Ett program från Sveriges Radio

Det är Gud som verkar

Vi har studerat Filipperbrevet i vår församling på tisdagskvällarnas bönemöten. Filippi var  den första stad i Europa där Paulus grundade en kristen församling. Det är väldigt intressant att läsa om hur det började under Paulus andra missionsresa. Händelserna kan man följa i Apostlagärningarnas sextonde kapitel.

Det började med en promenad till ett böneställe. Där mötte de en slavflicka som hade en spådomsande i sig och som skaffade sina ägare goda inkomster genom att spå. Flickan hade följt dem i flera dagar och ropat: ”De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er.” Observera att även om flickans budskap var sant, så innebar hennes uppträdande en konfrontation mellan det goda och det onda. Den som vill tjäna Gud får på ett eller annat sätt vara med om detta. I sådana situationer räcker inte vår egen kraft. Det är då vi är beroende av den kraft som Gud vill rusta oss med. Paulus visste vilken kraft som fanns i namnet Jesus. Han hade lärt sig att bruka denna kraft. Därför kunde han befalla spådomsanden att fara ut ur henne: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” När hennes ägare såg att hoppet om fortsatt förtjänst farit sin väg tog de fast Paulus och Silas och släpade dem till torget och stadens myndigheter. Stämningen var verkligen hätsk. ”De här männen stör lugnet i vår stad.” Paulus och Silas blev fängslade, men trots att de var fastlåsta med sina ben i stocken så kunde ingen hindra dem att mitt i natten hålla bön och sjunga lovsånger medan de andra fångarna hörde på. Då hände något som ingen kunnat förutse. ”Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla.” Fångvaktaren vaknade och tänkte ta sitt liv eftersom han trodde att fångarna hade rymt. Men Paulus ropade högt: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop.” Fångvaktaren kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade dem: ”Vad skall jag göra för att räddas?” De svarade: ”Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad du och din familj.”

Detta är början på Europas kristna historia. Det handlar om evangeliets segertåg över världen. Till den församling som bildades i Filippi skrev Paulus ett brev som innehåller fyra kapitel.

Brevets huvudtema är glädjen i Herren. Trots att Paulus när han skrev brevet själv var fånge under svåra yttre omständigheter, som kunde sluta med dödsstraff, så uppmanar han församlingen att med Jesus som förebild glädja sig i Herren. Ordet glädje förekommer femton gånger i brevet.

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vad vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus." 4:4-7

Det finns många ord andra man gärna återvänder till i detta brev. Jag vill stanna inför ordet i andra kapitlets trettonde vers:

”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”

När vi läser om frälsningens verk i bibeln så handlar det både om ett fullbordat verk och dessutom en pågående process. Det är i första hand Gud som verkar. Det är bara han som kan frälsa, men det är genom vår överlåtelse till honom som det kan ske.

Har du tagit emot Jesus Kristus? Då har Gud förverkligat sitt syfte med ditt liv.Det är inte slut med det. Processen fortsätter. Gud går vid din sida. Du kan lugnt förtrösta på hans ledning. Allt är förberett genom Jesu fullbordade verk. Det enda vi har att göra är att följa efter på den väg som de heliga har gått.

"Tro inte att jag redan har nått det eller redan blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Bröder jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: "Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris däruppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus." " 3:12-14

Blott en afton bor jag här

Intressant TV-dokumentär kan ses i 24 dagar på SVT-play
Klicka här!

Om den karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan

Pingströrelsens avsikt var inte från början att bygga nya samfund, men kom med tiden att bli alltmer exklusiv då de etablerade samfunden tog avstånd från denna form av karismatik. Efter hand kom man att se sig själv som framtidens kyrka, medan de gamla samfunden betraktades som döda utan andligt liv. Pingstvännen David du Plessis ”Mr Pingst” blev den som fick vittna om äktheten i de nya karismatiska rörelserna inom de äldre samfunden. Han blev en brobyggare mellan de gamla samfunden och Pingströrelsen. Denna speciella brobyggartjänst var profetisk och förutsagd i en profetia av Smith Wigglesworth 1936. Från 1959 far David du Plessis världen runt för att förkunna detta Andens utgjutande över kristna i varje samfund på varje kontinent. Vad kristna i andra samfund nu upplever, förkunnade han, är dopet i den helige Ande, samma nåd som Herren utgöt över de första pingstvännerna på Azusa Street. Hans speciella tjänst var profetisk. Du Plessis insåg vikten av ett enhetligt uttryck för att beskriva den nåd som var gemensam för troende inom alla traditioner.

 LÄS HELA ARTIKELN HÄR!

Anden

I Nya testamentet i Bibeln lär vi oss att Gud ger sin ande till människor som tar emot Jesus. Det handlar då om en andlig pånyttfödelse.

”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh.1:12.

När Jesus blev människa så kunde man se Guds härlighet. Han blev bärare av Guds Ande

På samma sätt blir den som låter sig födas av Ande bärare av densamma.

”Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd” Joh. 1:16.

På några ställen i nya testamentet förekommer ordet som blivit översatt med ”fullhet” Den bakomliggande tanken med ”fullhet” tycks vara att Gud i sig rymmer en rikedom av allt tänkbart gott, att denna rikedom också finns hos Kristus och att den genom honom förmedlas till församlingen och till dem som tar emot Jesus.

”Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. Och ni som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig heliga och fläckfria och oförvitliga om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp som ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus har blivit.” Kol.1:19-23

”Jag skall utgjuta min ande över allt kött.” Joel 2:28.

I Apostlagärningarnas andra kapitel läser vi om hur denna profetia gick i uppfyllelse.

”Gud har upphöjt honom (Jesus) med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den helige anden av Fadern, har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.”Apg.2:33

I Efesierbrevets 4:e kapitel finns ett avsnitt som handlar om den gamla och den nya människan.

”Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och helighet som hör sanningen till.” Ef. 4:22-24

Under vårt liv här på jorden så förnyas och förstärks anden. I döden återgår anden till Gud. När Jesus dör så utropar han: ”Fader i dina händer lämnar jag min ande.”

Det är Anden som ger oss ett förskott på det liv som väntar på oss. Anden kallas för Hjälparen och den leder oss fram till den sanning vi behöver för att veta vad Gud har gett oss. Guds ande är också en verksam kraft genom vilket under och tecken sker. Efter Jesu död och uppståndelse hör detta till den kristna erfarenheten.

”Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.” ”Apg.2:38

Med anledning av det jag här skrivit finns det inget mer nödvändigt än att mer och mer uppfyllas av Guds Ande. Det handlar framför allt om att bli medveten om sitt andliga tillstånd. Att i tro ta emot Jesus Kristus som sin Frälsare och att med iver söka Gud och få del av hans goda gåvor som ges till oss inte genom vår egen prestation, utan uteslutande av nåd, som är detsamma som oförtjänt ynnest. Jag uppmanar dig som läser detta att ta kontakt med någon troende människa som du har förtroende för. Sök dig till en kristen gemenskap där ditt andliga liv kan tillfredsställas. Säg namnet Jesus, tillbed det namnet, hur ofta du vill, ty var och en som åkallar Jesu namn skall bli räddad.

Andligt högmod

I mitt förra inlägg skrev jag att frälsningen eller andligheten är gåvor som vi får genom tron på Jesus. När vi tar emot helig ande så är detta en bekräftelse på att vi har blivit omvända.

Så långt är allting bra, men det som börjar bra kan lätt spåra ur. Paulus skriver till Galaterna: ”Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet?” Gal. 3:3 I stället för att förtrösta på Andens verk och ledning hade de nu börja förlita sig på yttre bokstavliga laggärningar. Detta var för Paulus motsatsen till andligt liv, ”ty bokstaven dödar men Anden ger liv.” 2.Kor.3:6 Jesus säger också i Joh.6:63: ”Det är Anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är Ande och liv.”

Paulus ansåg att Galaterna blivit förhäxade till att tro på den bokstavliga lagtroheten i stället för att för att tro på Jesus som korsfäst. Han frågade dem om det var genom att fullgöra lagen som de fick Anden eller om det var genom att tro på vad de fått höra.

När det som börjat med Anden slutar med köttet så vill jag kalla detta för andligt högmod.

Så här skriver Kungsbackaherden på sin blogg:

”Vad det egentligen handlar om är att man tar plats, inte bara i förhållande till andra, utan också i förhållande till Gud själv. Det handlar mera om ens eget jag, än om var Gud kommer in….” 

LÄS HELA ARTIKELN HÄR