Ökenkällan

Utvalda bibelord

2012-02-01T21:57:00.001+01:00

24 bibelord samlade i ett litet pussel KLICKA HÄR!
Skriv gärna till mig och föreslå nya bibelverser.

Bibelord ur Johannesevangeliet

2012-01-23T21:29:00.006+01:00

KLICKA FÖRST HÄR OCH SEDAN PÅ VARJE BILD.....
Fortsättning följer...

Test av min blogg

2012-01-22T16:45:00.001+01:00

Jag gör här ett nytt testinlägg för att ta reda på om min kommentatorfunktion är OK

Kinderna blir heta

2012-01-14T13:04:00.000+01:00

”Hur lätt bli människornas kinder heta! De döma snabba fast de litet veta…” Så börjar en dikt av Verner von Heidenstam

Så här säger Jesus i Luk. 6:27-29
”Älska era fiender gör gott mot dem som hatar er. Välsigna den som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.”
Jag har funderat över om jag har några fiender att älska. Det är nämligen så att jag inbillar mig att man kan vara vän med alla, vilket är bäst om det går. När jag en gång betygade min solidaritet med den chef jag hade, så svarade han att det var nog bäst för mig själv för i annat fall sågade jag av den gren jag satt på. Det var väl lite stöddigt sagt av honom, men det var i alla fall sant. För sin egen del behöver man undvika konflikter, men ibland uppstår situationer då det behövs civilkurage.

Civilkurage innebär ibland att man utsätter sig för risken att få fiender. Det innebär att man vågar stå upp för sanning och rättvisa och att man tar sig an de som är utsatta i vår värld. Detta borde vara en av våra främsta uppgifter som kristna, men det innebär ofta att man blir obekväm, därför att fienden känner sig hotad. Det behöver inte vara en avsiktlig provokation, men den kan orsaka fiendskap och få mig att framstå som stridbar

En del personer säger att jag är modig som vågar skriva min mening i Ökenkällan och gå emot de högljudda åsikter som finns i vissa kretsar. Hur det är med den saken har jag svårt att bedöma. Jag är nog precis som alla andra ganska sårbar

Jag träffade en man som arbetade i ett kyrkligt sammanhang. Han kände sig sårad och motarbetad. Det är ju inte ovanligt att det förekommer samarbetssvårigheter i kyrkan och jag har funderat över vad det kan bero på. Jag försökte få honom att förstå att kyrkan är en plats där en kampsituation pågår mellan det onda och det goda. Det talas mycket om detta i Bibeln.
I Efesierbrevet skriver Paulus: ”hämta nu styrka hos Herren av hans oerhörda kraft” och vi ska ta på oss Guds rustning. Anledningen till detta är den kampsituation som pågår. ” ty det är inte mot varelser av av kött och blod vi har att kämpa” skriver han. Det vill säga att det inte handlar om en kamp mellan människor. Det är viktigt för oss att inse att de människor vi har att göra med inte behöver vara våra fiender. Ofta sitter fiendskapen på andra ställen än man förstår. När Paulus skriver till Efesierna talar han om vilka fiender vi har att kämpa emot. Han kallar dem för ondskans andekrafter i himlarymderna. I Luthers lilla katekes användes orden:”Djävulen, världen och vårt eget kött.”Många konflikter i kyrkan skulle kunna lösas om vi insåg att kampen inte är mot människor. Vi är involverade i en andlig kamp. Just därför behöver vi en andlig utrustning. Det är inte bara präster och pastorer som behöver denna rustning. Den behövs även hos de förtroendevalda och hos lekmännen, ja hos alla som har en uppgift i kyrkan.

KAIROS PALESTINE

70 åringen

2012-01-09T21:41:00.002+01:00

Jag har lyckats passera min 70 årsdag utan större uppmärksamhet vilket jag är tacksam för. Fira tänker jag göra, men på vilket sätt vill jag återkomma till. Det kommer att ske enkelt och tillsammans med de allra närmaste. Tack för alla telefonsamtal, kort, sms och mail med grattishälsningar. Särskilt tack till dem som sjöng för mig i telefon. Tack till Susanne som kom till oss på födelsedagen med en stor bukett tulpaner.

Hur skall vi be och förvänta Guds under?

2012-01-04T12:56:00.006+01:00

Detta är en central fråga vi möter i Bibeln och den är mycket viktig. För att vi ska bli trovärdiga i vår förkunnelse måste vi räkna med att Gud kan göra under. Detta tror jag absolut, men förkunnelsen har ofta blivit missbrukad och skrämt en del människor till att ta avstånd från sådana tankar. Min önskan är att få aktualisera frågan på nytt och jag tar hjälp av Micael Grenholm på hans blogg Hela Pingsten som jag kan rekommendera.

Jag skrev till Micael Grenholm på hans blogg Hela Pingsten och återger både detta och det svar jag fick. BE OM MIRAKLER

”I Markusevangeliet 16:20 står det att ”de gick ut och predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” De under som skedde var ett tecken på att deras förkunnelse var i överensstämmelse med deras överlåtelse och inte var något falskt budskap. Det var inte miraklen som stod i centrum. Det var ordet. Människors förundran över mirakler kunde missbrukas även vid denna tid. Exemplet finner vi i Apostlagärningarna 8 där Simon trollkarlen erbjöd pengar för att få makt så att dem han la händerna på skulle få helig ande. Om det funnits flygplan vid denna tid kanske han ägt ett sådant, eftersom han säkert var rik genom den trolldom han utövat. Han hade ett felaktigt motiv, men kunde ändå få folket i Samarien att häpna över sin verksamhet. Jag tror att vi måste få gåvan att urskilja precis som apostlarna vid detta tillfälle. Att avslöja det som är falskt och lägga fokus på att predika ordet. Då skall för att använda den gamla översättningen ”Herren stadfästa ordet genom under och tecken.” Vi kan inte göra tvärtom. Det vill säga predika under. Nej vi skall förkunna ordet som är det glada budskapet. Ett budskap som skapar hopp och befrielse.”(RE)

Micaels svar:
· "Håller verkligen med om att fokus ska vara evangelisation så att människor blir frälsta, miraklerna är till för att bekräfta de glada nyheterna. Se gärna min predikan om hur vi sprider Evangeliet enligt Bibeln":

· "Dock tycker jag inte man kan säga att vi inte ska predika under. Evangeliet får naturligtvis aldrig ersättas med att bara tala om under, men Evangeliet i sig innehåller ju budskapet om Jesu uppståndelse från de döda, och att förkunna Herrens gärningar är en del av att förkunna Evangeliet. När Petrus berättade vem Jesus var i Apg inledde han med att säga att Gud bekände sig till Jesus genom tecken, under och mirakler.
Gud välsigne dig!"

Jag skrev följande:
"En fråga inställer sig ofta. Vad är anledningen till att Gud gör ett helande under? Är det för att hans namn skall bli förhärligat eller är det för att han ser till ett specifikt behov? Kan det möjligen vara så att han vill pröva vår uthållighet och iver i vår bön? Det står vill jag minnas om Jesus att han botade alla som var sjuka, ja han till och med uppväckte döda. Om detta skedde i större utsträckning skulle det inte råda någon kris i kyrkorna. Det har hänt att Den Helige Ande manat mig att ta med oljeflaskan till någon sjuk och bedja för denne och Gud har gripit in. Det har i sådana fall varit genom ett tydligt tilltal och fastän jag känt stor bävan har jag fått nåd att lyda Herren och gå".

Micael svarade:
"Helande är mångbottnat. Det är alltid ett bevis på Guds allmakt, alltid ett bevis på Hans kärlek och alltid ett bevis på vikten av bön. Jag älskar att läsa om hur Petrus kallar helandet för en välgärning i Apg 4:9, det är något som gör gott mot människor och som har sitt ursprung i Kristi barmhärtighet. Jag kan tipsa om ännu en predikan jag har hållit, om hur helande och fattigdomsbekämpning vilar på samma grund, från Norrköpings Baptistkyrka:"

TALET OM DET ÖVERNATURLIGA

Tankar för dagen med Tomas Sjödin

2012-01-04T11:41:00.001+01:00

Tankar för dagen med Tomas Sjödin

En glad nyhet

2012-01-02T21:46:00.001+01:00

I kväll fick vi det glada beskedet att en dotter blivit född till Anna och Thomas och att allt gått bra. Må Gud välsigna det lilla barnet och hennes föräldrar.

Gott Nytt År i Jesu namn!

2012-01-01T19:52:00.001+01:00

Var inte rädd

”Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Han älskar dig, han väntar dig i kväll- en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.” Text Ylva Eggehorn

Temat i kyrkorna för nyårsdagen är ”I Jesu namn”
Vilken förmån det är att få bekänna det namnet i förvissning om att han är med i allt det nya som vi kommer att möta. I kväll har jag lyssnat på ett underbart budskap i Pingstkyrkan Motala i den ekumeniska gudstjänst som flera församlingar anordnat. Budskapet i tal och sång handlade om namnet Jesus. De tre punkterna i predikan var 1. Det finns makt i Jesu namn. 2. Det finns kraft i Jesu namn. 3. Det finns liv i Jesu namn. Det kändes mycket äkta och det var så roligt att se kyrkan så väl fylld av människor både unga och äldre. Talaren undrade vad vi ansåg om det Motala är känt för. Han önskade att Motala skulle bli känt för att man i kyrkorna fick attraktionskraft så att människor upptäckte det vi tror på. Det handlar inte i första hand om vilka sångstilar vi har om lovsången leds av gitarrer eller orgel. Nej först av allt handlar det om vi vill vara överlåtna åt Gud och låta honom få bestämma över våra liv. Då kommer Motalaborna att upptäcka var makten, kraften och livet i namnet Jesus finns. Det var en uppmuntrande och inspirerande förkunnelse och personligen önskar jag att mitt liv skall få vara överlåtet åt Gud under detta nya år. Det har brustit många gånger när det gäller den saken, men jag önskar att Guds kärlek skall få prägla mitt liv så att jag inte bara lever för min egen skull. Vi är alla med i ett skeende där vi är beroende av varandra. Kanske det väntar nya utmaningar. Det handlar inte om egna prestationer. Det handlar i stället om att få följa i de fotspår där han har gått före. Då behöver man inte längre vara rädd.

Familjeinformation

2011-12-31T13:00:00.002+01:00

Med anledning av min förestående 70 årsdag den 8 januari vill jag meddela att all eventuell uppvaktning undanbedes vänligt men bestämt

Varför är vi/ni rädda?

2011-12-29T12:11:00.007+01:00

Frågan som Jesus ställde till sina lärjungar är lika aktuell i vår tid. Rädslan infinner sig ofta hos oss alla när vi saknar tillit. När vi inte längre kan lita på dem som menar sig ha svaret så infinner sig rädslan. Makthavare har förstått att utnyttja detta hos sina undersåtar. Så länge rädslan behärskar undersåtarna så har makthavarna läget under kontroll. Om vi har en felaktig gudsbild så kan även den kristna förkunnelsen skapa rädsla.

Ordet ”gudsfruktan” har därför ofta blivit missförstått. Därför har alla som förkunnar Guds ord ett stort ansvar. Det är att människor som lyssnar skall bli frimodiga och våga leva i gemenskap med Gud

Det är knappast en relation präglad av rädsla och skräck, snarare en relation präglad av ömsint vördnad, tillitsfull respekt, och hoppfull kärlek

Att frukta Gud är att respektfullt, vördnadsfullt, och ödmjukt förlita sig, stödja sig på, att hålla sig till, lyda, hoppas på och ära Honom. Det är att ha en relation där man litar på den som är stor, mäktig och stark, och att tro att han är värd den respekt och vördnad man känner inför Honom.

Gudsfruktan neutraliserar varje rädsla ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.” 1.Joh.4:18Jesus upprepar ofta meningen ”Var inte rädda.” ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen, men inte kan döda själen…” Matt. 10:28
Så här skrev Martin Luther King i sin bok ”Vägen heter icke våld”sidan 133:
”Döden är inte det yttersta onda; det yttersta onda är att vara utanför Guds kärlek. Vi behöver inte delta i den vanvettiga rusningen för att köpa ett jordiskt skyddsrum. Gud är vårt eviga skyddsrum. Jesus visste att ingenting kunde skilja människan ifrån Guds kärlek. Lyssna till hans majestätiska ord: ”Frukten alltså icke för dem: ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.- Säljas icke två sparvar för en skärv? ch icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja. Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.” Människan är för Jesus inte bara drivande vrakgods på livets ström, utan hon är Guds barn. Är det inte ologiskt att anta, att Gud, vars skapande aktivitet kommer till uttryck i medvetandet om sparvens undergång och antalet hår på människans huvud, skulle utesluta från sin allomfattande kärlek själva människans liv. Vissheten om att Gud bryr sig om individen är av utomordentligt värde vid behandling av fruktans sjukdom, ty den skänker oss en känsla av värde, av tillhörighet, av hemkänsla i universum.”

Jag har försökt att forma en del av dessa tankar i min sång Lita på Gud och hans omsorg. Se högerspalten. Klicka och lyssna!
Någon har tyckt att melodin påminner om rysk folkmelodi. Vet inte var jag fick iden till den.

Vissheten om att Gud bryr sig om individen är naturligtvis bara ena sidan av det tankemönster som kanske uppstår när du läser detta. Det räcker inte med detta. Vi måste även bry oss om det som sker och försöka ta reda på sanningar som vi ofta blundar för. En av dem som bryr sig är Nisse Andreasson. Hans outröttliga kamp för våra kristna bröder och systrar i Palestina är värd att uppmärksammas.
Läs här hans senaste blogginlägg!EN KÄNSLA AV MAKTLÖSHET

Läs även artikeln om KRISTEN SIONISM

"VAD ÄR SANNING?

Sanningen är slagen på fältet och blöder.
Lögnen försvarar orättfärdigheten,
klädd som en ljusets ängel.
Vad är sanning sa Pilatus, förd bakom ljuset
Verkställande domare.

Vad är sanning sa Pilatus,
förd bakom ljuset i maktens korridor.
visste vad han gjorde.
Verkställande domare

2005-02-09 Rolf Ericson"

Annandagsgudstjänst

2011-12-26T17:47:00.001+01:00

Från Charlottenborgskyrkan i Motala

Två starka vittnesbörd om människors personliga upplevelse av Jesus

2011-12-25T19:28:00.001+01:00

SE HENRIKS BERÄTTELSE HÄR

DAVIDS BERÄTTELSE HÄR

Fick du eller gav du det du önskade?

2011-12-25T17:34:00.003+01:00

Våra julklappar är inte särskilt vidlyftiga, men några paket brukar det bli under julgranen Barnbarnen som inte har någon egen lön får en liten slant i ett kuvert. De minsta får några små paket med enkla leksaker.
I år meddelade jag dem att samma summa som de fick skulle få gå till Afrikas Horn. För varje skänkt hundralapp till Diakonia bidrar SIDA med 900 kronor. Därför kändes det meningsfullt att ge en gåva till Diakonia. Det kan du också göra
Diakonia postgiro 903304-4
Låt oss tacka Gud för möjligheten att kunna ge så länge vi har den!

HÄR ÄR NÅGRA LÄNKTIPS SOM JAG VILL FÖRMEDLA MED EN ÖNSKAN OM EN GOD FORTSÄTTNING PÅ DEN JULHÖGTID VI FIRAR TILL MINNET AV JESU FÖDELSE.

FÖRST VILL JAG ATT NI BESÖKER PLATSEN DÄR JESUS FÖDDES FÖR 2011 ÅR SEDAN

Läs Åke Bonniers juldagspredikan HÄR!

BESÖK DEN HÄR SIDAN OCH SE PÅ VIDEOAVSNITTET SOM HANDLAR OM ÅRETS JULKLAPP

Kom låt oss skynda till Betlehem

2011-12-16T17:59:00.001+01:00

KOM....!

Intressanta intervjuer om ekumenikens betydelse

2011-12-04T19:54:00.003+01:00

Intervju med pastor Sven Gunnar Hedin

Intervju med Bengt Malmgren

I båda dessa intervjuer är Daniel Forslund intervjuledare

Svenska kyrkan i all sin brist

2011-12-03T19:15:00.002+01:00

En artikel jag skrev år 2010
Anledningen till att jag tog fram den här reprisen är det jag läser i Åke Bonniers blogg.
Citat: "När olika röster har höjts i oro över kyrkans profil, vart Svenska kyrkan är på väg, vill jag säga, vis av samtal med både biskopar, präster och lekmän, att kyrkan ÄR på väg och kommer alltid att vara på väg, men så länge vi har ett klart och tydligt centrum i Jesus Kristus – Gud inkarnerad, korsfäst, död och uppstånden, kan vi vara på väg och utvecklas"

Folkkyrkan som fredsbyggare

2011-11-24T19:25:00.000+01:00

Läs här ifrån Kyrkans tidning!

Brevet ifrån Abrahams stad

2011-11-24T13:38:00.004+01:00

LÄS DET HÄR!
Citat ur Nisse Andreassons rundbrev: "Den judiska religiösa gruppen Rabbis for Human Rights i Israel som uthålligt och hängivet har kämpat för mänskliga rättigheter i decennier engagerar sig just nu för den palestinska familjen Sumarin som hotas av israeliska myndigheter redan på måndag med att få sitt hem i Silwan tvångsrivet. Jag tror att ni kära läsare är allt för väl bekanta med den politik för successiv etnisk rensning som äger rum i Jerusalem för att behöva fler detaljer från mig. Mina skäl att förmedla rabbi Aschermans vädjan är att än en gång betona att det är oförsvarligt att lägga skuld på judar i allmänhet eller på den judiska religionen för vad den israeliska regeringen företar sig. Avståndstaganden av judar jorden runt från den israeliska ockupationspolitiken och våldspolitiken har pågått i decennier och borde förmedlas av samtliga media i vårt land och där inte förvisas till den minsta notisformen."
Min (Rolfs) kommentar: "Det borde vara en självklarhet för alla att ta avstånd ifrån den israeliska ockupations och våldspolitiken. Det är inte det judiska folket som skall skuldbeläggas för vad dess regering gör. Hur är det möjligt att detta kan få fortsätta utan nämnvärda reaktioner? Vi syndar emot Gud när vi tiger om detta. Det är vår skyldighet att se sanningen och reagera på allt det som länge varit uppenbart.Alla kristna i vårt land måste förstå att Gud vänder sitt ansikte bort ifrån oss när vi inte träder upp till försvar för de som är förtryckta. Vi kan inte tro på några andliga segrar om vi inte visar på vilken sida vi skall stå."

Talet om det övernaturliga

2011-11-20T18:13:00.002+01:00

Kolportören i kolumnen till höger reflekterar över frågan om hur vi ska ställa oss till talet om det "övernaturliga" Jag kommenterade med att citera från en av mina tidigare blogginlägg:
""Lita på Gud ty han gör det omöjliga”, sjöngs i en gammal sång. I samma sång sjöngs att vägen kan spärras av väldiga skyhöga berg.

Gud ändrar inte på naturlagarna, men han använder dem till vårt bästa när vi litar på honom och lägger våra liv under hans ledning. Jag tror inte att han gör det omöjliga, men han gör det som är möjligt. Våra möjligheter är Guds hjärtefrågor.

Det finns en del som använder sig av ett slarvigt språkbruk när man talar om detta. Man kan missbruka vittnesbördet genom att fantisera om sådant som Gud inte gör. Detta skadar i längden trovärdigheten för det han gör. Tro inte att jag förnekar att Gud kan göra under. Det gör jag inte, men om vi kallar omöjliga under för underverk, så ljuger vi. Gud gör aldrig det omöjliga. Det är oss människor han använder och vi är ställda under naturlagarna. Vi kan inte alltid förklara det som sker, men vi kan lita på att det sker för vårt bästa.

Det är viktigt att i detta sammanhang påminna om skillnaden mellan orden omöjlig och oförklarlig, även om det som kan se oförklarligt ut ibland går att förklara.

Jag har varit med om en del händelser där Gud på ett oförklarligt sätt gripit in. Om jag hade behövt en förklaring hade jag säkert kunnat få det. När man lär sig köra bil är det många färdigheter som måste sätta sig i ryggmärgen. Jag tror att det är på samma sätt när man litar på Gud. Man får då gå på förberedda vägar och kan i efterhand säga: ”Det var Gud som var med mig.” Jag är tacksam. Han använde det möjliga och gjorde det möjligt för mig. En del säger: ”Du hade verkligen tur.” Jag säger: ”Det var ett underverk.” "
Gud ingriper när vi handlar efter de riktlinjer han anger i sitt ord. Så har jag sett många exempel på förbönens betydelse. När vi exempelvis ber för någon som är sjuk, eller någon som står i en valsituation där läget är problematiskt. Vid sådana tillfällen i andras eller vårt eget liv har vi sett hur Gud gripit in som svar på bön. Det vore väl konstigt om vi under en lång livsvandring i Guds sällskap inte hade upptäckt detta. På ett ställe i Jakobs brev står det att den som är sjuk får tillkalla förebedjare som skall smörja den sjuke med olja och det står att "DERAS BÖNER I TRO SKALL RÄDDA DEN SJUKE."Detta är något som borde praktiseras mera, men det bör ske på ett värdigt sätt.

Frågan om helvetet

2011-11-19T19:00:00.005+01:00

Här är en länk som jag rekommenderar till läsning
Torsten Åhman ger här en trovärdig och för mig begriplig förklaring.
I min mormors konfirmationsbibel finns orden från Romarbrevet 6:23 citerade på första bladet: "Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre."

Kristen meditation

2011-11-16T21:16:00.001+01:00

Jag har kopierat nedanstående text ifrån den här länken

Vad menas med kristen meditation? Finns det något stöd för det i Bibeln?
Ordet meditation kan betyda olika saker. Inom New Age och andra riktningar som är inspirerade av österländsk religiositet (hinduism) betyder det att med olika tekniker tömma sitt sinne på allt som har med ord, tankar eller omvärlden att göra. Syftet är att komma bortom alla de distinktioner mellan jaget och omvärlden som vi vanligen gör för att i stället uppleva en total enhet med alltet, den enhet där alla skillnader är upphävda och där jaget smälter samman med världsalltet och det gudomliga varat. I synnerhet gäller det att komma bortom orden eftersom det är med våra ord (och ordbaserade tankar) som vi gör alla distinktioner. Grundsynen på tillvaron är ju där att egentligen är allting ett, att vi upplever saker (och individer) som åtskilda är bara en illusion som det gäller att bli fri ifrån.
Kristen tro har ett helt annat sätt att se på tillvaron: Skapelseberättelsen i 1 Mos 1 visar en Gud som har skapat himmel och jord med en mångfald av ting och egenskaper ("Gud skilde ljuset från mörkret” etc) och en mångfald av varelser ("efter deras arter"). Ingen människa är identisk med någon annan och ingen är identisk med något annat i skapelsen. Till människans storhet och uppgift hör bl a att göra skillnad mellan människa och ting (människan får uppgiften att råda över skapelsen), mellan människa och djur (människan namnger djuren) och mellan människa och Gud (människan är Guds avbild). För en kristen kan det därför aldrig bli tal om att gå den österländska vägen och det finns inte heller i Bibeln något stöd för den typen av meditation.
I kristen tradition har man med meditation oftast menat något annat: Att bli stilla inför någon händelse eller person som Bibeln berättar om, försöka leva sig in i den situation texten beskriver, och därigenom möta den Gud som texten uppenbarar. I Bibeln finns på flera ställen uppmaningar att komma ihåg vad Gud har gjort i tidigare generationer (t ex 2 Mos 13:3, 5 Mos 9:7, Ps 103:2, 1 Kor 15:1) och om Jesus mor Maria står det att hon “tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det”. I all synnerhet gäller det att minnas det ord som Gud har talat. Med denna definition av “meditation” finns det all anledning för en kristen att “meditera”.
Den österländska meditationstraditionen har en hel del effektiva tekniker för att koppla bort allt det som vanligen rör sig inom oss, tankar, oro etc. I vår stressade tid finns det ett stort behov av stillhet och eftertanke och då har sådana tekniker blivit populära, även bland kristna. Det gäller bara att komma i håg att för en kristen är syftet ett annat och att fokus för en kristen inte ligger på ens eget inre utan på en Gud utanför människan.

Torkel Lindahl

Ett livsavgörande möte

2011-11-15T18:29:00.003+01:00

Var möter vi Jesus frågar Åke Bonnier i sitt senaste blogginlägg och ger några intressanta svar på frågan. Vill gärna fortsätta med ännu en fråga. Vad får detta möte för betydelse i mitt liv? För min del har mötet med Jesus fått en avgörande betydelse. Denna avgörelse betyder inte att jag går fri från lidande genom livet. Långt därifrån. Just nu går jag igenom en period av depression och ångest, men samtidigt har jag tron att Gud går med mig under denna period och ger mig kraft dels att hålla fast vid min tro, men också att förlita mig på de mediciner jag får ta. Mötet med Jesus fick en avgörande betydelse redan när jag var barn. Läs här om detta!
I sången "Bara hos Gud finner jag ro", (se högerspalten) har jag hämtat texten från en psaltarpsalm. Verserna handlar om den uthålliga bönens betydelse. Texten där syftar även på handlingen vi läser om i Jobs bok i Bibeln. Job hade hört talas om Gud och levt med denna begränsade gudsbild under större delen av sitt liv, men först i slutet av sitt liv fick han en helt annan uppfattning om Gud efter att han själv fått möta Gud. Jag vill gärna tro att detta handlar om att vi alltid skall söka Gud och aldrig tröttna i vår iver att finna honom som är vägen, sanningen och livet

Mina blogglänkar

2011-11-13T20:38:00.004+01:00

Om jag inte orkar skriva så mycket nu för tiden så har det sina skäl. Den som vill kan i stället läsa mina blogglänkar i högerspalten. Den senaste tillagda är Domprost Åke Bonniers blogg. Se videoavsnittet med panelsamtalet från Elimkyrkan i Stockholm med Åke Bonnier och Ulf Ekman. Mycket intressant.
Inspelningen är lite amatörmässig. Jag föreslår att den som vill komma in i själva samtalet spolar fram bildspelaren.

Murar är byggda av rädslans stenar

2011-09-29T21:38:00.002+02:00

....men den kristna tron bär mångfaldens prägel.Den river murar och bygger broar.
LÄS MERA HÄR

Har Gud förskjutit Israel?

2011-09-22T10:43:00.004+02:00

Med anledning av den senaste tidens debatt om att Gud skulle ha ersatt Israel med den kristna kyrkan, så vill jag naturligtvis protestera. Gud ersätter aldrig ett folk eller tar tillbaka något av sina löften. Det här måste vara ett rejält missförstånd. Sen får man kalla det ersättningsteologi eller vad som helst, men inte är det Bibelns lära. Bibeln, den heliga skrift som är oss given av Gud till vägledning för att vi ska kunna förstå den tid i vilken vi lever just nu. Den är skriven också för folk i alla tider. Därför kan man inte använda ord som gällde för den tid som förflutit i vår tid. Vad som är intressant i detta sammanhang är att läsa om de profetior som redan gått i uppfyllelse. Dessa profetior är värdefulla tidsdokument inskrivna i den bibliska historien för oss som lever nu. När vi läser dem så stärks vi i vår tro på Gud.

Om vi förvränger det som står skrivet och etablerar läror som avviker, genom att använda bibelord som gäller en annan tid, så skymmer vi sanningen. Att dessutom spekulera och använda närliggande historiska händelser för att utmåla ett framtidsscenario är enligt min mening helt förkastligt. Somliga har alltid trott sig veta hur långt vi kommit, men detta är inte möjligt. ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.” Apg. 1:6
I Bibeln talas mycket om Israel och Guds löften. Gud behövde ett folk för att hans son, Jesus Kristus vår Frälsare skulle bli född. Därför vakade han över detta folk och gav dem särskilda löften och privilegier. Man kan alltså säga att Israel är löftets barn i allra högsta grad.

I Nya Testamentet utvidgas begreppet löftets barn. Gud utväljer. I Romarbrevet 9:6-8 står det:
”Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: Det är Isaks ättlingar, som skall föra ditt namn vidare, det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande.”

I Romarbrevet 9:25 citeras profeten Hosea: ”Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk..”
Nu ställer vi frågan: Har Gud förskjutit sitt folk Israel? Svaret återfinner vi i Romarbrevets elfte kapitel. Läs det. Jag ger ett kort svar: Nej, Gud har aldrig förskjutit någon och framför allt inte det folk som han tidigare utvalt. Men vi lever nu i en ny tid. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande. Och löftet gäller både judar och hedningar
Petrus ger oss svaret i sitt tal på pingstdagen återgivet i Apostlagärningarna 2: 39

”Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.”

Därför vill också jag instämma i Petrus vädjan i detta kapitel:. ”Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.”
Låt oss inte sammanblanda det som nu pågår i Mellanöstern med det här. Det kan få otäcka konsekvenser.

Det är viktigt att hålla isär de teologiska sanningarna ifrån de politiska.
Gud kan aldrig sanktionera till våld och förtryck antingen det sker genom Staten Israel eller någon annan nation.

Se tidningen Dagen

Våg av bön

2011-09-18T20:44:00.007+02:00

De kristna i Jerusalem ber till Gud inför omröstningen i FN den 21 september.
"För en rättvis fred, häv ockupationen av Palestina"
LÄS MER

PROBLEM ELLER LÖSNING

ISRAEL VILL FÖRHANDLA!! Från Israels ambassad

ULF BJERELDS BLOGG

Tvivelaktig Dageninsändare

Att vara sann mot sig själv och öppen mot andra

2011-09-18T17:08:00.002+02:00

I dag har vi varit på gudstjänst i Svenska kyrkan.
Vi går dit där Guds ord har en central plats. De tre texter som läses är knutna till ett tema. I dag var temat ”Medmänniskan.” Kyrkoherden predikade om betydelsen av att se människan. Evangelietexten innehöll det som vi brukar kalla den gyllene regeln: ”Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger”.”
Just nu debatteras mycket om Kyrkans identitet och i senaste numret av Kyrkans tidning har ärkebiskop Anders Wejryd skrivit ”Ömsesidig självkritik viktig för knepig dialog”

Han menar att det behövs brinnande människor och idebärare i vår kyrka.

”I de dialoger Svenska kyrkan är med ska vi inte ta lätt på skillnader mellan olika kristna traditioner och andra religioner. ”Sann mot sig själv, öppen mot andra”, heter den bok om religionsteologi som Svenska kyrkans teologiska kommitté arbetat fram. I den betonas vikten av att med ömsesidig självkritik hålla den knepiga dialogen igång.”
Det är ju i religionsdialogen som vår tro möter andras tro. När vi är trygga i vår egen tro kan vi också möta människor med annan tro och då behöver vi inte längre inta gränsvaktsposition.

Bibeln kan läsas av många

2011-09-15T22:28:00.005+02:00

Somliga läser Bibeln så som gällde det krig, dom och undergång. Andra läser Bibeln för att få ett hopp för framtiden och för att få ha sin trygghetsgrund i Gud som är vår tillflykt och vår starkhet.

När Jesus frestades i öknen så citerade Satan ur den heliga Skriften. Han visste vad som står skrivet. Dan Johansson i Malmö läser också Bibeln,LÄS HÄR! men han har missuppfattat ordet om löfteslandet som Gud har lovat sitt folk. Vem tillhör detta utvalda folk? Det gör alla de som låter sig utväljas av Gud och de kan tillhöra vilket folk som helst och de kan även bekänna en annan religion. Gud är en god Gud full av nåd och barmhärtighet. Så läser i alla fall jag min Bibel. Jag skulle kunna citera många Bibelord till stöd för denna tanke.

Det löftesland som Gud har lovat kan inte gälla Staten Israel och inte heller någon annan nu existerande jordisk nation. Gränserna för jordens nationer bestämmes av människor med ”makt och militär” I Guds rike finns inga gränser.

Löfteslandet för mig som kristen är himlen efter detta jordelivs slut. Den dagen ser jag fram emot med förtröstan. Där finns inga gränser som styres på detta grymma sätt. Där finnes inte heller något våld och ingen som bär hand på en annan därför att man tillhör ett annat folkslag.

Hur läser Dan Johansson Bibeln egentligen? Jo han läser att det skall bli ett storkrig som leder till ”domen i Josafats dal” Det han skriver är ett försvar för den ockupation som sker genom Staten Israel och deras militära överlägsenhet. Det är förfärligt att läsa att arabernas motto är det som psalmisten beskriver i 83:e psalmen. Hur vågar han att skriva detta när alla vet att de kristna palestinier som länge levat som fångar i sitt eget land kämpar för fred utan våld.

Den militanta ”andemakt” som har gripit tag om Dan Johansson och många andra inom den extrema delen av frikyrkligheten är till skada för Guds verk. Låt oss slippa att läsa sädant. Det gör bara ont.
Både judar och palestinier har sin hemort i det land som Dan Johansson kallar för löfteslandet

Det finns andra som vill se framtiden som en möjlighet till fred utan vapen.
LÄS HÄR!

Í en tidigare publicerad´artikel har jag mera ingående skrivit vad jag anser om ISRAEL OCH PROFETIORNA

Religionsmöten och dialog utan kompromiss

2011-09-11T20:32:00.002+02:00

”Ska Svenska kyrkan fortsätta engagera sig i interreligiösa aktiviteter och därmed tona ned den egna identiteten eller ska hon värna den egna tron..”
Så frågar Helena Edlund i Kyrkans tidning, torsdag 8 september.
När blev den kristna identiteten provocerande
Det ena behöver inte utesluta det andra. Ingen behöver känna sig kränkt av att Svenska kyrkan tydliggör sin tro.
Det handlar i stället om respekt för mångfalden där man inser att den egna identiteten är värdefull. Man behöver absolut inte kompromissa i mötet med den som har en annan trosuppfattning, men man behöver ha en gränsöverskridande attityd och en ödmjuk inställning till dem som tänker annorlunda.
Jag hörde talas om en kristen förskola, där muslimska föräldrar valde att skriva in sina barn, därför att de ansåg att den kristna miljön var bättre för barnen än den sekulära.
Vi har många ”gemensamma nämnare” och det är inte alls så säkert att vi behöver ge avkall på det som är vår profil.
Så här skriver Karin Öhagen i samma nummer av Kyrkans tidning:
”För vissa församlingar är behovet av religionsdialog större än i andra. Långt ifrån alla är i behov av ett Guds Hus som i Fisksätra, eller behöver hjälpa till att anställa en imam som i Sofia och Nacka.”

Ersättningsteologin

2011-09-08T17:22:00.005+02:00

Med anledning av det som står i Dagen i dag:
"Man kan vara stolt ersättningsteolog" Dagen 2011-09-08
vill jag kopiera ur ett dokument ifrån Svenska kyrkan
om Judendom och kristendom från Svenska kyrkan:

"Den kristna synen på judendomen och det judiska folket har inom kyrkan ofta utformats som en "ersättningsteologi"; dvs. tanken att kyrkan, det nya Israel, det nya förbundet, har ersatt det judiska folket, det gamla förbundet. En rad bibelställen har genom tiderna anförts till stöd för en sådan teologisk tolkning.8 En konsekvens av ersättningsteologin har ofta blivit föreställningen att judendomen alltifrån kyrkans tillblivelse skulle grunda sig på ett upphävt kontrakt och således efter Jesu framträdande vara en teologisk anakronism.
Tankegången finns fortfarande i många kyrkotraditioner. Den leder inte nödvändigtvis till antisemitiska förhållningssätt men har de facto ändå bidragit till en nedvärdering av judendomen och öppnat vägen för antijudiska rörelser under flera historiska epoker. Judarna är enligt detta synsätt ett folk, som till sin egen olycka "tagit fel". Den kristna kyrkans del i skulden för judeförföljelserna kan i icke ringa mån återföras på enkla men mycket utbredda former av ersättningsteologi.
Tron på det nya förbundet och dess löften inbegriper inte slutsatsen att Gud upphävt förbundet med det judiska folket. Vi grundar denna ståndpunkt på följande sätt att förstå Bibeln: Gud är i hela Bibeln den Gud som sluter förbund. Begreppet förbund är närmast uttryck för en väsensegenskap hos Gud - Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Guds vilja till gemenskap och förening kommer till uttryck redan i Noaförbundet, i vilket hela människosläktet och allt skapat inneslutes och välsignas. I Abrahamsförbundet välsignas Abraham och det folk, som utgår från honom. I Sinaiförbundet knyts Israels folk samman med Gud "till evig tid". Jesus Kristus instiftar ett förbund som uttryckligen öppnar sig för alla folk och stammar."
...................

"Det finns i varje religion, bortom allt som kan förklaras, ett mysterium, en sista hemlighet, som förblir otillgänglig för utomstående. Vi, judar och kristna, kunna gå en lång sträcka tillsammans och tala med varandra, men förr eller senare komma vi fram till en stängd dörr, till vilken de kristna ha nyckeln, men vi ha den icke. När vi komma fram till denna stängda dörr, ha vi judar intet annat att göra än att böja oss i vördnad inför den och tiga. vi begära och vänta - och detta är meningen med vårt samtal - att den kristna världen skall lära sig vörda det mysterium, som utgör det djupaste i judisk religion, det som är svårt för utomstående att fatta och svårt för oss att förklara.
Uttalandet gjordes av Marcus Ehrenpreis,10 överrabbin i Stockholm 1914-51, och är en påminnelse om att kärnan i tron, både den judiska och den kristna, ytterst är en Guds hemlighet och även om den ödmjukhet judar och kristna borde känna inför detta Guds mysterium."

Artikeln ansluter till den blogg jag tidigare skrivit: Läs här

Jag hittade ett mycket intressant inlägg på Kolportören: Läs här

Sansad debatt om Kyrkans identitet

2011-09-03T20:09:00.004+02:00

I mitt föregående inlägg försökte jag att uppmärksamma det positiva som skett i Göteborg, som man kunde läsa om i det senaste numret av Kyrkans Tidning. ”Religionsmöten utan fördomar av Marika Palmdahl.”

Det handlade om muslimer och kristna som söker tolkningar av sin tro i den tid de lever. Detta innebär att man oavsett vilken religion man tillhör kan enas kring att varje människa och varje människoliv måste skyddas.

Det har debatterats mycket på sistone om ”identitet” Det finns en del som menar att kyrkan måste bli tydlig och stärka sin identitet för att kunna företräda kristen tro i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. De som har en sådan uppfattning vill inte ”rucka på läran”. De tycker att det är hotfullt för kristenheten när det kristna budskapets kärna trängs undan av dem som tänker annorlunda. En sådan oro måste man ta på verkligt allvar, men samtidigt måste vi ställa frågan Vad är identitet och med vem vill jag dela min identitet? Identitet är aldrig något eget, om det inte har något att förhålla sig till. I mötet med en annan människa finns den omedelbara vissheten om att hon delar en mänsklighet med mig själv.

Kyrkans identitet behöver inte offras på korrekthetens altare
för att hon vill vara en öppen folkkyrka. Att erkänna giltigheten i andra religiösa traditioner är ett viktigt sätt att värna om människors värde och värdighet. Detta behöver inte innebära att vi förlorar vår identitet, men det innebär att vårt identitetsbygge kommer i andra hand. Att vara kristen är för mig något stort, men det är ännu större för mig att vara människa.

Så här skriver Anders Ahlberg i Kyrkans Tidning:
”En kyrka utan identitet har svårt att möta andra trossystem, religioner och ideologier. Och religionsmötena är nödvändiga. Kritikerna verkar förväxla dialog med kompromiss, eller för den delen kapitulation. Kyrkan skadar inte sin identitet genom att ägna sig åt religionsdialog.
Tvärtom är dialog ett sätt att synliggöra vad som skiljer min tro från din och vad som är omistligt i den egna traditionen. Men då ska den givetvis föras professionellt och med stolthet över det egna, inte bara respekt för det andra.”

Om kristendomen skall kunna leva vidare i vårt land, så tror jag att vi behöver bejaka mötet med nya människor med en öppen och generös attityd. Det handlar absolut inte att vi måste tolerera det intoleranta, men vi behöver inte nödvändigtvis reagera på alla avvikelser.
Så här skriver Marika Palmdahl i Kyrkans Tidning:

”Visst kan och skall vi stå upp för Svenska kyrkans tro och lära och det i en komplex och föränderlig tid. Kontextualitet är en luthersk kyrkas imperativ. Det är ett av Svenska kyrkans bidrag i det mångreligiösa Sverige där många söker relevanta tolkningar av eviga texter i en föränderlig tid.
Islam framställs alltför ofta som något enhetligt och oföränderligt men min erfarenhet är att många muslimer, på samma sätt som kristna, ständigt söker tolkningar av sin tro i den tid och på den plats man lever.”

SE ÄVEN MIN BLOGG OM KYRKANS TYDLIGHET

Så här skriver Elisabeth Sandlund i Dagen den 2 sept:"En diskussion om var gränserna går har just startat. Den är viktig och får inte tas över av främlingsfientliga krafter."

Religionsdialog i Göteborg

2011-09-01T21:18:00.001+02:00

Läs mera här om Religionsmöten utan fördomar

På Kristna nätverket för Palestina har Nisse Andreasson skrivit ett inlägg där han refererar till min blogg. Det kan läsas HÄR: RUBRIKEN LYDER "LIKA ANGELÄGET DÄR SOM HÄR

Felaktig information om Kairos Palestine

2011-08-30T21:25:00.004+02:00

Artikeln i tidningen Dagen
Israel kan inte ersättas med kyrkan av Sven Nilsson får inte stå oemotsagd.
Åter igen har jag fått bekräftat hur illa det är ställt när jag läser Sven Nilssons insändare i Dagen, tisdag den 30 augusti. Den innehåller både lögner och felstavningar. ”Kronos Palestine” har jag aldrig hört talas om, men mina besökare vet att jag tidigare har skrivit om dokumentet ”Kairos Palestine” I detta dokument förekommer inte något sådant som Sven Nilsson antyder. Det är ren lögn att påstå att dokumentets innebörd skulle vara ”att Israel, politiskt och teologiskt egentligen saknar legitimitet att vara i området.”
Det är dessutom lögn att påstå att dokumentet innehåller ”det som kommit att kallas ersättningsteologi.”
Dokumentet är ett nödrop från ett lidande folk som ropar om rättvisa och jämlikhet mellan folken.
”Vi kristna palestinier förkunnar i detta historiska dokument att den militära
ockupationen av vårt land är en synd mot Gud och människorna, och att den teologi
som rättfärdigar denna ockupation är en förvirrad teologi mycket långt från de kristna
lärorna. Detta eftersom den sanna kristna teologin är en teologi av kärlek och
solidaritet med den förtryckte och en kallelse till att förverkliga rättvisa och jämlikhet
mellan folken”.
LÄS HELA DOKUMENTET HÄR.
De frågeställningar som Sven Nilsson tar upp förekommer inte alls i Kairosdokumentet utan är hans egen tolkning.
Ordet ”ersättningsteologi” som innebär att Kyrkan har ersatt Israel förekommer inte alls i dokumentet. Var får Sven Nilsson detta ifrån? Jag skulle gärna vilja veta om Sven Nilsson har fog för sitt påstående att John Stott bejakade denna teologi. Det tror jag inte.Det måste vara Nilssons egna fantasier eller förutfattade mening
Ersättningsteologi, vem har uppfunnit det begreppet? Det är alla de som har en föråldrad syn på de frågor som handlar om den yttersta tiden
Gud har utvalt oss alla i Jesus Kristus Att detta ska vara så svårt att förstå. Det finns en slags förvirrad teologi som diskriminerar och utesluter och som tyvärr använder sig av Bibeln på ett ovarsamt sätt. Varför överger vi inte med det snaraste den teologi som utesluter kristna palestinier därför att de inte tillhör det utvalda folket, så som Gamla testamentet beskriver dem. När vi i religionens namn tillåter judars förtryck och vallfärdar till de heliga platserna och glömmer alla de lidande Palestinier; kristna palestinier som där finns så syndar vi verkligen mot Gud och detta kommer vi att få svara för en dag.
Man tror knappt att det är sant när man inser att politiken, det vill säga de högerextremistiska, människofientliga och fundamentalistiska åsikterna har fått så starkt fäste bland bekännande kristna.

Kyrkans tydlighet

2011-08-28T11:54:00.003+02:00

I senaste numret av Kyrkans tidning skriver Helena Edlund att Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare. Hon menar att ”den riktigt stora faran är när vi börjar glömma vad vi själva står för.” Detta sker ofta i det mångreligiösa och mångkulturella samhälle i vilket vi lever och det är en fara anser debattören.

När man delar upp sig i läger ”Vi” och ”dom” Då blir det viktigare att tydliggöra för andra människor vem man är och vem man skiljer sig ifrån.

Debattören ställer frågan hur Svenska Kyrkan under en och samma vecka kan stödja Pridefestivalen och samtidigt stödja en religion som förespråkar dödsstraff för homosexuella.

Själv ställer jag frågan: Behöver tydlighet och öppenhet vara varandras motsatser? Jag tror att det är viktigt i vår tid att ha en gränsöverskridande attityd. Det behöver inte innebära att vi ger avkall på vår tro i mötet med människor, men det handlar om en ständigt pågående förändringsprocess.

På Seglora tankesmedja kan man läsa mera om detta på följande länkar:

RIKEDOMEN BOR I ÖPPENHETEN

IDENTITETER I FÖRVANDLING

Vägen heter icke våld

2011-08-25T16:29:00.003+02:00

Brevsvar till en vän:

Motala 2011-08-25

Käre vän!

När du citerar orden ur Romarbrevet tretton där det står: ”Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; de står ju i Guds tjänst som hämnare för att vreden skall drabba dem som gör det onda..” så menar du att det är legitimt att använda våld för att försvara sig.
Nu tror jag inte att du försvarar det övervåld som sker på båda sidor i denna mycket svåra konflikt, men du anser tydligen att Israel till varje pris måste använda vapen för att försvara sig för sin fortsatta existens.

Nu vill jag att du ska förstå hur jag ser på de argument som försvarar krig och våld som nödvändiga för att uppnå fred. Har ”överheten” verkligen rättighet att bära svärd? Ja, enligt den citerade bibeltexten. Vilken är i så fall Överheten? Historien bekräftar att många övergrepp har skett och sker fortfarande i kristendomens namn eller i skenet av kristendom.
Frågan är bara hur vi då skall reagera mot den aggressivitet som tar sig uttryck i främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism.. Svar: Vi måste ta avstånd ifrån de övergrepp som återges i dessa gamla texter. Det är en trovärdighetsfråga.

”En seriös teolog måste ta ansvar för historiens skräpkammare..” skriver Anna Karin Hammar i senaste Kyrkans Tidning. ”Ibland kan vi svårligen tänka oss att Luther bidrog med mycket förakt för det judiska, att Bernhard av Clairvaux och Hildegard av Bingen stödde korstågen mot muslimer, judar och ortodoxa kristna, Men de gjorde det. Precis som kristna i dag kan förfalla till våldsamheter i abortmotståndets USA” skriver hon vidare

”Om vi förutsätter att mänskligheten har rätt att överleva, måste vi finna ett alternativ till krig och förstörelse I vår tid med rymdfarkoster och fjärrstyrda vapen ligger valet mellan icke-våld och icke-existens”, skrev Martin Luther-King Jr i ”Vägen heter icke-våld ”

Vi glömmer så lätt att ”90% av de revolter som lyckats de senaste 30 åren har varit ickevåldsrevolutioner, det fungerar helt enkelt bättre än våld. Och ju fler som får veta detta desto vanligare kommer de att bli. Jag vet att terroriststämplade grupper som Hizbollah, Hamas och Farc är intresserade av ickevåldets kraft, och det är inte av ideologiska skäl utan för att de sett hur väl det har fungerat.
Trots effektiviteten är ickevåldets segrar varken synliga i skolan eller i medierna och det är lätt att gå hela livet utan att någonsin komma i kontakt med denna kunskap. Det finns också stora luckor i forskningen kring ickevåld, medan den militära forskningen har gott om resurser.
- Det är märkligt att satsningen på och informationen om militären inte ifrågasätts mer med tanke på de svindlande summor som satsas och att det visat sig att ickevåld är både mer effektivt och mer skonsamt, säger Sofia Walan som tillträder som Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare den 19 september. Det är dags att lära av historien och satsa våra resurser där de gör mest nytta.”
Läs hela artikeln här: http://www.krf.se/en-av-ickevaldets-segrar-sovjetunionens-fall

Hälsningar
Din vän Rolf

Vi har flyttat

2011-07-11T19:59:00.000+02:00

Vår nya adress är Granitvägen 16 B 59153 Motala

Hälsningar från oss på Minkgatan

2011-05-12T20:50:00.000+02:00

Slag under bältet

2011-05-11T10:50:00.002+02:00

TV4 har i sitt program Kalla fakta granskat Frälsningsarmén. Man kan tycka vad man vill om kriminaliseringen av homosexuella, men de arbetsmetoder som Kalla faktas journalister använder mot Frälsningsarmén är ett slag under bältet. När man använder en dold kamera och lurar en förebedjare så tycker jag att man gått för långt. Frälsningsarméns inställning till homosexuella är givetvis problematisk, men trots denna inställning som även råder i många andra frikyrkor, så utför Frälsningsarmén ett beundransvärt arbete. De har även meddelat att de är emot fängelsestraff för homosexuella och att de tar avstånd från sådana extrema uttalanden som gjordes i programmet. Alla är välkomna oavsett religion, sexuell läggning, kön eller samhällsstatus. Som soldat ingår man visserligen en förbindelse om sin livsstil som bland annat gäller äktenskap och sexuell samlevnad.
Detta måste man respektera även om man har en annan inställning i dessa frågor.

Kalla fakta och varma

Älskar du mig?

2011-05-09T14:17:00.003+02:00

Det var Jesus som ställde den frågan till lärjungen Simon Petrus. Han upprepade frågan tre gånger, vilket visar hur angelägen han var att få veta svaret.

Mina tankar förflyttas ungefär 33 år tillbaka i tiden. Flickorna var i söndagsskoleåldern och hade lärt sig en sång som de sjöng för full hals medan de gungade högt. ”Jag älskar Jesus och han älskar mig. Det vill jag gärna berätta för dig.”

Observera ordet ”älskar” står i presens, vilket anger att det sker just nu. Orden: ”Jag älskar Jesus” kan bli en klyscha om det inte har fått några konsekvenser i ens liv som verkligen visar att orden är sanna. Men kärleken till Jesus kan också få törnar när man missbrukar användningen av vokabulären. ”Vi som elsket” är titeln på en norsk bok skriven av pastorssonen Anders Torp som menar att han aldrig hittar tillbaka till den kristna tron. Han säger: ”Jag hade aldrig någon tro. Det var något jag påtvingades.”
Kärleken till Jesus måste födas inifrån. Den kan aldrig påtvingas. Den påtvingade kärleken är därför mycket vilseledande. Därför behöver den avslöjas med etiketten "falsk"

Den sanning som gör oss fria tål att ifrågasättas. Anders Torp hamnade i en kristen gemenskap som var extrem och där man inte alls fick ifrågasätta. Många har på liknande sätt påverkats i fel riktning. Det handlar då om en felaktig förkunnelse som ofta har sin grund i bokstavstolkning av Bibeln. Människor har tagit skada av en förkunnelse där man talar mycket om det onda i stället för att tala om att Gud är kärlek. När rädslan för demoner och det destruktiva tar överhanden i religionen så beror det ofta att man har en felaktig gudsbild. ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.” 1.Joh.4:18

Det här är min 250:e blogg på Ökenkällan
Det är en förmån att kunna se, urskilja och förstå precis som Violeta Parra skrev i sången som blev hennes tack till livet. ”Det har gett mig ljudet och hela alfabetet, så att jag får orden för tankarna jag tänker, moder, vän och broder, ljuset som upplyser."
Det är inte alltid så lätt att klä sina tankar i ord, men jag får ofta uppmuntran i mina små försök och av den anledningen tänker jag fortsätta i tro att det jag skriver kan vara till hjälp för andra

Om Jesus skulle ställa samma fråga till mig som han ställde till Simon Petrus, så vill jag svara som han gjorde: ”Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär.” Joh. 21:17

Vi ska sälja vårt hus

2011-05-03T11:35:00.004+02:00

Läs mera här

.......vi flyttar till Motala, beräknat till 1 juli 2011

Jag är ondskevägrare

2011-05-02T12:48:00.006+02:00

"Tror du att våldet kommer att öka år 2011?" Frågan ställdes i en kristen dagstidning med anledning av det våld som provoceras fram av den militanta staten Israel. Tron på ondskans eskalering är tydligen större bland de kristna än tron på godheten och humanismen.
Denna ensidiga tro på en rent utomvärldslig religion som framhåller den fullständiga hopplösheten i denna värld leder oss ingen vart. Om vi föreställer oss att Gud skall göra allting, så tror jag att vi har missuppfattat situationens allvar. Så här skrev Martin Luther King i sin bok ”Vägen heter icke våld”:
”….misstaget i att tro, att Gud skall driva ut det onda från världen, även om människan inte gör något annat än sitter vid vägkanten med armarna i kors. Ingen skräckinjagande åskvigg från himlen kommer att förinta ondskan. Ingen mäktig änglahär kommer att stiga ned för att tvinga människorna att göra det deras vilja reser sig mot. Bibeln tecknar inte Gud som någon allsmäktig tsar, som fattar alla beslut för sina undersåtar, eller som någon världsalltets despot, som med gestapoliknande metoder inkräktar på människornas andliga liv, utan snarare som en kärleksfull Fader, som skänker sina barn sådana överflödande välsignelser de är villiga att ta emot. Människan måste alltid göra något. ”Du människobarn” sade Gud till Hesekiel, ”stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.” Människan är ingen hjälplös invalid nedsjunken i fördärvets träsk, tills Gud drar henne upp. Människan är snarare en välväxt varelse, vars synförmåga har försvagats av syndens starr och vars själ har infekterats av högmodets virus, men det finns tillräcklig synförmåga kvar för att hon skall kunna lyfta sina ögon upp till bergen, och det finns så många drag av gudsbelätet kvar, att hon kan överlåta sitt svaga och av synden härjade liv till den store Läkaren, som kan hela syndasåren.”
Så skrev en man som trodde på att Gud kan verka genom en människa och att principen som öppnar dörren för detta är tron på godheten.
”Att tro är att öppna varje område av sitt liv för gudomligt inflytande.”
Jag vägrar tro att det är rätt att önska en annan människas död, även om den andre skulle vara en jätte som Goliat som föll för den lille Davids slungade sten. Jesusorden gäller för vår tid och det är orden som skapar fred utan våld. Läs gärna den här artikeln.

Jubel i USA efter Usama bin Ladins död

Religionsdialog viktigare än någonsin.

2011-04-29T11:21:00.001+02:00

”Religion handlar inte bara om tro. Den handlar också om historia, kultur, politik, tillhörighet, identitet och mening. Den handlar om starka band och om livsfilosofi.”
Så skriver Tony Blair, Storbritanniens före detta premiärminister i en text skriven för tidningen Dagen, torsdag den 21 april 2011. Rubriken är:
”Tron drivkraft för världsförbättring.”
Religionsdialog och öppenhet inför de nya utmaningar vi möter är ett villkor i en tid där världen krymper.

Protester över hela landet

2011-04-22T13:43:00.001+02:00

mot orättfärdiga utförsäkringar sker på annandagen
LÄS MERA HÄR!Slut upp bakom denna manifestation och visa ditt intresse.

Korset

2011-04-22T13:41:00.005+02:00

"Korset KÄRLEKENS SKÖNA SYMBOL det är för alltid sången i mitt liv"
Så här skriver Stora syster i vassen:
Läs här!
LÄS ÄVEN HÄR!

…….nåden är som ett hälleberg, som inte sviktar för att en trasig usling sätter sig därpå…..

LÄS MER OM WALDENSTRÖMS FÖRSONINGSLÄRA HÄR

Hur mår Svenska kyrkan?

2011-04-21T22:04:00.003+02:00

”Påskuppropet stärker Svenska kyrkan” är rubriken på Östgötacorrespondentens ledare i dag, skärtorsdag.
Den bild av Svenska kyrkan som media förmedlar är en kyrka som befinner sig i identitetskris. Skribenterna anser att påskuppropet mot de av den borgerliga regeringens förändrade sjukförsäkringsregler är ett sätt för Svenska kyrkan att återerövra sin trovärdighet.Det hör väl till det normala att kyrkans uppdrag är att stå upp för de svaga och utsatta i samhället. Om detta är att vara ”politiskt korrekt”, så är jag stolt över att få tillhöra en sådan kyrka Det är tråkigt med alla falska myter om Svenska kyrkan. Den är inte och kommer aldrig att bli fullkomlig, men så länge dess uppdrag är att bistå dem som har det svårt vill jag stödja den.

Rätta till sjukförsäkringen

Påskuppropet mot utförsäkringarna

Påskprogram i Falbygdsrundan

2011-04-20T19:54:00.004+02:00

om människovärdets betydelse. Så här skriver Nisse Andreasson:

"PÅSKDAGEN kl 18 – 19

TISDAG efter Påsk kl 13 - 14
För webbradioförsedda lyssnare finns: www.fnf.nu
I närområdet 90,8 MHz

Nisse Andreasson
kulturredaktör

Påskdagsprogram i Falbygdsrundan
Falbygdsrundan vid Radio Falköping sänder på Påskdagen ett studiosamtal om människovärdets betydelse i politik och religion. Deltagare i samtalet är Alice Andersson, Inger Lilja, Bo Rehnstedt och Bertil Wallgren. Samtalet kretsar kring hur människovärdet devalveras när medmänniskan upplevs som främmande, exempelvis i krig och konflikter när människor uppfattas som fiender utan att vara det. Samma hållning kan möta flyktingar och invandrare om man inte ser dem som medmänniskor med mänskliga behov och resurser. De samtalande hade som mål att inte väja för svåra ställningstaganden. Denna Falbygdsrunda sänds också Första maj, varefter programmet kommer att få en uppföljning med samma och nya intressanta deltagare under maj månad."

Nya formuleringar om tro

2011-04-20T13:51:00.001+02:00

Blod och offerlamm måste få diskuteras. (Kyrkans Tidning)

Får man pröva nya formuleringar om tro eller finns det sanningar som aldrig får ifrågasättas?
Den som läst vad jag tidigare skrivit vet att jag är förespråkare för en dialog, som är kärleksfull och fylld av ömsesidig respekt. Om tonen blir aggressiv och hotfull hör den inte hemma i kyrkan, men avslöjar desto mera vem avsändaren är.
När aposteln Paulus skriver att han tolkar andliga ting med Andens hjälp, så får jag känslan av att han inte är färdig med sanningen, men att han hela tiden är på väg emot nya tolkningar. Det måste finnas utrymme för ärliga samtal om sådant som är livsviktigt för kyrkan.

Vårt hem i ny touch

2011-04-18T10:54:00.003+02:00

Antagligen en "tia"

2011-04-16T11:00:00.000+02:00

Jag har varit inlagd på Motala lasarett mellan torsdag och fredag och genomgått skiktröntgen av hjärnan och ultraljudsundersökning av halskärlen, efter en misstänkt så kallad ”tia”

TIA är förkortning och betyder, transitorisk ischemisk attack, vilket innebär att en del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist. Orsaken är en övergående blodpropp i hjärnan.

I mitt fall innebar det att jag plötsligt drabbades av en kraftig synnedssättning av vänster öga. Det blev liksom ett lock för ögat och varade under några minuter. Därefter fortsatte jag med den avbrutna städningen och ignorerade det hela som ett tillfälligt blodtrycksfall. Då började det flimra för höger öga och nu förstod jag att jag borde ta signalerna på allvar.

Efter kontakt med sjukvårdsrådgivningen fick jag veta att jag omedelbart skulle uppsöka sjukhus. Vid en inledande undersökning fick jag beskedet att jag skulle stanna kvar så att de fick göra en del andra undersökningar. De misstänkte att jag drabbats av en så kallad ”tia”

Allt detta har hänt trots att jag äter förebyggande mediciner efter min hjärtinfarkt. Jag kommer att få ändra något på min medicinering i nästa vecka.

Undersökningen av hjärnan och halskärlen visade inte någon kvarstående propp. Jag fick även träffa sjukgymnast och arbetsteraput som lät mig utföra olika tester för att se om funktionen var nedsatt. Allt verkade normalt och läkaren tyckte att jag kunde få åka hem på fredagen.

Vilken underbar Guds ledning att Rosmarie kom till oss i början av veckan och genomförde styling av vår bostad inför fotograferingen, som gjordes i går. Hon hjälpte oss och även Karl Magnus, så att jag kunde känna mig lugn, trots allt.

Nu får jag förlita mig på all hjälp jag kan få inför den kommande flyttningen. Jag får inte köra bil på en månads tid och skall akta mig för tunga lyft, så det gäller för mig att vara försiktig.

Fortfarande gäller löftet: ”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Från villa till hyresrätt

2011-04-09T19:15:00.001+02:00

När vi flyttade till Borensberg sommaren 1981 hade våra fyra barn fyllt femton, tretton, nio och två år. Därför behövde vi en bostad med svängrum Första sommaren var paradisisk för ungarna. Två hundra meter till Borenstranden med många härliga bad. Det är ofattbart att tiden gått så fort. De har för länge sedan flyttat till sina egna hem. Äldsta barnbarnet fyller arton år i sommar. Detta är livets gång och än så länge känner vi oss inte lastgamla, men nu är det dags för oss att tänka på ett annat boende. Det har vi gjort en längre tid, men först i denna vecka har vi funnit den lägenhet vi så länge har haft som en önskedröm. Vi flyttar förhoppningsvis i början av juli till Motala där vi kommer att bo i en marklägenhet på tre rum och kök med en liten trädgårdstomt. Så nu kommer vår villa att läggas ut till försäljning. Återkommer senare och berättar hur det går.

Påskuppropet mot utförsäkringarna

2011-03-23T20:28:00.004+01:00

Jag har nu fått ett svar ifrån Hans Wallmark på mitt brev som jag dokumenterade i inlägget

Rätta till sjukförsäkringen

"Bäste Rolf,

Den som har en allvarlig sjukdom (t ex maligna tumörsjukdomar, svår HIV/AIDS, psykiska sjukdomar som schizofreni, svåra tvångssyndrom och svår ätstörning, kronisk njursvikt med dialysbehov och svår hjärtsvikt) får sjukpenning på 80 % nivå under obegränsad tid. Detta är glasklart i lagstiftningen. Sjukpenningrättsbedömningen görs av Försäkringskassans handläggare, ofta i samråd med en försäkringsmedicinsk rådgivare. Det är ganska kränkande mot Försäkringskassans personal att utgå från att de inte tar sitt arbete seriöst. Sedan finns väl alla typer inom det området som det gör inom alla andra områden inklusive så vitt skilda fält som politiken och kyrkan.

Det handlar återigen om vilken politik som leder till att fler kommer i arbete. Att antalet sjukskrivna har halverats sedan 2006 beror inte på att folk har kastats ur försäkringen. Minskningen av antalet förtidspensionärer beror på att inflödet har minskat. Detta är en viktig förklaring till de minskade volymerna av sjukskrivna men även de förkortade sjukfallen har betydelse.

Ett eget arbete är viktigt både för individen och för samhället. Alltför många människor bär idag på känslan av att inte komma till sin rätt. Fler i arbete innebär inte bara att fler människor känner sig sedda och behövda, utan även att vi kan trygga välfärden.

Bästa Hälsningar
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Norra och Östra Skåne"

I dag läser jag en insändare i Dagen med rubriken Hans Wallmark har fel om sjukförsäkringen Den är skriven av Charlotte Therése Björnström och Bitte Assarmo.

Ja till respekt för människor med annan tro

2011-03-19T20:54:00.010+01:00

Sofia församling i Stockholm har anställt en imam som skall arbeta tillsammans med en präst ifrån Svenska kyrkan i Fryshuskyrkan

Fryshuskyrkan har inga bänkar och inget kyrktorn. Där finns medmänniskor mitt bland cafébullarna, basketbollarna och replokalerna.som vill lyssna, skapa mötesplatser och samtala om vad som är viktigast i livet – vad man vill tro på och kämpa för.

Fryshuskyrkan erbjuder samtal och prästerna har absolut tystnadsplikt. Det innebär att man aldrig någonsin får berätta för någon vem man har träffat och vad man har talat om i ett enskilt samtal. En präst får inte anmäla (har ingen anmälningsplikt), inte ens om polis, läkare eller andra myndighetspersoner kräver det.

På Fryshuskyrkan finns möjlighet att skapa en mötesplats för unga människor av olika tro och man säger ja till respekt för den andre vilket innebär att ingen får göra våld på den andres tro

Som ett led i att man i Svenska kyrkan vill ha en religionsdialog har man nu anställt en imam och detta har väckt en intensiv debatt

Här kan du lyssna till Debatt mellan stiftsprost Bo Larsson och Carl Erik Sahlberg, präst och verksamhetsansvarig i Clara kyrka, båda i Stockholms stift, och en muslimsk kritiker, Mahmoud Aldebe, Sveriges Muslimska Förbund.

Lyssna till inslaget som finns på DENNA SIDA

SE ÄVEN DENNA LÄNK

Vill vi ha en religionsdialog? Jag tror att den är mycket viktig i vår tid. Jag läser i tidningen Dagen om Eva Spångberg som blivit årets hedersevangelist. Hon understryker vikten av att vara lyhörd för den andra människan. "Eva är allergisk mot en viss typ av evangelisation där det handlar om "högljudda hallelujarop" och "Kom så ska vi frälsa dig..." Man behöver inte säga Jesus i varje mening eller bre på om hur underbart det är att vara kristen..."

Jag hittade en länk på Kyrkans tidning som passar in i detta sammanhang:
VILLKORA INTE GUDS EXISTENS

En ödmjuk självkännedom

2011-03-19T12:16:00.002+01:00

”Du ska inte tro att du är något” hörde vi sägas i min barndom. Det kunde hända att man stod framför spegeln och betraktade sin egen bild med dessa ord ringande i öronen. Man ville bli bekräftad och accepterad så som den man var. Denna bekräftelse skulle komma från dem som levde i ens omedelbara närhet. Om den uteblev så kunde det ibland bero på att det fanns en underlig jantelag, som skulle säga ifrån så att man inte tänkte för högt om sig själv.
Samtidigt som detta skedde hade man stora förväntningar på att man verkligen skulle ”bli något” Det fanns ju slumrande talanger hos den unge gossen, men ack så långt han var ifrån det som de förväntade sig av honom.
Hos mig skapade detta ett prestationstänkande. Jag fick inte bli som alla andra. ”Ska du bli som de andra?”, sa mamma till mig. Hon hade satt etiketten ”förväntas bli något stort” på mig.
När verkligheten hann ikapp mig så insåg jag ganska snart att mina talanger inte räckte till för att uppfylla de krav jag ställde på mig själv. Om jag ska må bra så måste jag inse att jag varken är bäst eller sämst. Paulus skriver att man bör tänka på sig själv med självbesinning. Då har man inte för höga tankar om sig själv utan rättar sig efter det som Gud har tilldelat. Ingenting är heller så bra att det inte kan bli bättre. Thomas a Kempis en munk som levde på 1400-talet lär ha sagt: ”En ödmjuk självkännedom är en säkrare väg till Gud än djupsinnig och vetenskaplig forskning.”
Tidigare skrev jag en blogg om ONÖDIG SJÄLVHÄVDELSE LÄS DEN HÄR!

Rätta till sjukförsäkringen

2011-03-17T10:33:00.004+01:00

I Kyrkans tidning läser jag i dag att kyrkorna genom Sveriges kristna råd har fyra krav till regeringen. 1. Svårt sjuka människor måste kunna få sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb under sin sjukpenning.
2. Människor ska inte kunna ställa sig utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga-gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras.
3. För människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i.
4. Människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

LÄS HELA ARTIKELN HÄR.

Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) skrev den 10 mars i tidningen Dagen en insändare där han ger diakonerna en ”knäpp på näsan” för att de reagerar mot dessa orättvisor. Se sanningen om sjukförsäkringen är rubriken, men tyvärr har jag svårt att se någon annan sanning än den som redan existerar. Därför skrev jag omedelbart ett brev till Hans Wallmark. Det skall bli mycket intressant att läsa svaret.

Borensberg 2011-03-10
Till Riksdagsledamot Hans Wallmark

Bäste Hans!

Jag har i dag läst din insändare i tidningen Dagen. Du uppmanar oss där att se sanningen om sjukförsäkringen och försvarar den nuvarande sjukförsäkringsreformen som genomdrivits av sittande regering. I denna artikel påstår du bland annat att den som har en allvarlig sjukdom har rätt till sjukpenning under obegränsad tid. Om det förhåller sig på detta sätt, skulle det inte finnas någon anledning att kritisera reformen. Verkligheten ser annorlunda ut för många av de människor som tvingats ut att söka arbete trots allvarlig sjukdom. Jag känner till fall där ingen hänsyn tas till läkares bedömning av allvarligt sjuka människor och där Försäkringskassan anlitar sina egna läkare. Det finns också många svårt sjuka människor som får vänta på att få sina ansökningar till sjukförsäkring, beviljade. Detta innebär en mycket svår påfrestning för den som redan är sjuk.

Du skriver mycket riktigt att frågan som måste ställas är vilken politik som leder till att fler kommer i arbete och egen försörjning. Det är verkligen en bra fråga, men svaret är inte lika enkelt. När sjukdom lägger hinder i vägen för en människa behövs ett regelverk. Det är inhumant att tvinga svårt sjuka människor till att ställa sig i Arbetsförmedlingens kö. Utslagsmekanismer är tydligare nu än tidigare, så jag förstår mig inte riktigt på den politik som slår mot de svaga i samhället

Det är inte eftersträvansvärt att ha ett växande antal förtidspensionärer skriver du och jag håller med. Men det handlar inte om att man frivilligt vill bli förtidspensionär. Om det är en samhällsekonomisk besparing att antalet sjukskrivna och förtidspensionerade har halverats sedan 2006 så kan jag förstå det, men det är inte ett humant sätt att lösa de problem som uppstått efter de reformer som tvingat sjuka människor till rättning i ledet.

Jag skulle vilja se sanningen om sjukförsäkringen, men du behöver förtydliga den för mig, mer än vad du gör i din insändare. Jag välkomnar det påskupprop som planeras men självklart måste det vara väl förberett med argument som är hållbara och genomarbetade. Du förmanar diakonerna som tagit intiativet att inte ägna sig åt kampanjverksamhet. Det är väl diakonerna som sett nöden på nära håll som har orsak att reagera mot orättvisor i systemet.

Ser fram emot ett svar på mitt brev

Med vänlig hälsning
Rolf Ericson

HÄR KAN DU LÄSA VAD WALLMARK SKREV I DAGEN DEN 10 MARS

NAMNINSAMLING

Bara hos Gud

2011-03-14T17:53:00.002+01:00

"Bara hos Gud" är en sång som jag skrev förra året. Jag har sjungit den vid flera tillfällen. Senast i går söndag då jag fick vikariera som kantor i Klockrike.
HÄR KAN DU FÅ LYSSNA TILL DEN!

Det är nog o Gud att veta att jag lever i din hand…..

2011-01-06T17:54:00.000+01:00

Jag har fått en ny Facebooks vän ibland mina vänner. Det skall bli så roligt att följa det han skriver. Nu lånar jag ett av hans citat, som även han har lånat, eftersom det skrevs år 1872 av Lina Sandell-Berg

”Jag vet icke vad mig skall möta allt under det kommande år;
Gud hängt för mitt öga en slöja, vars flik jag ej lyfta förmår.
Så vill jag ej ängsligt då fråga, som otron så gärna det gör:
Vad månne det kommande året av nöd eller lust till mig för?
Mig vare det nog, att min Fader vet utväg för det och för det,
och känner den ofarna stigen, och vad jag ej vet, se han vet. ”

Man kan inte veta något om det nya året, mer än att varje dag är som ett oskrivet blad.
Så här skriver E. Malmeström, 1965:
”Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig, och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga, att jag ser hur DU ÄR i det som sker.
Där jag bäst behöver dig, är du allra närmast mig.” Sv.ps. 217:1-2
och i den följande psalmen 218 av Tore Littmarck 1972:
”Det är nog o Gud att veta att jag lever i din hand,
kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar.
Det som ger mitt liv en mening, är att du, GUD VILL MITT VÄL.” Sv.ps. 218:3

God fortsättning till er alla!

Mellandagshälsning från Rolf med bifogad solosång

2010-12-26T18:54:00.002+01:00

God fortsättning önskar jag till alla mina besökare! Vi har det bra, men håller oss mest inomhus, eftersom väderleken ute är kall och vinden bitvis hård.
Termometern i kväll, annandag jul klockan 18,32 visar på minus 11,9 grader Celsius. Jämfört med andra delar av vårt land har vi inte haft så besvärligt väglag. I dag har vi bara haft ett ganska lätt snöfall i Borensberg. Julaftonen firade vi tillsammans med KM och Emmy här hos oss, med traditionell julmat. På kvällen var vi till Kristbergs kyrka där jag fick tjänstgöra som Organist vid midnattsmässan. Trots det hårda vädret var mässan mycket välbesökt. Det var roligt att få hjälpa till.

I mellandagarna väntar vi de övriga i familjen. Får hoppas att vägarna är framkomliga

I dag har jag roat mig med att spela in en av mina sånger, som jag nu lagt ut på min hemsida på följande adress http://www.rolferic.se/ordsprak.htm

Gå in och lyssna.

Jag har använt mig av min lilla H2 zoom och sedan konverterat filen till Cubaseprogrammet där jag lagt på en bas. Därefter har jag gjort om wav-filen till wma för att den skall gå att ladda upp på någon minut. Det kanske tar olika tid beroende på vilka möjligheter som finns på din dator.

Råd och synpunkter på hur jag skall lära mig bättre teknik för mina inspelningar tar jag gärna emot.
Ulla-Britt och jag Rolf önskar Er en fortsatt God jul och Ett Gott Nytt År!

Vår julhälsning till alla våra läsare och vänner!

2010-12-21T15:37:00.003+01:00

Kära vänner!

Det här året har inneburit en del påfrestningar utöver det vanliga, men också en hel del glädjeämnen. Så är det nog för de flesta av oss. Livet är fyllt av både glädje och sorg, med och motgång. När man drabbas av sjukdom blir man påmind om hur skört livet är.
I början av året firade vi 45 årsjubileum Se här
http://rolferic.blogspot.com/2010/04/45-arsjubileum.html

och här:
http://bloggen.rolferic.se/#post217
Vi har hunnit med en hel del trots att vi haft det lite motigt på grund av den hjärtsvikt som vi fick besked om att Ulla-Britt hade under juni månad. Det är fantastiskt att hon har hämtat sig så bra och nu får livet gå vidare med hänsyn till en del begränsningar.
Ja vi har försökt att bättra på en del på vår fastighet av underhåll både inne och ute. Vi kanske inte orkar med att bo kvar här så länge. Det krävs en hel del när man har eget hus med tomt därtill.
Här kan ni läsa vad vi gjorde:
http://bloggen.rolferic.se/#post223

Läs gärna vår sommarhälsning
http://bloggen.rolferic.se/#post219
Men nu är det åter jul och trots att bilden visar en livs levande tomte, så är det inte honom vi firar. Visserligen kommer han nog till oss i mellandagarna och delar ut klappar till de minsta.

Nej julen firar vi som ni alla vet till minne av vår Frälsares födelse
”Ty ett barn är oss fött, en son är oss given…..”
EN RIKTIGT GOD jul TILL ER ALLA OCH ETT GOTT NYTT ÅR!
från Ulla-Britt och Rolf

Julspecial i Radio Falköping

2010-12-19T15:54:00.000+01:00

Så här skriver Egon ifrån Piteå:

För många år sen nu så sände Pingstkyrkan närradio-program över Piteå-närradio, jag var en av deras tekniker. Vi sände varje fredagskväll ett program som vi kallade ” Gokväll-Piteå”.
Det var ett program där lyssnarna fick ringa in och önska kristna sånger men även få hjälp i bön. Det krävdes rätt så många medarbetare som ställde upp varje fredagskväll mellan 20.00- fram till 22.00, 1 tekniker , 1 i studion, 2 som svarade i telefon och sökte igenom skivor. Sista fredagen inför jul brukar all personal få ledigt , då gjorde jag som i vanliga fall var tekniker en ”uppesittarkväll” med alla julens sånger. Sista året vi sände julspecial var julen 2007. Ett av inslagen förutom alla våra julsånger, var att 6 pitebor fick prata fritt om hur de ser på julfirandet. De 6 hade en sak gemensamt ; de var alla födda utomlands, och hade kommit hit som vuxna. Det kom från USA, Ryssland,Tyskland, Palestina, Iran och Thailand. Deras berättelser ser olika ut men de bildar en intressant ”mosaik” som vi ”gammelsvenskar” har mycket att lära av.
Dessutom ingår i programmet en intervju med en av SKR:s följeslagare i Betlehem detta år.
Nu sänds programmet i repris över Falköpings närrado och kan avlyssnas på webben.

Programmet är uppdelat i 2 delar första delen sänds Söndag 19 dec kl. 18.00, med repris på tisdagarna efter kl 13. och andra delen den 26 dec kl.18.00
Här är länken: http://www.fnf.nu/

Gud vår beskyddare- eller vem säger vad?

2010-12-11T13:27:00.001+01:00

”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga han säger: ”I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud på vilken jag förtröstar.”” Psaltaren 91:1-2

Den här psalmen handlar inte bara om beskydd. Den beskriver också de faror som vi människor möter. Farorna är en del av livet vi lever på jorden. De påminner oss om vår ofullkomlighet. Vem har sagt att vi skall slippa farorna?

I Bibeln berättas om en man som hette Job. Det står att han var en oförvitlig och redlig man, som fruktade Gud och undvek det onda. Han var rik, ja till och med mäktigare än någon annan i Österlandet. Han var mån om sin familj och gjorde allt han kunde för att barnen skulle vara rena inför Gud. I berättelsen om Job finns även Gud och Åklagaren med.

Herren säger till Åklagaren: ”Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns inte hans like i oförvitlighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Åklagaren svarade Herren: ” Är det då för ingenting som Job fruktar Gud. Du har ju på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger, du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar har utbrett sig i landet.””

Berättelsen fortsätter med att Herren ger Åklagaren tillåtelse att ta ifrån honom allt det han äger, förutom honom själv.

Målsättningen för Åklagarens tillvägagångssätt var att få Job att ändra sin inställning och sin relation till Gud. Han säger till Gud: ”Förvisso skall han då mitt i ansiktet tala kränkande ord mot dig.”

Job förlorade både sina barn och sin rikedom och det står att han föll ned till jorden och tillbad och sade: ”Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit. Herren gav, och Herren tog. Lovad vare Herrens namn!”

Samtalet mellan Herren och Åklagaren fortsätter och Åklagaren får tillåtelse att ta ifrån honom hans hälsa, men inte hans liv.. Det står att han drabbas av svåra bulnader på hela kroppen. Då säger hans hustru till honom: ”Håller du ännu fast vid din oförvitlighet? Tala fritt ut om Gud och dö.”

Det svar som Job ger till sin hustru visar att han inte riktigt hade förstått varifrån det onda kom eftersom han trodde att det onda och det goda kom från samma källa.
Detsamma uttrycker han i 29:e kapitlet: ”Ack att jag var som i forna månader som i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd.” Den övergivenhet han upplevde betydde inte Guds frånvaro.
Gud återupprättade Job. Rekommenderad läsning Jobs bok.

I sista kapitlet säger Job till Gud: ”Endast hörsägner hade jag uppfattat om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.”

Vem eller vad är det då som säger att Gud är ditt och mitt beskydd? Svar enligt Psaltaren 91.9: ”Det är du och jag som säger det, inte någon annan.” ”Ty DU har sagt: ”Du Herre är MITT beskydd, och du har gjort den högste till din tillflykt.”

Gå i kras

2010-12-08T23:05:00.002+01:00

GÅ I KRAS- leva med bipolär sjukdom av Veronica Schelander

Boken finns fortfarande i lager på Nordens största bokhandel Adlibris

Många svenskar lider av psykiska problem av något slag, men få vågar tala om det. Gå i kras är en bok som kan ge hjälp och igenkänning både för den som själv har psykiska problem och för den som professionellt eller som vän vill vara till hjälp.

Här ett avsnitt ur kapitlet Gränsland

Det finns ett före och ett efter. Ett liv före, ett annat efter. En gudsbild före, en gudsbild efter. Den bild jag tidigare hade av ett perfekt liv krackelerade, och ur askan glimmade så småningom fram ett Ansikte av någon som inte krävde mig hel. Utan som älskade mig – trots allt
Allting förändrades en mörk vinternatt i februari 1998. Jag minns att snön föll samma natt, och i min drömvärld var det något slags tecken- på ankomst. Änglarna var här… Kanske hade Jesus kommit – i min värld. Jag var vaken länge den natten. Jag satt uppe och bad med någon vän. Jag hade skiljts från min förre pojkvän efter en samling i kyrkan i samband med en dispyt, och de sista ord jag hörde ur hans mun var: ”Du är helt besatt!”
Jag tog de orden bokstavligt. Det gjorde vansinnigt ont inuti att försöka sluta älska. Jag hade varit utan mat i dagar. Utan någon ordentlig sömn. Jag hade varit överenergisk och därmed kreativ och överdrivet aktiv. Jag hade skrivit långt in på nätterna och dykt upp på en ungdomssamling i kyrkan där jag till ledaren sa mig ha en predikan som jag borde hålla. Så går det ju inte till, men just då förstod jag inte varför han sa nej. Jag upplevde hans nej snarast som ett hot.
En vän frågade mig om jag hade ätit något och jag svarade glatt: ”Det är ingen fara, jag åt en korv i går!” Minns att jag hade köpt en vitaminburk på apoteket för att ersätta alla mål jag hoppade över. Jag fastade och bad till Gud att pojkvännen, som innan allting börjat rasa lovat att vi skulle titta på ringar, skulle komma tillbaka…Han hade träffat någon annan, och det var svårt att förstå. En person (som inte visste bättre) hade ju ”profeterat” att det skulle bli vi. En resande predikant hade påstått att Gud ”sa” att han hade enat mig och min pojkvän, och att omständigheter skulle försöka skilja på oss, men att det skulle bli vi. I den miljö jag vistades i förekom profetior ofta, och det var oklart hur och i vilken mån de prövades. Allt togs oftast vidöppet emot. ch eftersom jag, trots mina 21 år, inte hade lärt mig mycket om kritiskt tänkande (skrämmande tanke), svalde jag allt med hull och hår. Mannen hade ju bett så att en människa fått sin syn tillbaka, sas det, så hur skulle han kunna ha fel?
I det sammanhang jag rörde mig i, en liten karismatisk influerad bönegrupp med en tro präglad av andlig mysticism och starka känslouttryck, var det närmast syndigt att kritisera, att tänka negativt eller annorlunda. Detta tänkesätt – att den egna tanken inte riktigt dög utan bara ”gudstanken” – hade jag också fått med mig sedan barnsben och från den peruanska kultur jag växt upp i, där man i vissa sfärer inte säger emot ”auktoriteter”.
Denna bönegrupp hade präglats av undervisning som kom via så kallade profeter och av framgångsteologi från vissa kristna kretsar. Man kan lugnt säga att de flesta av oss sökte andliga upplevelser och kickar – detta var kanske inget som sas rakt ut, men i praktiken blev det så. Bibeln tolkades på ett bokstavligt vis, och språket som gav form åt vår tro var ett ständigt antingen – eller, en dualism så det förslog; antingen har du liv eller död, antingen är du i ljuset eller i mörkret, antingen följer du djävulen (och honom pratades det mycket om!) eller Jesus, antingen följer du köttet eller anden, antingen är du på väg till himlen eller helvetet. För oss som hade känsliga själar och som kände oss som vanliga människor med brister och fel blev dessa tankemönster en oerhörd press. De som var starka kanske klarade av detta ett tag, men för dem som insåg sin otillräcklighet alltmer blev det nästan outhärdligt. Jag klarade mig ganska bra länge. Jag var en glad typ, en trosviss ung tjej som ville så mycket. Men att kastas mellan ytterligheter och att försöka få en färgrik värld att gå ihop med detta sätt att uttrycka sig på var en nästintill omöjlig ekvation. För en ung flicka som var på väg in i sin första psykos var denna bokstavliga tolkning av omvärlden snarare en stötesten än en möjlighet…
I bönegruppen blev det till slut så att bara vissa fick vara med. Den kvinnliga utländska profeten hade sagt att ”de som hade elden” skulle få vara med. De som kämpade med sin tro eller var lite ”flummiga” i sitt uttryckssätt skulle inte få vara med. Min bästa väninna och jag protesterade mot de elitistiska tendenserna, inte för att vi på något sätt var bättre än de andra, men för att vi ömmade för de svaga. Responsen kunde då bli så här: Min väninna talade i en av våra samlingar om vikten av att älska andra, om att kärleken var viktigare än de karismatiska uttrycken, och då svarade någon att hennes utspel i samlingen inte var lett av den helige Ande, det vill säga Gud. Det hade inte varit vad Gud ville säga den gången, enligt vad Gud uppenbarat för vederbörande. Ständigt dessa anspråk, ständigt dessa ”uppenbarelser”.
I denna miljö vistades jag, och jag tror att många människor där menade väl, men ändå blev allt så fel och så otroligt märkligt på sina håll. Ungdomar stängde ilsket dörren till vissa rum för att vi störde när ”Anden höll på att falla”, (som det uttrycktes på kyrkligt språk när Gud på något sätt ”gjorde sig synlig”). ett starkt ”vi och dem”- tänkande, en vilja att skydda sig från allt som möjligen kunde vara ”världsligt” ”Star Wars är knappast regisserat av den helige Ande”, kunde någon säga, och somliga av oss suckade, men de flesta teg och höll med.
När allting slutligen brast för mig, efter cirka ett år av berg och dalbana i en diffus relation till den jag då älskade. (hans adjö var mycket långdraget och svårtolkat för en förälskad ung flicka), omgiven som jag var av en sluten kristen fanatisk miljö där man skulle satasa 200 procent, leva radikalt, le glatt och ”leva i seger” (som om allt vore på topp!) var det kanske inte så märkligt att min undanträngda sorg och press som byggdes upp i mig mynnade ut i en psykos
Av någon anledning hade jag en speciell sårbarhet, kanske på grund av att jag som missionärsdotter levt mitt emellan två kulturer och lämnat och lämnats, övergivit och övergivits gång på gång, kanske också på grund av vissa traumatiska händelser i min barndom som satt spår. Men säkert fanns också genetiska anlag med i bilden. Den utlösande faktorn blev brist på sömn och mat i en djup livskris.
Tänk dig en mardröm där människor flyter in i varandra, där det finns dolda budskap i allt som sker, där man ständigt lever under hot, ångest, skuld och undertryckt vrede. Ungefär så upplevs en psykos. Jag var en ung, livfull, intelligent, om än mycket okritisk, universitetsstuderande kvinna som plötsligt tappade greppet. Fullständigt…….

K.G. Hammar i Gomorron Sverige

2010-12-01T16:58:00.004+01:00

Människofientlig dogmatism i repris

2010-11-29T14:53:00.003+01:00

Så här skrev jag i ett inlägg den 10 december 2009:
Läs den senaste kommentaren som jag kopierar här nere i kommentatorfältet.

”Det finns ett slags sekulär fanatism i Sverige där det inte längre finns uttryck för religion i svenskarnas liv”, skriver Cecilia Jaensson Wallander i senaste numret av Kyrkans Tidning.

Man kan undra vad det beror på. Hon skriver att en del människor upplever religionen som samhällsfarlig. Det pågår en diskriminering av människor som har en religiös tro, särskilt muslimer.

Fördomar om religionens betydelse leder ofta till religiös analfabetism, där man fördömer allt som har med religion att göra. Visst kan en religion bli samhällsfarlig och det finns också ett slags samhällstrots i en del religiös extremism, även ibland dem som har en kristen tro. Det har vi sett allt för många bevis på.

Om religionen eller den kristna tron påverkar vardagen så att människofientliga dogmer blir till okritiskt anammade sanningar så finns det anledning att protestera. Detta tycker Ulf Ekman är att motarbeta den kristna tron, vilket han anser var bland annat Humanisternas syfte, när de delade ut Hedeniuspriset.

Människofientliga dogmer finns i alla religioner, så även i kristendomen. Om dessa görs till okritiskt anammade sanningar är det även vår kristna skyldighet att protestera.

Trots detta vill jag poängtera trons betydelse. Det kan aldrig vara samhällsfarligt att få ge uttryck för en stark tro. Varför har man den uppfattningen? Jag tror att det delvis beror på de färdiga svar man ger på frågor som inte alls är så lätta att besvara.

Jag har svårt att förstå dem som menar att det skulle vara fel att brottas med Gud utan att få något svar. Den brottningskampen pågår så länge vi lever. Tron har inte svaret, men vilar vid löftet. Hedenius brottades med den Gud som han menade inte fanns. Antingen vi tror på Gud eller inte så måste vi fortsättas att brottas med frågorna.

Om man böjer sig för människofientliga dogmer så är man ett offer för religiös indoktrinering.
Detta skrämmer många ärligt sökande människor och påskyndar den avkristning vi inte vill se.

En del kristna ledare har inlett ett skyttegravskrig där man med alla medel bekämpar sina meningsmotståndare i stället för att ta reda på vad de verkligen vill. Låt inte Humanisterna bli ensamma om att bekämpa människofientliga dogmer.

Skype

2010-11-25T20:27:00.001+01:00

Jag känner mig lite omodern, när jag skriver att jag först nu har upptäckt hur man kan använda Skype. De flesta utlandssvenskar har god kännedom om hur det fungerar. Min önskan med Skype är att ha kontakt med med familj, släkt och vänner även här i vårt land.

Det började för någon vecka sedan. Jag besökte min egen länk som finns här till en av mina sidor där jag har

en länk till Conrads varuhus. http://www.rolferic.se/ancestors02.htm Conradsannonsen som finns där i den högra kolumnen.

Bland rubrikerna finns en flik med texten Dator och kontor.. Där hittar man snart avdelningen för webbkameror. Jag hittade en som haft normalpriset 395 kronor, men som nu kunde köpas för 195 kronor.. Jag bestämde mig för den, men eftersom jag inte gillar att betala med mitt bankkort, bestämde jag att beställa den med faktura. Med fakturaavgift och frakt blev priset 319 kronor. Kameran hämtade jag på ICA-butiken där vår postutlämning sker. Det var inte alls särskilt svårt att installera den på datorn.

Steg nummer två var att gå in på min sida http://www.rolferic.seDärefter klickade jag på Skype och följde instriuktionerna. Det var mycket enkelt att ansluta sig och när jag gjort det fick jag videoinstruktion hur man använder Skype.

Första kontakten fick jag med min syssling som bor i Brasilien. Han var online så att säga och vi fick direktkontakt. Jag blev så överrumplad av att det gick så bra, så jag tror att jag tappade målföret. Kanske också för att jag fick veta att han drabbats av ohälsa. Våra tankar finns hos honom och jag hoppas att vi på detta sätt skall kunna uppehålla vår kontakt.

Skypesamtal kostar ingenting och har man en webbkamera så kan man se den man samtalar med. Visst är tekniken fantastisk. Den som vill ha Skypekontakt med mig får gärna höra av sig.

En människas rätt till makt över sin kropp

2010-11-19T15:11:00.003+01:00

Detta inlägg ska handla om rättigheten som varje människa har över sin egen kropp. I ett demokratiskt samhälle borde det vara självklart, men tyvärr ser verkligheten ut på ett annat sätt. När den politik som arbetar för att frihet och jämlikhet är ett villkor för demokrati och fred, befinner sig i kris, så måste vi reagera på alla nivåer. Ett sådant program borde vara självklart, men så är det inte tyvärr.

I de allra flesta samhällen är det fortfarande så att män har större makt över sina kroppar än kvinnor. Det är också mycket vanligt att männen har makt även över kvinnornas kroppar. Detta märks i vilken uppfattning man har om kvinnor. Då handlar det ofta om att de inte får bestämma vem de vill leva med, träffa eller hur de vill klä sig. Det märks i uppfattningar om att kvinnor inte ska ha sex innan äktenskapet eller med olika eller flera partners. Det märks när abort är förbjudet och det är svårt att få tag på preventivmedel. Det märks när kvinnors kroppar behandlas som en handelsvara och säljs för sexuella ändamål. Det märks då systematiska våldtäkter av kvinnor och flickor används som vapen i krigföring.

Ett skrämmande inslag av hur detta sker i Afrika såg vi i TV programmet Agenda för en tid sedan då Eu-kommissionären Margot Wallström samtalade med kvinnor i Kongo som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Hon utvecklade hur hon tänker hjälpa kvinnorna i Kongo.
- Nu har frågan uppmärksammats av resten av världen, och frågan är högst upp på säkerhetsrådets dagordning. FN ska använda alla sina verktyg, från så kallade skamlistor där förövarna hängs ut till utreseförbud, sade hon bland annat.

Rätten att bestämma över sin kropp är en grundläggande mänsklig rättighet, som är faställd i flera internationella dokument.
Under FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 fastslogs även att alla människor har rätt att bestämma om, när och med vem en person vill ha sex eller ha barn. Det slogs även fast att tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och abort bör vara en rätt som ska tillhöra alla. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är grundläggande för makten över den egna kroppen.
”Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet. Det täcker hela livscykeln. Det handlar om alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv/aids och andra könssjukdomar, tillgång till preventivmedel, samt säker abort i de länder där det är lagligt. Det handlar om tillgång till adekvat vård under graviditet och förlossning, och vård av nyfödda. Det handlar också om frihet från sexuellt och annat könsrelaterat våld”

SE DENNA LÄNK FRÅN REGERINGSKANSLIET
http://www.sweden.gov.se/sb/d/5433

SE ÄVEN DENNA LÄNK SITEN ”KVINNA TILL KVINNA”
http://www.kvinnatillkvinna.se/makt-over-kroppen

OM KVINNLIG KÖNSSTYMPNING

"Kvinnlig könsstympning är enligt många en av de mest utbredda och systematiska kränkningarna av kvinnans och flickors mänskliga rättigheter. 135 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. WHO beräknar att två miljoner flickor könsstympas varje år"

Vad är sekularism?

2010-11-17T21:39:00.005+01:00

Det diskuteras väldigt mycket nuförtiden huruvida vårt samhälle är sekulärt eller inte. De som anser att det är bra menar att det inte är tillräckligt sekulärt. Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Enligt min uppfattning så är och förblir alla samhällen ”världsliga.” , eller med ett nytt ord ”sekulära”, som härstammar från det latinska secularis som betyder ”det som hör till seklet.” Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för.

Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt. Jesus sade:”Ni lever i världen, men inte av världen.”

Det pågår i vår tid en debatt som är väldigt obalanserad. Å ena sidan förs den av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.”
SE LÄNK "MED LIVET SOM INSATS" OM BO BRANDERS UTTALANDE

Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.
Som kristna måste vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. En god vän till mig skrev på min blogg:”Riichard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.”

Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro. Finns det anledning att att varna för
religiös extremism.? (se länk)
Camilla Grepe har en blogg där hon är mycket tydlig i sin kritik av den religion som utövas i samhället. Läs gärna mitt svar till hennes kommentar i mitt blogginlägg
”Religion och humanism.”.

Se dessutom:
AR SVERIGE SEKULÄRT?

ÄR SVERIGE ETT KRISTET LAND

Är Svenska kyrkan....

Rättvisa, fred och försoning

2010-11-15T17:25:00.004+01:00

Den senaste tidens uppmärksamhet på de kristna irakiernas situation har varit berättigad, men vi får inte glömma att liknande förhållande råder för de kristna palestinierna, och även för muslimer i Palestina. Deras människovärde är inte särskilt högt i denna del av världen där de tvingas fly från sina hem eller är omgivna av murar och över 600 checkpoints. Hur framtiden ser ut är ytterst osäkert. Finns det anledning att tro på fred? En som tror på fred är Teologie dr. Naim Ateek. I Falbygdsryndan, ett program som sändes i Falköpings närradio, kan man lyssna till en intervju med honom tisdag den 16 november klockan 13. Programledare är Nisse Andreasson. Vill man se en längre inspelning ljud och bild ifrån juli 2009, så finns den här. Jag har sett den och engelskan är lättförståelig.

Jag har lyssnade med stor behållning. När det gäller 87:e psalmen i Psaltaren så vill jag citera ur Davids Skattkammare av Spurgeon: "Psalmen kallas för Profetians röst angående det himmelska Jerusalem, det är Kristi kyrka....Herren älskar Sions portar, därför att Guds folk går ut och in genom dem." Stämmer med det Naim A. säger. "Gud över alla människor, (inkluderar alla folk)." Kanske också människor av annan tro?"
Min tro är att försoningen inkluderar alla folk. Därför är arbetet för rättvisa fred och försoning så betydelsefullt.

Vad är en pappa?

2010-11-13T23:31:00.002+01:00

Ulla-Britt och jag satt och pratade med varandra om hur det var när våra barn växte upp och jag sa till henne att om jag fick åren tillbaka när barnen var små, så skulle jag ta vara på tiden tillsammans med dem ännu mera. Hon påminde mig om att jag fick mer tid med de två yngsta, eftersom hon under deras uppväxt hade arbete utanför hemmet. Papporna nu för tiden måste i bästa fall vara medvetna om sin roll på ett helt annat sätt än vi pappor var förr. Alla pappor är förstås inte som pappan i SAS TV-reklam, han som sitter på golvet på förskolan tillsammans med barnen, men nog måste papporna nu för tiden vara mer alerta om familjerna skall klara trycket. Livet är sådant att vi fostras i de roller vi hamnar i av olika anledningar. När våra äldsta barn växte upp fanns mamma hemma. Det kändes väldigt tryggt att ha henne omkring barnen. Jag levde i ett slags lyxig papparoll, där mamma hade sin givna plats på ett helt annat sätt. Självklart skriver jag inte detta utan att samtidigt vara medveten att även jag tagit mitt ansvar för våra barn, men i vårt hem är det i första hand mamma som har varit den som haft koll på det mesta när det gäller barnen.
Så gick jag upp och startade datorn och i epostens inkorg fanns ett meddelande från en god vän som bor i Söderhamn. Han skickade en mycket intressant länk från Söderhamnskuriren där det finns en artikel som handlar om honom. Den har rubriken ”En närvarande pappa är en bra pappa.” Var snäll och läs den för den ger mycket. Tack, min vän Hans, för att du delade med dig av dina erfarenheter.
Hans har en egen blogg som du kan besöka HÄR

Med livet som insats

2010-11-11T21:43:00.005+01:00

”Varför beter sig Migrationsverket som de gör med avvisningen av irakiska kristna?,”läser jag i dag i Kyrkans tidning. Ja vi är ense om att utvisningen av kristna till Irak måste stoppas med anledning av det som skett den senaste tiden av attacker mot kristna i Irak. Däremot ställer jag mig tveksam till de jämförelser som Bo Brander gör i Kyrkans tidning när han skriver att det är något annat att vara kristen i andra länder än i Sverige. Citat: ”Där är trostillhörigheten bokstavligen på liv och död. Ditt namn visar att du är kristen och bekräftas med en kula mellan ögonbrynen. En misstanke om att du är kristen – och inget mesigt svenskt mumlande om att du inte vet om du är det – utan ett ja, försätter dig i samma livshotande situation.”

Detta är verkligen mycket generaliserande. Vi skall vara innerligt tacksamma för den religionsfrihet som råder i vårt land. Denna frihet finns även i många andra länder. Det som sker i Irak är extremt och man kan inte dra paralleller med vårt land. Att använda det som sker i Irak som ett verktyg för att nedvärdera de kristna i vårt land är ovärdigt. Att dessutom. som Brander påstår Migrationsverket skulle förväxla dessa kristna med de svenska är ett löjeväckande påstående. Citat: ”I vårt land får vi lära oss att religion (läs kristen tro) är och skall förbli en matt och blaskig privatsak. Det är symptomatiskt för vår urflippade kultur.”

Vi lider med alla dem som mist någon anhörig vid dessa attentat och hoppas att Migrationsverket följer Europadomstolens uppmaning att stoppa avvisningarna av kristna irakier.

Jag vill påpeka att det också kostar något att vara kristen även i Sverige. Det har aldrig varit populärt att vara ”andlig”, men om man är rädd för hån och förakt så skall man behålla tron för sig själv och helst inte berätta det för någon annan. Det krävs mod av den som vill följa Jesus och ta steget riktigt ut, men om man en gång har ”drabbats” av denna saliga tro, så är man villig att gå den vägen. På något sätt är det är det även i Sverige med livet som insats.

SE KYRKANS TIDNING

Globalisering och religiös mångfald

ARTIKEL I DAGEN

SE KOLPORTÖREN.SE

Rättigheten att tänka fritt = "fritänkare?"

2010-11-06T16:38:00.003+01:00

”Det är lätt att bli enfaldig i mångfalden. Likaväl genom hejdlös acceptans, som ohämmat fördömande.” skriver Håkan Arenius, ledarskribent, i sin senaste krönika i tidningen Dagen. En mycket aktuell och intressant ledarkrönika. Håkan tillhör mina favoriter på tidningen Dagen med sina mogna och kloka inlägg.
VAR OCH EN HAR RÄTT ATT TÄNKA FRITT OCH GÖRA SINA EGNA VAL
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=233223
är rubriken.
Den senaste tidens aggressiva debatt mellan förespråkare för de kristna på ena sidan och Christer Sturmark och Humanisterna på den andra har varit mycket osaklig och ofta saknat balans.

Om jag själv i något av mina tidigare inlägg gjort mig skyldig till detta genom att citera vad andra skrivit i ämnet, så är det inte min avsikt att smutskasta
Christer Sturmark och Humanisterna lika litet som jag kan hålla med om allt det han påstår.Läs även här

”Det humanistiska projektet är ett öppet, sekulärt samhälle där friheten att tro och tänka vad som helst är garanterad, men där religiösa handlingar aldrig tillåts inkräkta på de individuella mänskliga rättigheterna."
På denna punkt är jag helt överens med humanisterna

Det finns så många som har svårt att acceptera allt det nya i en tid av snabba förändringar. När man gör uppror mot det gamla finnes alltid en risk att ”kasta ut barnet med badvattnet.”
"Ta in dofter och vindar, men låt dem inte blåsa iväg med dig", säger den tibetanske munken Geshe Perma Dorjee.Detta är att tänka fritt och det är människans privilegium

I himlen är jag väntad

2010-11-05T10:40:00.004+01:00

Allhelgonatiden är den tid vi kristna påminner varandra om dem som dött i tron på Herren Jesus. Vi minns den tid då de levde här på jorden. Tillsammans med dem skall vi en gång "uppnå det som är fullkomligt." Se Hebr.11:40.
Altar ringen i kyrkan är en halv cirkel för oss som ännu lever. Den andra halvan består av ”en sky av vittnen” Se Hebr. 12:1
Det är dessa vittnen vi talar om i Allhelgonatid. De som lärde känna himlen på jorden.

Majken Ekman-Atterlöf har skrivit texten till sången I himlen är jag väntad. En av stroferna lyder:
”Jag blir ju här på jorden bekant med himmelen.”
Himlen är ingen avlägsen plats. Himmelriket är nära.
Den verklighet som utgör det himmelska livet har vi redan nu. Den helige Ande som vill bo i oss vill visa oss hur vi redan nu ska kunna bli bekanta med himlen.
Paulus skrev till de kristna i Kolossai i det tredje kapitlets första vers: ”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns däruppe där Kristus sitter på Guds högra sida” Detta hör till det kristna livets möjligheter.

Therese Martin föddes den 2 januari 1873 i Frankrike Femton år gammal inträdde Therese i karmelitklostret i Lisieux, där hon tog sig namnet 'av Jesusbarnet Från den stunden lyste friden om henne och hon började formulera sin 'lilla väg' - en strävan efter fullkomlighet utifrån Bibelns ord att människan måste bli som ett barn för att komma in i himmelriket. I brev, skrifter och samtal bl.a. med sina systrar förklarade hon sin tankegång: att vi är så små och ofullkomliga att vi bara genom Guds nåd kan nå helgelse - men att det är precis vad Gud vill. 'Jag är som ett barn, som försöker ta mig uppför en stor trappa. Idogt kämpar jag för att kravla mig uppför det nedersta trappsteget, utan att lyckas. Men Gud, som står överst på trappan, ser till min vilja och fylld av ömhet kommer han ned, tar mig i famnen och bär upp mig'. Hon kallade detta 'den gudomliga hissen till himlen'.
Strax före sin död endast 25 år gammal år 1897 sade hon: ”Jag kan inte riktigt inse vad det är som jag kommer att få efter döden som jag inte har redan i detta livet. Jag skall få se Gud, det är sant! Men vad det beträffar att få vara hos honom, så är jag det redan här på jorden, och det helt och fullt.”

SE KYRKANS TIDNING

Falbygdsrundan

2010-11-05T10:10:00.003+01:00

Så här skriver Nisse Andreasson: (Rekommenderas varmt!)
Vänner!

Mitt program FalbygdsRundan sänds i Radio Falköping

SÖNDAG kl 18 – 19

TISDAG kl 13 - 14

För webbradioförsedda lyssnare finns: http://www.fnf.nu
I närområdet 90,8 MHz

Nisse Andreasson
kulturredaktör

Gäst från Jerusalem i Falbygdsrundan
Falbygdsrundan vid Radio Falköping sänder på söndag två inslag inspelade i Jönköping. Ingrid Ydén Sandgren läser och berättar från Gunnar E. Sandgrens kortroman ”Jödde”. Handlingen utspelar sig på medeltiden men budskapet äger sin aktualitet. I den senare delen av programmet intervjuas Naim Ateek, en välsedd gäst från Jerusalem på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Han var inbjuden föreläsare om just staden Jerusalem. Naim Ateek delade med sig av en vision av Jerusalem hämtad från Psaltarens 87:e psalm. Poeten som skrev denna text såg framför sig en öppen stad utan fiendskap till dåtidens grannfolk utan i samverkan med dem som en gång varit fiender. För den kristne förebådar textens budskap den moderna synen på alla människors lika värde. Naim Ateek betonar i intervjun med Falbygdsrundans utsände Nisse Andreasson försoningens uppdrag som är de kristnas gemensamma uppdrag. Han berättade också om det arbete som utförs ideellt inom det befrielseteologiska centret Sabeel i östra Jerusalem och om de frivilliga fredsobservatörer som avlöser varandra på Västbanken och i Jerusalem.

Nyvalde biskopen i Linköpings stift

2010-11-04T22:09:00.002+01:00

LÄS OM HONOM HÄR I KYRKANS TIDNING

Jag tror på Guds omsorg och på bönesvar

2010-11-01T22:25:00.002+01:00

I början av mars år 1998 hände något som vi aldrig glömmer. Kyrkoherde Inger Sköld som jag arbetade tillsammans med hade tjänstgjort vid en kvällsgudstjänst och när hon vid niotiden på kvällen kom hem och skulle gå ifrån garaget till bostadshuset, så halkade hon och föll så att hon bröt lårbenet. I tio graders kyla blev hon liggande från klockan nio på kvällen till klockan fyra på morgonen. Just den morgonen bestämde sig tidningsbudet att ändra sin runda och detta blev Ingers räddning. Tidningsbudet kunde inte förklara anledningen till att han ändrade sin runda, men Inger konstaterade att det var ett direkt bönesvar. Gud såg henne och hörde henne där hon under dessa timmar höll sig vaken genom att bedja och sjunga psalmer. Hade inte tidningsbudet ändrat sin runda kanske Inger hade frusit ihjäl, men hennes tjänstgöringstid var inte slut. Hon är fortfarande verksam i sin tjänst som kyrkoherde emeritus. Detta är bara ett exempel på bönesvar. Jag kunde berätta flera.

Jag tror inte på omöjliga underverk

2010-10-30T20:15:00.001+02:00

”Lita på Gud ty han gör det omöjliga”, sjöngs i en gammal sång. I samma sång sjöngs att vägen kan spärras av väldiga skyhöga berg. De allra flesta av oss har nog upptäckt att livet inte är en spikrak sträcka. För det mesta brukar det ordna sig, så att de problem som för tillfället kan se svåra ut efterhand får sin särskilda lösning. ”Mina problem är möjligheter för Gud”, lyder ett ordspråk, och ett av mina favoritbibelord är: ”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa”.

Gud ändrar inte på naturlagarna, men han använder dem till vårt bästa när vi litar på honom och lägger våra liv under hans ledning. Jag tror inte att han gör det omöjliga, men han gör det som är möjligt. Våra möjligheter är Guds hjärtefrågor.

Det finns en del som använder sig av ett slarvigt språkbruk när man talar om detta. Man kan missbruka vittnesbördet genom att fantisera om sådant som Gud inte gör. Detta skadar i längden trovärdigheten för det han gör. Tro inte att jag förnekar att Gud kan göra under. Det gör jag inte, men om vi kallar omöjliga under för underverk, så ljuger vi. Gud gör aldrig det omöjliga. Det är oss människor han använder och vi är ställda under naturlagarna. Vi kan inte alltid förklara det som sker, men vi kan lita på att det sker för vårt bästa.

Det är viktigt att i detta sammanhang påminna om skillnaden mellan orden omöjlig och oförklarlig, även om det som kan se oförklarligt ut ibland går att förklara.

Jag har varit med om en del händelser där Gud på ett oförklarligt sätt gripit in. Om jag hade behövt en förklaring hade jag säkert kunnat få det. När man lär sig köra bil är det många färdigheter som måste sätta sig i ryggmärgen. Jag tror att det är på samma sätt när man litar på Gud. Man får då gå på förberedda vägar och kan i efterhand säga: ”Det var Gud som var med mig.” Jag är tacksam. Han använde det möjliga och gjorde det möjligt för mig. En del säger: ”Du hade verkligen tur.” Jag säger: ”Det var ett underverk.” Berätta om ett underverk som Gud gjort i ditt liv.

I TIDNINGEN DAGEN KAN MAN LÄSA OM ETT 65 ÅRIGT MIRAKEL

Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?

2010-10-29T22:32:00.002+02:00

Frågan som Jesus fick i Kafarnaum är viktig även i vår tid. Vad skall vi göra? Ofta vänder vi felaktigt på frågeställningen och säger: ”Vad skall Gud göra?” Vi väntar på Guds gärningar eftersom vi förlorat tron på människans förmåga. Vi ber honom om tecken och under för att vi skall kunna tro. Det hjälper inte. Det är inte så det ska gå till.

Jesus sade vid detta tillfälle: ”Ni har sett mig och tror ändå inte.” De hade sett Jesus utföra Guds gärningar, men de hade inte kommit till tro.
Vi kan vänta förgäves på Guds väldiga gärningar om vi inte fattar vad det handlar om. Det handlar inte om att vara åskådare till Guds gärningar. Kristen tro är något helt annat.

”Den som tror på mig han skall själv utföra gärningar som jag.”
Därför handlar det om vad Gud skall göra genom dig och mig. Det handlar inte så mycket om vilken uppfattning vi har om Gud, utan desto mer vilken uppgift Gud har gett oss.

Jesus svarade på frågan som de ställde: ”Detta är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.”

Hur ser det ut i våra liv? Är det Gud som verkar. Skriften säger att det är Gud som verkar i oss i både vilja och gärning, så att vi förverkligar hans syfte. Om detta får ske i ännu större omfattning så kommer vår värld att förvandlas.

Guds resurser är till för att vi ska använda dem. Vi ska inte tänka Gud, vi ska leva Gud. Det innebär att vi blir mänskliga. Gud placerar ingen gloria över våra huvuden. Han använder trasiga människor och lägger sin kraft i bräckliga lerkärl. ”Vad ska vi göra?” Svar: ”Vi ska tro på den som Gud har sänt.” På samma sätt som Gud sände Jesus till världen, sänder han oss till att bli bärare av Guds gärningar.

Större ting ska du få se

2010-10-27T11:32:00.000+02:00

”Större ting ska du få se”, sade Jesus till Natanael. Vi undrar vad det var han hade sett och vad han skulle få se. Vid Natanaels första kontakt med Jesus, visade Jesus att han redan visste allt om Natanael. Jag undrar hur det skulle kännas att möta en människa för första gången och få en tydlig bekräftelse på att människan jag möter vet allt om mig. Om sådan övernaturlig förmåga skulle finnas bland människor, så skulle de flesta brott klaras av och sanning och rättvisa skulle skipas i världen.
Vi har inte sådana egenskaper, och om vi hade det så skulle vi säkert frestas till högmod och missbruka dem till vår egen fördel.
Jesus hade inga dåliga avsikter när han överbevisar Natanael, men för Natanael var det en bekräftelse att Jesus var Guds son.
De stora ting som Natanael och de övriga som följde skulle få se var detsamma som Jakob fick se när han drömde om himlastegen. ”Ni skall få se himlen öppen.” sade Jesus. Även i judisk tradition handlar det här om förbindelselänken mellan himmel och jord, eller mellan Gud och människa. Enligt Johannesevangeliet så är Människosonen denna förbindelselänk.
Himlastegen är därför en gammaltestamentlig symbol för det som skulle ske. En annan sådan symbol är Jonatecknet.”Inget annat tecken skall ges åt er än Jona tecken” sade Jesus. Detta tecken symboliserar Jesu död och uppståndelse.
”Större ting ska du få se.”
Vad har du för förväntningar? Är det pengar status eller prylar, allt detta som inte varar länge, eller finns det andra värden som är eviga och bestående?
Den som förväntar sig något ifrån Gud behöver inte bli besviken. Jesus lovar dem som följer honom att få göra nya erfarenheter på vägen framåt. Större ting behöver inte betyda, bekvämare och tillrättalagda ting. Historien bekräftar att de flesta av Jesu samtida efterföljare fick lida martyrdöden. Deras liv däremot lyste av hängivenhet och tro. De hade sett stora ting och därför gav deras vittnesbörd återljud till en hel värld. De dog levande och jag tror att det är ett mycket bättre sätt att leva, än att vara död när man lever.
”Jag har sett tillräckligt”, säger en del och tillägger: ”Jag vill inte se mer.” Det betyder att man tror sig veta allt vad man behöver veta, när man egentligen bara har nått en liten bit på väg emot ett klarare ljus.
För Kristi efterföljare gäller fortfarande orden: ”Följ med och se!” Vill du följa med mig?

Sturmark och Humanisterna

2010-10-24T14:30:00.004+02:00

Så här skrev en god vän till mig: ” Bäste Rolf Läste det du länkade om humanisterna kanske vi har mer gemensamt med dem än kristna fundamentalister?

citat "Sverigedemokraterna och de konservativa tolkningarna av religion är alltså det humanistiska projektets motsats. Det humanistiska projektet är ett öppet, sekulärt samhälle där friheten att tro och tänka vad som helst är garanterad, men där religiösa handlingar aldrig tillåts inkräkta på de individuella mänskliga rättigheterna." ”

Ur Piteåtidning:

Vad jag skrivit tidigare i ämnet:
RELIGION OCH HUMANISM

RELIGION OCH POLITIK

Läst i tidningen Dagen

2010-10-23T13:20:00.001+02:00

OM STURMARKS DISKRIMINERING AV KRISTEN TRO

Vad gör jag för fel?

2010-10-23T12:47:00.001+02:00

För någon tid sedan fick jag en antydan om att jag skulle upphöra med detta forum och ägna mig åt något annat. Visst så kan man tycka om man inte vill höra vad jag har att meddela, men en sådan uppmaning har motsatt effekt på mig. Den taggar mig att fortsätta.

Har jag inga meningsfränder så har jag kanhända meningsmotståndare. Det är till sådana jag vänder mig, även om det är trevligt att få positiv feedback. En god vän till mig tyckte att jag hade så mycket tankar som jag ville förmedla. Han menade säkert goda tankar. Jag svarade lite vårdslöst att jag hade alldeles för mycket tankar och fick en förvånad blick tillbaka.

Det är nämligen så att jag hade så stora förväntningar på den här bloggen när jag började att jag skulle få många som kommenterade. Det är i och för sig inte så dåligt att ligga på cirka 50:e plats bland alla bloggar som skriver i ämnet religion. Vill man ligga på första plats skall man vara extremt kontroversiell. Jag är nog för snäll för att platsa där.

Tankar har jag som sagt, och vad hjärtat är fullt av skriver jag och avslöjar genast vem jag är. Någon kanske tycker att jag borde lägga ut mina inlägg på Facebook. Nähä det gör jag inte. På Facebook skriver man bara om dittan och dattan. Helt oförargliga saker, som att man nyss har bakat bullar, eller varit på toaletten och kissat. Så det forumet passar inte mig, men de ä klart så att det är där man upptäcker att nätverket på vänner och vänners vänner är stort. Alldeles för stort för att man ska hinna att gilla vad de gör.

Att vara ensam och udda med sina tankar är inte lätt. Är man pingstvän får man lov att tänka och tycka som en pingstvän. I Svenska kyrkan behöver man inte tycka alls.

Som ni alla vet så har jag tidigare skrivit om hur homosexuella skall bemötas och jag anser fortfarande att samkönade par borde ha möjlighet att få tillhöra en kristen församling där de kan känna sin identitet. Det borde även vara möjligt för par där den ena är döpt som barn och den andra som vuxen, att få tillhöra samma församling. Så långt har vi inte kommit än och det måste vi acceptera. Det här har man uppmärksammat nu när ett samkönat par sökt inträde i en pingstförsamling utan att beviljas. När man går så långt att man vill stämma denna pingstförsamling, så tycker jag att man gör fel. Paret borde ha känt till de bestämmelser som finns i den församling man sökt inträde till. De har inga goda avsikter när de på detta sätt svärtar ner denna församlings rykte. Det gagnar inte heller saken utan skapar nya fronter där man inte är beredd till några eftergifter.
Ja, där ser ni. Varför får jag inga kommentarer? Vad gör jag för fel? Skriv! Skriv! Skriv!

Religiösa vindar

2010-10-22T12:50:00.001+02:00

Det blåser många religiösa vindar i dag. Kan Gud finnas i dem? Det tror jag absolut. Han kan finnas i allt det som sker, men precis som den tibetanske munken sagt som jag citerat i mitt förra inlägg: ”Ta in dofter och vindar, men låt dem inte blåsa iväg med dig.” Vindar kan vara obehagliga om de styr in mig på främmande väg där jag har svårt att orientera mig. När ett fartyg skall färdas genom ett stormigt hav, så är det inte vindarna som bestämmer vägen. Det är kursen som bestämmer vart det bär. Kursen mot ett bestämt mål. Har du bestämt hur du vill att livets mål skall se ut, då finns det vind i seglen. Du säger kanske: ”Din religion passar inte mig. Att gå i kyrkan och lyssna till Guds ord ger mig ingenting.” Det kanske vore klokare att säga att din personliga erfarenhet inte är likadan som min. Varför inte göra som den tibetanske munken uppmanar oss till. Ta in dofter och ljud. och låta vindarna blåsa. Var inte rädd, det är ju du själv som bestämmer det du vill. Ge dig själv en chans.
Citat ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld:
Gud dör inte

I Dalai Lamas fotspår

2010-10-21T15:04:00.002+02:00

Läst i Kyrkans tidning:
I senaste numret av Kyrkans tidning läser jag om den tibetanske munken Geshe Perma Dorjee, som drar fullsatta möten vart han kommer. Han missionerar inte, utan uppmanar alla att stanna kvar i den religion där man har sina rötter, men med alla dörrar öppna åt alla håll. Ta in dofter och vindar, säger han, men låt dem inte blåsa iväg med dig., Hans tre uppdrag i Dalai Lamas fotspår är för det första att verka för grundläggande mänskliga värden, för det andra att verka för förståelse och respekt mellan religionerna, för det tredje att verka för tibetanernas sak. Att väcka opinion i världen för att på fredlig väg skapa ett autonomt Tibet där fred råder.
Vår tid hungrar efter andligt ledarskap, men tyvärr har vi sett så många dåliga exempel på förebilder ibland dem som utgett sig för att vara sådana.
I Linköpings stift har en ny biskop blivit vald, Martin Modéus. Han svarar på frågan hur en andlig ledare skall vara. ”Det är en ledare som har förankring i alla de tre grundrelationerna.” Man blir väldigt nyfiken på att få veta vad han menar och läser vidare vad dessa tre relationer är: 1.) En som älskar Kristus. 2.) En som är driven av människokärlek. 3.) En som respekterar och tycker om sig själv. Och som förmår att balansera så att alla tre är med.
Det är nästan som att läsa första Johannesbrevet om Kärleken från Gud. ”Den som förblir i kärleken, förblir i Gud och Gud i honom.” eller orden från Jesus om att älska sin nästa som sig själv.

Vi tror på vad vi tror!

2010-10-19T13:52:00.001+02:00

Den som läst något av vad jag skrivit tidigare om religiös mångfald kan lätt få uppfattningen att jag ändrat mig när jag nu skriver att det är kyrkans uppgift att tolka Guds ord på ett tydligt sätt. I den religiösa mångfalden tolkar var och en sin religion med hjälp av sina religiösa skrifter. I den kristna kyrkan tolkas Guds ord. Frågan jag vill ställa är om detta sker godtyckligt. Om man i ett läger talar om att det inte finns någon synd, och i det andra lägret hävdar vad Skriften säger om synd, rättfärdighet och dom, då menar jag att kyrkan är i strid med sig själv och med sitt budskap. Om man från ateistiskt håll beskyller kristna för att inte tro på sin egen förkunnelse, så måste man ta reda på om denna kritik är befogad.
Tror vi på vad vi tror eller skäms vi för vittnesbördet.
En vilsen själ som söker efter sanningens ljus behöver ljus och vägledning för att förstå. Vem har ljuset och till vem skall vi gå?
En sak har jag förstått. Det finns ingen som har monopol på sanningen. När man på egna vägar försökt att tolka Skriften, så har detta ofta lett till sektbildning och splittring.
Vi är en liten cirkel i Svenska kyrkan i Borensberg som studerar Jonas Gardells bok: ”Om Jesus”. Jonas lägger ner stor energi på att ifrågasätta sanningar som alltför lätt har accepterats, inte minst från fundamentalistiskt håll. I nästan ett helt kapitel tar han upp frågan om Jesu inkarnation. Detta är inte en viktig fråga för en kristen, eftersom den övergår vårt förstånd. För en kristen är det viktigare att leva Gud än att tänka Gud. (Se mitt tidigare inlägg.) Båda sakerna är viktiga.
Det finns så mycket som är omöjligt att förklara. Därför finns det ingen anledning till att ifrågasätta och ställa allt på sin spets. Det finns inte heller någon anledning till att hänge sig åt det som kyrkan kallar falska läror.
Hur skall vi göra när vi ser så mycket motsägelsefull förkunnelse? Jag tror att vi skall söka efter den kyrka som har respekt för det evangeliska budskapet om frälsning. Evangeliet och hela det Nya Testamentet är en skriftlig sammanfattning av Kyrkans muntliga förkunnelse. Gud vakar över sitt ord när det förkunnas med Andens kraft och inspiration

Att leva i stället för att tänka Gud

2010-10-18T20:14:00.000+02:00

Jag vill dela med mig av ett samtal mellan KG Hammar och Anders Ahlberg på följande länk ifrån Kyrkans tidning.se med rubriken ”Efter valet.”
”Om vi ska överleva måste vi inse att vi är beroende av varandra.”
Ja vilket är viktigare för oss: Att leva eller att tänka Gud?
Är vi beredda på förändring och vill vi påverka rörelsen. Jag tror att något nytt skall komma och att vi i vårt lilla land Sverige kan bli exempel på en rätt människosyn. Vi får inte skrämmas av tillfälliga företeelser varken politiska eller andra. Alla människors lika värde borde stå först på vår agenda. Här är samtalet:

Till någon

2010-10-14T11:09:00.001+02:00

Du kanske har hört sagan om Den lille herrn som gick till Mäster Skräddare med ett tyg som till att börja med skulle bli en rock, men som efter flera turer slutade med att det inte blev någonting av tyget. ”Det bidde ingenting”, sa Mäster Skräddare.

Vem kunde tro att det blev som det blev? Vi söker efter en förklaring till det som sker när våra förhoppningar går sönder. Det måste finnas någon som är skuld till det som skett. Den som bär ansvaret vet alltid vad som är bäst, även när vi ingenting begriper.

”I den sista kurvan ned mot dalen tappade han herraväldet över vagnen. När den slungades ut över vägbranten var hans enda tanke; Så har jag då gjort mitt – Hans enda trötta lyckliga tanke.

Det blev inte så: han skulle fortsätta livet. Men icke denna resa. När världen åter tog gestalt omkring honom hade han svårt att hålla tillbaka tårarna – av självmedlidande och besvikelse att semesterplanen slagits i stycken.

Den ena reaktionen var icke mindre än den andra. Vi kan vara färdiga att vända livet ryggen men klagar ändå som barn om det icke fyller våra önskningar.
(Ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld.)

”När livet inte blir som vi har tänkt oss. Vad gör vi med vår bitterhet och skam? Om hoppets Gud får bära oss igenom, kan trots allt något nytt få växa fram. Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss, är större än all makt och ondska vill”
(Ylva Eggehorn Sv.ps 779:1)
Vårt liv styrs inte alltid av våra egna önskningar, hur mycket vi än försöker. I svåra stunder är vi kanske färdiga att säga som Mäster Skräddare med det misslyckade tyget: ”Det bidde ingenting.” Egentligen vet vi ingenting om det. ”Vårt liv är inneslutet i ett större sammanhang. . ”Vi har vårt ursprung i Gud.” ”Det är i honom vi lever, rör oss och är till.” (Apg. 17:28-29)
Vårt liv kan bli trasigt, men det är ändå vårt liv, fyllt med både brustna och uppfyllda förhoppningar. ”Det bidde någonting.”

Är Sverige sekulärt?

2010-10-12T18:39:00.003+02:00

Sverige anses vara ett sekulariserat samhälle, eftersom det är neutralt i trosfrågor. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka. Det finns krafter i samhället som vill avskaffa allt kristet och religiöst inflytande. De som gör det påstår också att Svenska kyrkan är en sekulär kyrka. Ett sådant påstående är naturligtvis osant och måste bemötas.
Först av allt kan vi konstatera att de religiöst troende blir fler trots påståendet om motsatsen, men den religiösa kartan förändras. Det är positivt att Sverige är ett föregångsland för religiös mångfald. Se mina tidigare inlägg.
Ur tidskrift nu citerar jag följande ur en artikel som har rubriken: ”Religiöst, sekulärt, postsekulärt” av Magnus Ringgren

”Men bilden av religionslösheten och ateismen som statsreligion är lika falsk som den av fädernas kyrka i Sveriges land. Livsåskådningarna är fortfarande ett slagfält. De förut så beskedliga humanetikerna har fått entreprenörsmässig och retorisk skjuts under namnet Humanisterna, och de försöker lägga åsiktsmarknaden under sig med diverse dyra kampanjer. Den senaste hette Gud finns nog inte och visade Davidstjärna, halvmåne och kors i gult på blå botten. Det såg snarast ut som en välmenande plaidoyer för ett mångkulturellt Sverige. De två tre tankeled som skulle föra från bilderna till beslutet att bli ”humanist” föll bort i den yviga visuella gesten. Denna retoriska miss får väl skyllas på det alltför stora och röstförvrängande patos som, enligt min och många andras mening, utmärker Humanisterna.

Precis som Humanisternas blågula bilder visar finns religionen kvar i det svenska samhället. Kyrkorna är inte nerlagda. De fungerar som meditativa rum för långt fler än de troende. Det byggs idag långt fler moskéer än kyrkor. Många av det sekulära samhällets riter kan tolkas religiöst som exempelvis alla dessa minnesplatser som spontant skapas efter brott och olyckor. Och allt fler i offentligheten bekänner sig som sagt till någon av de stora religionerna.”

Även om jag här menar att religiös mångfald är en nödvändig del, så inser jag också att vårt kristna trosarv är något som måste få en betydande plats särskilt i våra skolor, precis som Jan Björklund tydliggjort den senaste tiden. Sedan må Humanisterna ryta hur mycket som helst. Deras argument håller inte. Vår kulturhistoria kan inte förstås utan denna särskilda kunskap

Läs gärna hela artikeln där jag hämtat ovanstående citat

LÄS ÄVEN EN ARTIKEL I DAGEN OM CHRISTER STURMARKS UTTALANDE

JESUS- Nya testamentets centralgestalt

2010-10-04T20:15:00.003+02:00

Det har forskats i över tvåtusen år om den historiske Jesus. Han är utan tvekan genom tiderna, världens största stjärna. Det man inte vet om honom är egentligen inte värt att veta och trots allt man vet finns det ingen ny forskning av rang, som kan förändra den bild evangelierna och apostlarna ger honom i Nya testamentet.

Är det över huvud taget möjligt att få ett hållbart svar ifrån den teologiska forskningen omkring den historiske Jesus? Vilken betydelse har i så fall ett sådant svar för den kristna tron?

När man under upplysningstiden började ifrågasätta kyrkans lära om Jesus och tron på Bibelns ofelbarhet började betvivlas, så handlade det inte så mycket om ett rent historiskt intresse. Det finns mycket som talar för att det historiska intresset för Jesusgestalten använts i kampen för frigörelse ifrån kyrkans lära. Denna kamp har varit på både gott och ont.

Den liberala teologin behöver inte vara på fel väg, så som många tror. Den har uträttat mycket genom att skapa frihet och rymd i tolkningen av de bibliska texterna om Jesus. Framför allt har detta gällt den etik som finns i Jesu lära. Kan vi inte enas om något annat, så är ju detta i alla fall det viktigaste, nämligen att Gud är alla människors fader och att vi, det vill säga alla människor är bröder och systrar och varje människa har ett okränkbart värde Vad är viktigast att veta om Jesus?

Det är väl viktigare att veta vem Jesus är i stället för att krampaktigt hålla fast vid vad kyrkan har gjort honom till.

När man försökt att frigöra forskningen omkring den historiske Jesus ifrån kyrkans lära om honom, så tror jag att man gjort det i gott syfte, men denna kunskap får inte leda oss bort ifrån evangeliernas och apostlarnas förkunnelse. Det är så lätt att vi rycker bort Jesus ifrån den värld han levde i och skaffar oss en egen anpassad Jesusreligion. En modern västvärldens Jesusgestalt som passar i den kultur vi lever i.

Historia innebär förändring. Att vara troende år 2010 är annorlunda än det var när våra förfäder levde. Därför är vår tro på Jesus präglat av vår tids förutsättningar och med ett nytt språk. Trots detta kommer det alltid att finnas en gräns där det som är andligt inte kan uppfattas på ett världsligt sätt. När man läser Nya Testamentet så är inte enheten där en dogmatisk lära. Där handlar det om vad som skett mellan Gud och människor, nämligen att korset och uppståndelsen står i centrum för den kristna tron.

Det finns en tendens att överbetona forskningens betydelse. I vetenskapen måste man klarlägga och bevisa allt. Där blir tron överflödig.

Frågan som gäller för tro eller otro handlar om ett personligt ställningstagande till det nytestamentliga budskapet om Jesus från Nasaret. Detta budskap räcker och leder oss också fram till en personlig upplevelse. Det är min absoluta övertygelse.

Källa: Nils Tägt;"Tro och liv nr 5 1961"

Samtal med ärkebiskop Anders Wejryd

2010-10-01T21:28:00.005+02:00

Ifrån Svenska kyrkans scen vid Bokmässan i Göteborg.

Om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna

2010-09-30T12:41:00.006+02:00

Ifrån Svenska Kyrkans scen "Se människan" vid Bokmässan i Göteborg:

Uppsnappat citat: "Jag kan inte vara fundamentalist för jag har ju rätt."

Evangelium enligt.......?

2010-09-23T18:42:00.004+02:00

Vi har samtalat i en liten grupp i kyrkan över Jonas Gardells bok ”Om Jesus.” Jag får uppfattningen att Jonas vill bli ifrågasatt lika mycket som han själv ifrågasätter. Han kastar ut kontroversiella påståenden i syfte att få människor att reagera. Avsikten med det han påstår skall inte tolkas bokstavligt, lika litet som han själv utger sig för att vara bokstavstroende

Vi skall ta Jonas Gardell på stort allvar. Han är troende och han har mycket att säga till människor som vanligtvis inte lyssnar till kyrkans folk. Men vi ska väga det han säger och själva bilda oss en uppfattning om vem vi tror på

Ja, vilken Jesus är det egentligen som vi bekänner oss till. ”Vi tror på Jesus, Kristus, hans enfödde son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus..” Vi tror naturligtvis också på allt det som Jesus gjorde och lärde precis så som evangelisterna beskriver, var och en på sitt sätt. Jesus, mannen från Nasaret hade ett budskap som revolutionerade. Det är detta budskap vi tror på. Ett livsförvandlande och räddande budskap.

Hur Jesus såg ut har underordnad betydelse. Det finns en del forskare som menar att han inte ens dog på ett kors, trots att korset har en central symbolisk plats i kristendomen. Om detta är sant eller inte, spelar ingen roll för mig. Det enda jag vet, det är att han dog och att han uppstod och det tror jag på inte för att Jonas Gardell skriver så utan för att det står i Bibeln.

En bild som alltid tilltalat mig är bilden av den törnekrönte Frälsaren. Denna bild blev jag bekant med redan under min barndomstid. Det var mamma som inpräntade bildens budskap. ”Du förstår Rolf, att när du ser bilden av den lidande och törnekrönte Frälsaren, så skall du komma ihåg att Jesus dog i vårt ställe. Han fick utstå korsets lidande för att vi skulle räddas från en evig död.”
Sedan tog hon fram gitarren och sjöng sången: ”Hela vägen vill jag följa Frälsaren, jag vill gå den stig som han har valt åt mig. Jag vill tjäna honom här, ty min bäste vän han är, hela vägen vill jag följa Frälsaren.” Jag förstod så liten jag var, att tron på Jesus var inte något man begrep utan ett liv i efterföljelse.

Jesus hade verkligen ett budskap som var avsett för mig, precis som han hade ett som var avsett för Jonas Gardell. Hur kan jag påstå detta? Jo, det står att Jesus innan han lämnar sina lärjungar ger dem följande ord: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.”

Detta är evangelium enligt Matteus.

Här ett litet klipp med intervju som gjordes i TV med Jonas Gardell:

Jonas menar att man har teologiska idéer om varför Jesus dog för våra synder, men själv har han uppfattningen att de inte stämmer. Självklart är ett sådant påstående kontroversiellt, men håll med om att det är en fördel att alla själva tar reda på vem Jesus är och vad han betyder. Så långt har Jonas Gardell lyckats göra en god insats. Jonas har rätt i att det inte finns någon som har tolkningsföreträde i vad vi vet om Jesus.Han har också rätt i att vi inte kan vara objektiva till Jesus och hans budskap. Vi måste ta ställning för eller emot. Därför angår detta budskap alla människor. BUDSKAPET OM JESUS!

Aktivt troende har rört sig till vänster

2010-09-23T17:35:00.001+02:00

Statsvetaren Magnus Hagevi menar att det finns ett begrepp som han kallar för ”religionsröstning” ibland frikyrkliga väljare. Denna stora grupp av väljare skulle i vanliga fall rösta vänster, men har tidigare valt att i stället rösta på Kristdemokraterna eller något annat borgerligt parti, därför att dessa partier ofta profilerat sig som ”kristna” Nu har den här gruppen valt att låta andra saker avgöra vad man röstar på, enligt Hagevi.
Jag tror att detta stämmer och tillhör själv denna grupp som i årets val valt det rödgröna alternativet.
Anledningen till detta är att jag i min kristna övertygelse inser att den politik som representeras av den borgerliga alliansen slår emot de svaga i samhället.

I tidningen Dagen onsdag 23 september har jag hämtat uppgifterna. Där står att alliansen tappade 60000 ”troende” väljare

Arbete, rättvisa och välfärd

2010-09-11T14:11:00.010+02:00

Jag vill inte ha ett samhälle med ökade klyftor mellan människor, så som det ser ut i dag. Därför vet jag var jag lägger min röst.

Lyssna även till vad en del andra tycker:

Godheten världens starkaste kraft

2010-08-06T20:24:00.005+02:00

En bok om godhet av Desmund och Mpho Tutu.
Mera information här
Godheten är den starkaste kraften i tillvaron. Annars hade vi människor för länge sedan utplånat oss själva och allt levande. Denna insikt är startpunkten för boken "Om godhet och varför den gör skillnad i världen. " Så skriver Christian Braw i en recension i Kyrkans Tidning.

Min tro på bönens möjlighet och Guds trofasthet

2010-08-02T22:30:00.001+02:00

När jag ser tillbaka på mitt liv blir jag tacksam för vad Gud har gjort. Att få räkna med Gud har varit mitt motto ända sedan jag var barn. Det betyder inte att jag alltid förstått hur Gud gör och ibland har jag undrat över det som sker. Efteråt har jag förstått, att även när det inte blev som jag tänkte, så var han med.

I Lukasevangeliets artonde kapitel undervisar Jesus om bönen. Det handlar där om ett stort engagemang i bönen.. Jesus gav dem en liknelse för att de inte skulle ge upp. Han berättar om en änka som gick till en domare gång på gång för att denne skulle hjälpa henne att av sin motpart få ut sin rätt.

Varje människa har något gott på sitt konto hos Gud, därför att Gud vill oss bara gott. Vi har således rätt att göra anspråk på allt det goda, varje fullkomlig gåva, som Gud vill ge oss. Frågan jag då ställer är: Tar jag ut det som tillhör mig, eller får det vara kvar hos Gud.
Ropar jag till honom dag och natt för att få ut det som tillhör mig.

Det handlar definitivt inte om att vi skall få allt vad vi vill om vi ber, men det handlar om att vi ska få ut det som är vår rätt, vår del så att säga. Detta sker när vi är målmedvetna och uthålliga i vår bön. Detta är den undervisning som Jesus ger.

Hur vet jag att det stämmer? Min erfarenhet av detta är att jag får använda backspegeln. Det jag redan fått ut ger mig en aning om vad jag kommer att få ut även framöver.
Därför tror jag på bönen och Guds trofasthet. Jag vill inte spara på det som finns på kontot. Med Herrens hjälp och kraft vill jag bruka det till glädje för andra.

Om du inte kan tro på mitt vittnesbörd, så behöver det inte vara något fel på dig. Det kan lika mycket bero på min bristfälliga förmåga att ge dig det trovärdiga budskap som just du behöver.

Vårt personliga böneämne just nu är att min goda livskamrat och hustru som nyligen fått beskedet om hjärtsvikt skall få uppleva ett gudomligt helande. Hjälp oss gärna i denna bön.

Teologisk diskussion i Mellanösternkonflikten?

2010-07-28T15:41:00.002+02:00

För en tid sedan uppmärksammade jag en artikel i tidningen Dagen som efterlyste nödvändiga samtal om den kristna tron. Den som skrev detta menade att kristenheten är uppdelad i två läger. I dag läser jag den goda nyheten i Dagen att en palestinier blir ledare för världens lutheraner. Också i den artikeln läser jag om en liknande uppdelning bland lutheraner och evangelikaler. Där finns det två läger, där det ena ger ett helhjärtat stöd för Israel, medan det andra lägret ställer sig på palestiniernas sida.

Den nye ledaren som blivit vald till ordförande i Lutherska världsförbundet är biskop MunibYounan från Jordanien. Han får genast elaka omdömen av sådana som ensidigt fördömer dem som stöder palestinier.

Munib Younan menar att vägen framåt inte går via att man är emot ena sidan i konflikten. Ett ensidigt stöd för oss inte framåt. Fokus måste vara rättvisa, sanning och gemenskap, säger han.

Må han lyckas i sin vilja att söka samförståndslösningar i en konflikt som är så infekterad.

Artikeln kan du läsa här
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220288

Läs här om detta i Dessa mina minsta bröder

Fjärstedt i focus

2010-07-27T21:35:00.003+02:00

VILKEN POLARISERING SPEGLAR VERKLIGA FÖRHÅLLANDEN av Nisse Andreasson

BJÖRN FJÄRSTEDT PÅ KRIGSSTIGEN av Rolf Ericson

ÄRKEBISKOPEN BORDE AVGÅ Länk till tidningen Dagen

Fiärstedts öron

2010-07-27T09:25:00.002+02:00

”Det sägs att "mycket ska man höra innan öronen trillar av" men nog lossnar mina litet vid beskyllningen att vara "språkrör för högerkrafter". Så skriver Biörn Fjärstedt i tidningen Dagen
Biörn Fjärstedt säger om jag redan tidigare skrivit även han en del uppseendeväckande sakar som kan få öronen att lossna, när han som biskop önskar att Svenska kyrkan skall krackelera.
Fjärstedts öron sitter säkert kvar, men han glappar högst väsentligt med sin mun. Han är dessutom väldigt raljant i sin ton när han bemöter den kritik han fått den senaste tiden då han bland annat angriper Nils Andreasson och kallar det han skriver för gammal liberalkristen västideologisk schablon.
När han påstår att han försöker hitta samförståndspunkter i den tilltagande teologiska polariseringen kan man förstås ana en förhoppning, men den förhoppningen grusas snart, eftersom det framgår vilka sympatier han har.Det handlar om hans öppenhet för den romersk-katolska traditionen
Det är viktigt att flera opponerar sig mot Fiärstedts resonemang och visar var det hör hemma. Diakonen och författaren Annika Spade har gjort det i en mycket positiv anda. Här är länken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220090

Onödig självhävdelse

2010-07-26T16:09:00.000+02:00

Vi läste i dag ur vår andaktsbok om onödig självhävdelse

”Var nöjd med allt som livet ger”, sjunger Baloo för Mowgli. Detta innebär också att vi skall vara nöjda med oss själva. När vi blir medvetna om att Gud bejakar oss, kan vi bejaka oss själva.

Det finns en del som bortser från detta. De tycks vara nöjda ändå. Om du hör till dem så vill jag säga: ”Grattis” Tycker du att det går bra att vara nöjd med sig själv utan Gud, så vill inte jag ta ifrån dig den känslan. Det finns många icke troende människor som är trygga i sin identitet, och som uträttar mycket gott genom sina goda gärningar. De kan många gånger vara bättre på detta än många troende. Trots detta vill jag inte ha det på det sättet, eftersom jag anser det nödvändigt att ha Gud med i mitt liv..

Sedan har vi en annan grupp av människor, som menar att vi inte kan vara nöjda med oss själva, eftersom våra liv inte passar in i den måttstock som Gud har anvisat. Visserligen tycker de nog att de duger som de är, men de anser att en förändring måste ske hos andra innan de kan vara nöjda. Nej jag trivs inte i deras sällskap heller.

Trubaduren Nils F. Nygren skrev en text: ”Tro inte att jag är rättfärdig, tro inte att jag är fullkomlig, tro inte att jag är helig och ren, men jag behöver Gud för att jag inte är allt det där.” Ibland alla dessa behövande människor vill jag gärna vara.

Då blir det inte nödvändigt att man försöker hävda sig själv, gentemot andra läste vi ur andaktsboken.. Sedan läste vi också att för den som kan bejaka sig själv och att den som är älskad av Gud, blir det inte svårt att också bejaka och älska andra.

Detta är detsamma som att följa Jesus.

När du söker efter Jesus

2010-07-24T14:33:00.001+02:00

Blir du bekräftad och finner sanningen där den finns. Jesus säger att han är sanningen. Det betyder att du hittar dina egna formuleringar av det han uppebarar. Du hör dem upprepade gånger av de vittnen som han sänt till dig och då blir du styrkt i din tro. Han säger: ”Följ mig!” Du kan lita på att den efterföljelsen är riktig. Det finns ingen anledning till att vara rädd. Den man älskar vill man komma närmare. Den kärleken kräver offer. Den vill att jag avstår från egna behov för att andra ska få plats på samma väg. Den består inte bara av ord utan även av kraft. Jesus som säger att han är sanningen är också ordet som blev människa. Låt oss fara efter att lära känna honom. Han skall komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden.