torsdag 29 november 2012

Opererad i halspulsådern

Jag opererades vid Universitetssjukhuset i Linköping i tisdags. Det var en s.k. karotisoperation där plack avlägsnades i halspulsådern. Den som är intresserad att veta hela min sjukdomshistoria kan besöka den här sidan

”Jag har tagit kontakt med min läkare på Vårdcentralen i Borensberg och han har utfärdat en ny remiss till Lasarettet i Motala och där skriver man att det tyvärr inte finns så mycket ytterligare att göra för att minska risken för nya proppar. Brevet är utfärdat den 13 november. Man föreslår en ny halskärlsundersökning ”för att se att något plack inte täppt till sig.”

fredag 23 november 2012
Ny halskärlsundersökning där det konstaterades att förträngningar fanns på båda sidor, men att de var större på vänster sida. Jag fick tid för ny undersökning vid kliniskt fysiologiska kliniken i Linköping måndag den 26 november

måndag den 26 november 2012
Efter en mycket noggrann undersökning med ultraljud konstaterades att mina besvär är akuta och man föreslår operation redan i morgon

tisdag den 27 november.2012
Operation vid US i Linköping. En s.k. karotis operation där man avlägsnar plack i halspulsådern. Jag blev väl mottagen av personalen och förberdelserna var mycket proffessionella. Operationen innebär att man måste ligga stilla medan ingreppet görs. Man får lokalbedövning och operationen tar omkring två timmar. Under denna tid är man omgiven av ett team som gör allt för att man skall känna sig trygg. Jag är nu opererad och förträngningen på vänster sida har tagits bort. Allt har gått väldigt bra, och jag hoppas nu på att jag i fortsättningen skall klara mig för nya s.k. ”tior” Tack till den underbara personalen vid US i Linköping! Tack även till Läkaren Per Olsson på Vårdcentralen i Borensberg för att han tog mina besvär på allvar och återremitterade mig till ny halskärlsundersökning i Motala och till Överläkare Ulf Rosenqvist som snabbt gav mig en ny tid i Linköping”

Frågan är hur det annars skulle ha gått. Mina erfarenheter säger mig att man måste vara envis för att få rätt vård i rätt tid.

onsdag 21 november 2012

Jesus kommer!


Mitt inlägg handlar denna gång om Jesu Kristi ankomst, som innebär att vi skall församlas hos honom. Man behöver inte veta tid och stund för detta, eftersom det inte finns någon tidtabell. Dagen då det skall ske kan inte överraska den människa som väntar att han skall komma. Natten och mörkret kan verka skrämmande, men ljuset som lyser är starkare än mörkret. Kärleken kommer att övervinna hatet, närhelst det sker. Jag väntar inte på domen. Min väntan har sitt fäste i Jesus, inte i den här materiella tillvaron. Jag önskar att även du som läser detta skulle förstå hur innerligt Jesus älskar Dig och ta emot honom som Din Frälsare.

Hoppet att få möta Jesus fyller mig med glädje, antingen det sker före eller efter min död.
Så här skriver Paulus i sitt andra brev till Thessalonikerna 2:1: 
”När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte alls tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt er inte luras på något vis..”
Det fanns tydligen redan vid denna tid falska profeter som på ett oanständigt sätt använde förkunnelsen om Jesu ankomst som något skrämmande och hotfullt. Det har i alla tider funnits händelser som pekat på destruktiva företeelser i tiden. När människor använt sig av dessa för att göra en tidtabell som beskriver dagen då han skall komma, kan vi avfärda detta, eftersom bibeln varnar för detta. Se bl.a. i Apostlagärningarna 1:7 
”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt…”
Jesus säger själv i Matteusevangeliets 24:e kapitel, 24:36:
”Dagen och timmen känner ingen, inte ens himmelens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”
Allt är under Guds kontroll, så vi behöver inte spekulera.

Under min tid som predikant i Pingströrelsen predikade jag om Jesu andra tillkommelse, ofta med en tolkning av den yttersta tidens händelser i relation till det som hände i Mellanöstern. Att se händelserna där både år 1948 och 1967 var då för mig tydliga bevis för att Jesus inom en mycket kort tid skulle komma tillbaka. Jag minns att jag efter sexdagarskriget blev ivrigare än någonsin att förkunna budskapet. Det fanns något panikartat i min iver och det togs inte alltid emot på ett sätt som var positivt. Vid ett besök hos min äldre syster manade jag dem ivrigt om att bli frälsta eftersom tiden härefter var mycket kort, Jag försökte att överföra min egen upplevelse genom att tala. Jag glömde en mycket viktig sak. Respekten mot dem jag talade till. Mitt budskap var en monolog. Jag hade inte den rätta förmågan till att lyssna och förstå. Om jag hade kärlek så var det mera till mitt budskap än till dem som skulle få det. 
Mitt religiösa budskap skapade problem eftersom det var både spekulativt, extremt och fanatiskt. I dag vågar jag ifrågasätta det jag gjorde, trots att jag är medveten om att jag handlade i god tro.

Min tro är att vi var och en kan fatta beslutet att bekänna Jesus Kristus som Herre i våra liv. Detta innebär inte att vi blir perfekta och ofelbara, men utan denna tro, eller låt mig säga tillit, är det omöjligt, ty så här står det i Hebreerbrevet 11:6:
”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom, (Gud) Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom.”

Det finns i dag en religiös fundamentalism, som skapar mera problem än lösningar i alla religioner, även ibland oss kristna. Jag har tidigare uppmärksammat det Lutherska världsförbundets ordförande Biskop Munib Younan i en artikel där hans nya  bok presenteras. I den förklarar han att religionen är problemet i Jerusalem- inte lösningen
.Boken ger uttryck för Younans tro på dialog mellan palestinier och israeler, mellan kristna, judar och muslimer – och för hans fördömande av extremism och fanatism. Munib Younan, vars identitet är palestinsk flykting erkänner också judars och israelers identitet och koppling till Jerusalem. Konflikten är inte mellan religioner utan mellan extrema och moderata på båda sidor. ”I det här landet styrs vi av extremister, palestinier och israeler. Folk missar kärnan i religionen: att älska Gud och sin nästa. Alla i Jerusalem är redo att älska Gud, men inte sin nästa. Det är krisen i Jerusalem," säger Younan. ”Religionen är problemet här, inte lösningen. Frågan är hur vi kan förvandla religionen till lösningen. Hur kan vi tillsammans finna gemensamma värden i judendom, islam och kristendom.”




måndag 19 november 2012

Vems fel är det?


Elisabeth Sandlund skriver i ledare på tidningen Dagen: Upptrappat våld är inte Israels fel. Rubriken är provocerande, men om man läser det hon skriver, så inser man att hon inte enbart ställer sig på den ena sidan i konflikten. Läs här ett citat:
"………Att slå fast detta är inte att säga att allt Israel och gör i relation till makthavare och befolkning i de palestinska områdena är höjt över all kritik och inte får ifrågasättas. Exempelvis bosättningspolitiken både kan och bör diskuteras, vilket sker även inom Israel. Det är föga förvånande med tanke på att landet är Mellanösterns enda demokrati, där den politiska debatten tillåts vara fri och öppen, inte minst i valkampanjstider som denna.
Att det är extrema grupper med hemvist i Gaza som med det styrande Hamas medgivande inlett offensiven mot Israel innebär att det också är hos Hamas ansvaret ligger om en fortsatt upptrappning ska kunna undvikas.
Det är ett högt och cyniskt spel från Hamas sida att tillåta att attackerna fortsätter mot det militärt överlägsna Israel som gång på gång visat att man inte backar tillbaka. Det som ligger i potten är inget mindre än den egna befolkningens liv……."

Så här skriver Dessa mina minsta bröder i en kommentar:
".......Min bloggkompis Munther Isaac kristen palestinier bosatt i Betlehem ( han besökte Gaza och sina kristna trossyskon där förra julen) han skriver idag citat ”Men oavsett vem kastade första stenen måste vi hålla i minnet att vi talar om en mycket ojämn maktbalans. Det ironiska är att den makt ( Israel ) som belägrade och kontrollera dem hävdar att de försvarar sig mot de belägrade. När de israeliska ledarna inser att när de börjar behandla palestinierna som jämlikar, människor förtjänar sina rättigheter, endast då kan verklig fred kunna uppnås. Vad förväntar de i retur från människorna i Gaza ? ” slut citat M I 
Jag stöder absolut inte Hamas men varje gång ett palestinskt barn dör så skapas nya extremister. Israel är den starkare parten i denna konflikt och har ett större ansvar……"

"…….Elisabeth  du skriver om den " kristna befolkningen i hela regionen, som ber om och måste kunna få räkna med vårt stöd och våra förböner." I min blogg så länkar jag till 100 kristna palestinska ledare som i veckan skrev "Stöd Palestinas medlemskap i FN " de behöver både våra böner men också ett politiskt ställningstagande för att fredsprocessen skall komma igång.  Israels Avigdor Lieberman   försöker nu straffa palestinierna om de går vidare med uppgradering  till en icke-medlemsstat i FN . Ett oerhört fult spel som bara gynnar extremism. Vem ger palestinierna hopp om en bättre morgondag om vi sviker dem?"  Stöd Palestinas medlemsskap i FN! LÄS MERA HÄR!



lördag 10 november 2012

Amaurosis fugax


Detta inlägg skriver jag mest för att berätta vad som hänt sedan jag sist skrev om det som kallas ”Amaurosis fugax.” Om nytillkomna läsare undrar vad det är så vill jag förklara med den här kopierade texten:

Det är en akut, övergående synnedsättning, men det är ingen ögonsjukdom utan nästan alltid ett lokalt symtom på generell kärlsjuka eller karotisstenos. TIA- attack är vanligaste orsaken.
Symtom: Övergående ensidig synnedsättning eller blindhet med oftast sekunders till minuters varaktighet. Ibland timslångt.
Behandling skall ges på neurolog eller medicinklinik, eftersom risk finns för bestående blindhet eller stroke.  På kliniken ultraljud av karotiskärl och ställningstagande till Waranbehandling och/eller kirurgisk behandling.

Vid mitt första besök på Lasarettet i Motala under juli månad gjordes en ultraljudsundersökning av halskärlen och man fann plack i kärlen, men inte så mycket att något behövde göras utan den medicinering som jag har med blodförtunnande och blodfettssänkande medicin anser man räcker i förebyggande syfte.

Efter detta har jag haft åtta liknande synbortfall på ena ögat. På Lasarettet i Motala menar man att det inte rör sig om en ”tia”-attack. Därför blev jag remitterad till ögonkliniken för undersökning av mina ögon. En omfattande undersökning visade inga fel på mina ögon. På ögonkliniken är man av samma uppfattning som min läkare på Vårdcentralen i Borensberg, att det rör sig om det som kallas för Amaurosis fugax. Läkaren där föreslog att jag skulle ta en trombyl till min andra medicinering. I några veckor var jag helt fri från symtom.

Sedan dess har jag fått veta att min läkare på Vårdcentralen blivit uppmanad av Medicinkliniken i Motala att ta bort ordinationen av Trombyl. Efter detta har jag nu haft två attacker med en veckas mellanrum.

Vid kontakt med sjukvårdsrådgivningen har man uppmanat mig att så fort detta inträffar igen måste jag omedelbart ta kontakt med Akuten, ja en gång var man till och med beredd att rekvirera ambulans. På Akuten vid Motala lasarett menar man däremot att jag nu kan ta det ganska lugnt när symtomen kommer. Det är säkert inget allvarligt och man tvivlar till och med på att det rör sig om en tia-attack. Om det finns någon därute som kan ge mig besked om hur jag skall göra så får ni gärna skriva en kommentar.

fredag 9 november 2012

Relationerna Israel-USA


Relationerna Israel-USA är en existentiell tillgång för staten Israel, skriver Arne Lapidus i tidningen Dagen.
Om Obama lyckas blåsa liv i fredsprocessen Israel/Palestina så hoppas jag att han skall lyckas.

torsdag 8 november 2012

Religionen är problemet i Jerusalem, inte lösningen


Fred, rättvisa och försoning.

”Det finns ingen rättvisa i världen utan rättvisa i Jerusalem,” säger Munib Younan, Lutherska världsförbundets ordförande, när han presenterar sin bok: ”Our shared witness”  på Svenska teologiska institutet i Jerusalem.
Boken ger uttryck för Younans tro på dialog mellan palestinier och israeler, mellan kristna, judar och muslimer – och för hans fördömande av extremism och fanatism. Munib Younan, vars identitet är palestinsk flykting erkänner också judars och israelers identitet och koppling till Jerusalem. Konflikten är inte mellan religioner utan mellan extrema och moderata på båda sidor. ”I det här landet styrs vi av extremister, palestinier och israeler. Folk missar kärnan i religionen: att älska Gud och sin nästa. Alla i Jerusalem är redo att älska Gud, men inte sin nästa. Det är krisen i Jerusalem," säger Younan. ”Religionen är problemet här, inte lösningen. Frågan är hur vi kan förvandla religionen till lösningen. Hur kan vi tillsammans finna gemensamma värden i judendom, islam och kristendom.”