fredag 30 oktober 2015
Gudstjänst med dop och nattvard
På söndag den 1 november 10.30 blir det gudstjänst med dop och nattvard i Pingstkyrkan Motala. Då kommer Rolf Ericson att medverka med solosång och musik. Bernt Broberg predikar och Anders Egbert är mötesledare. Församlingen inbjuder även till Kyrkkaffe efter gudstjänsten. Besök Pingstkyrkans hemsida här.
Det behövs inga nya nätverk för bibeltro i Svenska kyrkan
Tidningen Dagen skriver torsdag 29 oktober att ett nytt nätverk inom Svenska kyrkan håller på att startas upp.
Man vill samla svenskkyrkliga kristna till något nytt eftersom man anser att ”det spretar väldigt mycket i Svenska kyrkan och det finns en tendens att man släpper centrala delar av evangeliet” I minst tre artiklar i tidningen tas denna fråga upp. Detta är inte något nytt när det gäller tidningen Dagen. Det har under en lång tid med återkommande artiklar förekommit en stark kritik emot Svenska kyrkan.
Alla nya nätverk som tidigare bildats av liknande skäl har varit till mer skada än nytta vågar jag påstå. En av dem som skriver i Dagen, biskop emeritus Björn Fjärstedt har tidigare uttryckt en önskan att Svenska kyrkan skall krackelera. Är det detta som är avsikten? Att åstadkomma en splittring i stället för att bygga upp det som finns kvar. Denna gång menar han att det är dags för kyrkorna i det sekulariserade Europa att återvända till sitt uppdrag: Att erbjuda Jesus som världens frälsare. I de flesta kyrkor jag känner till förkunnas att Jesus är världens frälsare. Kan Fjärstedt visa mig ett enda avvikande exempel? Jag tror inte det. Det är bara munväder. Sluta upp med sådant
I tidningen Dagens Nyheter läser jag om en kyrka som valt en annan framgångsrik väg.
Det är Katarina kyrka på söder i Stockholm. De har inte övergivit sitt uppdrag Inte heller i Motala, staden där jag bor. Där bedriver Svenska Kyrkan en liknande framgångsrik och evangelisk verksamhet dit människor samlas med stor entusiasm. Det finns tillräckligt många nätverk i Svenska kyrkan. Det behövs inga nya. Låt oss be Gud om sitt beskydd för dessa fiendens planer.
Man vill samla svenskkyrkliga kristna till något nytt eftersom man anser att ”det spretar väldigt mycket i Svenska kyrkan och det finns en tendens att man släpper centrala delar av evangeliet” I minst tre artiklar i tidningen tas denna fråga upp. Detta är inte något nytt när det gäller tidningen Dagen. Det har under en lång tid med återkommande artiklar förekommit en stark kritik emot Svenska kyrkan.
Alla nya nätverk som tidigare bildats av liknande skäl har varit till mer skada än nytta vågar jag påstå. En av dem som skriver i Dagen, biskop emeritus Björn Fjärstedt har tidigare uttryckt en önskan att Svenska kyrkan skall krackelera. Är det detta som är avsikten? Att åstadkomma en splittring i stället för att bygga upp det som finns kvar. Denna gång menar han att det är dags för kyrkorna i det sekulariserade Europa att återvända till sitt uppdrag: Att erbjuda Jesus som världens frälsare. I de flesta kyrkor jag känner till förkunnas att Jesus är världens frälsare. Kan Fjärstedt visa mig ett enda avvikande exempel? Jag tror inte det. Det är bara munväder. Sluta upp med sådant
I tidningen Dagens Nyheter läser jag om en kyrka som valt en annan framgångsrik väg.
Det är Katarina kyrka på söder i Stockholm. De har inte övergivit sitt uppdrag Inte heller i Motala, staden där jag bor. Där bedriver Svenska Kyrkan en liknande framgångsrik och evangelisk verksamhet dit människor samlas med stor entusiasm. Det finns tillräckligt många nätverk i Svenska kyrkan. Det behövs inga nya. Låt oss be Gud om sitt beskydd för dessa fiendens planer.
söndag 25 oktober 2015
Orgelspelets konst
Någon frågade mig i dag i Pingstkyrkan där jag spelade orgel, om det är svårt att spela orgel. Jag blev faktiskt lite ställd av frågan, för jag ville svara så ärligt jag kunde. Det är svårt att spela orgel, men detta har inte avskräckt mig. Jag spelar så gott jag kan trots att jag inte är någon fullfjädrad organist. Jag har slutat att jämföra mig med dem som verkligen kan spela. Jag har i alla fall övat i minst ett kvarts sekel. När jag en gång blev färdig med min kantorsexamen så sa en av lärarna till oss: ”Nu har ni fått legitimation till att börja öva er i orgelspelets konst” För visst är det en konst, som man inte klarar utan övning. Det påstås att den som behärskar orgelspelets konst skall ha en gymnasts spänst och en matematikers hjärna. Det handlar bland annat om koordination mellan händer och fötter, och för att detta skall fungera någorlunda krävs att man är klar i knoppen. Jag har mycket litet av allt det jag räknat upp, men trots detta vågar jag ”ta ton”och får till och med uppskattning för mitt spel och min sång. Av den anledningen har jag vågat fortsätta. Det är väldigt roligt att spela orgel. Orgeln borde prioriteras mer i våra gudstjänster. Den är i sig en hel orkester med både stråk och blåsstämmor. Den som utbildar sig till kyrkomusiker har lätt att få arbete i Svenska kyrkan, eftersom det råder brist på kyrkomusiker. Detta borde uppmuntra unga musikaliska människor att lära sig orgelspelets konst. Jag var omkring 35 år när jag påbörjade min utbildning till kyrkomusiker. Dessförinnan var jag autodidackt och behärskade mest spel på gehör. Jag ångrar att jag inte började tidigare med min musikutbildning, men jag vet nu av erfarenhet att jag valde rätt när jag slutligen bestämde mig för att bli kantor i Svenska kyrkan.
Nysnickrade noter med egen design
fredag 23 oktober 2015
En händelserik vecka
I tisdags eftermiddag var jag inbjuden till Salemkyrkan i Borensberg att sjunga och spela. Det blev en härlig samling. Många välbekanta människor hade kommit för att lyssna. Även ett par goda vänner ifrån Motala hade kommit dit. Tema för mina sånger var ”Jorden, himlen och själarnas pilgrimsgång.” Jag fick i mitt program förmånen att också presentera tre av mina egna sånger. En av dem blev så omtyckt att man ville ha texten för att presentera den vid senare tillfälle. Det gladde mig mycket.
Vi har också varit hund och kattvakt den här veckan, eftersom Karl Magnus, Emmy och Vega varit bortresta.
I dag fredag, har jag tillsammans med min pastor Bernt Broberg fått tjänstgöra med sång och musik vid en begravningsgudstjänst i Vinnerstads kyrka.
På söndag kommer jag att spela orgel vid gudstjänsten i Pingstkyrkan i Motala då Daniel Persson kommer att predika.
Jag gläder mig mycket åt att krafterna både fysiskt och psykiskt har återvänt. Det är Guds stora nåd att jag får tjäna honom med mina gåvor. Tack Gud för detta.
Här är text och musik till sången som blev omtyckt. sid 1.
sid 2.
Vi har också varit hund och kattvakt den här veckan, eftersom Karl Magnus, Emmy och Vega varit bortresta.
I dag fredag, har jag tillsammans med min pastor Bernt Broberg fått tjänstgöra med sång och musik vid en begravningsgudstjänst i Vinnerstads kyrka.
På söndag kommer jag att spela orgel vid gudstjänsten i Pingstkyrkan i Motala då Daniel Persson kommer att predika.
Jag gläder mig mycket åt att krafterna både fysiskt och psykiskt har återvänt. Det är Guds stora nåd att jag får tjäna honom med mina gåvor. Tack Gud för detta.
Här är text och musik till sången som blev omtyckt. sid 1.
sid 2.
måndag 19 oktober 2015
Mina öppna brev till Tommy Dahlman
Jag har raderat mina öppna brev till Tommy Dahlman. Han anser att de innehåller information som kan skada och sprida falska rykten och det vill jag inte medverka till. Jag önskar Tommy Guds frid och välsignelse, men jag förstår inte riktigt hans anklagelser mot mig.
lördag 10 oktober 2015
Kyrkor och religiösa samfund skall vara fria från sin bindning till Staten
Mitt svar till Hans Hermansson:
Din kommentar finns på den här sidan:
http://rolferic.blogspot.se/2009/11/vi-ar-sekulara.html
Visst har man länge sagt att Sverige är, eller åtminstone har varit ett kristet land, men enligt min åsikt så finns det inga kristna länder, men däremot kristna människor. Sverige var i verkligheten lika sekulärt innan kyrkan skildes från staten, fast inte i juridisk mening.
Jag har ändrat uppfattning i kyrka-stat-frågan. Förr tyckte jag att det var bra att kyrkan var knuten till staten och att kristendomen på så sätt fick genomsyra det svenska folket i tro och traditioner. Då hade jag uppfattningen att Svenska Kyrkan hade en särställning, som en folkkyrka. Den utövade ett starkt inflytande, som bärare av kristendomen till människor i vårt samhälle.
Jag tror numera precis som du att alla religiösa samfund skall vara fria från bindningen till staten. Jag skrev 20 november 2010 ett inlägg i Ökenkällan, där jag visade mitt stöd för Riksdagsledamoten Carina Hägg när hon oroades av att det finns politiska krafter som vill verka för att religion skall gå före både vetenskap, beprövad erfarenhet och demokratiskt fattade beslut. Detta kan leda till att extrema grupper med patriarkaliska och auktoritära strukturer får politiskt inflytande. Det var många som inte kunde förstå hur jag kunde jag kunde stödja någon som hade en sådan uppfattning. Så du och jag tycks vara överens om detta.
Om du vill läsa det så finns länken här! http://rolferic.blogspot.se/2010/02/religionsfriheten-hotad-av-religios.html
Du skriver att tanken på att vi är syndare inte föder något gott med sig. Nej det gör det inte så länge vi betraktar alla andra som syndare och försöker rentvå oss själva. Vi har inte rättighet att döma någon annan, men inför den Gud som jag tror på är vi alla ”smålänningar” Ordet ”syndare” har blivit infekterat.
Vi är inte goda varken med eller utan Gud. Vi har gått miste om hela härligheten! Människan ägde från början en återglans av Guds härlighet. Den förstördes av synden (obs substantivet ”synden” inte verbet ”synda”) Av den anledningen finns det en del som är rädda för Gud, även de som säger att de inte tror att han finns Rädslan hänger samman med straff. En del säger: ”Det här har jag för mina synders skull” Man inbillar sig att Gud är en despot som bestraffar oss när vi gör det som är fel. Jag är fri från varje sådan tanke eftersom jag har fått en annan bild av Gud. Min Gud är kärlekens Gud. Det finns ingen rädsla i kärleken. Fullkomlig kärlek driver ut rädslan. Jesus har själv trätt emellan mig och Gud och tagit synden och straffet på sig.
Allt det jag här skriver är säkert ingenting nytt för dig, men jag skriver det ändå för det är en sanning som bör skrivas gång på gång. Gud bestraffar oss inte fastän vi är syndare. Jesus har blivit försoningen för våra synder. Han har försonat oss med Gud. Att i tro ta emot honom är detsamma som att bli fri ifrån syndens skuld.
Då återställs den förstörda återglansen av Guds härlighet hos oss genom Jesus Kristus. Vid tidens slut när Guds härlighet åter blir synlig. Så övergår vi i en livsform, där vi på nytt liknar Gud och kan uthärda hans närhet.
Din kommentar finns på den här sidan:
http://rolferic.blogspot.se/2009/11/vi-ar-sekulara.html
Visst har man länge sagt att Sverige är, eller åtminstone har varit ett kristet land, men enligt min åsikt så finns det inga kristna länder, men däremot kristna människor. Sverige var i verkligheten lika sekulärt innan kyrkan skildes från staten, fast inte i juridisk mening.
Jag har ändrat uppfattning i kyrka-stat-frågan. Förr tyckte jag att det var bra att kyrkan var knuten till staten och att kristendomen på så sätt fick genomsyra det svenska folket i tro och traditioner. Då hade jag uppfattningen att Svenska Kyrkan hade en särställning, som en folkkyrka. Den utövade ett starkt inflytande, som bärare av kristendomen till människor i vårt samhälle.
Jag tror numera precis som du att alla religiösa samfund skall vara fria från bindningen till staten. Jag skrev 20 november 2010 ett inlägg i Ökenkällan, där jag visade mitt stöd för Riksdagsledamoten Carina Hägg när hon oroades av att det finns politiska krafter som vill verka för att religion skall gå före både vetenskap, beprövad erfarenhet och demokratiskt fattade beslut. Detta kan leda till att extrema grupper med patriarkaliska och auktoritära strukturer får politiskt inflytande. Det var många som inte kunde förstå hur jag kunde jag kunde stödja någon som hade en sådan uppfattning. Så du och jag tycks vara överens om detta.
Om du vill läsa det så finns länken här! http://rolferic.blogspot.se/2010/02/religionsfriheten-hotad-av-religios.html
Du skriver att tanken på att vi är syndare inte föder något gott med sig. Nej det gör det inte så länge vi betraktar alla andra som syndare och försöker rentvå oss själva. Vi har inte rättighet att döma någon annan, men inför den Gud som jag tror på är vi alla ”smålänningar” Ordet ”syndare” har blivit infekterat.
Vi är inte goda varken med eller utan Gud. Vi har gått miste om hela härligheten! Människan ägde från början en återglans av Guds härlighet. Den förstördes av synden (obs substantivet ”synden” inte verbet ”synda”) Av den anledningen finns det en del som är rädda för Gud, även de som säger att de inte tror att han finns Rädslan hänger samman med straff. En del säger: ”Det här har jag för mina synders skull” Man inbillar sig att Gud är en despot som bestraffar oss när vi gör det som är fel. Jag är fri från varje sådan tanke eftersom jag har fått en annan bild av Gud. Min Gud är kärlekens Gud. Det finns ingen rädsla i kärleken. Fullkomlig kärlek driver ut rädslan. Jesus har själv trätt emellan mig och Gud och tagit synden och straffet på sig.
Allt det jag här skriver är säkert ingenting nytt för dig, men jag skriver det ändå för det är en sanning som bör skrivas gång på gång. Gud bestraffar oss inte fastän vi är syndare. Jesus har blivit försoningen för våra synder. Han har försonat oss med Gud. Att i tro ta emot honom är detsamma som att bli fri ifrån syndens skuld.
Då återställs den förstörda återglansen av Guds härlighet hos oss genom Jesus Kristus. Vid tidens slut när Guds härlighet åter blir synlig. Så övergår vi i en livsform, där vi på nytt liknar Gud och kan uthärda hans närhet.