onsdag 23 maj 2012

Vårt andliga hem - vår församlingsgemenskap


Vi har bott i Motala i snart ett år. Under denna tid har vi haft regelbunden kontakt med kristna trossyskon i olika kyrkor. Överallt har vi funnit värme och gemenskap både i Svenska Kyrkan och i de frikyrkor vi besökt. Vi har även bett till Gud om tydlig ledning och jag vill nu berätta om hur vi fått klarhet i valet av församling.
Vid ett tillfälle fick jag en ”profetisk hälsning”, som var tydlig och klar, utan minsta tvekan. Det fanns just då ingen anledning för mig att tvivla på innehållet, men jag ville ändå låta tiden mogna och utvisa om hälsningen var äkta. Jag tror på profetisk vägledning, men min uppfattning är att allt skall prövas. Paulus skriver ”Släck inte anden, förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.” 1. Tess. 5: 19-22
Det gick några dagar och jag uppsökte ett bönemöte i Pingstkyrkan Motala. En av ”vännerna” hejdade mig efter bönemötet och berättade att hon sett en syn där två änglar hade hällt olja över mitt huvud. Hon tillade dessutom att hon aldrig varit med om något liknande.
Båda dessa hälsningar har uppmuntrat oss till att regelbundet besöka Pingstkyrkan. Här tror vi att Gud vill att vi skall vara just nu. Vi har begärt dopintyg ifrån den församling vi tidigare tillhört, Pingstförsamlingen i Borensberg. Känner stor tacksamhet även till den församlingen för de år av gemenskap vi upplevt där. Tack till Sven-Olof och Edith och alla de trogna vännerna där som uträttar ett beundransvärt arbete.
Så här skrev jag i ett tidigare inlägg:
"Hur vill jag att den kyrka ska se ut där jag vill ha mitt andliga hem?" Då handlar det inte om vilken kyrka jag tillhör, om jag är baptist eller lutheran. Jag längtar efter att finna min plats på den ort där jag bor och jag söker efter heligheten och kan ibland upptäcka den även i ofullkomligheten. Kommer jag någonsin att finna en kyrka som motsvarar alla mina förväntningar? Jag tror inte det. Just nu står jag med ena foten i Svenska Kyrkan och den andra i Pingstkyrkan. Ja så har jag haft det en längre tid och jag blir inte riktigt klok på var jag hör hemma. Jag märker både brister och tillgångar. Vi lever i en ny tid där människor som har en helt annan kulturell bakgrund integreras i vårt samhälle”. LÄS HELA INLÄGGET HÄR!

lördag 5 maj 2012

Ur pappas dagbok


Min pappa skrev dagbok. Några dagar före sin död år 1986 skrev han om ett Gudsmöte i den kyrka som var hans andliga hem. Jag citerar ur dagboken:
”Söndagen den nionde mars på kvällen klockan 6, som också till stor del var en bönekväll hälsades vänner i 40 årsåldern och medelåldern fram till förbön- om fysiska eller psykiska behov förelåg, men Jesus mötte så härligt med oss nere vid dörren, också vi litet äldre. Tack Jesus vår Herre och Frälsare. – Han uppfyllde vår mun med löje och vår tunga med jubel, som så många gånger tidigare och min innerliga bön, O Herre Jesus bevara mig i din kärlek. Låt mig få vandra i din sanning. Hjälp mig o Herre att rätt förvalta denna välsignelse till din ära.”
Pappa fick flytta hem till sin Herre och Frälsare den 13 mars 1986 på sitt 85:e levnadsår.

fredag 4 maj 2012

Psykisk ohälsa


Vad är din uppfattning om en psykiatriska vården? Skriv gärna och berätta. Du får vara anonym.
"Synsättet på psykisk sjukdom är statiskt. Sjukdomar är något som finns där, att upptäcka och klassificera för vetenskapen. De har ett påvisbart anatomiskt och fysiologiskt underlag och är förhållandevis oberoende av det sammanhang som de uppträder i. Ångest och depression sägs bero på en obalans i hjärnan, huvudsakligen vad gäller vissa signalsubstanser. Läkemedel ges för att återställa balansen
Huvudproblemet är att olika människor reagerar olika på ett och samma läkemedel, får olika biverkningar och så vidare. Hur det blir för dig vet läkaren aldrig i förväg."