lördag 27 juni 2009

Boktips

Mitt boktips: Jag har den senaste tiden läst en bok om bipolär sjukdom. "Gå i kras" av Veronica Schelander.Utgiven på Libris.se Det är en bok som andas hopp. Rekommenderas varmt

Läs mera HÄR

LYSSNA PÅ INTERVJUN MED VERONICA SCHELANDER I SVERIGES RADIO HÄR

måndag 15 juni 2009

Vi behöver Gud och Gud behöver oss.

Alla får vara med. Detta innebär att vem som helst får kliva in i Guds stora rum och känna sig hemma. Men vill du inte, så slipper du. Jag förstår inte varför du inte skulle vilja det. Ingen har behövt förlora på ett så fantastiskt erbjudande. ”Som när ett barn kommer hem om kvällen, och möts av en vänlig famn. Så var det för mig att komma till Gud. Jag kände att där hörde jag hemma. Där fanns en plats i Guds stora rum. En plats som väntade på mig. Och jag kände här är jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds hem.”
När vi säger att det är Gud som ger mening åt våra liv, så får vi inte bortse från vår egen skyldighet att medverka till detta. Om vi alla hjälps åt att bygga en mänsklig värld, så behövs både förnuft och mänsklig förmåga. Om Gud är grunden i detta bygge, så är vi människor byggstenarna. Grunden är nödvändig, men utan byggstenar blir det inget bygge.

Om Gud är grunden i bygget av en mänsklig värld, så har han också gett oss värderingar som styr utvecklingen. Det är inga nya värderingar, men utan dem skulle vi sakna mycket av de kulturella värden som ingen vill mista. Så välkommen in!

Måndagskvällens möte i Nyhem

SE NYHEMSVECKAN PÅ WEBB TV OCH LYSSNA PÅ RADIO NYHEM. GUDSTJÄNSTERNA SÄNDES LIVE

SE ÄVEN DAGENS NYHEMSBLOGG, BLAND ANNAT MED GUIDAD TUR PÅ DEN NYA NYHEMSHALLEN

Annat från NYHEMSBLOGGEN
Pingströrelsens sommarkonferens har börjat under temat Ny motivation. Under måndagskvällens möte i den nya Nyhemshallen talade Charlotte Gambill från Bradford i England. Hennes predikan handlade om hur viktigt det är att från generation till generation öppna dörren för andra. Hennes framställningssätt var mycket medryckande och illustrativt.
Hon menade att när en församling har inställningen att alla är välkomna så kommer den att växa. I stället för att själv gå först in genom dörren och sedan stänga den efter sig behövs en ny attityd, där man själv står och håller upp dörren. En ödmjuk”efter dig inställning”, där man är beredd att låta andra gå före. Det är en sådan modell av församlingsbygge som vi behöver visa världen. När vem som helst får kliva in. Det kommer att krävas sådana typer av församlingar. Det var Salomo kung Davids son som fick bygga templet, inte David. Det viktigaste är inte vilken position vi har. David skrev ju psalmen i Psaltaren där det står: ”Jag står hellre vid tröskeln i min Guds hus…”(i den gamla översättningen som citerades står det: ”Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus….”) Om man är besviken av att inte få vara först i ledet, så är det nödvändigt att bli så generös att man kan se bort ifrån sin egen plan. En äldre pastor kan bevara sig ung och få sin församling att växa genom att släppa fram en Salomo. Den som är ung behöver David.

Det skall verkligen bli intressant att följa reaktionerna på måndagskvällens predikan, inte minst genom tidningen Dagen.

torsdag 11 juni 2009

Hur blir man vän med fienden?

Somliga anser nog frågan vara något naiv. Fienden övervinner man bara genom genom att tala maktspråk. Jesus påminner i sin bergspredikan om de ord som tidigare hade varit en lag genom att säga: ”Ni har hört att det blev sagt: ”Öga för öga och tand för tand, men jag säger er, värj er inte mot det onda”” Jesus ville lära oss hur fel det är när hämnd och makt begär får styra oss. Han visar i stället på en annan väg. ”There must be another way” sjungs av Noa och Mira Awad I årets Israeliska bidrag till Eurovision song contest Noa är judinna. Mira palestinska. I versen sjunger de: ”And when I cry I cry for both of us my pain has no name . and when I cry I cry to the merciless sky and say…” Detta är folkets röst. Det palestinska och det israeliska folkets, som ger uttryck för sitt hopp om en förändring till fred mellan folken

Så här skriver Nisse Andreasson i sitt senaste nyhetsbrev: ” Barack Obamas linjetal i Kairo kommer att bli historiskt. Hans position som högt ansedd ledare för världens enda supermakt gör att många människor är beredda att lyssna till honom. Många av dem kommer att fästa stort hopp vid att hans löfte om förändring skall ge fredens krafter ett övertag gentemot dem som med dunkla motiv vill upprustning, misstro och hat mellan världens folk. I bästa fall kan en verklig sinnesändring bland majoriteten av israelerna bli en följd av att deras hittillsvarande ledare visar sig stå tomhänta när inte storebror USA längre uppmuntrar deras ogudaktiga politik”
Man kan tycka att det ställs omänskligt stora förhoppningar på Obama. Han är ju bara en vanlig människa. En sak är helt säker. Han har redan visat världen vad han vill åstadkomma. Det är inte med våld och förnedring som man skapar fred i världen. Vägen heter icke våld. När man äntligen har inlett en sådan hållning i USA kan man bara hoppas att den ska få många efterföljare

Om man är kristen kan det inte finnas någon annan väg än denna för att åstadkomma fred och samförstånd.. Jag citerar Romarbrevets 12:e kapitel: ”Håll fred med alla människor, så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta, är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

THERE MUST BE ANOTHER WAY LÄNK TILL SVT

Länk till Bo Forsberg blogg

LÄNK TILL DAGENARTIKEL I ÄMNET

lördag 6 juni 2009

Nära Gud finns kunskapen vi söker

I en av mina tidigare inlägg har jag beskrivit hur jag upplever ”en Gud som är frånvarande.” Vägen till denne Gud, hur långt han än kan tyckas vara ifrån oss, är fylld av upplevelser. ”Ingen har någonsin sett Gud”, skriver Johannes i sitt evangelium. Hur vet vi då att han finns? Vi vet det genom de upplevelser vi möter på vägen.

Mose fick uppleva Guds röst i en eldslåga på en buske ute i naturen. Det blev för honom en hjälp i den gärning han kallades till. Mose sökte säkert inte efter upplevelsen i sig. Det var Gud som uppenbarade sig för honom.

Om vi jagar efter upplevelser av Gud blir vi säkert besvikna många gånger, ja kanske till och med lurade. Om vi däremot vill lära känna Gud, så går vi till källan.

I bönen och i det goda gudsordet lär vi känna Gud genom en kunskap som övergår allt förstånd. Innebär detta att vi skall koppla bort förståndet? Givetvis inte. Jesus menar att det viktigaste budet är: ”Du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” Här är förståndet en viktig del av innehållet.

Jag citerar vad Torsten Åhman skriver i tidningen Dagen: ”Vi ska inte förakta kunskap. Gud har naturligtvis gett oss vårt förstånd för att vi skall använda det. Richard Dawkins har alldeles fel när han säger att ”riktiga vetenskapsmän tror inte på Gud.” Hans påstående vederläggs av en annan vetenskapsman, en av världens främsta naturforskare, Francis S Collins, som själv blivit troende från att ha varit ateist. Men vi ska komma ihåg att tron får vi som en gåva, antingen vi är lärda vetenskapsmän eller olärda barn. Den ges som en gåva till den som är öppen för att Gud kan ge oss något som vida övergår vad vårt förstånd kan fatta, som inte stängt för gudsverkligheten. ”

Bibelns undervisar oss att förståndet inte är tillräckligt. Det är inte genom förståndet vi når Gud. Det är genom tro. Denna tro får vi som en gåva och en uppenbarelse när vi söker Gud i bön och på annat sätt. Den kommer till oss utan att vi behöver jaga efter den. Mose ville springa fram till busken och se själva fenomenet, men han blev hindrad: ”Kom inte närmare, ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Vi behöver inga förklaringar på de sätt Gud uppenbarar sig, men vi behöver komma in på denna heliga mark där det sker. Detta vill jag sträva efter. Vill du vara med?

fredag 5 juni 2009

Salaam alai kum!

En muslimsk fredshälsning med vilken president Barack Obama inledde sitt tal till muslimvärlden under gårdagens möte i Kairo.”Var medveten om Gud och tala alltid sanning”, citerade Obama ur Koranen.
”Världens folk kan leva i fred. Amerika är inte och kommer aldrig att vara i krig med Islam, men kommer att fortsätta att bekämpa våld och terrorism som hotar USA.” Han talade också om vikten av att leva i ömsesidig respekt och både israeler och palestinier har rätt att existera. USA kan inte acceptera Israels rätt till bosättningar. Det förhindrar fredsarbetet mellan Israel och det Palestinska folket. Den enda lösningen är att två stater bildas.
Man önskar att Obama skall få fortsätta att vara en enande kraft mellan världens folk.Alla troende behöver hjälpas åt med att be om detta. Än finns det hopp för framtiden.
Salaam alai kum!

Bo Forsbergs blogg om Israel och Obamas tal

Artikel i Dagen om detta