serien Game of Thrones utspelarsig. Allt talar för att Vintern är på väg.

Vi har länge befunnit oss i sommarens tid och klimatet har skiftat från varmt till kallt.

Hur det än förhåller sig, så vet vi att det är här och nu vi lever. Om tillståndet omkring oss är kallt, så måste vi utrusta oss med varma kläder. Det är inte min uppgift att analysera tillståndet i Kyrkan. Min uppgift är att se om mitt eget hus i tid. Det är försent att göra det i den stund då Jesus kommer, ty den kommer i en tid då ingen väntar att han skall komma.

Jesus beskriver den tiden i liknelsen om de tio brudtärnorna. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka, men alla somnade och vaknade inte förrän det

”Vid midnatt hördes ett rop: ”Brudgummen är här, kom ut och möt honom!” Matt 25:6

Det visade sig då att de oförståndiga saknade olja till sina facklor, som var på väg att slockna.

”De oförståndiga sade till de kloka:”Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.” De kloka svarade: ”Den kan aldrig räcka både till oss och er.” ” Matt 25:8-9

De kloka flickorna hade sett om sitt eget hus. De var rustade för mötet med Brudgummen

Oljan är symbolen för den helige Ande.

”Den som är fylld av Anden, drar människor till Jesus”

skriver Joel Halldorf i nämnda krönika. Han skriver också att:

”Kyrkan behöver sina vintrar. De skärper vår blick för det nödvändiga och tvingar oss mot detta livgivande centrum. I överflödets tid finns så mycket distraktioner. Vi blir så lätt upptagna av oss själva våra tillgångar och vår status.”

Vi behöver fyllas av Anden, oljan för att vi skall kunna leva även i vinterns kyla. I stället för att vara upptagna med hur andra har det behöver vi se om vårt eget hus. Det är något helt annat än att vara upptagen med sin egen tillgång och status. Det är i stället ett sätt att förstå sitt behov av

”vita kläder, så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” Upp.3:18

I oss själva har vi ingenting, men om vi blir kvar i Jesus och han i oss, så har vi allt i honom.