Några egna reflektioner efter Stanley Sjöbergs besök i
Motala i går torsdag den 19 september.
- Muslimerna är inte våra fiender. De är våra vänner. Kristendomen och Islam är världens största religioner. De flesta muslimer och de flesta kristna vill leva i fred och samexistens med varandra. Om vi vill ha fred på vår jord måste vi lära oss att möta alla muslimer som vänner. När jag som är kristen bekännare möter en muslim, så är det en medmänniska jag möter. Då spelar inte religionen någon roll. Vi möts på samma nivå men med respekt för varandras integritet. När vi förkunnar evangeliet, som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, så får det inte ske genom dogmatiska trossatser. Nej det är Guds Ande som överbevisar om vi på ett enkelt sätt förmedlar den upplevelse vi själva gjort av evangeliets förvandlande kraft.
- Den senaste tiden har vi på ett kusligt sett blivit påminda om att det finns militanta, muslimska grupper som har religionen som täckmantel. De har målsättningen att förinta västerländska, sekulariserade demokratier och med maktmedel ersätta dem med ett världsomfattande islamskt samhälle, styrt av sharia eller den islamska lagen. Så här skriver Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet i tidningen Dagen onsdag 17 september:”Jag får ofta frågan från Sverige om hur mina muslimska demokratiska vänner i Egypten reagerar på Islamiska statens (IS) blodiga framfart. Svaret är att man reagerar mycket starkt. Krigsmännen i IS kallas för galningar och kriminella och ses som personer som missbrukar Islam för sina egna syften. Islam betraktas av de flesta muslimer i Egypten som fredens religion.”
- Det finns texter i Koranen som uppmanar till krig och våld. Sameh Egyptson uppmanar Sveriges muslimer att ta avstånd från dessa. ”Allt fler troende muslimer ifrågasätter religiösa trossatser”, skriver han. ”Detn tradionella bokstavstolkning som i dag används av de flesta myndigheter och predikanter i den muslimska världen bidrar till att legitimera IS och jihadisternas framfart och är därmed ett brott mot mänskligheten.” avslutar han. Det finns även texter i Bibeln som kan missbrukas. Kristna fundamentalister och bokstavstolkare framhåller gärna lösryckta bibeltexter som försvar för all möjlig galenskap. Låt oss med öppna ögon se och ta avstånd från detta. Kristendomen bygger ju på förståelsen av Jesu liv och undervisning. Den är inte alls någon religion med en uppenbarad gudomlig lag utan har ersatt en samling religiösa lagar med evangeliernas redogörelse för Jesu person
- Enligt de militanta muslimska grupper som använder våld och terror för sina syften, så finns det inga sant muslimska samhällen. Det innebär att alla samhällen överallt måste förintas och besegras. Den förföljelse som utbrutit i många delar av världen är ett hot inte bara mot kristna utan även mot muslimer.
- Så ser verkligheten ut i dag, men det finns ingen anledning till att spekulera i hur det ser ut i morgon. Det finns många antikrister i världen, men för mig som kristen bekännare innebär inte framtiden kaos och förintelse. Jag tror på det kristna hoppet. En tro som inbjuder mig till att kämpa för en bättre värld utan fruktan för det som skall komma. Jag väntar inte på Antikrist utan på Jesus Kristus. Det är i hans hand jag lagt mitt liv och min framtid.
- ISIS HAR INGET MED ISLAM ATT GÖRA
- ORON FÖR ISLAM MÅSTE HANTERAS KONSTRUKTIVT
Oron för islam måste hanteras konstruktivt
Kritisk diskussion utan hat är vägen framåt
LedareMigration och integration. Två av valets ledord och två begrepp som måste smälta samman på ett nytt sätt i vårt land. Valresultatet med den starka framgången för Sverigedemokraterna visar att politiken inte lyckats skapa rätt förståelse av orden. I stället finns det en rädsla för det nya, för de andra, för vad solidaritet och medmänsklighet får kosta. Det är nu vi har möjligheten att föra den debatten med ansvar och öppenhet.
Som kristna kan vi aldrig göra avkall på vår övertygelse om människors lika värde och vår plikt att likt den barmhärtige samariern ta ett personligt ansvar.
Somliga har länge väntat på att dessa frågor ska diskuteras. Andra vill inte att vi ska tala om dem, i alla fall inte på det här sättet.
som många andra har jag känt mig kluven. Spontant ledsen och bekymrad över Sverigedemokraternas framgång men jag tror ändå inte för en sekund att 13 procent av de röstberättigade i Sverige skulle vara rasister, främlingsfientliga eller ens skeptiska till att ta emot asylsökande.
Men det finns fler frågor som måste ventileras än de som handlar om att stå upp för människor på flykt och om vad priset för detta är i pengar. De kan väcka starka känslor. Med den ökande migrationen möter vi av människor med annan religion, andra traditioner, andra värderingar och annan människosyn. Starka religiösa övertygelser har lett flera tiotals unga svenskar att bege sig till Mellanöstern för att delta i ”Islams heliga krig”. Ett krig i grunden mot hela den kristna världen, mot judarna och mot demokratin. Så förklarar de nya ledarna för den mest extrema rörelsen IS sina motiv för att ett islamiskt kalifat skall ta över världen. Bland nästan alla andra svenskar – vare sig de är invandrare, muslimer, kristna eller ateister – skapar det både förfäran och oro.
I mina flöden från sociala medier har det det senaste året dykt upp allt fler kristna bekanta som öppet propagerat för Sverigedemokraterna, inte så mycket för deras partipolitik utan den gemensamma nämnaren har varit rädslan för islam och muslimer.
Ja, jag sa det högt; det finns kristna som är rädda för islam och för muslimer. Vi måste erkänna detta för att kunna gå vidare.
Men finns det någon anledning att vara rädd? I onsdagens Dagen skrev islamologen och religionsforskaren Sameh Egyptson: ”Protestera gärna mot IS brutala framfart i religionens namn men ta också tydlig ställning i fråga om de verser i Koranen och profetens tradition som uppmanar till krig och våld.”
I ett längre resonemang underströk han att det finns gott om demokratiska muslimer men pekade inte bara på verser i Koranen som kan tolkas på ett visst sätt utan också på en tradition med inslag av krig och våld.
Socialdemokraten Nalin Pekgul kommenterade på måndagen valets utgång och Sverigedemokraternas framgång i TV 4. Hon påpekade, som hon gjort en längre tid, att det hänger ihop med att det finns reella problem med till exempel integration i områden som Tensta där hon själv bor, men att det är tabu att tala om detta i Sverige. Hon menade också att IS rekryterar krigare i Sverige lättare än i många andra länder men att Sverige valt att blunda för länge även för detta.
En kombination av att det är känsligt att tala om islamism i Sverige och människors rädsla för islam leder till sökandet efter någon som kan rädda oss alla från det yttre hotet. Jimmie Åkesson har blivit symbolen för räddaren.
Skulle då enfrågepartisten Åkesson, med sin patentlösning på alla samhällsproblem, vara vår trygghet för framtiden? Absolut inte, därför att Åkesson förenklar och demoniserar.
Svaret är i stället att tala om det som är anledningar till faktisk oro, för sådana finns. Vi måste våga analysera styrkan hos den del av islam som vinner anhängare till IS och också våga teologiskt, mänskligt och demokratiskt diskutera islams innehåll och Koranens lära. Egentligen på samma sätt som vi vill att andra skall analysera kristen tro och lära. Vi måste också våga ta avstånd från den extrema islamismens hot mot hela den civiliserade världen, utan att bli beskyllda för islamofobi.
För kristna får detta aldrig ske med hat utan i öppna och kärleksfulla samtal.
Jag tror inte Gud är nervös, han har kontroll. Men han vill säkert få oss att släppa rädslan, vara konstruktiva och stå upp för den kallelse vi har som kristna, att förkunna det budskap som Johannes sammanfattar i sitt evangelium, tredje kapitlet och sextonde versen: ”Ty så älskade Gud världen
