Politisk korrekthet

De som använder uttrycket politisk korrekthet gör det för att klandra den som på ett överdrivet sätt anpassar sig efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden. Uttrycket används negativt i samhällsdebatten. Det handlar då om dem som är noggranna att följa rådande politiska värderingar. De som använder sig av detta språkbruk har ofta en motsatt uppfattning, som stämmer med begreppet politisk inkorrekthet. De låter sig inte hindras av sociala normer, exempelvis för att uttrycka fördomar.

I den just nu pågående samhällsdebatten kan man tydligt skönja skillnader mellan religiöst troende människor när det gäller politisk korrekthet. En grupp menar att man alltid skall vara på kollissionskurs med rådande sociala normer. Det är kyrkans uppgift, anser en del, att ständigt vara på krigsstigen. När man inte längre litar på dem som är valda politiker och riksdagsledamöter, vill man ta saken i egna händer. Detta tycker jag inte är en önskvärd utveckling. Det är inget fel på namninsamlingar och opinionsbildningar om det sker med omdömesgilla och balanserade åsikter, men det är inte kyrkans uppgift att driva dessa frågor 

Daniel Grahn på tidningen Dagen skriver ett mycket intressant inlägg med rubriken "Tydlig tro och engagemang hör ihop." Han ställer frågan: Vad menas med att inte ställa upp på rådande samhällsordning?" Man skulle kunna säga att det handlar om att inte vara politiskt korrekt. Självklart uppstår det situationer där vi måste få ge utrymme för upprördhet, exempelvis när Skolverket förbjuder Gud, evangelium och psalmer i skolans adventssamling.
"Wilberforce, Martin Luther King och Moder Teresa slogs för de utsatta, med varje medel som fanns att tillgå. Alla tre spelade avgörande roller i offentligheten, inte vid sidan om samhällsordningen. Man kan ställa upp på spelets regler, utan att förlora sin tydlighet i sakfrågor. Radikal tro måste inte stå i konflikt med samhället. Slaget om sann radikalitet står inom varje människa, det är där jag vinner, eller förlora." avslutar Daniel Grahn sin ledare


Så här skrev jag på Ökenkällan, söndagen den 28:e februari 2010:

"Är Sverige ett kristet land?

Sedan den 1 januari år 2000 är kyrkan i Sverige skild ifrån Staten. Trots detta har kristendomen fortfarande ett stort inflytande när det gäller det religiösa förhållningssätt som finns bland människor antingen de tillhör en kyrka eller inte. Det märks på de värderingar som styr vårt tänkesätt om vad som är rätt och fel..
Att kyrkan skildes från Staten har inte gjort vårt land mer eller mindre kristet. Så länge kyrkan inte har något politiskt inflytande i samhället, så är samhället sekulariserat. Den tiden är för länge sedan förbi då Kyrkan utövade ett politiskt inflytande över folket. De länder och samhällen som fortfarande styrs av religioner uppvisar inga önskvärda resultat när det gäller värderingar och människosyn. 
Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med.
I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem.
Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer.
Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället."  LÄS MERA HÄR!

Vi har inga problem med att stöta oss med staten.

Jag skrev INTE på Adventsuppropet!

Anledningen till detta är min inställning till den här frågan som jag tidigare redogjort i ett antal blogginlägg. Skriv in sökordet sekulär i sökrutan för att läsa samtliga. Jag referererar härnedan till några:

12 oktober 2010 Är Sverige sekulärt?

Sverige anses vara ett sekulariserat samhälle, eftersom det är neutralt i trosfrågor. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka. Det finns krafter i samhället som vill avskaffa allt kristet och religiöst inflytande. De som gör det påstår också att Svenska kyrkan är en sekulär kyrka. Ett sådant påstående är naturligtvis osant och måste bemötas.

Först av allt kan vi konstatera att de religiöst troende blir fler trots påståendet om motsatsen, men den religiösa kartan förändras. Det är positivt att Sverige är ett föregångsland för religiös mångfald. 
LÄS MERA HÄR!

 

Onsdagen 17 november 2010 Vad är sekularism?

Det diskuteras väldigt mycket nuförtiden huruvida vårt samhälle är sekulärt eller inte. De som anser att det är bra menar att det inte är tillräckligt sekulärt. Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Enligt min uppfattning så är och förblir alla samhällen ”världsliga.” , eller med ett nytt ord ”sekulära”, som härstammar från det latinska secularis som betyder ”det som hör till seklet.” Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. 

Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt. Jesus sade:”Ni lever i världen, men inte av världen.”

Det pågår i vår tid en debatt som är väldigt obalanserad. Å ena sidan förs den av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” 


Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.
Som kristna måste vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. En god vän till mig skrev på min blogg:”Riichard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.” LÄS MERA HÄR!

Så här skriver Tommy Dahlman i tidningen Dagen om adventsuppropet:

"För det första är adventsuppropet ett försvar för kyrkans frihet i samhället. Ingen myndighet ska i vår religionsfria nation äga mandatet att sätta munkavel på prästen i hans egen kyrka." 

LÄS MERA HÄR!

Jag håller med Tommy, men trots detta blir hela iden om namninsamlingen problematisk. En som redogjort för detta är Jonas Melin på Barnabasbloggen LÄS MERA HÄR!

ADVENTSUPPROPET ÄR PROBLEMATISKT; DAGENARTIKEL

Å andra sidan så är Skolverket religionsfobiskt enligt Peter Weiderud, Kristen vänster Läs här!

Demonisering av judar

"Stoppa demoniseringen av judar", skriver Israels ambassadör iSverige Isaac Bachman i en artikel i tidningen Dagen och syftar på det hat mot judar, som kommer till uttryck i debatten som handlar om konflikten i Mellanöstern.

Det finns inget försvar för antisemitismen, men det finns inte heller något försvar för de olagliga bosättningarna. LÄS HÄR!  PROTESTER EFTER ISRAELS NYA BOSÄTTNINGSPLANER Det handlar då givetvis inte om den femtedel av Israels befolkning som är palestinier, men som har medborgerliga rättigheter i Israel. Det handlar om det som sker utanför de gränser som en gång är satta. Det kan aldrig bli bestående fred och rättvisa i Israel förrän de båda folken får möjlighet till nationella fri och rättigheter inom de gränser de nu bor. Att uttrycka sig på det sättet är inte detsamma som att demonisera judar. Man måste få lov att på ett värdigt sätt ifrågasätta det som sker i denna konflikt, utan att bli stämplad som antisemit. ”Israeler – liksom palestinier –är människor som alla andra” skriver Isaac Bachman. Javisst är de människor på båda sidor som längtar efter fred, försoning och rättvisa. De flesta av dem är inte terrorister. De är människor som alla andra och borde få samma rättigheter, som alla andra.

Läs även mitt tidigare blogginlägg om Kristen Sionism. 
"Jag bedömer att Isaac Bachmans artikel snarare bidrar till ytterligare  POLARISERING   mellan olika värderingar  av konflikten Israel / Palestina dvs i förlängningen ökad  antisemitism  och islamofobi."
Läs mera på denna länk:

Olika syn på Israels ambassadörs artikel i Dagen

Kristen sionism- varför?

Israels vänner tillhör så långt jag förstår den så kallade kristna sioniströrelsen. Det är en livsfarlig rörelse som jag vill varna för på det allra bestämdaste. Läs följande artikel:

Kristen sionism en irrlära med dödliga konsekvenser

Hur kan det komma sig att så många kristna trossyskon fortfarande låter sig manipuleras av dessa irrlärare

Läs även den här artikeln:

Förvirrad teologi

Jag skulle vilja ställa några frågor i detta öppna brev till Redaktör Henry Nordin och den ledare han skrivit  i tidningen Israels vän nr 5 år 2012

Artikeln med rubrik 

Israels vänner – vad och varför? kanläsas i sin helhet på denna pdf-länk.
Som mina läsare av denna blogg förstår, så tar jag bestämt avstånd från det mesta av innehållet i denna artikel, men jag har valt att kommentera en del av innehållet.

Mina kommentarer med kursiv stil:

….borde det ligga i hela världssamfundets intresse att stå upp för Israels existens…

Staten Israel har trots allt många bundsförvanter, inte minst USA, utan vars hjälp de varit i ett ännu sämre utgångsläge. Vi skall alla sträva efter att vara vänner med Israel, men fördensskull kan vi inte acceptera när Israel handlar så att de själva utgör ett hot för sin existens genom många av sina nuvarande politiska utspel. Där måste vi ha kurage att våga ifrågasätta utan att bli stämplade av fundamentalistiska bibeltolkare.

Den urgamla antisemitismen är en tragisk verklighet.

Det finns givetvis inget försvar för den, men antisemitismen är inte större än annan främlingsfientlighet och jag tycker inte att det finns någon anledning att framhålla enbart antisemitismen. Vi skall älska och välsigna både judar och andra människor av annan nationalitet

…Israels särställning genom att utlova välsignelser till den som välsignar Israel och varnar för motsatsen….

Det här är en kuslig tolkning. Om detta skulle innebära att vi inte får ifrågasätta alla de övergrepp som sker från staten Israel mot de kringliggande folken, så anser jag att du tolkat bibelordet på fel sätt. I nya förbundets tid intar både judar och hedningar samma särställning, när jag läser och tolkar bibelordet. Vi skall välsigna alla folk och önska alla folk fred och välgång. Staten Israel har lika stor rätt att existera inom sina gränser, som något annat folk. Däremot är jag mycket tveksam till den stora invandring som sker av judar från hela världen. Det kan ju inte ske utan att det får konsekvenser för andra folk, exempelvis det palestinska folket. Skall vi blunda för denna orättvisa?

I Jesaja 62:6-7 finns proklamationen om att vara väktare på Jerusalems murar….

Jag tror inte att man kan dra paralleller till dagens Israel med detta bibelord.I gamla förbundet hade Israel en annan särställning än i nya. Det profetiska ordet handlade då om Jesu människoblivande. De gammaltestamentliga texterna får ett nytt ljus i nya testamentet därför att Jesus redan har fullbordat verket när han dog på Golgata. Detta har redan skett. Jesus ÄR konung och hans rike ÄR ett evigt rike Se 1.Kor15:20-28

Gud utvalde inte Israel för att favoriseras på någon annans bekostnad utan av omsorg om oss alla andra och som en viktig del i Herrens räddningsplan för hela mänskligheten.

Ja det är sant, eftersom Jesus blev människa, men som jag tidigare skrivit är denna räddningsplan redan fullbordad. Jesus skall inte bli konung. Han är det redan och regerar till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter som det står i 1.Kor. 15:25-26 Lägg märke till verbets form. Det står inte i futurum eftersom det redan har skett. Det är något som pågår och som kommer att avslutas när också döden är lagd under hans fötter. Vi får inte överbetona Israels roll i vår tid. Israel hade en roll intill dess att Jesus blev född. Därefter har både judar och hedningar en viktig särställning. Guds församling är de som genom evangelium blir utkallade för att tillhöra Herren.

Hans fokus ligger på upprättelsen och framtiden där Israel har en helt avgörande roll.

Jag tror att du överbetonar Israels framtida roll. Se Rom. 9:6-30

Många motiverar sin hållning med påståenden om israeliska felsteg, som ofta visar sig vara mer eller mindre falska beskyllningar…

Så du menar att de olagliga bosättningarna på Västbanken kan försvaras. Att fördrivningen av det palestinska folket skulle vara falska beskyllningar?

…den förvillelsens dimridå, som exempelvis ersättningsteologin skapat inom kristenheten….

Ordet ”ersättningsteologi” som innebär att Kyrkan har ersatt Israel
Gud har utvalt oss alla i Jesus Kristus Att detta ska vara så svårt att förstå. Se Gal.3:26-29

Han har inte ersatt något. Han har utvalt både judar och hedningar. De tillhör ett och samma förbund.  Det finns en slags förvirrad teologi som diskriminerar och utesluter och som tyvärr använder sig av Bibeln på ett ovarsamt sätt. Varför överger vi inte med det snaraste den teologi som utesluter kristna palestinier därför att de inte tillhör det utvalda folket, så som Gamla testamentet beskriver dem. När vi i religionens namn tillåter våld och förtryck och vallfärdar till de heliga platserna och glömmer alla de lidande palestinier; kristna palestinier som där finns så syndar vi verkligen mot Gud och detta kommer vi att få svara för en dag.

O helga natt

Jag sjöng in den här sången för några år sedan till eget ackompanjemang. Inspelat med mitt sequenserprogram Cubase och min synth. Korg.
LYSSNA GÄRNA HÄR!
ÖNSKAR ALLA MINA BESÖKARE EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Keramikern www.migust.se

Mitt blogginlägg handlar denna gång om Keramikkonstnären Mikael Gustavsson, som är son till våra ungdomsvänner Ove och Viola i Norrköping. För att du ska få en uppfattning om vem han är hänvisar jag till nedanstående länk; ett pressklipp ifrån VIS tidningen nr 4-2011 av skribenten Lisa Wadin. Det är gripande att läsa om Mikael och han är ett exempel på den kamp som en människa kan möta i livet, utan att ge upp. Besök även Mikaels egen hemsida där du kan se de fantastiska konstverk han gjort.

På ett sätt kan man väl säga att Mikael har fått ge upp sådant som för de flesta är självklart, till exempel att kunna höra. Mikael är numera helt döv. På ett annat sätt kan man säga att han hör till de människor som trots det svåra man kan möta i livet aldrig ger upp. Läs pressklippet på nedanstående länk

Jag önskar verkligen att Mikael skall få framgång som keramikkonstnär.

”Mitt första intryck av Mikael Gustavsson är att han strålar som vänligheten själv. Jag hälsar på hemma hos honom och hans hustru Ulrika. Här samsas keramikskulpturer med värme och doft av ananaspaj.” (Lisa Wadin urVIS-tidningen nr 4-2011) LÄS MERA HÄR

Mikaels hemsida

Läs även här ett pressklipp från Norrköpings tidningar

Godartad prostata

Den 18 mars 1999 opererades jag för godartad prostata för tredje gången. Vid denna operation uppstod det ett ärr som ledde till sämre urinavflöde. I Linköping ansåg man redan vid denna tid att det skulle vara bra med en ny operation för att avlägsna ärret. Det rådde delade uppfattningar mellan läkarna i Motala och Linköping om värdet av en sådan åtgärd. Man ansåg att jag kunde leva med de besvär, som trots allt inte hotade min njurfunktion. Citat ur brev från Överläkare i Motala den 2000-12-19: ”Att operera kan man alltid göra men frågan är om vinsten står i proportion till obehaget, dvs den operativa åtgärden i sig, kanske en del blödningar i efterförloppet och i slutändan kanske resultatet inte har påverkats nämnvärt till det bättre.” Man gjorde en funktionsundersökning av urinblåsan, som kallas för cystometri. Det visade sig att jag hade försämrad kraft i blåsmuskeln och därför stannade en del urin kvar i urinblåsan. Jag fick veta att det inte går att göra något åt detta utan jag måste leva med besvären.

I slutet av förra året undersöktes jag av en urolog i Linköping efter en remittering från min läkare vid Vårdcentralen. Detta gjordes därför att mina PSA-värden var något förhöjda. Vid denna undersökning upptäckte man på nytt ärret efter operationen 1999. Den läkaren menade att jag borde få tid för operation vid Urologiska kliniken på Universitetssjukhuset. På urologiska kliniken var den läkare jag senare fick träffa av en annan uppfattning. En operation kanske inte kunde leda till någon bättring av mina urinbesvär, så han tyckte att jag borde avvakta och hålla kontinuerlig kontakt med Urologiska kliniken.

I dag den 14 december 2012 har jag på nytt blivit undersökt med cystoscopi vid Urologiska kliniken i Linköping och man menar just nu att jag har allt att vinna på en operation, som planeras någon gång efter nyår. Det är trots allt inget att oroa sig för eftersom det är en ganska liten operativ åtgärd. Det rör sig dessbättre om godartad prostata tror läkarna. Den här gången den fjärde.

Julmusikal i Pingstkyrkan Motala

Julmusikalen "Drömmen om jul" har samlat fullt hus i två föreställningar i dag söndag i Pingstkyrkan i Motala. Den har också visats för skolklasser. Här några bilder från söndagkvällens föreställning.

Lyssna på två adventssånger

Gören portarna höga

Julvisa

Jag är inte religiös och Gud är inte kristen.

Den amerikanska religionssociologen Houston Smith påstår att indianerna saknar ett särskilt ord för religion. I deras kultur är hela livet heligt och genomsyrat av gudomlig kraft. Man behöver inte vara religiös för att ha en äkta andlig livsinställning. När man inser att det finns en mening med allt som sker så har man kommit en bit på väg mot en sådan livsinställning. Denna insikt finns hos många som inte är uttalat religiösa. Livet har en mening även om det har gått sönder.

När jag ser tillbaka på mitt liv i backspegeln så kan jag konstatera att jag varit buren av en kärleksfull kraft i både med och motgång. Det är denna kraft jag kallar för Gud, men jag har inte monopol på den för att jag är kristen. Den kraften finns tillgänglig för alla människor. Om den skall bli synlig måste vi erkänna vårt grundläggande behov av andlighet. Det är när Gud får ta gestalt i oss människor som livet kan bli heligt.

Jag är inte religiös i den meningen att mitt liv skulle vara annorlunda en någon annan människas liv. Jag är bara en vanlig syndare precis som vilken annan människa som helst, men jag vet att jag kan lita på den nåd som Gud vill ge åt oss alla. Jag blir utsatt för prövningar, frestelser och fall precis som alla andra. Paulus beskriver det så här: ”För att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan, som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den skall lämna mig i fred. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.”2.Kor.12:8-9

Gud är inte kristen. Han är en Gud för alla människor. ”Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet.” Tit.2:11-13

Advent i kyrkan

Buddhisten Thorbjörn Carlsten skriver i dag ett intressant och bra debattinlägg i tidningen Dagen med rubriken "Kristendom vår identitet"

"Kristendomen är en del av vår kulturella identitet. Det gäller för både svenska buddhister och Skolverket menar Ryûsan Thorbjörn Carlsten.

Måste vi fira advent i kyrkan? Nej, självfallet inte! Men låter vi bli det, skall vi inte kalla det för ”advent” eller ens i sammanhanget nämna någonting om den kommande julen efter­som advent faktiskt handlar om att när det är som mörkast tända hoppets ljus och vänta in befrielsen och Frälsaren...."

LÄS DEBATTINLÄGGET PÅ DEN HÄR LÄNKEN

Min tro

Just nu läser jag Olle Carlssons bok: ”12 steg förhopplösa.-Livsförändring på djupet” Olle Carlsson är kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm.

Han skriver så här om sin tro:

”Under livets svåraste skeden, har den utgjort skillnaden mellan himmel och helvete för mig”. ”Min tro har bokstavligen räddat mitt liv” (s.28) 

Då handlar det inte om omgivningens tro, utan det handlar om den tro som format honom personligen.

”Grunden för min gudstro och essensen av min livssyn är erfarenheten av och insikten om hur livet ständigt skapas och föds på nytt. Hur allt det jag möter och har mött under mina år på jorden- det ljusa likväl som det mörka, det vackra och det fula, det hela och det trasiga- bildar en gåtfull väv, ett mönster och en mening. Det är med förvåning jag börjar förstå att även denna upplevelse av att vara buren och insikten om att livet på något sätt alltid vill ordna upp sig inte bara är ett arv från min frikyrkliga uppväxt. Det är en aning och en existentiell erfarenhet som jag delar med många andra.” (sidan 35)

Olle Carlsson har verkligen förmågan att med ord beskriva det som jag känner igen i min egen tro. Han menar att det är en mänsklig rättighet att få forma sin egen tro och gudsbild. Man behöver inte placera sig i ett särskilt fack för att vara kristen, inte ens om andra förväntar sig detta. Vi behöver inga bevis för att kunna tro att Gud finns. De som söker bevis, söker förgäves skulle jag vilja påstå.

”…min kristna tro inte riktigt håller måttet i vissa ateisters ögon. De tycks förvänta sig att jag ska vara bokstavstroende, tro att jorden skapades på sju dagar och är platt, och att jag nästan ska bevisa att Gud finns genom att själv gå på vattnet. I annat fall platsar jag tydligen inte som en fullgod kristen. För mig är det självklart att läsa Bibeln med förstånd och urskiljning, med andakt och med ett öppet sinne.” (s.28)

Tron på Gud är inte detsamma som att veta säkert. Det är i stället att känna sig buren av en förvissning. Vi behöver inte röster och syner om hur framtiden ska se ut för att kunna tro. Vi kan lugnt falla i Guds kärleksfulla armar utan att veta hur det blir. Han har lovat att bära oss och det kan vi lita på.

”Tvivel och ifrågasättande är viktiga steg på trons väg.” (s.141)”Den tvärsäkra ateismen har aldrig varit ett trovärdigt alternativ för mig.” (s.142)

”Den uppfattning om Gud som i dag är en omistlig del av mitt liv har vuxit fram och mognat i mötet mellan min uppväxts kristna tradition, min egen livserfarenhet och tillsammans med andra. Det finns ett tydligt samband mellan att jag i dag är tryggare i min tro och att jag faktiskt vågar erkänna att jag inget säkert vet om Gud. Min tro är fortfarande en oskriven notering på ett alldeles vitt ark i någon av mina många anteckningsböcker och ändå min fasta punkt i livet. Den Gud jag tror på i dag är något mer- något som jag varken har studerat eller ens särskilt aktivt har sökt mig till. Det handlar snarare om ett slags förvissning, en förnimmelse, av någonting ständigt närvarande, någonting som alltid har funnits djupt inom mig.” (s.142)

Tack Olle Carlsson för en bok jag varmt rekommenderar.:

12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet. Utgiven på Bonnierfakta
PROVLÄS!

Evangelium för vår tid!

Opererad i halspulsådern

Jag opererades vid Universitetssjukhuset i Linköping i tisdags. Det var en s.k. karotisoperation där plack avlägsnades i halspulsådern. Den som är intresserad att veta hela min sjukdomshistoria kan besöka den här sidan

”Jag har tagit kontakt med min läkare på Vårdcentralen i Borensberg och han har utfärdat en ny remiss till Lasarettet i Motala och där skriver man att det tyvärr inte finns så mycket ytterligare att göra för att minska risken för nya proppar. Brevet är utfärdat den 13 november. Man föreslår en ny halskärlsundersökning ”för att se att något plack inte täppt till sig.”

fredag 23 november 2012
Ny halskärlsundersökning där det konstaterades att förträngningar fanns på båda sidor, men att de var större på vänster sida. Jag fick tid för ny undersökning vid kliniskt fysiologiska kliniken i Linköping måndag den 26 november

måndag den 26 november 2012
Efter en mycket noggrann undersökning med ultraljud konstaterades att mina besvär är akuta och man föreslår operation redan i morgon

tisdag den 27 november.2012
Operation vid US i Linköping. En s.k. karotis operation där man avlägsnar plack i halspulsådern. Jag blev väl mottagen av personalen och förberdelserna var mycket proffessionella. Operationen innebär att man måste ligga stilla medan ingreppet görs. Man får lokalbedövning och operationen tar omkring två timmar. Under denna tid är man omgiven av ett team som gör allt för att man skall känna sig trygg. Jag är nu opererad och förträngningen på vänster sida har tagits bort. Allt har gått väldigt bra, och jag hoppas nu på att jag i fortsättningen skall klara mig för nya s.k. ”tior” Tack till den underbara personalen vid US i Linköping! Tack även till Läkaren Per Olsson på Vårdcentralen i Borensberg för att han tog mina besvär på allvar och återremitterade mig till ny halskärlsundersökning i Motala och till Överläkare Ulf Rosenqvist som snabbt gav mig en ny tid i Linköping”
Frågan är hur det annars skulle ha gått. Mina erfarenheter säger mig att man måste vara envis för att få rätt vård i rätt tid.

Jesus kommer!

Mitt inlägg handlar denna gång om Jesu Kristi ankomst, som innebär att vi skall församlas hos honom. Man behöver inte veta tid och stund för detta, eftersom det inte finns någon tidtabell. Dagen då det skall ske kan inte överraska den människa som väntar att han skall komma. Natten och mörkret kan verka skrämmande, men ljuset som lyser är starkare än mörkret. Kärleken kommer att övervinna hatet, närhelst det sker. Jag väntar inte på domen. Min väntan har sitt fäste i Jesus, inte i den här materiella tillvaron. Jag önskar att även du som läser detta skulle förstå hur innerligt Jesus älskar Dig och ta emot honom som Din Frälsare.

Hoppet att få möta Jesus fyller mig med glädje, antingen det sker före eller efter min död.
Så här skriver Paulus i sitt andra brev till Thessalonikerna 2:1: 
”När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte alls tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt er inte luras på något vis..”
Det fanns tydligen redan vid denna tid falska profeter som på ett oanständigt sätt använde förkunnelsen om Jesu ankomst som något skrämmande och hotfullt. Det har i alla tider funnits händelser som pekat på destruktiva företeelser i tiden. När människor använt sig av dessa för att göra en tidtabell som beskriver dagen då han skall komma, kan vi avfärda detta, eftersom bibeln varnar för detta. Se bl.a. i Apostlagärningarna 1:7 
”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt…”
Jesus säger själv i Matteusevangeliets 24:e kapitel, 24:36:
”Dagen och timmen känner ingen, inte ens himmelens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”
Allt är under Guds kontroll, så vi behöver inte spekulera.

Under min tid som predikant i Pingströrelsen predikade jag om Jesu andra tillkommelse, ofta med en tolkning av den yttersta tidens händelser i relation till det som hände i Mellanöstern. Att se händelserna där både år 1948 och 1967 var då för mig tydliga bevis för att Jesus inom en mycket kort tid skulle komma tillbaka. Jag minns att jag efter sexdagarskriget blev ivrigare än någonsin att förkunna budskapet. Det fanns något panikartat i min iver och det togs inte alltid emot på ett sätt som var positivt. Vid ett besök hos min äldre syster manade jag dem ivrigt om att bli frälsta eftersom tiden härefter var mycket kort, Jag försökte att överföra min egen upplevelse genom att tala. Jag glömde en mycket viktig sak. Respekten mot dem jag talade till. Mitt budskap var en monolog. Jag hade inte den rätta förmågan till att lyssna och förstå. Om jag hade kärlek så var det mera till mitt budskap än till dem som skulle få det. 

Mitt religiösa budskap skapade problem eftersom det var både spekulativt, extremt och fanatiskt. I dag vågar jag ifrågasätta det jag gjorde, trots att jag är medveten om att jag handlade i god tro.

Min tro är att vi var och en kan fatta beslutet att bekänna Jesus Kristus som Herre i våra liv. Detta innebär inte att vi blir perfekta och ofelbara, men utan denna tro, eller låt mig säga tillit, är det omöjligt, ty så här står det i Hebreerbrevet 11:6:

”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom, (Gud) Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom.”

Det finns i dag en religiös fundamentalism, som skapar mera problem än lösningar i alla religioner, även ibland oss kristna. Jag har tidigare uppmärksammat det Lutherska världsförbundets ordförande Biskop Munib Younan i en artikel där hans nya  bok presenteras. I den förklarar han att religionen är problemet i Jerusalem- inte lösningen

.Boken ger uttryck för Younans tro på dialog mellan palestinier och israeler, mellan kristna, judar och muslimer – och för hans fördömande av extremism och fanatism. Munib Younan, vars identitet är palestinsk flykting erkänner också judars och israelers identitet och koppling till Jerusalem. Konflikten är inte mellan religioner utan mellan extrema och moderata på båda sidor. ”I det här landet styrs vi av extremister, palestinier och israeler. Folk missar kärnan i religionen: att älska Gud och sin nästa. Alla i Jerusalem är redo att älska Gud, men inte sin nästa. Det är krisen i Jerusalem," säger Younan. ”Religionen är problemet här, inte lösningen. Frågan är hur vi kan förvandla religionen till lösningen. Hur kan vi tillsammans finna gemensamma värden i judendom, islam och kristendom.”

LÄS MERA HÄR!

http://rolferic.blogspot.se/2012/11/religionen-ar-problemet-i-jerusalem.html

Vems fel är det?

Elisabeth Sandlund skriver i ledare på tidningen Dagen: Upptrappat våld är inte Israels fel. Rubriken är provocerande, men om man läser det hon skriver, så inser man att hon inte enbart ställer sig på den ena sidan i konflikten. Läs här ett citat:

"………Att slå fast detta är inte att säga att allt Israel och gör i relation till makthavare och befolkning i de palestinska områdena är höjt över all kritik och inte får ifrågasättas. Exempelvis bosättningspolitiken både kan och bör diskuteras, vilket sker även inom Israel. Det är föga förvånande med tanke på att landet är Mellanösterns enda demokrati, där den politiska debatten tillåts vara fri och öppen, inte minst i valkampanjstider som denna.

Att det är extrema grupper med hemvist i Gaza som med det styrande Hamas medgivande inlett offensiven mot Israel innebär att det också är hos Hamas ansvaret ligger om en fortsatt upptrappning ska kunna undvikas.

Det är ett högt och cyniskt spel från Hamas sida att tillåta att attackerna fortsätter mot det militärt överlägsna Israel som gång på gång visat att man inte backar tillbaka. Det som ligger i potten är inget mindre än den egna befolkningens liv……."

Så här skriver Dessa mina minsta bröder i en kommentar:

".......Min bloggkompis Munther Isaac kristen palestinier bosatt i Betlehem ( han besökte Gaza och sina kristna trossyskon där förra julen) han skriver idag citat ”Men oavsett vem kastade första stenen måste vi hålla i minnet att vi talar om en mycket ojämn maktbalans. Det ironiska är att den makt ( Israel ) som belägrade och kontrollera dem hävdar att de försvarar sig mot de belägrade. När de israeliska ledarna inser att när de börjar behandla palestinierna som jämlikar, människor förtjänar sina rättigheter, endast då kan verklig fred kunna uppnås. Vad förväntar de i retur från människorna i Gaza ? ” slut citat M I 
Jag stöder absolut inte Hamas men varje gång ett palestinskt barn dör så skapas nya extremister. Israel är den starkare parten i denna konflikt och har ett större ansvar……"

"…….Elisabeth  du skriver om den " kristna befolkningen i hela regionen, som ber om och måste kunna få räkna med vårt stöd och våra förböner." I min blogg så länkar jag till 100 kristna palestinska ledare som i veckan skrev "Stöd Palestinas medlemskap i FN " de behöver både våra böner men också ett politiskt ställningstagande för att fredsprocessen skall komma igång.  Israels Avigdor Lieberman   försöker nu straffa palestinierna om de går vidare med uppgradering  till en icke-medlemsstat i FN . Ett oerhört fult spel som bara gynnar extremism. Vem ger palestinierna hopp om en bättre morgondag om vi sviker dem?"  Stöd Palestinas medlemsskap i FN! LÄS MERA HÄR!

12 steg för hopplösa

En bok av Olle Carlsson, Kyrkoherden i Katarina församling i Stockholm.

Provläs 12 steg för hopplösa: Livsförändring på djupet av Olle Carlsson

LÄS INGER ALESTIGS RECENSION I ARTIKEL TIDNINGEN DAGEN: "EVANGELIUM FÖR VÅR TID."

Amaurosis fugax

Detta inlägg skriver jag mest för att berätta vad som hänt sedan jag sist skrev om det som kallas ”Amaurosis fugax.” Om nytillkomna läsare undrar vad det är så vill jag förklara med den här kopierade texten:

Det är en akut, övergående synnedsättning, men det är ingen ögonsjukdom utan nästan alltid ett lokalt symtom på generell kärlsjuka eller karotisstenos. TIA- attack är vanligaste orsaken.

Symtom: Övergående ensidig synnedsättning eller blindhet med oftast sekunders till minuters varaktighet. Ibland timslångt.

Behandling skall ges på neurolog eller medicinklinik, eftersom risk finns för bestående blindhet eller stroke.  På kliniken ultraljud av karotiskärl och ställningstagande till Waranbehandling och/eller kirurgisk behandling.

Vid mitt första besök på Lasarettet i Motala under juli månad gjordes en ultraljudsundersökning av halskärlen och man fann plack i kärlen, men inte så mycket att något behövde göras utan den medicinering som jag har med blodförtunnande och blodfettssänkande medicin anser man räcker i förebyggande syfte.

Efter detta har jag haft åtta liknande synbortfall på ena ögat. På Lasarettet i Motala menar man att det inte rör sig om en ”tia”-attack. Därför blev jag remitterad till ögonkliniken för undersökning av mina ögon. En omfattande undersökning visade inga fel på mina ögon. På ögonkliniken är man av samma uppfattning som min läkare på Vårdcentralen i Borensberg, att det rör sig om det som kallas för Amaurosis fugax. Läkaren där föreslog att jag skulle ta en trombyl till min andra medicinering. I några veckor var jag helt fri från symtom.

Sedan dess har jag fått veta att min läkare på Vårdcentralen blivit uppmanad av Medicinkliniken i Motala att ta bort ordinationen av Trombyl. Efter detta har jag nu haft två attacker med en veckas mellanrum.

Vid kontakt med sjukvårdsrådgivningen har man uppmanat mig att så fort detta inträffar igen måste jag omedelbart ta kontakt med Akuten, ja en gång var man till och med beredd att rekvirera ambulans. På Akuten vid Motala lasarett menar man däremot att jag nu kan ta det ganska lugnt när symtomen kommer. Det är säkert inget allvarligt och man tvivlar till och med på att det rör sig om en tia-attack. Om det finns någon därute som kan ge mig besked om hur jag skall göra så får ni gärna skriva en kommentar.

Relationerna Israel-USA

Relationerna Israel-USA är en existentiell tillgång för staten Israel, skriver Arne Lapidus i tidningen Dagen.

LÄS MERA HÄR! NETANYAHU FRUKTAR OBAMAS NÄSTA DRAG!

Om Obama lyckas blåsa liv i fredsprocessen Israel/Palestina så hoppas jag att han skall lyckas.

Religionen är problemet i Jerusalem, inte lösningen

Fred, rättvisa och försoning.

”Det finns ingen rättvisa i världen utan rättvisa i Jerusalem,” säger Munib Younan, Lutherska världsförbundets ordförande, när han presenterar sin bok: ”Our shared witness”  på Svenska teologiska institutet i Jerusalem.

Boken ger uttryck för Younans tro på dialog mellan palestinier och israeler, mellan kristna, judar och muslimer – och för hans fördömande av extremism och fanatism. Munib Younan, vars identitet är palestinsk flykting erkänner också judars och israelers identitet och koppling till Jerusalem. Konflikten är inte mellan religioner utan mellan extrema och moderata på båda sidor. ”I det här landet styrs vi av extremister, palestinier och israeler. Folk missar kärnan i religionen: att älska Gud och sin nästa. Alla i Jerusalem är redo att älska Gud, men inte sin nästa. Det är krisen i Jerusalem," säger Younan. ”Religionen är problemet här, inte lösningen. Frågan är hur vi kan förvandla religionen till lösningen. Hur kan vi tillsammans finna gemensamma värden i judendom, islam och kristendom.”

LÄS ARTIKELN  INGEN RÄTTVISA I VÄRLDEN UTAN RÄTTVISA I JERUSALEM

LÄS ÄVEN HÄR OM DETTA

Barack Obamas tal till nationen

TIDNINGEN DAGENS LEDARE


Ett urval av mina tidigare bloggar om Obama:

JAG ÄR FÖR ISRAEL OCH PALESTINA

SALAAM-ALAI-KUM

ÅRETS VAL AV NOBELS FREDSPRIS

HUR BLIR MAN VÄN MED FIENDEN?

FRED OCH FÖRSONING KAN ALDRIG VINNAS MED...

Klara kyrka, söndag 4 november 2012

Se söndagens gudstjänst från Klara kyrka i Stockholm på den här länken!

Att vandra med Gud i bön

Gudstjänst från Klara kyrka i Stockholm

Tyvärr kan jag inte bädda in gudstjänsten på min blogg, men du kan se den på 

SVTplay HÄR
Missa inte Carl-Erik Sahlbergs predikan och Marie Svenssons vittnesbörd och om den livsförvandling som hon fick uppleva.

Frälsningsvisshet!

Frälsningsvisshet tillhör kristen tro.

En stor fråga som många kristna tyvärr brottas med är om de är frälsta i biblisk mening; om de är sant omvända och sant kristna. Ytterst sätt handlar det om ifall man kan vara säker på att komma till det saliga eviga livet hos Gud eller inte. Så en mycket viktig frågeställning är därför: hur kan jag veta att jag verkligen är frälst till evigt liv? Detta är nog den mest avgörande fråga vi kan ha i livet, för med frälsningen kommer ju barnaskapet, friden, glädjen, saligheten och mycket, mycket mer, men sist men inte minst då: det eviga livet!

LÄS MERA OM DETTA HÄR!

Kom tätt intill

Gud söker kontakt

Andliga sånger i Sveriges Radio

Sångerna Höstens rike och Herre vad tänkte du på när du kallade mig finns med i slutet av programmet.

En ton från himmelen

Öppna innan hösten

Medan allting ler och blommar under livets korta vår, tänk på honom som så trogen invid hjärtedörren står. Öppna, öppna innan hösten sopar varje blomma bort. Öppna medan solen skiner, levnadsdagen är så kort.

Närmre ja närmre.

Närmre, ja närmre, tätt till ditt bröst. Drag mig o Jesus och skänk mig din tröst. Slut mig, ja slut mig in i din famn. Där vid ditt hjärta är tryggaste hamn. Där vid ditt hjärta är tryggaste hamn.

Lelia Morris 1862-1929 var verksam som sångförfattarinna i Metodistkyrkan i USA. Hon skrev över 1000 sånger. Flera finns översatta till svenska. Sex av dem finns i Segertoner.

Utvalda artiklar på Ökenkällan år 2012

En glad nyhet!

Kinderna blir heta

Lovsång och inlevelse i kyrkan

Mymlans berättelse om sin uppväxt i frikyrkan

Kristenhetens israelssyn

Det kan bara bli bättre

Hur ska vi bemöta muslimer i dagens Sverige?

Dagens journalist Jacob Zetterman har skrivit ett mycket intressant och läsvärt dokument som belyser hur kristna skall förhålla sig till islam i fredagens upplaga av tidningen Dagen: ”I skuggan av Muhammedfilmen.” Även tidningens opinionsredaktör Elisabeth Sandlund tar upp ämnet på ledarsidan: ”Det finns ingen annan väg än kärlekens.”

Citat ur dokumentet:

”Att sträcka ut en hjälpande hand är inget märkvärdigt, vare sig det är en muslim, ateist eller hindu som är i behov av hjälp.” Så säger Pastor Daniel Wramhult i Forserum som berättar om församlingens engagemang.:

”- Medlemmar i vår församling startade för två år sedan en läxhjälp för somalierna. De behövde hjälp att komma in i samhället och de fick bara prata svenska på de här träffarna. Vi tyckte att det var viktigt att finnas där för dem, berättar Daniel Wramhult.

Att det var muslimer som församlingen hjälpte tycker han är oväsentligt, utan man ska bete sig lika mot alla människor.

Ska inte kristna också försöka omvända muslimer?

- I första hand är det Guds uppgift. Sen ska vi självklart stå upp för vad vi tror på, och min erfarenhet är att muslimer ofta är nyfikna på Jesus. Men hela den här omvändelsehysterin tycker jag är något jobbig. Det har funnits en tradition av att se människor som objekt som ska omvändas. Men muslimer är inte objekt, det tror jag också är en bild som Jesus hade värjt sig emot. I stället tycker jag det är viktigt att lyfta fram att alla människor är skapade till Guds avbild och älskade av honom. Det handlar om att se varje människa, se vad Gud redan har gjort, att de vittnar om honom. Jag tror att Gud verkar i alla människor, även de som inte är kristna.

Hur väsensskild är kristendom och islam?

- Som kristen ser jag att det finns många fler kopplingar till en troende muslim än en vanlig sekulariserad svensk. Gemenskapstänket, att det finns något större som vi tillber, att vi en dag kommer att få stå till svars för vad vi gjort. Det finns väldigt stora kopplingar, och det kan vara lättare att relatera till en muslim än någon som enbart följer sin egen dagordning.

- Men för min del finns det bara en väg till Fadern, och det är genom Jesus. Jag tror att alla måste ta emot Jesus för att komma till Gud. Men hur det går till är något som inte jag kan ha full koll på, utan det är upp till Gud”

På Ökenkällan har jag tidigare skrivit artiklar som handlar om islam. Det finns en sökfunktion på höger sida där det går att skriva in sökordet islam. En av artiklarna handlar om religionsdialog och Kyrkans identitet. 

Niklas Piensoho predikan i Storkyrkan vid Riksdagens öppnande

Tack till Niklas Piensoho, pastor i Filadelfiakyrkan, Stockholm för en helt fantastisk predikan på 8 minuter om ledarskap!
Se här!

Se kommentarerna efter predikan här!

Deras tro på Gud har hjälpt dem genom svåra kriser

Klipp från Nyhetsmorgon i TV4. 

Söndagsfika med Kristina Axén Olin och Soheila Fors om hur deras tro på Gud hjälpt dem genom mycket svåra kriser.

Äntligen en rimlig förklaring

Sedan början av juli månad och fram till den 11 september har jag sex gånger drabbats av kortvarigt synbortfall på mitt vänstra öga. I morse ringde jag till den läkare jag regelbundet har kontakt med på Vårdcentralen, doktor Per O. Han gav mig en diagnos på det jag drabbats av både nu och förra året. Namnet på denna neurologiska sjukdom är Amaurosis fugax. Det är en kortvarig tia då synen försvinner som om en rullgardin dragits ner. Den återkommer i regel inom ett par minuter. Risk för bestående blindhet eller stroke. Den behandling jag får med blodförtunnande medicin, Grepid och blodfettssänkande Crestor anser man på Motala lasarett vara tillräcklig i förebyggande syfte, men doktor Per tyckte att jag dessutom kunde börja med Trombyl igen som ett tillägg till dessa. Jag tar gärna emot råd och synpunkter från dem som har erfarenhet av den här sjukdomen. Det är inte lätt att veta hur man skall förhålla sig till det här. ”Du ska inte vara orolig”, säger välmenande människor till mig och jag försöker hålla med om det, men det är lättare sagt än gjort.

Tusen tack till doktor Per för den förklaring han gav till mig.

Ett program från Sveriges Radio

Det är Gud som verkar

Vi har studerat Filipperbrevet i vår församling på tisdagskvällarnas bönemöten. Filippi var  den första stad i Europa där Paulus grundade en kristen församling. Det är väldigt intressant att läsa om hur det började under Paulus andra missionsresa. Händelserna kan man följa i Apostlagärningarnas sextonde kapitel.

Det började med en promenad till ett böneställe. Där mötte de en slavflicka som hade en spådomsande i sig och som skaffade sina ägare goda inkomster genom att spå. Flickan hade följt dem i flera dagar och ropat: ”De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er.” Observera att även om flickans budskap var sant, så innebar hennes uppträdande en konfrontation mellan det goda och det onda. Den som vill tjäna Gud får på ett eller annat sätt vara med om detta. I sådana situationer räcker inte vår egen kraft. Det är då vi är beroende av den kraft som Gud vill rusta oss med. Paulus visste vilken kraft som fanns i namnet Jesus. Han hade lärt sig att bruka denna kraft. Därför kunde han befalla spådomsanden att fara ut ur henne: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” När hennes ägare såg att hoppet om fortsatt förtjänst farit sin väg tog de fast Paulus och Silas och släpade dem till torget och stadens myndigheter. Stämningen var verkligen hätsk. ”De här männen stör lugnet i vår stad.” Paulus och Silas blev fängslade, men trots att de var fastlåsta med sina ben i stocken så kunde ingen hindra dem att mitt i natten hålla bön och sjunga lovsånger medan de andra fångarna hörde på. Då hände något som ingen kunnat förutse. ”Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla.” Fångvaktaren vaknade och tänkte ta sitt liv eftersom han trodde att fångarna hade rymt. Men Paulus ropade högt: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop.” Fångvaktaren kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade dem: ”Vad skall jag göra för att räddas?” De svarade: ”Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad du och din familj.”

Detta är början på Europas kristna historia. Det handlar om evangeliets segertåg över världen. Till den församling som bildades i Filippi skrev Paulus ett brev som innehåller fyra kapitel.

Brevets huvudtema är glädjen i Herren. Trots att Paulus när han skrev brevet själv var fånge under svåra yttre omständigheter, som kunde sluta med dödsstraff, så uppmanar han församlingen att med Jesus som förebild glädja sig i Herren. Ordet glädje förekommer femton gånger i brevet.

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vad vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus." 4:4-7

Det finns många ord andra man gärna återvänder till i detta brev. Jag vill stanna inför ordet i andra kapitlets trettonde vers:

”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”

När vi läser om frälsningens verk i bibeln så handlar det både om ett fullbordat verk och dessutom en pågående process. Det är i första hand Gud som verkar. Det är bara han som kan frälsa, men det är genom vår överlåtelse till honom som det kan ske.

Har du tagit emot Jesus Kristus? Då har Gud förverkligat sitt syfte med ditt liv.Det är inte slut med det. Processen fortsätter. Gud går vid din sida. Du kan lugnt förtrösta på hans ledning. Allt är förberett genom Jesu fullbordade verk. Det enda vi har att göra är att följa efter på den väg som de heliga har gått.

"Tro inte att jag redan har nått det eller redan blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Bröder jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: "Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris däruppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus." " 3:12-14

Blott en afton bor jag här

Intressant TV-dokumentär kan ses i 24 dagar på SVT-play
Klicka här!

Om den karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan

Pingströrelsens avsikt var inte från början att bygga nya samfund, men kom med tiden att bli alltmer exklusiv då de etablerade samfunden tog avstånd från denna form av karismatik. Efter hand kom man att se sig själv som framtidens kyrka, medan de gamla samfunden betraktades som döda utan andligt liv. Pingstvännen David du Plessis ”Mr Pingst” blev den som fick vittna om äktheten i de nya karismatiska rörelserna inom de äldre samfunden. Han blev en brobyggare mellan de gamla samfunden och Pingströrelsen. Denna speciella brobyggartjänst var profetisk och förutsagd i en profetia av Smith Wigglesworth 1936. Från 1959 far David du Plessis världen runt för att förkunna detta Andens utgjutande över kristna i varje samfund på varje kontinent. Vad kristna i andra samfund nu upplever, förkunnade han, är dopet i den helige Ande, samma nåd som Herren utgöt över de första pingstvännerna på Azusa Street. Hans speciella tjänst var profetisk. Du Plessis insåg vikten av ett enhetligt uttryck för att beskriva den nåd som var gemensam för troende inom alla traditioner.

 LÄS HELA ARTIKELN HÄR!

Anden

I Nya testamentet i Bibeln lär vi oss att Gud ger sin ande till människor som tar emot Jesus. Det handlar då om en andlig pånyttfödelse.

”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.” Joh.1:12.

När Jesus blev människa så kunde man se Guds härlighet. Han blev bärare av Guds Ande

På samma sätt blir den som låter sig födas av Ande bärare av densamma.

”Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd” Joh. 1:16.

På några ställen i nya testamentet förekommer ordet som blivit översatt med ”fullhet” Den bakomliggande tanken med ”fullhet” tycks vara att Gud i sig rymmer en rikedom av allt tänkbart gott, att denna rikedom också finns hos Kristus och att den genom honom förmedlas till församlingen och till dem som tar emot Jesus.

”Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. Och ni som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig heliga och fläckfria och oförvitliga om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp som ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus har blivit.” Kol.1:19-23

”Jag skall utgjuta min ande över allt kött.” Joel 2:28.

I Apostlagärningarnas andra kapitel läser vi om hur denna profetia gick i uppfyllelse.

”Gud har upphöjt honom (Jesus) med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den helige anden av Fadern, har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.”Apg.2:33

I Efesierbrevets 4:e kapitel finns ett avsnitt som handlar om den gamla och den nya människan.

”Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och helighet som hör sanningen till.” Ef. 4:22-24

Under vårt liv här på jorden så förnyas och förstärks anden. I döden återgår anden till Gud. När Jesus dör så utropar han: ”Fader i dina händer lämnar jag min ande.”

Det är Anden som ger oss ett förskott på det liv som väntar på oss. Anden kallas för Hjälparen och den leder oss fram till den sanning vi behöver för att veta vad Gud har gett oss. Guds ande är också en verksam kraft genom vilket under och tecken sker. Efter Jesu död och uppståndelse hör detta till den kristna erfarenheten.

”Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.” ”Apg.2:38

Med anledning av det jag här skrivit finns det inget mer nödvändigt än att mer och mer uppfyllas av Guds Ande. Det handlar framför allt om att bli medveten om sitt andliga tillstånd. Att i tro ta emot Jesus Kristus som sin Frälsare och att med iver söka Gud och få del av hans goda gåvor som ges till oss inte genom vår egen prestation, utan uteslutande av nåd, som är detsamma som oförtjänt ynnest. Jag uppmanar dig som läser detta att ta kontakt med någon troende människa som du har förtroende för. Sök dig till en kristen gemenskap där ditt andliga liv kan tillfredsställas. Säg namnet Jesus, tillbed det namnet, hur ofta du vill, ty var och en som åkallar Jesu namn skall bli räddad.

Andligt högmod

I mitt förra inlägg skrev jag att frälsningen eller andligheten är gåvor som vi får genom tron på Jesus. När vi tar emot helig ande så är detta en bekräftelse på att vi har blivit omvända.

Så långt är allting bra, men det som börjar bra kan lätt spåra ur. Paulus skriver till Galaterna: ”Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet?” Gal. 3:3 I stället för att förtrösta på Andens verk och ledning hade de nu börja förlita sig på yttre bokstavliga laggärningar. Detta var för Paulus motsatsen till andligt liv, ”ty bokstaven dödar men Anden ger liv.” 2.Kor.3:6 Jesus säger också i Joh.6:63: ”Det är Anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är Ande och liv.”

Paulus ansåg att Galaterna blivit förhäxade till att tro på den bokstavliga lagtroheten i stället för att för att tro på Jesus som korsfäst. Han frågade dem om det var genom att fullgöra lagen som de fick Anden eller om det var genom att tro på vad de fått höra.

När det som börjat med Anden slutar med köttet så vill jag kalla detta för andligt högmod.

Så här skriver Kungsbackaherden på sin blogg:

”Vad det egentligen handlar om är att man tar plats, inte bara i förhållande till andra, utan också i förhållande till Gud själv. Det handlar mera om ens eget jag, än om var Gud kommer in….” 

LÄS HELA ARTIKELN HÄR

Andliga människor och oandliga

Paulus skriver i 1.Kor.2:11 ”Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan?.Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är en dårskap för honom, och han kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon ”

Här talas det om anden i människan. Innebär detta att alla människor är andliga? Det framgår tydligt i texten att det finns både andliga och oandliga människor.Det står att den oandlige inte kan ta emot vad Guds ande säger. Guds ande eller den helige Ande tolkar andliga ting till andliga människor. Vår egen ande förvandlas genom Guds Ande så att vi blir andliga. Det beror på att den andliga människan har tagit emot Guds Ande. Det handlar inte om att vara god eller ond efter etiska normer för det kan alla vara. Det handlar om att ta ställning till det som Guds Ande säger

För mig är det så självklart och enkelt att få tro på det som står skrivet i Bibeln, där Paulus skriver till Romarna 

”Om du med din mun bekänner att Jesus är herre och i hjärtat tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.” Rom. 10:9-10

Rättfärdighet och andlighet är ju Guds egenskaper. Det är dessa vi får genom tron. Huruvida det finns andra vägar till pånyttfödelse och gemenskap med Gud vill jag inte anstränga mig till att förstå. Jag väljer den väg jag upplevt vara den rätta för mig, utan att döma någon annan.

Frälsning och andlighet är inte meriter som vi presterar för att bli bekräftade. Det är gåvor vi får ta emot av nåd utan egna prestationer. Om vi överbetonar tron på våra inneboende gudomliga potentialer och framhåller vår egen andlighet så leder detta ofta till högmod. Jesus har sagt att ”det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon.”

Andligheten är en skatt som förvaras i svaga och bräckliga människor. ”Denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma ifrån mig.” 2.Kor. 4:7

Andlighetens återkomst

På tidningen Dagens ledare skriver i dag Daniel Grahn om att ”andlighetens återkomst utmanar det sekulariserade samhället – och kyrkan.”

”…….med all säkerhet leder andlighetens återkomst till oordning. Människor som behöver Gud är inte perfekta, de har en massa trasigheter med sig, skilsmässor, missbruk, kriminalitet. De kan vara krigstraumatiserade, på flykt, kanske krigsförbrytare. Kort sagt, trasiga, precis som jag och du, fast på andra sätt. Deras behov är inte teologi och regler, deras behov är Jesus, hans kärlek. Och din kärlek!

Om andligheten ska bli mer än en from förhoppning, om vi ska uppleva en ny väckelse. Ja då finns inga genvägar. Låt oss be att förändringen börjjar i oss själva.” Läs mera här!

Jag håller med Daniel Grahn om nödvändigheten av att uppleva en förändring som innebär en utveckling där vi kan möta andligheten i Sverige. Om detta har jag tidigare skrivit bl.a. i de här inläggen:

”Jag vill gärna fortsätta att skriva om den kristna andligheten eftersom den skiljer sig från det man i dag kallar för andlighet här i vårt land. Jag skrev tidigare om vår oförmåga att möta sökandet efter andligheten”………Läs mera! Ett möte med Jesus!

MYSTIK OCH ANDLIG UTVECKLING.LÄS HÄR! 

Här gäller verkligen att vara vaken och uppfatta nyanserna. Samtidigt tror jag att vi måste söka större förståelse för det som handlar om andlighetens återkomst och inte krampaktigt hålla kvar ett föråldrat synsätt. Rätta mig gärna!

Hur läser eller studerar en pingstvän Bibeln?

Hur läser eller studerar en pingstvän Bibeln? Detta är en fråga som speglar en livlig debatt som åtminstone har pågått under hela 90-talet och fram till nu. Debatten karakteriseras av ett brett fält av uppfattningar som inte alltid är enigt i tolkningssätt och bibelsyn…………..LÄS MERA HÄR!
Stefan Green som skrivit inlägget är doktorand vid Åbo Akademi i Gamla Testamentets exegetik, studierektor och lärare på Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium och timlärare på ÖTH/ÖMS