måndag 25 februari 2013

Tro utan att se

Tron på Gud handlar inte om bevisade slutledningar eller allmänt observerbara fakta. Man kan inte tvärsäkert bevisa att ens egen övertygelse är den enda tänkbara. Det är en personlig erfarenhet, en subjektiv upplevelse, som man visserligen kan dela med sig av, men den är omöjlig att fullständigt förklara.

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” Hebr. 11:1

"Kan man bli salig på sin egen tro? Det är ganska vanligt att den frågan ställs, men det är ganska meningslöst att försöka svara på frågan. Jag skulle gärna vilja uppehålla mig kring begreppet en egen tro. Det vore ju ganska bekvämt om alla hade exakt samma tro, men det är inte önskvärt. När man försöker att kartlägga alla religioner och trosuppfattningar så uppstår genast stora problem. De gränser man ställer upp är verkligen inte saliggörande, men orsakade av vår bristande förmåga att uppfatta det som är äkta. Om någon kommer till mig och säger att jag måste böja mig för den sanning som uppfattas som den enda rätta, så ifrågasätter jag detta. Ingen kan ha sådana anspråk.

Jag tror att den absoluta sanningen finns, men vi har bara sett skymten av den. Ibland kanske den finns där vi minst anar. Jesus som en gång sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet” visade oss människor en skymt av den absoluta sanning som ingen kan se. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, sa han till sina lärjungar.


Som kristen bekännare av tro på Gud har jag accepterat denna del av sanningen och den ger mitt sinne en stark förtröstan på att jag är på rätt väg. Jag kan på sätt och vis påstå att jag är salig i denna tro, men måste samtidigt inse att det finns en mångfald av trosuppfattningar och religioner som vi måste respektera och absolut inte nedvärdera. Om vi hävdar att det bara är genom kristendomen som vi finner Gud, så isolerar vi oss och hemfaller till introspektiv och exklusiv tro. Detta bidrar till att öka klyftorna i världen och det kan aldrig vara Guds vilja.


När vi hävdar att det är bibeln eller kyrkan som är auktoriteten för vår tro, så hamnar vi genast i konflikt i vårt förhållningssätt till andra människor. Jag tror att vi måste anpassa oss till den integrerade värld i vilken vi lever. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna övertygelsen utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt." (Rolf Ericson)


Kopierat från ett inlägg år 2010

”Vi måste beslutsamt hålla fast vid våra egna övertygelser, men med passande ödmjukhet med tanke på hur lite vi egentligen förstår av något så mångsidigt och djupt. Vi måste helt och hållet bejaka andras rätt att av uppriktigt samvete ha en annan uppfattning, och att omsätta sin avvikande uppfattning i praktiken. Och vi måste försöka förstå de högtstående motiv som får andra att välja andra andliga vägar än vi.
Det återstår ändå övertygelser och tillämpningar som vi egentligen vill motsätta oss, både inom vår egen religion och i andras religioner. För egen del motsätter jag mig den tillämpning som gör att kvinnor behandlas som mindervärdiga, antingen det är kristna eller muslimer som står för behandlingen. Men i det stora hela finns det mycket utrymme för gemensamma sociala insatser, för barmhärtighet, gästfrihet och vänlighet kristna och muslimer emellan, och det är absolut nödvändigt att sådana gemensamma intressen betonas.
Samuel Huntington säger att de stora världsreligionerna har många grundvärderingar gemensamt och rekommenderar i det han kallar ”gemensamma intresseregeln” att människor ska söka efter och försöka utveckla de värderingar de har gemensamt med andra civilisationer. Dokumentet Toward a Global Ethic, utarbetat av Hans Kung för 1993 års Parliament of World Religions och undertecknat av representanter för samtliga närvarande världsreligioner, är ett försök att i ord uttrycka några av dessa gemensamma intressen. Man förbinder sig att verka för fyra huvudpunkter: för en icke-våldskultur och respekten för mänskligt liv, för ett rättvist ekonomiskt system, för tolerans och sanning och för lika rättigheter och samverkan mellan män och kvinnor. Detta tycker jag är en stark grund för samarbete religioner emellan. i en ny värld där många olika trosövertygelser måste leva fredligt tillsammans och där de har möjlighet att genomföra program med gemensamma etiska insatser. Bara om kristendom och islam, som de två dominerande världsreligionerna, gör detta på högsta nivå- och stora ansträngningar görs för att se till att detta verkligen sker- kommer det att finnas hopp om att undvika de förödande kulturkrockar som skulle bli följden av stereotypa och ömsesidiga fientliga bilder av ”den andre”. Religion kan skapa sådana bilder. Men den har också den största kraften att besegra dem. Religion är måhända inte något entydigt gott. Men om den ibland skulle vara farlig uppvägs detta många gånger om att religionen är en av de sista stora förhoppningar världen har om en positiv framtid." (Keith Ward: Den farliga religionen s. 223-224)


lördag 23 februari 2013

Debatt om bibelsyn, tydlighet och respekt


Jag tycker inte att det är nödvändigt att betona att bibelsynen delar svensk kristenhet. När man i Dagen formulerar sig så här: "Därför bråkar vi om hur Bibeln ska läsas." , så skapas ett löjets skimmer över frågan, som ger felaktiga signaler till dem som inte vill tro på oss. Om vi behöver varandra måste vi också visa tillbörlig respekt för de olika åsikter som absolut inte är de som skall bestämma inriktningen av kyrkans ledning. Det finns trosfrågor som vi delar som har mycket större betydelse. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap. Om vi älskar varandra har vi fördrag med att åsikterna kan vara delade. Men älskar vi läran mer än livet så kommer vi bara att se vilka fel som finns hos dem som inte tänker likadant. Så får det inte bli! Kyrkan är en trosgemenskap som måste frigöra sig från allt maktbegär och all politisk och religiös fundamentalistisk styrning
Vi behöver samtala i all ödmjukhet om det här. Jag menar inte att jag har ett självklart svar på frågorna. Det handlar mer om hur jag tolkar och om jag är villig att bryta tankemönster som grundar sig på fördomar. Bibeln förlorar inte på det. Guds Ord står fast i alla tider.
Jag undrar vad det är som styr oss när vi ställer frågorna "Så här säger Bibeln" eller "Så här säger inte Bibeln"
Kan vår tidigare erfarenhet av misstag i tolkningsfrågor vara till hjälp eller är vi låsta i nuläget? Är de frågor som nu är aktuella värda en splittring?
Vi borde ha viktigare angelägenheter att ägna oss åt än just tolkningsfrågor, som gör att många förlorar tron på värdigheten. Tacksam för kommentarer på det jag skrivit!!
 Debatten fortsätter i tidningen Dagen på ledarplats: "TYDLIGHET OCH RESPEKT - LEDORD FÖR DIALOG"

Ur boken 12 steg för hopplösa – Livsförändring på djupet. av Olle Carlsson:
”Ingen äger sanningen om Gud..
Ett skäl till att det kan vara svårt att tro på en högre kraft är att det finns så många religioner, trosuppfattningar och andliga strömningar. Om nu Gud finns- varför skulle just min eller din religion vara den rätta vägen? Det skulle vara osannolikt om just mitt religiösa sammanhang är Guds klockrena träff på jorden. Det är en relevant fråga som jag tror att många ställer sig. En väg till förståelse för hur olika trosuppfattningar kan leva är den andliga riktning som kallas för mystiken. Det är en strömning som finns inom alla religioner och samtidigt upphäver religionernas motsättningar – utan att blanda ihop deras särarter. Mystiken uppmanar oss att släppa taget om våra uppfattningar och åsikter om Gud. En högre kraft är ingenting att diskutera- utan någonting som vi i stället ska öppna oss för med alla våra sinnen i bön och meditation. En andlig verklighet bortom ord och diskussioner (Min markering).
Någonting vi endast kan samtala om med ödmjukhet, försiktighet, kärlek och respekt. Vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt, och så länge en religion eller ett samfund menar sig ha monopol på sanningen om Gud kan inget verkligt möte äga rum.”
Är du och jag beredda att släppa taget om våra uppfattningar om Gud för att uppleva den kraft som låter sig finnas när vi söker honom? Gud är inte långt borta från oss, men vi är ofta någon annanstans.
” (slut citat)
 Jag skulle vilja ha ett ärligt svar av alla som tvärsäkert påstår att man kan ha monopol på sanningen om Gud precis som i Dagenartikeln:
"Kristen tro gör anspråk på att ensam sitta inne med sanningen. Det finns bara en Gud och endast en väg till honom, den som går genom Jesus Kristus. I andra religioner kan skärvor av sanningen finnas. Deras etiska förhållningssätt och de levnadsregler de står för motsvarar inte sällan mer eller mindre den kristna trons. Även den vars livsåskådning går ut på att förneka alla former av religion kan vara en bra människa som gör mycket gott för andra. Men i grunden har alla fel som förnekar den monopolställning på livsåskådningsmarknaden som den treenige Guden vid tidens slut kommer att uppnå.
Just så kaxigt har vi med stöd i Bibeln rätt att uttala oss, med en tydlighet som tangerar eller till och med överskrider smärtgränsen"

Läs även: Kan man bli salig på sin egen tro


torsdag 21 februari 2013

Jesus kommer


Eskatologi  inom olika religioner är detsamma som läran om de yttersta tingen.

I den kristna teologin är eskatologin i princip detsamma som apokalypsen (uppenbarelsen). Det handlar om Kristi återkomst, fullbordandet av Guds rike och världens undergång.

I Uppenbarelseboken beskrivs Guds slutgiltiga seger över ondskan, världens förnyelse och Ondskans motstånd före Guds dom.
Gemensamt för Nya testamentets syn är att "den yttersta tiden" börjar med Jesu första ankomst, och att detta är Jesu egen undervisning. När han förkunnar att "Guds rike är nära" (Mark 1:15), syftar Jesus bl a på att tiden nu är inne för Guds ingripande i världens historia. Från Nya testamentets perspektiv är allt som händer efter Jesu liv och död en del av "den yttersta tiden"
Eftersom det råder delade meningar om hur vi skall tolka den tid i vilken vi nu lever, så vill jag med detta dokument dela med mig av den uppfattning jag och många andra har. Jag inbjuder gärna till samtal i en ödmjuk och kärleksfull ton i detta ämne.
Jesus kommer, men det tillkommer inte oss att förutsäga när det sker.

Läs även detta: Israelsvänners bibeltolkning

Läs gärna vad Stanley Sjöberg skriver i Dagen
Artikeln i Dagen är ett svar till
en 70 årig pingstsyster som har svårt med Gamla testamentets gudsbild

onsdag 20 februari 2013

Mest besökare på Ökenkällan




Ökenkällan har till och med i dag haft 22220 (=22292 torsdag 21 febr) besök på 392 sidor enligt den senast uppdaterade statistiken, sedan starten mars 2009. Den har haft 1491 besök under den senaste månaden.

Den mest besökta sidan hade 482 besökare med rubriken
”Den allvarsamma leken” hade 282 besökare.

18 sidor hade över 100 besökare vardera.

onsdag 13 februari 2013

Israelsvänners bibeltolkning


Jag tycker att det är tråkigt när alla som tolkar bibeln på det sätt jag gör blir beskyllda för att vara okunniga. Detta har skett i minst tre artiklar införda i tidningen Dagen. 
Nu är jag som väl är inte ensam i min tolkning. 
Till synes alldeles oreflekterat tillämpar de (senast Arne Brännström i Dagen den 7 februari) de messianska profetiorna på den nuvarande staten Israel. Borde de inte åtminstone ta varning av att de frommaste bland alla fromma judar, haredim, inte alls gör den kopplingen?
I Mea Shearim-kvarteren i Jerusalem begriper man att det nuvarande Israel, skapat och upprätthållet med våld, är människoverk. Till skillnad från det kommande messianska riket, Fridsfurstens rike (som kristna förväntar vid Kristi andra ankomst).
Missförstå mig inte: jag är vän av det nuvarande Israel av rationella och politiska skäl. Att staten upprättades var nödvändigt efter all antisemitism kulminerad i förintelsen. Jag önskar att Israel skall få leva inom säkra och erkända (1967 års) gränser.
Tyvärr driver israelisk arrogans och politiska felbedömningar bort landets alltmer fåtaliga vänner. Den moraliska och rättsliga kollaps bosättarpolitiken utgör varnade tidigt även judiska röster för. Nu har den försatt landet i en situation det inte tar sig ur av egen kraft.
Jag ber gärna med Arne Brännström för Israel. Och att Messias fredsrike skall komma”

Jag skrev ett inlägg med rubriken Guds Israel eller staten Israel. Mitt citat är ett utdrag ur boken ”Ekumenismen och Bibeln sidan 24 av David Hedegård":
”Nya testamentet lär oss att det finns ett intimt samband mellan det gammaltestamentliga Israel och den nytestamentliga församlingen. De som tror på Kristus kallas nu ”Guds Israel”, Gal.6:16, oavsett om de av födelsen är israeliter eller hedningar. Ty den sanne israeliten är nu den som tror på Kristus. ”Den är inte jude, som är det i utvärtes måtto…nej den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker genom Anden, inte genom bokstaven.” (Rom.2:28) Och i Rom. 11 säges det, att en hedning, som kommit till tro på Kristus, blivit inympad i Israels ädla olivträd. Den sanne Israeliten är alltså nu den som tror på Kristus, och en hedning, som tror på Kristus har blivit inympad i Israel.”

Läs gärna min senaste artikel ”Farligreligion?”
Jag undanber mig vänligt men bestämt att bli betraktad som okunnig. Även jag är Israelsvän av många skäl,  fastän jag inte tolkar bibeln på samma sätt som dem som skrivit de tre nämnda insändarna.

tisdag 12 februari 2013

Farlig religion?

Läs mitt tidigare inlägg: "Guds Israel eller staten Israel.
Läs Ingvar Laxviks insändare i Dagen Fel Israel?
Om detta skriver Dessa mina minsta bröder

Finns det anledning att tro att religion kan vara farlig, som en del högljudda företrädare filosofi och naturvetenskap hävdar? Att den skulle korrumpera människors sinnen och leda till terrorism och våld. Keith Ward som är en av Englands främsta filosofer och teologer tar upp de här frågorna i sin bok ”Den farliga religionen” Han argumenterar där bland annat att mänskligheten skulle vara betydligt värre däran utan religion och det skulle finnas mycket litet hopp för framtiden. ”Det som gör övertygelser onda är inte religionen, utan hatet, okunnigheten, makthungern och likgiltigheten inför andra.”
Trots detta tror jag att religionskritiken ibland kan vara befogad, vilket framgår av följande citat ur boken ”Den farliga religionen” av Keith Ward sidan 42-44:
"Våldstexter
Islam kan användas för att piska upp hat och hämdlystnad- det kan också kristendomen och judendomen under rätta ekonomiska förhållanden- eftersom religionen grundades i opposition mot tidigare sedvänjor och övertygelser, och eftersom den allt emellanåt varit tvungen att kämpa för att bevara sitt oberoende eller själva sin existens. Därför finns det texter som försvarar våldsanvändning i självförsvar, och som kritiserar trons fiender. I judendomen kan man alltid hitta lösryckta texter med gamla förlegade regler från Femte Moseboken som tycks rekommendera folkmord på kananéer eller som verkar ge judarna äganderätt till området mellan Nilen och Eufrat.
 I Kristendomen har man hittat texter som ger kristna rätt att räkna ”judarna” som Kristusmördare, eller tvångsomvända människor.
Sådana texter existerar, men den avgörande frågan är vad som får människor att göra lösryckta texter till centrala texter som ska tillämpas bokstavligt under helt andra omständigheter i modern tid. Det finns ingenting i själva religionen som får dem att göra det. Varje tradition har ju utvecklat förfinade sätt att balansera dessa texter mot andra och vanligen senare tolkningar som betonar det som är mer grundläggande- Guds befallning att visa medkänsla och barmhärtighet.
Den muslim som i dag citerar Koranen eller Hadith (uppteckningarna av Profetens yttranden) som stöd för att islam ska tvångsomvända världen till islam går stick i stäv mot alla lärda traditioner inom Islam. I sådana traditioner tolkas jihad, som betyder att sträva, i första hand som hjärtats strävan att lyda Gud. Bara i andra hand uppfattas jihad som våldsanvändning. Och då inskränker det sig, enligt en samstämmig muslimsk akademisk uppfattning till försvaret av islam eller muslimska länder mot orättvisa angrepp- en lärosats som de flesta både religiösa och sekulariserade moralfilosofer godtar.
Den jude som krävde att Egypten, Syrien och Irak införlivas med Israel skulle av praktiskt taget samtliga rabbiner räknas som vansinnig. För det första är Israel en icke-religiös stat som inte åberopar religionen för sitt existensberättigande. Ur ortodox religiös synpunkt är 
”löftet” om *)landet från Dan till Beer Sheva är förlegat i och med att **) templet förstörts och prästadömet avskaffats. Det utgör ingen ursäkt för aggressionen mot Palestina. Ja de bibliska befallningarna att vårda sig om ”främlingen” som bor i det heliga landet uppväger alla påbud från ett gammalt erövringskrig som ägde rum (om det nu alls gjorde det) för tusentals år sedan. På samma sätt beklagar det övervägande flertalet kristna kyrkor korstågen och förföljelsen av judarna som fullständiga missförstånd av Jesu bud att älska sina fiender och att söka fred och försoning, och inte låta sig styras av ilska och hämdlystnad.
Religiösa skrifter kan missbrukas. Men typiskt för den sortens missbruk är att man blundar för de heliga skrifternas viktigare frågor-att älska Gud och sin nästa och sträva efter medkänsla och barmhärtighet. Man rycker ut texter ur deras sammanhang och tillämpar dem utan att bry sig om historien eller de gängse tolkningstraditionerna.
Kort sagt kan människor upptända av raseri och hat alltid hitta passande texter. Men de kan bara användas på det sättet genom att man blundar för de akademiska tolkningstraditionerna i den aktuella religionen, genom att man vägrar gå in i ett sansat meningsutbyte kring hela den skriftliga traditionen och genom att man utifrån ett snävt urval texter drar hatiska och intoleranta slutsatser.
Menar man att religiösa texter skapar intolerans måste man samtidigt fråga sig vad som får människor att välja dessa texter, som enligt religiösa experters samstämmiga uppfattning gällde situationer i ett avlägset förflutet, och som sedan dess modifierats både av specifika texter och av skriftens anda över lag. Man kan bara svara på den frågan genom att undersöka de sociala sammanhang, där man väljer sådana texter i allmänhet i allmänhet sammanhang  präglade av sociala och ekonomiska orättvisor och utanförskap. Kort sagt är det hat och intolerans som gör att man väljer religiösa texter som tycks ge moraliskt stöd åt förvrängda naturliga tendenser.***) Det är inte religonen som ger upphov till intolerans. Det är intoleransen som använder religionen för att ge påstått ”moraliskt” stöd åt intoleransens verkliga orsak-(min markering) – hatet mot dem som man befogat eller obefogat uppfattar som förtryckare eller som hot mot ens egen säkerhet "

*) Landet från Dan till Beer-Seba omtalas nio gånger i Bibeln på följande bibelställen: 
1. Dom. 20:1,  ..”och menigheten församlade sig som en man, från Dan ända till Beer-Seba.”
2. 1. Sam. 3:20  ”och hela Israel från Dan till Beer-Seba förstod att Samuel var ombetrodd att vara Herrens profet.”
3. 2. Sam. 3:10  ”att i stället Davids tron blir upprest över både Israel och Juda från Dan ända till Beer-Seba.”
4. 2. Sam. 17:11  ”Låt hela Israel från Dan ända till Beer-Seba församla sig till dig.”
5. 2. Sam. 24:2  ”Då sade kungen till Joab, hövitsmannen för hans här:”Far igenom alla Israels stammar från Dan ända till Beer-Seba och anordna en folkräkning.”
6. 1. Krön. 21:2  ”Räkna Israel från Beer-Seba till Dan.”
7. 2. Sam. 24:15  ”Under den (pesten) dog av folket från Dan till Beer-Seba 70000 män.”
8. 1. Kung. 4:25  ”var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd från Dan ända till Beer-Seba.”
9. 2. Krön. 30:5  ”och de beslöt att låta tillkännage i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds påskhögtid i Jerusalem.”

**)Det tempel som omtalas i nya testamentet beskrives i Apg. 17:24 : ”Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är Herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand.” Dessutom i 1 Kor.3:16: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er.”

***)Det som gör övertygelser onda är inte religionen, utan hatet, okunnigheten, makthungern och likgiltigheten inför andra.”
(”Keit Ward: Den farliga religionen.”)







söndag 10 februari 2013

En nära livet-gudstjänst


Vi tillhör numera Pingstförsamlingen i Motala, en församling som har ett motto: Att leda människor närmare Jesus genom kärleksfulla relationer.
Med det som utgångspunkt är församlingen en varm gemenskap där lovsång, bön och uppmuntrande undervisning får oss att växa på livets alla områden. 
I dag fick vi vara med på en ”Nära-livet gudstjänst” Den var planerad så att några skulle intervjuas om sin kristna tro, men på grund av att de medverkande blivit sjuka så fick det bli ändring av programmet. En av församlingens nytillkomna medarbetare berättade om sitt liv som kristen. Sedan visades filmen som gick i programserien ”När livet vänder” den 6 februari i TV. Detta program handlar om hur den kristna tron bär i den allra svåraste sorg. Ni kan också se den på den länk som finns i ett av mina tidigare inlägg SE HÄR!  

En sexårig pojke som vet att han skall dö, men som ändå är trygg i sin tro. Att se någon vara sex år och känna sig så trygg i vart man är på väg, det har burit mig, säger pappan.

fredag 8 februari 2013

Guds Israel eller staten Israel


Han underkänner således dem som har en avvikande uppfattning än den han själv har. Det är verkligen ledsamt att läsa sådant. Jag vill bara citera några bibelord som stöd för min tro, att Israel givetvis har en betydelsefull roll, men att det handlar om något helt annat än den nuvarande staten Israel. Mitt citat är ett utdrag ur boken ”Ekumenismen och Bibeln sidan 24 av David Hedegård":
”Nya testamentet lär oss att det finns ett intimt samband mellan det gammaltestamentliga Israel och den nytestamentliga församlingen. De som tror på Kristus kallas nu ”Guds Israel”, Gal.6:16, oavsett om de av födelsen är israeliter eller hedningar. Ty den sanne israeliten är nu den som tror på Kristus. ”Den är inte jude, som är det i utvärtes måtto…nej den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker genom Anden, inte genom bokstaven.” (Rom.2:28) Och i Rom. 11 säges det, att en hedning, som kommit till tro på Kristus, blivit inympad i Israels ädla olivträd. Den sanne Israeliten är alltså nu den som tror på Kristus, och en hedning, som tror på Kristus har blivit inympad i Israel.”

Hörde David Hedegård och aposteln Paulus till de okunniga som Stanley Sjöberg hänvisar till? Jag tycker att han borde använda ett annat ordval mot dem som absolut inte kan tolka Bibelordet så som han gör.  Jag har tidigare skrivit  artiklar i Ökenkällan och det skulle vara bra med ett tankeutbyte om de här frågorna, eftersom det i dag råder så stor förvirring i de här frågorna:

torsdag 7 februari 2013

När livet vänder

Se programmet När livet vänder i svtplay

Sorgen är en konsekvens av kärlek.

För 23 år sedan förlorade Per Helgoson sin son Jonas. I kväll,(onsdag 6 febr) berättar han om sorgen i premiären av SVT:s intervjuserie ”När livet vänder”.– Att se någon vara sex år och känna sig så trygg i vart man är på väg, det har burit mig, säger han. LÄS MERA HÄR

onsdag 6 februari 2013

Katolikdebatten i tidningen Dagen del 2

En debatt har på sistone förts i tidningen Dagen med anledning av Missionären Nils Olov Nilssons artikel:
"Var mission i Latinamerika fel?" "Var vårt missionsarbete i Latinamerika förgäves och har vi ägnat våra liv åt något som Gud inte sanktionerat, undrar missionären Nils-Olov Nilsson, utifrån relationerna mellan pingströrelsen och Katolska kyrkan? "
Med anledning av detta inlägg skrev jag och länkade till några sidor: "Katolska kyrkan, pingströrelsen och Livets ord" Nu har Nils Olov Nilsson skrivit ett nytt inlägg med rubriken: "Jag har ifrågasatt kyrkan inte katoliker." Katoliken Bengt Magnusson har skrivit en mycket sympatisk artikel med anledning av det här nya inlägget: "Tron på Jesus Kristus och bekännelsen till kyrkan kan inte skiljas åt."
 

Israel, Guds egendomsfolk i Gamla och i Nya testamentet.


”Nya testamentet lär oss att det finns ett intimt samband mellan det gammaltestamentliga Israel och den nytestamentliga församlingen. De som tror på Kristus kallas nu ”Guds Israel”, Gal.6:16, oavsett om de av födelsen är israeliter eller hedningar. Ty den sanne israeliten är nu den som tror på Kristus. ”Den är inte jude, som är det i utvärtes måtto…nej den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker genom Anden, inte genom bokstaven.” (Rom.2:28) Och i Rom. 11 säges det, att en hedning, som kommit till tro på Kristus, blivit inympad i Israels ädla olivträd. Den sanne Israeliten är alltså nu den som tror på Kristus, och en hedning, som tror på Kristus har blivit inympad i Israel.”
(Ur David Hedegård: Ekumenismen och Bibeln sidan 24.)
Läs även mitt inlägg tidigare i ämnet: "Har Gud förskjutit Israel?"

söndag 3 februari 2013

Söndagens TV gudstjänst från Trollhättan


Jag har sett och hört söndagens ekumeniska TV gudstjänst från Trollhättan. Tommy Dahlman predikade över ämnet ”I nöden prövas vännen- vänskap har inga årstider.” Sång och musik av Församlingarnas körer, musiker och solister under ledning av Henrik Mossberg. En mycket fin gudstjänst som varmt rekommenderas. Texterna, sångerna, de musikaliska arrangemangen, förkunnelsen! Jag såg att det fanns en riktig orgel, men den användes inte någon gång tyvärr. Lite synd tycker jag.

lördag 2 februari 2013

Bibelns profetior och Israels roll


Vad är anledningen till att stödet för Israel svalnar blandde kristna så som skrivs i fredagens dokument av tidningen Dagen. Det finns många som ifrågasätter Israels nutida roll i Bibelns profetior. Jag har tidigare skrivit om detta i flera artiklar, men återknyter till tre av dessa:
  1. Har Gud förskjutit Israel?
  2. Israel och profetiorna
  3. Kristen Sionism-varför?

Mina övriga artiklar återfinns om du skriver in sökordet Israel i sökrutan. Jag tar gärna emot rättelser och nya kommentarer. Hoppas att ingen upplever mig som besserwisser i mina åsikter. Jag har verkligen brottats med dessa frågor under en lång tid och ett tankeutbyte med den som har en annan åsikt skulle kanske kunna berika debatten.
Min vän Egon, som är mycket kunnigare än jag i dessa frågor skriver en aktuell artikel om detta med rubrik: Stödet för Israel

Tillägg med anledning av Lennart Jacobssons kommentar på inlägget "Har Gud förskjutit Israel?": "Angår det mig"