Twingly statistik

tisdag 15 augusti 2017

Sådd och skörd

När Jesus berättar liknelsen om sådden, så talar han om att förutsättningen till en god skörd beror på jordmånen. Vid vägkanten finns inte mycket jord och där blir säden nedtrampad och fåglarna äter upp den. På berghällen vissnar sådden därför att det inte får någon väta och ibland tistlarna kvävs den, men i den goda jorden växer den och ger en god skörd.

Det är aldrig fel på utsädet när skörden uteblir. Det måste bero på jordmånen och på sol och regn i lagom mängd. Ingenting kan växa utan jord, sol och regn. Detta är en naturlag som även gäller för den andliga sådden och skörden. Utsädet i den andliga sådden är Guds ord. Detta är tolkningen av Jesus i Lukas 8:11.

De som sår Guds ord har fått sanningens utsäde. Psalmisten skriver:

"Summan av ditt ord är sanning" i Ps.119:160.

Summan av sanningen är Jesus, som också säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom

Om sanningens utsäde står det att: "Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar." Hebr 4:12

Men hur förhåller det sig då med den som sår? Är det inte deras duglighet som betyder något för växten? Nej det är det inte. Så här står det i 1. Kor.3:4-9.

"När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos.", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren". Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medhjälpare och ni är Guds åker, Guds bygge."

Nej det är varken den som sår, planterar eller vattnar som betyder något, bara Gud, han som ger växten.

Gud väljer att använda det som är svagt. Ja i svagheten blir kraften störst. Ingen får ta åt sig äran för det verk som är hans. Såningsmännen är bara tjänare som utför sitt arbete i trohet mot den som givit dem uppdraget.

"Min nåd är allt du behöver. Ja i svagheten blir kraften störst." 2. Kor 12:9

I den här liknelsen om sådden ger oss Jesus också en tolkning. Det handlar om hur människor tar emot Guds ord i sina hjärtan.

1. Vägkantens människor hör ordet, men djävulen tar bort det ur deras hjärtan för att de inte ska tro och bli räddade

2. Berghällens människor tar emot ordet med glädje, men det får aldrig slå rot. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.

3. Tistlarnas människor är de som hör ordet, men som låter livets bekymmer kväva det.

4. Den goda jordens människor är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Med alla de resurser som vi fått oss tilldelade både ekonomiska och genom de talanger som Gud har gett oss, så har vi möjlighet att bli såningsmän i Guds rike redan här och nu. Vi är kallade att så en andlig sådd. "Vårt liv är en sådd här på jorden och en gång skall inbärgning ske." Så sjunger vi i en gammal sång. Det är både förmånligt och ansvarsfullt att få vara med i ett sådant arbete. Det sätt på vilket vi sår är betydelsefullt för den skörd vi väntar.

"Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd." 2.Kor. 9:6

De som sår Guds ord har fått dem av Herren. De har blivit impregnerade av Guds ord. De har fått levande ord från Herren. Så var det för profeterna i gamla testamentet och så är det för Guds församling i nya testamentet. De har fått levande ord för att ge dem vidare.

"Ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde". skrev Johannes i sitt första brev. 1. Joh. 2:14

Detta är såningsmännens signum. När det förhåller sig på det viset, så är det inte tjänaren som har framgång utan det är ordet, sådden, som har framgång. Vi kan lita på att det är kraft i Guds ord.

Det står att de första lärjungarna "predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." Mark. 16:20

"Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka." Apg. 19:20

När Gud i sin stora nåd gör under ibland oss så gäller samma löften som på bibelns tid. Det sker först när ordet får framgång och ordets tjänare ger Gud äran.

Arbetet med sådden innebär ibland påfrestningar. Sådden sker ibland så som psalmisten beskriver det:

"De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps. 126:6

Detta är såningsarbetets villkor, men tjänaren som sår väntar tålmodigt på skörd. En skörd som först kommer när tiden är inne. Det är en skörd som Gud har förutbestämt och den kommer när Herren vill, men aldrig utan att vi sår. Det finns en klar samverkan mellan dem som sår och dem som skördar.

"Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördat kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda." Joh.4:35-38.

Käre vän som läser detta: Gud har kallat dig och mig till ett underbart såningsarbete. Vi har fått olika uppgifter, men alla får vi vara med. Det är ett långsiktigt arbete och långt ifrån ett latmansgöra. Det är ett arbete där vi får ge allt vad vi äger både andligt och lekamligt, men Gud har lovat oss att vi en dag skall få jubla med skördemännen.

"Till dess vill jag kämpa trons goda strid, till dess vill jag bedja och sjunga alltid. Till dess vill jag bjuda all världen Guds frid. Tills Jesus har samlat sin brud.

Sådd och skörd Video

fredag 11 augusti 2017

När vetenskap och tro går skilda vägar

Om någon som ser en uppstoppad fågel skulle fråga mig vem som har stoppat upp fågeln och jag svarade att det har naturen gjort, så skulle jag bli utskrattad. Om någon däremot skulle fråga mig vem det är som har gjort fågeln och jag skulle svara att det har naturen gjort så skulle man inte alls skratta. Då är mitt svar vetenskapligt. Om jag då invänder och säger att det har Gud gjort, så blir jag genast betraktad som efterbliven och obildad. Vetenskap och tro går inte alltid samma väg.

Men det finns undantag. Många vetenskapsmän visar både stor upprymdhet och stor ödmjukhet inför hur skapelsen fungerar. Man fascineras över den storslagna och sinnrika naturen. När en av 2006 års nobelpristagare i fysik, professor George Smoot, för första gången såg den efterlängtade bilden av hur materien fördelade sig efter Big Bang utbrast han: ”För den troende är detta som att se Guds ansikte”.

Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen.

Den moderna vetenskapen styrs av den så kallade rationalismen. Rationalismen är alla filosofiska riktningar som är centrerade till förnuftet, tänkandet och tingens logiska ordning.

För mig som troende räcker inte rationalismen till. Jag väljer inte emellan min bibeltro och den moderna rationalismen. För både bibeltron och rationalismen går sina egna vägar.

Jag tycker inte man kan säga att bibeln kan förklara vetenskapen. Bibeln är ingen vetenskaplig lärobok och texterna i Bibeln kan inte vetenskapligt bevisas, så som en del tror.

Trots detta väljer jag först av allt tron på bibeln där Gud har valt att berätta om Jesus på det sätt han själv vill. Summan av Guds ord är sanning och sanningen är Jesus.

Därför räknar jag inte med att bli förstådd. Det jag tror på räknas för dårskap. Det går inte att vetenskapligt förklara, men det hör till det liv som vi får om vi vill tro på Guds ord.

Om alla de erfarenheter och upplevelser vi gjort inte stämmer med Guds ord då finns risk för att vi hamnar på fel väg. Det räcker aldrig att säga att vårt eget omdöme har lett oss rätt och att vi därför kan känna oss tillfreds.

Människor kan ha olika lärouppfattningar, men om dessa läror strider mot Guds ord så kan vi utan vidare avvisa dem. Visserligen kan vi ha skilda uppfattningar i en del vilket vi borde tolerera, men om vi förnekar det som hör till grundförutsättningarna för all kristen tro så är vi som säger att vi tror de mest ömkansvärda enligt Paulus.

Det finns möjlighet att använda bibelord till stöd för de mest befängda läror, men vi är kallade av Gud till att förvalta det ord som han har givit oss i den heliga skrift. Detta måste få ske med respekt och en vilja till att ledas av den helige Ande som är vår Hjälpare och som skall leda oss fram till hela sanningen. Den sanning som vi bara finner konturerna av på denna jord.

tisdag 8 augusti 2017

Var finns det förlåtande sinnelaget?

Där vinet går in går vettet ut, skriver Elisabeth Sandlund, tidningen Dagen på ledarplats.

Det handlar om förre finansministern i alliansregeringen Anders Borg, som har blivit de stora tidningsrubrikernas man när han under en privat tillställning druckit för mycket alkohol och burit sig illa åt. Rykten och skvaller har blandats med sådant som förefaller vara fakta. Anders Borg har bett om ursäkt för sitt beteende, vilket verkligen borde vara självklart för en man i hans ställning, och det hedrar honom naturligtvis.

Det kanske är riktigt, som Sandlund skriver att vuxna människor måste ta ansvar för sitt handlande och bära konsekvenserna av dem. Detta som ofta sker under påverkan av alkoholkonsumtion kan få oanade konsekvenser.

Jag frågar mig likväl om det är nödvändigt med all denna uppmärksamhet, och allt detta ältande i en människas felsteg. Historien kommer säkert att upprepa sig när någon annan person blir ertappad vid något annat tillfälle. Var finns då det förlåtande sinnelaget, medlidandet, barmhärtigheten. Är det bara vackra ord, eller är det livets gåta, att älska, glömma och förlåta

Pöbeln hade ertappat en kvinna som begått äktenskapsbrott. Lagen krävde att sådana kvinnor skulle stenas. Det fanns ingen känsla av barmhärtighet hos de människor som ertappat kvinnan. Det fanns bara skadeglädje. Denna skadeglädje var inte riktad mot den ertappade kvinnan i första hand utan hon var bara en bricka i spelet. Den var riktad emot den som alltid visade sig vara syndares vän.

Människorna visste att Jesus skulle visa på vilken sida han stod och de ville i första hand få något att anklaga honom för.

"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne",

sa han till de uppretade människorna." Detta var ett oväntat svar. Han förnekade inte att de hade rätt, eftersom de kände till vad lagen föreskrev, men han gav dem en ny infallsvinkel då han vidgade kravet till att gälla även dem. Han talade till deras samveten.

Fanns det någon där som var fri från synd. Dessa människor som försökte följa lagen visste ju lagens uppgift. De ägde kunskapen om hur lagen skulle tillämpas på andra, men de vände den inte till sig själva. De var stolta över lagen, men de vanärade Gud genom att överträda den. De var väktare åt lagen, men samtidigt lagens överträdare.

Detta visste Jesus och därför lyckades han att få dem att förstå sin egen skuld. Det måste sägas dem till godo att de lät detta ske. Den ena efter den andra avlägsnade sig och till sist stod bara Jesus och kvinnan kvar.

"Jesus såg upp och sa till henne: Kvinna vart tog de vägen, var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej herre. Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."

Det är bara en som kan befria oss ifrån lagens dom. Det är bara Jesus som kan säga: "inte heller jag dömer dig." Han har tagit domen och straffet för all världens synd. "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus" "Han min synd på sig tog, då för mig han dog. Ja han naglades fast för mig."

Lagen kan inte befria oss från synden. Den dömer lika hårt som den alltid har gjort. Pöbeln som fanns på Jesu tid finns också i vår tid. Skadeglädjen visar sig ofta då människor ertappas med att bryta mot lagen. Då människor skämmer ut sig och förnedras.

Det är grymt att se hur människor även i vår tid blir offer för onda tungor. Då finns det inte något rum för förmildrande omständigheter. Var finns det förlåtande sinnelaget? Var finns medlidandet med de människor som har försyndat sig. Du kanske säger: "Det angår inte mig vad en annan människa gör?" Detta är inte sant. Vi lever i en tid där vi ofta blir delaktiga i vad andra människor gör. Hur skall vi då handla?

Petrus frågade Jesus: "Hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." Därefter berättar han om den kunglige tjänaren som fick sin skuld efterskänkt efter det att han bönfallit kungen. Samme tjänare hade också en tjänare som på liknande sätt var skyldig. Även denne tjänare bönföll sin herre, men han ville inte efterskänka honom sin skuld utan satte honom i fängelse. När kungen fick höra detta kallade han till sig sin tjänare och sade: "Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat, som jag emot dig." I sin vrede lät han bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder, sa Jesus.

.

måndag 7 augusti 2017

Räkna aldrig med att bli förstådd

Den franske författaren och filosofen Voltaire levde under första delen av 1700-talet. Han var kritisk mot dåtidens religion. Han menade att kyrkan har för stor insyn och påverkan på människan och att religionen styr människan. Voltaire kämpade emot dåtidens religiösa intolerans, mot politiskt förtryck och mot okunnighet och fördomar på alla områden.

Vi lever i en annan tid och jag tror säkert att vi skulle ha hållit med Voltaire med tanke på hur det såg ut vid denna tid. Men tyvärr så finns det även i dag religiös intolerans, politiskt förtryck, okunnighet och fördomar både ibland troende och icke troende människor.

Just därför behövs sanningens ord. Det är nödvändigt för oss att höja våra röster och våga ge uttryck för de ord och tankar som vi anser vara de rätta

Men jag räknar absolut inte med att bli förstådd. Det anser jag till och med vara orimligt. Det sägs att Voltaire har sagt: "Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem." Vad han egentligen sagt är: "Det står klart att en individ som förföljer en man, sin broder, därför att han har en annan åsikt är ett odjur." Båda dessa uttalanden handlar om den önskvärda yttrandefrihet som vi skall vara mycket tacksamma för att vi har i vårt land.

Det är mycket möjligt att du inte delar de åsikter och tankar jag försöker förmedla. De har sin grund i Guds eget ord och det står skrivet att "Summan av ditt ord är sanning."

Du får gärna ifrågasätta mitt budskap och själv ta reda på hur du ska finna den rätta kunskapen, men jag tar mig friheten att skriva det som jag själv anser vara sant, rätt och angeläget. Det är helt enkelt min uppgift och min kallelse. Att vittna om vad jag själv har upplevt i mötet med Gud.

Hur skall jag kunna göra detta så att du ska förstå? Du kanske tror att du känner mig och vet vem jag är, men detta är bara sant till en viss del. Så här står det i min bibel: "Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom." När bibeln använder ordet "världen" så avses det i detta sammanhang vara "mänskligheten." Människor i allmänhet kan inte förstå varför vi är sådana som vi är.

Du kanske tycker att jag är en "kuf", en underlig kurre, en stofil eller ett original, som kan tro så som jag gör. Vem har räknat med att du ska förstå mig? Inte jag i alla fall. Paulus uttrycker det så här: "Vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor. Vi är dårar för Kristi skull....hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg"

Även om vi inte får utstå samma förföljelse, så är villkoren desamma. Vi är dårar för dem som inte har lärt känna Jesus.

Hur ska jag kunna övertyga dig min käre läsare att det livet ändå är värt att leva för? Jag önskar att du ska få hjälp så att du kommer till insikt om sanningen. Det finns nämligen en sanning som kan göra oss fullkomligt fria. Det står så här: "När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.

söndag 6 augusti 2017

Till dig som inte kan tro

Gärningarna som Jesus gjorde vittnade om att han var Guds son. Trots detta fanns det då människor som inte trodde. De goda gärningar som Jesus gjorde kunde inte övertyga dem. De kände inte Jesus därför kunde de inte tro på honom. De såg visserligen allt det han gjorde, men de hade inte lärt känna honom.

Du kanske säger att du inte kan tro på Jesus. Det kan jag förstå, eftersom du inte känner honom. Du lyssnar på andra som säger precis som jag gör att vi tror på Jesus och han betyder så mycket för oss. Jesus är fortfarande en främmande person för dig. Du kan helt enkelt inte tro att han betyder något för dig. Du placerar mig och andra troende i gruppen religiösa och själv har du accepterat din roll som tvivlare, eller rentav förnekare av den kristna tron på Jesus Kristus. Möjligtvis har du även blivit skrämd av de avarter som förekommer ibland oss som tror.

Du behöver inte tro förrän du finner svaret på din andliga längtan. Det enda du behöver är att ta emot Jesus. Du kan inte tro förrän detta sker

"Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn."

Det finns en gräns emellan dem som tror och den som inte tror. Gränsen går i beslutet att ta emot honom eller att förkasta honom. Det är först av allt när vi tar emot honom som vår Frälsare som vi kan tro att han är Guds son.

Du kanske säger att du klarar dig bra utan Jesus. Ditt liv präglas av hur du lever. Du kan ha allt du behöver. En bra utbildning, ett bra jobb, vänner, nöjen, pengar, materiella ting ja allt vad den här världen kan erbjuda. Du kan känna dig tillfreds med allt detta, men ändå sakna något väsentligt. Du behöver inte gå miste om något i livet för att du tar emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte förändra något heller, men den förändring som sker är att Gud skapar något nytt i ditt liv.

Tro mig när jag säger: "Det är nå´t särskilt med Jesus" Jag kan inte leva utan honom och har inte kunnat detta sedan jag för första gången tog emot honom i mitt liv. Det var först då som jag kom till tro och visste att jag tillhörde honom

"Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får"

"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig."

Du kan aldrig prestera en tro i din egen kraft, men när du beslutar att följa Jesus och ta emot honom i ditt liv, så kommer du att få uppleva trons under i ditt liv. Det största beviset för att Jesus finns kommer då till ditt hjärta. Det kanske kommer som ett spirande frö. Ett frö som behöver näring för att så småningom få rötter i jorden och växt emot ljuset. Men kom ihåg det börjar med att du tar emot honom som gav oss frälsningens gåva.

fredag 4 augusti 2017

Den glädje som Gud vill ge till oss

Den glädje som Gud vill ge till oss människor är inte av tillfällig karaktär. Den liknar inte de tillfälliga stunder vi får av glädje här på jorden. Den är en bärkraft även under svåra perioder i vårt liv och är präglad av gränslös kärlek. Det är en evig glädje framsprungen ur källorna i tåredalen.

Glädjen som Gud ger innebär en visshet om barnaskap. Denna visshet är verkligen ett ämne till en stor glädje. Vissheten som Gud ger är ingenting som man själv presterar, hur mycket man än anstränger sig. Det är inte heller ett halmstrå som man griper när man befinner sig i en tillfällig kris. Den ligger inom räckhåll för den som vill ta emot den som en gåva. Även för dig som nu läser detta.

Våra klagorop hörs av Gud. Vi har rättighet att klaga och vi har även orsak att frambära vårt klagorop till Gud när vi befinner oss i tåredalen.

"Skapelsen ropar som i födslovåndor och till och med vi som fått Anden som en första gåva ropar i vår väntan."

"Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras."

Vi behöver inte gräva ner oss i sorger och bedrövelser. Nej vi kan stå upp och låta honom klä av oss sorgens dräkt och ikläda oss den eviga glädje som alltid kommer att bestå.

Jag föraktar inte den tillfälliga glädje vi kan få här på jorden. Den kan bestå av mycket av både materiell och emotionell karaktär, men den är ingenting i jämförelse med den eviga glädje som Gud vill ge till oss. Den som beskrives i psaltarpsalmen 30: 9-13.

"Till dig, Herre, ropade jag, och till Herren bad jag: "Vad vinning har du av mitt blod, eller av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? Hör, o Herre, och var mig nådig, Herre var min hjälpare." Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång, du klädde av mig sorgens dräkt och utrustade mig med glädje. Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna. Herre min Gud jag vill tacka dig evinnerligen."

lördag 15 juli 2017

Sommarpsalm i Västra Ny kyrka

År 2005 gjordes en CD-inspelning av Hembygdsföreningen ifrån vår musikgudstjänst i Västra Ny kyrka.. Det var under den tid jag tjänstgjorde som kantor i Västra Ny och Godegård. Så här lät det då när jag fick förmånen att leda den lilla kyrkokören. Vi hade även fått låna musiker utifrån. Musikarren har jag gjort och jag leder kyrkokören ifrån pianot. LYSSNA HÄR I MP3

tisdag 11 juli 2017

Om Gud inte fanns

"Världen vore tonlös om inte Gud fanns". Så skrev den nyligen avlidne och folkkäre skådespelaren Michael Nyqvist. Detta är en sanning för alla troende människor.

Hur skulle världen se ut om Gud inte fanns? Valdemar Svensson har översatt en text av J.G.W. Kirschner i en sång som Göte Strandsjö har tonsatt:

"Om Gud förglömde världen, om blott en enda dag, då hördes icke skrattet från barnens glada lag. Då sjöngo inga fåglar i skogens träd och snår, då blev det inga blommor, om än det blev en vår" eller som Astrid Lindgren i barnvisan: "Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart på sommarn och gör lite somrigt.."

Jag kan förstå dem som har fått en felaktig gudsbild och därför har svårt att tro, men jag kan inte förstå dem som tvivlar på Guds existens. "Dårarna säger i sina hjärtan: "Det finns ingen Gud." " Orden återkommer i två psaltarpsalmer.

En god vän sa till mig: "Jag kan inte tro på Gud, men jag tror på kärleken." Jag tror att hon fått en felaktig uppfattning om vem eller vad Gud egentligen är för oss människor. Att tro på kärleken är ju i själva verket detsamma som att tro på Gud. "Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud förblir i honom" (1.Joh.4:16)

Nu finns det en del som menar att om Gud är kärlek och dessutom allsmäktig, så skulle inte världen se ut som den gör. Då glömmer man bort att "allt skapat har lagts under tomhetens välde" (Rom.8:20) "hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor" (Rom.8:22) Detta innebär att den nuvarande världen är ond: den åldras och går mot sin död. Men liksom den troende människan enligt nya testamentet är född på nytt, skall också världen återfödas genom en ny skapelse, så att en bättre tillvaro uppstår. De stora katastrofer som förutsägs i bibeln betraktas därför inte bara som ett tecken på den gamla världens sönderfall, utan också som förebud till den nyas födelse.

"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Dagen och timmen känner ingen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern." (Matt.24:33)

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom (Jesus) inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh.3:16)

söndag 9 juli 2017

Icke våld och internationell lag - Verktyg för en rättvis fred i konflikten om Palestina

Nonviolence and International Law - Tools for a Just Peace in the Conflict on Palestine http://www.dagensarena.se/opinion/pierre-schori-israels-50-ariga-ockupation-borjar-likna-krim/ Nedanstående länk är egentligen inte värd att publicera, då den innehåller helt uppenbara falska beskyllningar mot Svenska kyrkan av Israels ambassadör i Sverige: http://www.kyrkanstidning.se/debatt/svenska-kyrkan-sprider-hatpropaganda-mot-israel

torsdag 29 juni 2017

Gudstjänst och lovsång

Skrivet på facebook för två år sedan. Artikeln är något litet omredigerad:

Det är söndag och vi har varit i kyrkan på gudstjänst. Gudstjänsten inleds denna söndag med lovsånger efter det mönster som numera är vanligt i de flesta kristna sammanhang. Lovsången brukar ledas på ett föredömligt sätt av en kompgrupp med gitarr, bas, trummor och piano/flygel. Tyvärr råder det bristande engagemang bland de äldre när det gäller denna typ av lovsång. Det finns säkert orsaker till detta, men jag tycker att vi måste försöka råda bot mot den resignation och likgiltighet, som vi ofta hemfaller åt när det gäller gudstjänsts stil, även den typ som inte faller oss i smaken. Hur skall detta ske? Församlingsledare, pastorer och ungdomsarbetare har en nyckelroll i detta sammanhang. Vi måste våga tala med dem på vilket sätt vi vill se en förändring i stället för att kritisera det som pågår. Om man är med i en gudstjänst där man tycker illa om något, skapas lätt en negativ atmosfär, som bedrövar Guds ande. Därför är det hög tid att vi gör någonting för att förhindra att detta får ske. Är det trenderna som styr utvecklingen eller får Herren vara med och leda? Det behöver inte vara fel med denna typ av lovsång, men jag tror att det är dags att börja prioritera lovsångens utförande. Det är ingen lätt uppgift, eftersom många äldre bär med sig en annan tradition, där de nya rytmerna och melodierna känns främmande. Det är inte enbart av fysisk trötthet som en del sätter sig, även om den friheten finns. Man saknar något av den glöd som fanns i tidigare sång och musiktraditioner där man lättare kände sig hemma. Nu är jag inne på ett känsligt område och jag hoppas att jag inte sårar någon med mitt tyckande. Vi har så många fina resurser i vår församling, som det är viktigt att tillvarata på rätt sätt. De ungdomar som genom sin musik och sång leder lovsångerna gör en väldigt fin insats och det finns anledning att ge dem uppmuntran för det. Kanske vi kan göra det genom att visa vår uppskattning, på ett rätt sätt. Mångfald och variation när det gäller sång och musik är något jag tycker om. I viss mån tycker jag att vi har det, men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Här några kommentarer: Emil Svensson: "Intressant att få ta del av dina reflektioner kring lovsång och Gudstjänst-stil, tack för det!  Som du skriver så är det ett laddat ämne för många. Musik är något som på olika sätt berör oss alla och således också något som vi därför alla har en åsikt om. Skulle vi fråga var och en i församlingen vad de önskade för musik stil tror jag det skulle rymmas allt ifrån pop,country, hårdrock och till mer traditionell musik och klassisk musik etc. Listan skulle nog kunna göras lång. Eftersom jag ofta är med eller själv leder lovsång har jag funderat mycket kring stil och val av sånger.  Detta är högst en personlig reflektion men jag brukar tänka "Vem är musiken vi sjunger till för? Är det för att jag ska bli nöjd eller för att Gud ska bli upphöjd och ärad?" För min del blir då inte stil så viktigt, bara det är blir tydligt att det är Gud som ska äras oavsett om det är till distad gitarr eller orgel. Sen är naturligtvis val av sånger i förhållande till innehåll i texterna vi sjunger viktigt: Vad säger den om Gud? Kan den förstås av nya människor som tidigare inte satt sin fot i kyrkliga sammanhang? Val av sånger är inte helt lätt alla gånger helt klart, men nyttigt att reflektera kring. Men det är en annan diskussion." Ingegerd Gustafsson: "Jag har jättesvårt för detta med s k lovsånger. Jag kan aldrig lära mig. Det är inga riktiga melodier och jättesvårt att sjunga med även om man försöker. Det är mycket man får stå ut med!" Rolf Ericson: "Tack Emil för din kommentar. tack även till Ingegerd för din kommentar Jag efterlyser flera kommentarer av liknande slag. Det här är ett öppet forum där alla kan läsa det som skrivs. Detta anser jag vara mycket bättre än att vi går bakom ryggen på någon. Ämnet är laddat, men med sans och förnuft måste vi våga ge rum för våra tankar. Så låt oss därför föra ett fortsatt samtal med ödmjukhet och respekt mot varandra. Emil! Musik kan man ha en åsikt om, helt rätt, men det handlar om något annat än våra åsikter och musikval. Det handlar om ett uttryckssätt där vi alla är med, både äldre och yngre. Om någon känner sig främmande och upplever att det är som Ingegerd skriver i sin kommentar något man måste stå ut med, då måste vi fråga om vi är på rätt väg. Inte är det väl meningen att församlingen skall känna sig missnöjd när man firar gudstjänst. Av detta blir inte Gud ärad. Inte ens lovsången som är avsedd för att ära Gud, når fram om någon är bedrövad. När vi säger att Anden blir bedrövad, så är det Anden som bor i våra hjärtan, som det handlar om. Gud kan bli ärad både med distad gitarr och orgel, det tror jag också, men det handlar om sättet på vilket det sker. Är vi tillräckligt känsliga för nyanserna, så tror jag att vi kommer rätt. När det gäller val av sånger, så är ju valet av text viktigt. Det finns ju gamla sånger som är helt obegripliga för nutidens människor, men det finns också många fina gamla odödliga väckelsesånger som numera sällan sjunges. Dessa sånger tycker de flesta om. Där har vi äldre ett något längre perspektiv än er yngre. Vi har upplevt tider av andlig förnyelse när dessa gamla sånger sjöngs." Emil Svensson: "Spännande tankar! Nej jag hoppas verkligen inte att jag med min tidigare kommentar trampar någon på tårna, det är verkligen inte min mening. Jag vill verkligen betona att detta är enbart mina egna reflektioner kring detta och jag tror som du skriver Rolf att det är nyttigt att dela dessa i ödmjukhet och respekt för varandra. Jag håller med i en del av det du säger, Rolf. Jag tror absolut man är fel ute om alla Gudstjänstbesökare upplever svårigheter att kunna delta i lovsången. Då har man helt klart hamnat fel och bör tänka om, helt klart. Frågan är dock, finns det ett sätt att göra det på så att alla blir nöjda, alltid?  Jag tror det är svårt att hitta en väg i valet av sång och musik som gör alla nöjda alltid. När dessa stunder uppstår är min förhoppning dels för min egen del att tänka: Kanske detta inte är riktigt för mig, men jag vill ändå välsigna detta då jag ser andemeningen bakom och några andra av mina trossyskon verkar uppskatta det som spelas. Jag hoppas då kunna genom deras hängivenhet ryckas med i lovsången,  Som du säger finns många tros-steg och andliga upplevelser som många av oss gjort i olika sammanhang starkt kopplat till sånger och musik. Det tror jag gäller både unga och äldre. Många yngre kanske tagit steg i sammanhang där mer "modern" lovsång praktiserats som vi ser allt mer av i våra kyrkor idag medan äldre som du säger har ett längre perspektiv och gjort sådana resor till andra typer av sånger. Sånger som kanske yngre i sin tur har liknande svårigheter att sjunga med i som Ingegärd beskriver angående den "moderna" lovsången. Det är rätt stor skillnad i hur sångerna är uppbyggda om man enbart ser till det rent "tekniska". Vi behöver välsigna varandra och de olika uttryckssätt som finns ung som gammal tror jag.  Jag tror ändå att det är syftet bakom sångerna som till slut blir det viktiga, vad hoppas vi blir frukten av lovsången? Kommer nya människor till tro? Skapas en atmosfär där Guds Ande ges utrymme att möta människor? Blir Gud ärad? Gudstjänster är något fantastiskt på många sätt och jag är oerhört tacksam för att få vara en liten del i vår församling! Här möts barn, unga och äldre, på ett sätt som aldrig kan ske i ett annat forum, med en gemensam längtan att söka Gud. Det är något vi ska vårda och vara rädda om. Det är ovärderligt."

måndag 19 juni 2017

Individualism och enighet

I Filipperbrevets fjärde kapitel berättas det om två kvinnor som tillhörde församlingen i Filippi. Det enda vi vet om dessa kvinnor är deras namn Euodia och Syntyche och att de hade råkat i tvist med varandra. Vi vet också något som är betydelsefullt; Det står att de hade kämpat för evangeliet, tillsammans med Paulus.

Paulus behövde en verklig vän, som kunde hjälpa dessa kvinnor att bli eniga, eftersom deras oenighet var till skada inte bara för dem själva, utan också för församlingen och den gemenskap de tillhörde.. Han uppmanar dem att vara eniga för Herrens skull

Jag tror att det var viljestarka kvinnor, som vågade stå för sin uppfattning, utan att vända kappan efter vinden. De var inte rädda för konflikter, men de var starkt övertygade om att de hade rätt var och en av dem och de kämpade för att bli förstådda av de övriga i församlingen.

I det här läget skrev Paulus till dem, var för sig. Hans budskap var likadant till dem båda. Han skrev inte till den ena att hon måste ge sig, eftersom den andra hade rätt. Nej, han uppmanade dem var för sig att vara eniga för Herrens skull. Det handlade inte om att de måste ändra på den egna övertygelsen, därför att den var rätt eller fel

Den enighet som Paulus åberopade är den som finns i tanke och i sinnelag hos den människa som tagit emot Jesus Kristus och tillhör honom:

"Visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och i sinnelag, fria ifrån självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa, utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus."

När prestigen hindrar oss från att ha kärleksfulla relationer med varandra, så sker en skada med oss själva och därför är enigheten något vi ska eftersträva, inte bara för oss själva, utan först av allt för Herrens skull.

Den enighet som bibeln talar om är absolut inte en motsats till individualism. Många har missförstått individualismens betydelse därför att man drar paralleller till egoismen. Kristendomen bejakar individualismen, men inte egoismen. Just därför att kristen tro bejakar individen fullt ut, så har den ett svar på många frågor.

Det råder en skarp gräns mellan betydelsen: "att vara sig själv," och "att vara sig själv nog."

I den kristna gemenskapen får jag vara mig själv, tillsammans med trossyskon, som också tillåtas att vara sig själva. Detta kallar jag för "kristen individualism.", och detta utgör även grunden för den enighet man i en Guds församling kan byggas upp. I en sådan gemenskap är ingen förmer än den andre, utan var och en har något att tillföra i en kärleksfull och förtroendegivande atmosfär.

Här är texten till två av mina sånger ur kantaten: "Gläd er alltid i Herren":

":/: Bli eniga för Herrens skull, bli eniga :/: i tanke ord och handling i vilja och i tro. Sök enighet tillsammans för Herrens skull."

":/: Låt det sinnelag råda hos er, som också fanns hos Kristus, Jesus :/: Lev i samma kärlek, eniga i tanke och i sinnelag. Fria ifrån självhävdelse fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa, utan också på andras. Låt det sinnelag råda....."

tisdag 13 juni 2017

Bojkotta Sverigelotten!

Följande brev har jag sänt till Sverigelotten, ett företag som säger sig stödja folkrörelsen i Sverige. Hur kan man påstå det och samtidigt medverka till att kränka den största folkrörelse som finns i Sverige. Detta är för mig och säkert för många fullt obegripligt.

Till Sverigelottens redaktion!

Hej!

Jag är mycket besviken på den reklam som förekommer i TV med anledning av Sverigelotten. Ni kallar er för stödjare av den svenska folkrörelsen, medan er reklam är djupt kränkande, mot den stora grupp av människor som har sitt stora intresse i kyrkan. Kyrkan som är den största folkrörelsen i Sverige. Om ni inte ändrar på den hädiska och kränkande reklamen där ni blandar in kyrkans predikoämbete och gör ett löjets skimmer av den genom att visa mannen som skrapar lotten i predikostolen. Jag föreslår att Ni omedelbart tar bort denna djupt sårande och kränkande reklamkampanj. I annat fall kommer jag att vidta åtgärder till en bojkott mot er verksamhet.

Motala den 13 juni 2017 Rolf Ericson

KOPIERA GÄRNA LÄNKEN OCH SPRID. LÅT DET FÅ BLI EN LANDSOMFATTANDE KAMPANJ!!

Jag ser fram emot svar ifrån Sverigelotten och återkommer så fort jag fått det.

lördag 27 maj 2017

Vem är Gud?

Låt mig först förklara ordet "monoteism" Ordet kommer från grekiskan och är en sammansättning av orden "monos" , som betyder ensam och "teos", som betyder gud. Så ordet monoteism betyder att det bara finns en gud. Både kristendomen, judendomen och islam är monoteistiska religioner, där man tror att det bara finns en gud. Motsatsen till monoteism, är polyteism, där man tror att det finns flera gudar.

Tron på Gud är för den religiöse, vilken religion han än bekänner sig till, en tro på någonting man känner till, alltså något inlärt. Detta kan gälla både monoteister och polyteister. För dem är det teologin eller filosofin som är de bärande dogmerna. Skillnaden mellan judar och hedningar var tidigare att judarna tillbad det man kände till medan hedningarna bad till det man inte kände till.

När Jesus möter den samariska kvinnan vid brunnen som kallades för Jakobs källa, så säger Jesus till henne Joh.4:22-24:

"Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

Den samariska kvinnan visste att Messias skulle komma och att hon då skulle få veta allt om Gud. Under tiden bad hon till något som hon inte kände till. Hennes förfäder hade visat henne berget, som var platsen där man kunde tillbe Gud.

Jesus som var jude, säger till henne: "Vi tillber det vi känner till." Detta var skillnaden mellan judar och hedningar. Att veta vem Gud är eller att inte veta vem han är.

Jesus talar vidare om den tid som hade brutit in då alla sanna gudstillbedjare skulle tillbe i ande och sanning. "Gud är ande", säger han till kvinnan.

Ingen hade sett Gud, men Jesus förklarade vem Gud var genom att bli människa. Gud blev människa och uppenbarade sig för oss..

Gud är varken filosofi eller religion. Gud är ande. Vi kan uppfyllas av Guds ande och på detta sätt medverka till Guds närvaro på jorden. Gud vill bo i oss genom Jesus Kristus

Gud är också kärlek. Att tro på kärleken är att tro på Gud. "Den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek." Det räcker inte med att säga att vi har tro. "Om jag har all tro, så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Vi lär oss vem Gud är genom att ta emot Jesus Kristus som vår personlige frälsare. När vi gjort detta, så finns ingen gräns satt för tillväxt av vår gudskännedom. Livet blir en andlig skola där jag dag efter dag kan komma närmare Gud.

torsdag 25 maj 2017

Marcus Birro och den militanta islamismen

Det pågår en debatt i Sverige i dag där man hävdar att religionen är farlig. Det är inte vår uppgift som kristna att påstå något sådant. De som anser detta menar att det är religionerna, som leder till terrorism och våld. Ofta sammanblandar man fredliga religioner med militanta och extremistiska rörelser. De fundamentala, extremistiska och militanta islamisterna, som slaktat och mördat, nu senast oskyldiga barn och ungdomar i Manchester, kan vi inte kalla för några representanter för religion. När de säger att de tror sig ha Gud på sin sida, så har de tagit på sig en falsk religiös täckmantel. De kan ha en ideologi som de säger kommer från islam, men låt oss genast ta avstånd från ett sådant påstående

Så här skriver Keith Ward i "Den farliga religionen":

"Det militanta islam är en förvrängning av det islam som innebär en dyrkan av en fullkomligt god högsta verklighet. Det militanta islam har på ett farligt sätt missuppfattat den fullkomliga godheten, men i deras egen religion finns förutsättningar att rätta till denna förvrängning"

I den pågående debatten kan man lätt få uppfattningen att det pågår ett krig emellan religionerna eller mot religionerna, men i själva verket består inte kriget mellan religionerna utan mellan människorna antingen de är religiösa eller inte. Det är inte religionerna som är farliga utan människorna, som dras till det onda och som utför terroristiska handlingar, krig, mord och våld.

Marcus Birro skrev i tidningen Dagen:

"Jag tycker att man ska vara väldigt varsam med att hålla isär fredligt troende muslimer med denna avart av islam, men det kan samtidigt inte vara särskilt svårt,för någon längre att sätta det som sker i en religiös och politisk kontext"

Om han menar att man tydligt skall hålla isär dessa, så är jag beredd att hålla med, men om han sammanblandar de fredliga religionerna, med militanta rörelser som använder religionen som täckmantel, så är han inne på fel väg.

Det är inte vår uppgift, som kristna, att kriga med ord mot andra religioner och sprida fördomar och myter. Det skadar förtroendet som vi skall bygga med människor som har en annan religion. Om vi ska kunna vinna dem för Guds rike, så måste det ske genom kärleksfulla relationer.

Den renodlade illviljan, hatet mot livet, mot andra och mot en själv finns hos oss människor, men de flesta religioner fördömer och motsätter sig uttryckligen hatet mot livet.

Rolf Ericson, Motala .

tisdag 23 maj 2017

Sions berg och det himmelska Jerusalem

Jag har ny bytt ut till en ny rubrik på min tidigare text "Jerusalem den heliga staden", vilken jag här kopierar:

Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638.

"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.).

Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.

Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk.

Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel.

"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21

Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike.

Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad.

"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24

Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar.

Jesu blod talar starkare än Abels blod.

Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld.

Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet.

"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13

Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse:

"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10.

"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg)

Rolf Ericson

Ännu ser vi inte...

Ännu ser vi inte... skrev jag år 2015. Den blev åter aktuell då jag fick en uppskattande kommentar från en läsare. HÄR KAN DU LÄSA TEXTEN

måndag 15 maj 2017

Jerusalem, den heliga staden.

Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638.

"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.).

Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.

Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk.

Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel.

"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21

Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike.

Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad.

"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24

Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar.

Jesu blod talar starkare än Abels blod.

Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld.

Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet.

"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13

Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse:

"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10.

"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg)

Rolf Ericson

tisdag 9 maj 2017

Kantat för blandad kör solo och duett

Jag har under det senaste halvåret arbetat ganska mycket med en kantat. Det är ett musikverk för blandad kör i fyrstämmig och trestämmig sats, samt solo och duettstycken. Kantaten innehåller texter ifrån Filipperbrevet. Än så länge enbart med körsatser och ackordsanalys, men jag kommer även att skriva ut stämmor för ackompanjemang för orgel och piano. Materialet består just nu av 27 färdigskrivna A4 sidor. Jag undrar om det finns någon som vill åtaga sig uppdraget att granska mitt material och eventuellt testa det med någon kör som kan vara intresserad att använda det? Skriv gärna till mig på min epostadress rolfericson@boremail.com

måndag 8 maj 2017

Tommy Dahlmans kritik mot den svenska regeringen.

Tommy Dahlman anser att han har rättighet att kritisera den svenska regeringen för dess hållning om Israel som ockupationsmakt. LÄS HÄR! Jag kallar hans kritik för hets, vilket han inte tål. Han anser att jag är oseriös och kallar mitt beteende för omoget och obalanserat.

Jag skrev om hans högerextrema och fanatiska hållning i Ökenkällan redan år 2015. Läs gärna här.

Retoriken han använder sig av är inte ny, men den skapar olust.

fredag 14 april 2017

Långfredag år 2017

TILL DIG SOM MÅR DÅLIGT AV EMMA ANDERSSON IFRÅN "HELA PINGSTEN"
Det är många som mår dåligt och är rädda i vår tid. Det är inte något man behöver skämmas för.
Carina Glenning skriver i sin krönika i Motala tidning, torsdag den 13 april: "Man kan inte säga åt en människa att inte hysa en känsla. Är man rädd så är man rädd. Är man ledsen så är man ledsen. Att säga "var inte rädd" är lika dumt som att säga "var inte lycklig". Det man känner är äkta och det som är äkta är sant. Alltså blir en uppmaning att inte känna det man känner en osanning och därmed går trovärdigheten förlorad. Dessutom: Det är skillnad på paralyserande rädsla och sund vaksamhet." (slut citat)
Vi måste våga tala om våra rädslor utan att skämmas och känna underlägsenhet. Vi behöver inte vara så tuffa i vår attityd. Att betrakta Niagarafallen för att se något som är större än de problem man har är absolut inte att rekommendera för den som lider av paranoid ångest.
I dag tänker vi på den ångest som Jesus upplevde på korset när han utropade: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Vem har sagt att tron är ett lyckopiller, att frälsningen befriar oss från lidandet i den här världen? Detta är inte sant. Skapelsen som vi tillhör suckar och våndas i sin träldom under förgängelsen.
Med andra ord, du behöver inte vara lycklig. Du har rättighet att vara rädd, deprimerad och må dåligt även om du är frälst. Det är i det tillståndet vi blir beroende av någon som bryr sig om oss. Någon som är villig att lyssna och förstå utan att tycka att vi är egotrippade.
Jag önskar dig som läser detta: "Guds frid som övergår allt förstånd, som bevarar ditt hjärta och dina tankar i Jesus Kristus vår Frälsare och herre."

tisdag 11 april 2017

Följ mina senaste i Motala & Vadstena tidning

Den ursprungliga insändaren av Yngve Gurer med titeln "Håll religion borta från barn."
Mitt svar med titeln: "En sund religion ger hopp."
EN SUND RELIGION GER HOPP
I MVT 31/3 har Yngve Gurer skrivit en insändare om vikten av att FN:s barnkonvention blir svensk lag och att den förändras till barnens bästa. Ja, barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Den innehåller fyra viktiga punkter:
1. Att barn har samma rättigheter och lika värde.
2. Att barnens bästa skall beaktas vid alla beslut som rör barn.
3. Att alla barn har rätt till liv och utveckling.
4. Att alla barn har rättighet att uttrycka sin mening och få den respekterad..
Så långt är jag helt överens med Yngve Gurer, men jag kan inte hålla med honom i allt. Hans text får inte bli oemotsagd eftersom den innehåller mycket fördomar och är mycket religionsfientlig.
Han skriver:
"Man ska inte få göra hur man vill bara för att man är religiös och har tappat allt förnuft." "Det är bara upplysning, debatt och politiska beslut som kan ändra på mörka tankegångar."
Frågan inställer sig vilken upplysning det är som han vill sprida i vårt land. Naturligtvis vill jag hålla med om att det i en del religiösa sammanhang kan handla om sådant som strider emot förnuftet och som kan vara till skada för barnen. Som exempel tar han upp frågan om omskärelse av små pojkar grundat på föräldrarnas religiösa tro och om tvånget för flickor att bära barnslöja. Ja det är faktiskt sant att religionen kan bli farlig när den strider emot förnuftet. Den blir också farlig när den piskar upp hat och intolerans, eftersom den då strider mot sina egna grundprinciper. Stämmer det att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga? I så fall vill jag påstå att det inte bara är religionen som är det, utan även andra övertygelser. Då har vi lagt förnuftets ribba alldeles för högt.
Gurer slänger ut barnet med badvattnet. Jag anser att barn som tidigt får en kristen undervisning, till exempel genom söndagsskola eller annan kristen barnverksamhet får näring för sin medfödda religiösa tro. De barn som på detta sätt får en sund religiös påverkan utvecklas till goda samhällsmedborgare och hamnar sällan i konflikt med rättvisan. Högljudda företrädare för den religionsfientliga inställning Gurer representerar har alltför länge fått härja i vårt sekulariserade land. De är ute på farligt vatten och tror att de är ensamma tolkare av filosofi och naturvetenskap, men förnekar ofta att det finns en andlig dimension att bli medveten om.
Jesus prioriterade barnen: "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig. Himmelriket tillhör sådana som de." Om vi hindrar barn från att komma till Jesus, så kommer andra att fånga deras intresse. Det finns mycket farliga tendenser i den riktningen. Att försiktigt leda en ung människa rätt strider inte emot FN:s barnkonvention. Utan en sund religion skulle mänskligheten vara betydligt värre än den nu är och det skulle finnas mycket litet hopp för framtiden.
Rolf Ericson

Yngve Gurers svar på min insändare
Mitt svar:
Yngve Gurer försöker att komma bort ifrån det ursprungliga ämnet genom att tolka mina citat på ett felaktigt sätt. Det är en ohederlig debattstil tycker jag. Jag har väl aldrig förnekat det sunda förnuftets betydelse, men jag har skrivit att vi lagt förnuftets ribba alltför högt om vi vi påstår att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga. Jag har inte heller som Gurer påstår någon teori om att alla icke troende skulle vara känslokalla. Var får han det ifrån? Gurer menar i sitt första inlägg att barn skall skyddas ifrån all religiös påverkan, medan jag anser att barn genom kristen undervisning kan få näring för sin medfödda religiösa tro. Det är möjligt att vi kan hindra barn ifrån religiös påverkan, men vi kan aldrig utesluta barns egen förmåga att ta intryck av allt de ser och hör. Det hör väl till sunt förnuft att föräldrar på olika sätt vill påverka sina barn på det sätt de själva anser vara rätt och vem ska kunna hindra dem ifrån detta. Menar Gurer att man skall förbjuda föräldrar och lärare ifrån att uppfostra och undervisa sina barn till att bli goda människor? Det kan jag inte tro. I Ordspråksboken 22: 6 står det: "Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån när han blir gammal." Att vänja en ung människa genom att själv vara ett föredöme tror jag är den allra bästa metod både för föräldrar och lärare.
Rolf Ericson

lördag 8 april 2017

Husvagn bortskänkes

Vi vill gärna ge bort vår husvagn, som vi använt som gästutrymme vid vårt sommarställe. Den är för närvarande avställd och har därför körförbud. Det går att transportera den ifrån den plats där den nu står och man får då ställa på fordonet och man har då rättighet att transportera den kortast möjliga väg, innan man på nytt avställer den. För mera upplysningar Ring telefon 0141-41617 och tala med mig eller min fru. Rolf och Ulla-Britt Ericson Motala Om husvagnen som saknar vanlig husvagnsinredning skall användas för transport, så måste den besiktigas

torsdag 6 april 2017

Min insändare publicerad i MVT i dag

En sund religion ger hopp

En sund religion ger hopp

I MVT 31/3 har Yngve Gurer skrivit en insändare om vikten av att FN:s barnkonvention blir svensk lag och att den förändras till barnens bästa. Ja, barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Den innehåller fyra viktiga punkter: 1. Att barn har samma rättigheter och lika värde. 2. Att barnens bästa skall beaktas vid alla beslut som rör barn. 3. Att alla barn har rätt till liv och utveckling. 4. Att alla barn har rättighet att uttrycka sin mening och få den respekterad..

Så långt är jag helt överens med Yngve Gurer, men jag kan inte hålla med honom i allt. Hans text får inte bli oemotsagd eftersom den innehåller mycket fördomar och är mycket religionsfientlig.

Han skriver:

"Man ska inte få göra hur man vill bara för att man är religiös och har tappat allt förnuft." "Det är bara upplysning, debatt och politiska beslut som kan ändra på mörka tankegångar."

Frågan inställer sig vilken upplysning det är som han vill sprida i vårt land. Naturligtvis vill jag hålla med om att det i en del religiösa sammanhang kan handla om sådant som strider emot förnuftet och som kan vara till skada för barnen. Som exempel tar han upp frågan om omskärelse av små pojkar grundat på föräldrarnas religiösa tro och om tvånget för flickor att bära barnslöja. Ja det är faktiskt sant att religionen kan bli farlig när den strider emot förnuftet. Den blir också farlig när den piskar upp hat och intolerans, eftersom den då strider mot sina egna grundprinciper. Stämmer det att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga? I så fall vill jag påstå att det inte bara är religionen som är det, utan även andra övertygelser. Då har vi lagt förnuftets ribba alldeles för högt.

Gurer slänger ut barnet med badvattnet. Jag anser att barn som tidigt får en kristen undervisning, till exempel genom söndagsskola eller annan kristen barnverksamhet får näring för sin medfödda religiösa tro. De barn som på detta sätt får en sund religiös påverkan utvecklas till goda samhällsmedborgare och hamnar sällan i konflikt med rättvisan. Högljudda företrädare för den religionsfientliga inställning Gurer representerar har alltför länge fått härja i vårt sekulariserade land. De är ute på farligt vatten och tror att de är ensamma tolkare av filosofi och naturvetenskap, men förnekar ofta att det finns en andlig dimension att bli medveten om.

Jesus prioriterade barnen: "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig. Himmelriket tillhör sådana som de." Om vi hindrar barn från att komma till Jesus, så kommer andra att fånga deras intresse. Det finns mycket farliga tendenser i den riktningen. Att försiktigt leda en ung människa rätt strider inte emot FN:s barnkonvention. Utan en sund religion skulle mänskligheten vara betydligt värre än den nu är och det skulle finnas mycket litet hopp för framtiden.

Rolf Ericson

onsdag 29 mars 2017

Peter Hallström i "När livet vänder"

Det var smärtsamt att se TV-programmet "När livet vänder" med musikern Peter Hallström.

Mina tankar gick till min bror Örjan som i likhet med Peter Hallström hade blivit skrämd av sin barndoms väckelserörelse och den förkunnelse som då fanns, som handlade om Jesu tillkommelse och hur människor skulle bli kvarlämnade på jorden. Detta kunde uppfattas mycket skrämmande av ett känsligt barnasinne. Så var det för min bror Örjan och för många andra. Detta var naturligtvis inte avsikten med förkunnelsen. För mig var det annorlunda. Jag upplevde tidigt en dragning till det glada innehållet om en ljus framtid för den som i tro tar emot Jesus. För mig var det skönt att få sjunga och tala om himlen och allt det underbara som Gud hade berett. Här följer ett utdrag ur ur min bok "Vem ville vårt liv.", som handlar om min bror Örjan:

"Örjan som var tre år äldre än jag, var ensamstående under hela sitt liv. Han var elev vid Vadstena Folkhögsskola och blev därefter Skötare vid Birgittas sjukhus i Vadstena. Han gjorde uppror mot sin barndoms väckelserörelse. Vi var ju barn av samma väckelserörelse, med en Gud som ville ha vår totala hängivenhet. Detta blev för mycket för Örjan. Jesus skulle ju snart komma tillbaka och döma oss. Pappa hade hängt upp en plansch i vårt lilla rum som skildrade de sju tidsåldrarna, en eskatologisk och mycket spektakulär plansch med dramatiska bilder, bland annat en bild på helvetets eld, så som man antog att det stod om den i Bibeln. Författaren till denna plansch var en pastor och missionär i Indien som hette C.A. Chader Denna eskatologi, som skapat så mycket förvirring har tyvärr orsakat mycket stor skada, och många är det som genom denna grymma villfarelse blivit skadade i sitt trosliv. Inte nog med detta. Den har också skapat ångestneuroser, ja till och med psykoser hos en del människor, som har anlag för det.

Örjan hade läst boken ”Dom över Sverige.”, som sades vara en profetia. Den skildrade en förestående militär invasion. Han blev apatisk och vägrade göra sina läxor. Han sa till sin lärare: Det är ingen idé, det ska ju bli krig i Sverige.

I vuxen ålder skrev han en del om sina tankar om livet. Örjan trodde på Gud, men han tog avstånd ifrån de gudsbilder som utmålats för honom i hans barndomstid.

"Varför vände jag Gud ryggen? Varför trodde jag inte på min barndoms Gud? Varför trodde jag inte på mina föräldrars Gud? Varför trodde jag inte på kyrkans Gud och deras förkunnelse? Var det för att jag tyckte att så många gömde sig bakom sin tro i stället för att leva efter den?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson) "Församlingen sjöng: ”O sällhet stor som Herren ger, ren här på denna jord.” Jag kände ett hål min själ. Jag grät. Inga tårar. Jag grät inombords. Var är du ”min sällhet stor?” Gud har du glömt bort att jag finns till? Jag har en stor längtan, men jag vet inte vad jag längtar efter. Är det längtan efter att få möta Gud, eller är det längtan efter en slags upplevelse utanför den jordiska tillvaron?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson)

"Åren gick vidare. Jag flydde mer och mer. Dränkte min ensamhet, ångest, oro och mina tankar. Många gånger försvann jag in i andra världar. Världar som inte existerar. Världar som endast var fantasifoster av min hjärna. Abstinens efter veckor av drickande. Ur de mörka skuggorna växte skräckbilder fram projicerade av mitt omtöcknade huvud. Delerium.. Jag levde i en skrämmande värld. Det var röster som hånfullt skrattade från rummets alla hörn. Du skall aldrig tillhöra de lyckligas skara Paradiset kommer aldrig att bli din arvedel. Lösgjorda figurer ur skuggorna närmade sig. Jag drog filten över huvudet och blundade, men de fanns ändå kvar där i mörkret. De ropade åt mig hånfullt, och jag kunde inte utestänga deras röster. Aldrig ska du få tillhöra de himmelska skarorna. Jo, det ska jag, ropade jag. Aldrig, aldrig, svarade de ur skuggorna, Du tillhör oss. Från rummet hörde jag sånger och röster med ett annat innehåll. Sånger om räddning och frälsning, om det himmelska paradiset, som jag skulle få till arvedel. Alltsammans var så verkligt. En skrämmande mardröm bortom allt sådant som i verkligheten finns. En hallucinatorisk upplevelse, som var så verklig att jag i flera dygn levde i denna skräckfyllda skuggvärld, där jag slets mellan de två värderingar av den andliga världen, som jag byggt upp under mitt liv." (Ur ”Minnen av Örjan Eriksson)

Örjan hade behövt omformulera sin tro på ett nytt sätt och göra sig fri ifrån de religiösa grubblerierna, och den felaktiga gudsbild som han tyvärr hade fått med sig från sin barndomstid"

måndag 20 mars 2017

Skall vi visa vår psykiska ohälsa?

Låt mig först få länka till programmet "Fråga doktorn" som i dag handlade om ångest.

"Hur kan man hantera sin ångest och var går gränsen för när den blir sjuklig?"

Ibland får vi frågan hur vi mår. Det är inte säkert att den som frågar vill höra svaret och vi undviker att ge ett ärligt svar därför att vi inte vill bli missförstådda.

I vissa sammanhang anses det vara fult att tala om att man mår dåligt. Då anses man vara självupptagen och ha svårt att se något annat än sina egna problem. Ibland kan man få höra att en troende människa inte skall behöva lida av psykisk ohälsa. En sak är säker. Den som är frälst och har sin tro på Jesus behöver inte vara rädd hur det än kan kännas.

Låt mig då först få säga att det finns olika typer av ångest och rädsla. I en del fall är rädslan förknippad med straff och den handlar då om våra existentiella villkor. Om livet och om döden. Om vi känner oss dömda och misslyckade, så kan vi ändå vara frimodiga inför Gud, eftersom det är han och inte vi själva som har frälst oss. Den vissheten fördriver rädslan. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:20-21.

Det finns andra typer av ångest och rädsla, som inte handlar om livet eller döden. Till exempel panikångest, prestationsångest, generaliserad ångestsyndrom, ångest som är kopplad till neurotisk personlighet osv. All omotiverad ångest och rädsla kan bli av sjukdomsvalör och då är det viktigt att vi vågar visa vår ångest för andra. Vi behöver inte skämmas för att vi drabbas av sådan psykisk ohälsa antingen vi är troende eller inte.

Jag skulle vilja uppmana dig som läser det här att inte tveka att tala med andra om dina problem. Det är inte säkert att alla förstår, men det finns många som har erfarenhet av psykisk ohälsa, som kan vara till hjälp. Du behöver inte känna dig ensam. Det finns hjälp och sök den i tid.

måndag 13 mars 2017

Bristfällig kunskap om Israel-Palestinakonflikten?

"Kunskapen om nutidshistoria brister på många håll och den som intresserar sig för Israel-Palestina-konflikten bör noga läsa FN-deklarationen från 1922. För trots en absurd situation med många resolutioner från flera av FN:s organ så är de israeliska rättigheterna till Gaza och Västbanken obestridliga."

Så skriver Berndt Ekström i Göteborgsposten

Detta är bara en del av sanningen, som jag anser vara mycket bräcklig. Den vilar också på en bristfällig kunskap. Den andra delen som jag här vill belysa handlar om den del av det Osmanska riket som kallades Palestina.

Mina uppgifter hämtar jag i huvudsak från Sören Wibecks bok: "Ett land, två folk, Israel-Palestinakonfliktens historia.

Palestina var fram till första världskriget bebott av araber. Det fanns vid den tiden bara ett fåtal judar i regionen. För de araber som fanns i Palestina blev det viktigt att kunna identifiera sig som palestinier, men detta skedde först efter den framväxande sionismen och idén om att bilda en judisk stat. Ett judiskt nationalhem.

Palestina blev år 1922 ett mandat under Storbritannien. Detta mandat skulle utvecklas till en judisk självständig stat utan att det gick ut över arabernas medborgerliga eller religiösa rättigheter. Araberna däremot ville inte gå med på detta. De ville ha en enda arabisk stat. Judarna utgjorde ju endast en tredjedel av befolkningen vid denna tid. Av denna anledning sa de nej till ett delat Palestina. De betraktade Palestina som sitt land och kunde inte acceptera att judarna hade rätt till det.

Berndt Ekström anser att det råder brist på kunskap om nutidshistoria av dem som intresserar sig för Israel-Palestinakonflikten. Jag tycker nog att han är alltför ensidig i sin bedömning av detta. Just därför ville jag här belysa med ovanstående välunderbyggda information en mera fullständig bild av en anständig sanning.

Det är väl ingen brist på kunskap som talar om att palestinier under hela den 70 åriga historien om staten Israels bildande blivit fördrivna från sina hem och fått sina bostäder förstörda. Har staten Israel legal rättighet till detta? Fördrivningen pågår fortfarande. Men den började 1948, då staten Israel bildades. Palestinierna kallar det för Al Nakba, Katastrofen. när över750000 palestinier fördrevs från sina hem och staten Israel utropades. Jag frågar om Ekström och andra Israelsvänner anser att det är bristfällig kunskap att tala om detta.

fredag 3 mars 2017

Reagera starkt när Sverige beskrivs som ett land i sönderfall

Mörka krafter livnär sig på vår rädsla.

Jag och många andra reagerar starkt, "när Sverige beskrivs som ett land i sönderfall", skriver Journalisten Johan Sivers i MVT fredag 3 mars 2017.

"Den högernationalistiska världsbild där den svenskfödde mannen ser sig som en högre stående varelse än kvinnor, utlandsfödda och HBTQ-personer." "Den hetsar människor på varandra och livnär sig på vår rädsla."

Reacting strongly when Sweden is described as a country in decay

Dark forces feeding on our fearing. http://www.mvt.se/asikter/kronikor/kaosteorin-gynnar-morka-krafter-om4527821.aspx

I and many others feel strongly, "when Sweden is described as a country in decay," writes journalist Johan Sivers in MVT Friday, March 3, 2017. "The right nationalist worldview where the Swedish-born man sees himself as a superior being than women, immigrants and LGBT -people." "It excites people to each other and feed on our fear."

tisdag 28 februari 2017

Det är Jesus som drar

Se på honom! Visst behöver Du hans kärlek i Ditt liv? Han kan förvandla allt, så att Du blir fullkomligt fri!



Många frälsta när Sebbe Stakset predikade i Göteborg

Gudstjänsten i Smyrna

lördag 11 februari 2017

Kommentarer till "Vem ville vårt liv?"

Jag har skapat detta inlägg för att få möjlighet att ta emot kommentarer till

"Vem ville vårt liv?"

Din kommentar kommer inte att synas förrän jag har godkänt den. Du får gärna vara anonym om du vill. Jag är mycket tacksam för synpunkter på innehållet och tar gärna emot både ris och ros.. Jag har flera kapitel färdiga och kommer att publicera dem efterhand.

torsdag 9 februari 2017

Mina hälsokontroller just nu

Skriver detta inlägg som en påminnelse om en del hälsokontroller som är aktuella just nu. Från och med i går onsdag 9 februari har jag i samråd med Psykiatriska öppenvården för äldre här i Motala kommit överens om att halvera dosen av Lyrica som jag under flera år tagit på grund av min generaliserade ångest. Jag kommer att få testa hur detta går en tid och återkommer med rapport om eventuella problem under nertrappningen. I går samma datum besökte jag Öron- näs. halskliniken vid US i Linköping för undersökning av mina stämband med anledning av den heshet och de halsbesvär jag haft. En glipa upptäcktes på bakre delen av mina stämband, som kan vara förklaringen. Orsakerna kan bero på många saker. De orsaker som nämndes var mina refluxbesvär, min astma och den medicin jag bytt för en tid sedan, som mycket väl kan orsaka sådana besvär. Rekommenderades att byta medicin. En annan orsak är att min röst är sliten efter många års flitig användning. Jag kommer att få remiss till logoped här i Motala. Det skulle vara bra om jag kunde träna bort mina besvär, så att jag åter igen kan använda min sångröst. Ni får gärna kommentera detta och ge mig råd hur jag skall göra. Jag känner mig allt för ung för att lägga av. "Sången i mitt liv är Jesus!"

fredag 3 februari 2017

torsdag 2 februari 2017

Vem ville vårt liv kapitel 1 och 2

En biografisk berättelse om mitt och vårt liv tillsammans. Här publiceras de två första kapitlen. Flera finns färdigskrivna och publiceras efter hand om ingen tycker att läsningen är alltför otrevlig.

Första och andra kapitlet

Bilder första och andra kapitlet

onsdag 1 februari 2017

Är mindfulness en religiös villoväg?

Se länk i tidningen Dagen onsdag 1 februari.

Alla måste till varje pris tro att Henry Nordin har rätt när han påstår att Mindfulness är en religiös villoväg. Det anses inte rumsrent att ha en avvikande åsikt om detta i den frikyrkovärld som Nordin har sin hemvist.

"Mindfulness andlige fader är ingen annan än Guds och mänsklighetens ärkefiende."

skriver Nordin. Detta är verkligen kraftord som inte kan uppfattas på annat sätt än en varning för metoden. Min fråga är: Stämmer Henry Nordins beskrivning av mindfulness och yoga? Observera, det är en fråga jag ställer, som jag gärna vill ha ett svar på om det nu finns vilja hos mina läsare att överhuvudtaget reagera utan att fördöma. Jag påstår inte något.

När han skriver att

"begreppet och företeelsen mindfulness som är och förblir ett ur kristet och bibliskt perspektiv totalt främmande element",

så tycker jag faktiskt att han har rätt. Nu är det emellertid så att det inte handlar om en religiös metod, trots att det kommer från buddhismen.

Nordin tar tydligt avstånd från pastorn Daniel Backs positiva upplevelser av mindfulness i den intervju som gjordes i Dagen den 18 januari och beskriver det som

"ett uttryck för ärligt och äkta sökande efter Jesus.",

när det i själva verket rörde sig om den hjälp han fick genom metoden till att komma ner i varv, få en bättre andning och få kroppen att komma till ro. Daniel Back säger också i intervjun att han fortfarande gör övningar för att få kroppen att slappna av.

Det sätt på vilket Henry Nordin bedömer Daniel Backs upplevelser tycker jag är förnedrande. Daniel Back hade nog sin sak klar med Jesus. Den metod han fick hjälp av ledde till att han blev bättre efter den utmattningsdepression som drabbat honom. Vet Nordin något om vad det innebär att vara drabbad av utmattningsdepression? Jag tycker att han alldeles för lättvindigt avfärdar den metod som hjälpt Daniel Back.

Lars Johansson som är lärare vid Örebro teologiska högskola skriver att mindfulness från början har tydliga förankringar i en buddhistisk tolkningsram, men när tekniken lyfts ut ur sin religiösa ram och blir en sekulär metod så händer något. Detta beskrives av Katarina Plank, som utövar buddhistisk meditation
1. Utövarna lär sig uppskatta vardagens små njutningar, vilket kan leda till en upptagenhet av själva upplevelsen.
2. det blir en aktivitet för världsliga mål i stället för andliga mål som i buddhismen
3. Som sekulär metod märks en tendens att bekräfta och cementera självet, något som inte sker i buddhismen, där man i stället vill plocka sönder det.
4. Metoden användes för att öka produktivitet, arbetsglädje, hantera stress, förbättra relationer till patienter, kollegor, vänner och familj.

Flera intressanta och positiva exempel nämnes i denna artikel som finns i tidskriften Nod nr 1 år 2012

Allt detta avfärdar således Henry Nordin och menar att denna teknik som har sitt ursprung i buddhismen, skulle även när den lyfts ur sin religiösa ram och så som den används i vår del av världen, som en sekulär teknik, vara en metod som är en religiös villoväg.

En sådan hållning tycker jag är mycket olycklig, eftersom det finns så många inom sjukvården som måste förhålla sig till både yoga och mindfulness, som en sekulär teknik helt frikopplad från religion.

Jag vet att det finns människor som skrivit om hur de upplevt befrielse genom tron på Jesus från den plåga och bundenhet de upplevt genom dessa metoder. Detta måste man givetvis tro på, men så finns det ju många andra som upplevt raka motsatsen till detta. Även detta måste man kunna respektera och tro att det är sanna vittnesbörd

Nordin med flera upphöjer sig själva till att vara ett slags auktoriteter, och anse sig vara tillräckligt kapabla att bedöma, utan att ta reda på vad man bedömer. Jag anser att det är nödvändigt att reda ut begreppen på ett mycket bättre sätt, utan att fördöma varken mindfulness eller yoga, men som jag sagt tidigare: Min uppfattning är inte rumsren i den frikyrkovärld jag tillhör. Det är nog en del som tycker att jag borde vara tyst, eftersom jag inte ställer upp på mina vänners uppfattningar i detta ämne.

fredag 27 januari 2017

Hallelujah!!



Alla som bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare har mycket gemensamt. Hallelujah Mormons or everybody!

torsdag 26 januari 2017

Hyckleriets livsstil

Jag är så tacksam när folk reagerar på det jag skriver. Att en del är arga på mig och önskar mig allt möjligt otrevligt har jag lärt mig tåla med tiden. Det finns någon som har önskat att jag skall brinna i helvetets eld. Allt som ett uttryck för hat mot det jag skrivit.

Det låter väl lite kaxigt av mig, men jag är faktiskt riktigt stolt över att ha åstadkommit sådana reaktioner.

En god vän som säger sig vara för Israel, kristendom och demokrati och mot abort, homosexualitet och terrorism, tycker att jag är onyanserad och saknar brist på respekt för att jag har en annan åsikt i en del av det han skriver. Han skriver att jag har ett hätskt och inkrökt avståndstagande, att jag låter som en ateist, kommunist, feminist terrorist och islamist, är trångsynt därför att jag pläderar mot en gudstroende demokratiskt, folkvald president. Samtidigt kallar han mig för en kär broder.

Det är faktiskt sant att jag kan sympatisera med en del värderingar åtminstone från ateister, kommunister eller rättare sagt vänsterinriktade och feminister

Min uppfattning om Israel har jag skrivit om flera gånger och jag upprepar att man inte får exkludera Israel. De har samma rättigheter för sin existens som deras omkringliggande grannar. I abortfrågan är jag för att kvinnor i vissa situationer ska ha rättighet att bestämma över sina kroppar. När det gäller min uppfattning om htbtq personer så anser jag fortfarande att de skall bemötas med respekt för sin läggning och ha samma rättigheter som alla andra i samhället

Egentligen är det sorgligt att det skall behöva råda sådana uppenbara skilda meningar emellan troende människor. Vi borde stå på enad front emot de onda krafter som hotar mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, rättvisa och fred. Detta gäller i hög grad kvinnors rättigheter i en mansdominerad värld. När utvecklingen i världen går åt fel håll och när en hycklande president håller upp bibeln och samtidigt står för en gudsfientlig politik, så måste det finnas motkrafter.

tisdag 17 januari 2017

Vem vill ha en tvåstatslösning

"I oförståndig iver driver FN, med Sverige främst, frågan om en tvåstatslösning. Det är att gå mot Bibelns profetior! Gud har givit Kanaan åt Abraham, Isak och Jakob och därmed till Israels folk för evig tid (1 Mos. 26:2-5; 32:9-15)"

skriver Claes Göran Bergstrand i tidningen Dagen under rubriken "Gå inte emot Bibelns profetior.".

Det finns flera allvarliga sakfel i Bergstrands artikel i tidningen Dagen. Det första är påståendet att det är FN och Sverige som vill ha en tvåstatslösning. Det stämmer bara till en del.

Det vill även Israels regering och Benjamin Netanyah. Läs här!

Det andra felet Bergstrand gör sig skyldig till är smutskastningen av vår utrikesminister Margot Wallström, där han beskyller henne för att hon påstått att Staten Israel ägnar sig åt utomrättsliga avrättningar. Det är inte sant att hon påstått detta. Hon har ställt frågan om så sker. Det är något helt annat.

Det tredje och enligt min mening mest allvarliga felet är när Bergstrand påstår att det storpolitiska maktspel som sker i Mellanöstern och Israel har något att göra med Bibelns profetior.

lördag 14 januari 2017

Visionen om att plantera nya församlingar

"Gud låt ditt ord i mitt liv få råda att andra där din kärlek kan se."

Det handlar om att Guds ord ska få råda i mitt liv och om viljan att bära Guds budskap till andra genom kärlek.

"Ett stilla barna-hjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så, att alla mina drömmar i Jesu ande gå."

Låt mig berätta om något som hände för många år sedan. Jag hade nyss blivit medarbetare i en pingstförsamling. I den församlingen hade det tidigare funnits en del ungdomar med en brinnande längtan att få tjäna Gud. Dessa ungdomar och även en del äldre av vännerna i församlingen hade inte funnit utrymme för detta i den församling de tillhörde. Deras missnöje ledde till att de lämnade församlingen och bildade en ny församling på orten.

Vid denna tid fanns det en "utbrytarrörelse" i pingstväckelsen, som var i opposition till den etablerade pingströrelsen. Den växte genom de medlemmar i pingströrelsen som var missnöjda. Dessa som inte fått utrymme för sin längtan och sina drömmar, valde att lämna sin gamla församling och på ort efter ort planterade man nya församlingar med ambitionen att det då skulle bli bättre. Så skedde också på den plats dit jag kommit. Den kader av ungdomar som jag hade behövt vid min sida, hade tyvärr lämnat församlingen. Dessa brinnande ungdomar tog med sig elden och glöden till den nybildade församlingen. Jag tror med facit i hand att detta blev en förlust för alla.

Man kan aldrig nå andliga resultat genom splittring. Det finns ett encelligt djur som fortplantar sig genom delning. En sådan tillväxt är inte förenlig med en äkta vision.

När jag den senaste tiden hört talas om att man skall plantera nya församlingar på varje plats i stället för att verka i den församling man tillhör, så blir jag orolig. Vi behöver förnyelse där vi står. Detta uppnår vi aldrig genom att gå ifrån den plats där vi har vår förankring. Om vi förblir trogna på den plats där vi står så står Herren själv för tillväxten. Vi behöver inga analyser om resultat. Det är vår uppgift att så och plantera. Skörden kommer som ett resultat av detta. Det är Herren som ger både sol och regn.

fredag 13 januari 2017

Gamla bilder från mitt arkiv

Först ett ungdomsporträtt på Eva Andersson, en av de första medlemmarna i Sionförsamlingen Norrköping där även min mamma som var Evas väninna var med:


Eva fick ett trevligt julkort, säkert någon gång i början på 1920-talet, ifrån en man som hette Hjalmar Han skriver på baksidan av kortet så här:

Här är framsidan av kortet:

Skulle vara roligt att få veta något om personerna på kortet. Skriv och berätta den som eventuellt vet.
Här en bild på de första sångarna i Sion Norrköping. Där är även min mamma med ibland sångarna:

tisdag 10 januari 2017

Mindfulness måste kunna debatteras

Svenska Dagbladet

Dagen

Så här skriver psykologen Fredrik Bengtsson:

"Denna urgamla buddhistiska meditationsteknik, omstöpt i ny förpackning och benämnd mindfulness, har svept in som en storm över västvärlden under det senaste årtiondet som ett svar på den stress som blivit allas vår vardag.

Eftersom många jagas av känslor av otillräcklighet och grubbel kring det som redan har hänt, varvat med oro för morgondagen, är det naturligt att mindfulness syfte att föra oss tillbaka till nuet känns lockande. Mindfulness är dock ingen quick fix och syftar i grunden till en högre grad av medvetande och upplysning – tillstånd som för en buddhist eller hindu fordrar ett liv av träning med respekt för de olika medvetandestadier och processer som en sådan resa innebär.

Problemet är att metoden används på ett onyanserat sätt av utövare som saknar utbildning och förståelse för att människor i vissa situationer och i vissa tillstånd faktiskt inte bör utsättas för en högre grad av medvetenhet om sin situation, och därmed om sitt lidande, utan precis det motsatta.

Tyvärr finns det ingen universal medicin mot alla åkommor!"

Debatten om mindfulness måste få fortsätta. Den bör först av allt vara nyanserad och innehålla kunskapsbaserade omdömen, utan fördömanden. Är man okunnig bör man nog akta sig för att ha en uppfattning som är enbart kritisk. Psykologen Fredrik Bengtssons kritik är saklig och den bör beaktas och tas på största allvar.

måndag 9 januari 2017

Mot en ljus framtid

Oxelbergsyngling blickar mot en ljus framtid


Tack till alla som uppvaktat mig i samband med min 75 årsdag.

Jag har här dokumenterat det jag fått sänt till min adress, foton, teckningar, födelsedagskort och blommor med mera.

Jag har dessutom mottagit ett stort antal hyllningar på Facebook, vilka där blir redogjorda på min tidslinje.

Dessutom har jag fått värdefulla telefonsamtal ifrån min syster Ingrid Wennberg ifrån Norrköping, min bror Roland Ericson ifrån Eskilstuna, min systerson Jan Gårdman, Hällestad, min systerdotter Agneta Hult, Finspång, svägerska Eva i Axsjövik, Arne Axelsson ifrån Godegård, min barndomsvän Ulf Björklund, Orsa, Bengt Bergström, Dala-Järna, en gammal kollega som var pastor i Skärblacka under tiden vi var i Vånga och Stig Danielsson ifrån Linköping.

Vackra blommor har jag fått ifrån våra barn med familjer. Eftersom jag undanbett mig egna presenter hade de skänkt en frikostig gåva, ett bidrag till "Handla för andra" En social hjälpverksamhet i vår Pingstkyrka. Blommor hade även kommit ifrån Inger Sköld, som var kyrkoherde och prost i Västra Ny och Godegård och som jag hade förmånen att få arbeta tillsammans med under en lång tid då jag var kantor där. Dessutom ifrån Pingstkyrkan i Motala under ett besök av vår pastor Bernt Broberg, Birgit, Inger och Gunnar Karlsson; Ulla-Britts moster och kusiner. Blomstercheckar ifrån Annika och Pierre Tholén, och Inga-Lill och Ove Claesson ifrån Ulricehamn.

Min svåger och svägerska Jan-Olof och Eva och Agneta och Lars Olov Hult blev förhindrade att komma på grund av det besvärliga vinterväglaget.

Flera gratulationskort har kommit ifrån Donald Rasmusson i Lindome, Paul och May Claesson i Smålandsstenar, som dessutom gett en gåva till Läkarmissionens arbete ibland Syriska flyktingar, och ifrån Ing-Britt, god vän i Pingstkyrkan.

Eftersom vi är så många i vår familj, så att vi inte får plats i vår lägenhet hade vi fått hyra Frisksportarnas stuga i Råssnäs. När vi anlände till lokalen hade våra barn och deras familjer förberett festen och mötte oss redan i entrén med hyllningskör. Borden var festligt dukade och väggarna trevligt dekorerade av Karl Magnus som numera är redigerare för ett antal tidningar Mitt namn hade dagen till ära blivit uppmärksammat med feta rubriker och fyndiga slogans.

Efter enkel bordsbön hade maten serverats. Potatisgratäng med kallskuret kött, och för dem som var vegetarianer serverades alternativ kost. Efter maten blev det rast, då barnen fick leka med varandra och då samvaron fortsatte under gemytliga former. Senare serverades kaffe, the, hembakade bullar, kakor och tårta.

En inomhus tipspromenad, med kluriga frågor om mitt liv hade förberetts och ett musikquiz med frågor som hade anknytning till min tid och min barndoms stad.

Mitt tacktal höll jag till alla som engagerat sig för att göra min fest så innehållsrik. Den innehöll dessutom en saga om ett gammalt väggur som plötsligt stannade. Jag talade om tiden, livet, vägen och evigheten. Vi sjöng med rörelser: "Jag går på livets väg." och jag fick god hjälp av lilla Ellen som kunde den sången.

Vi samlades för att ta en bild av vår stora familj innan vi skildes åt.

Se även en video som är publicerad på Facebook, där vårt yngsta barnbarn visar sin talang på trummor. Hon fyller två år den 24 januari. Jag kan inte se mig mätt på videon.