onsdag 28 december 2016

Se, förstå och förändra!

Ser vi vad som händer i världen och förstår, eller tror vi att vi ser och förstår? Förstår vi vad som händer i världen och ser, utan att blunda för verkligheten? Det finns mycket som vi inte förstår, saker som vi inte kan förändra, men om vi ser vad som händer och förstår finns det mycket vi kan göra för att förändra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! GOTT SLUT PÅ DET GAMLA ÅRET OCH EN ÖNSKAN OM ETT GOTT NYTT ÅR!

söndag 25 december 2016

God fortsättning!

Jul, jul, strålande jul....ja, vi känner oss glada att få fira jul under så gynnsamma förhållanden. På julaftonens förmiddag fick vi komma till Susanne och Johan och äta julaftonsfrukost. Då fick vi även möta Linnéa, Jacob och Alice. De är numera så vuxna att de flyttat hemifrån och bor numera i Norrköping och Örebro där de studerar. Eftersom vi visste att de skulle fira julaftonen tillsammans med sin pappa och att Johan, Susanne och Alice skulle fira julaftonen tillsammans med Johans bror och föräldrar, så blev vår samvaro ganska kort. Vi tröstar oss med att vi i början av det nya året får möta dem igen. Då kommer även våra övriga barn och barnbarn att mötas.

Vi har planerat att fira min 75 årsdag en dag före, lördag den 7 januari. Det ska bli roligt. Då hoppas vi också att få träffa de släktingar vi har i vår familjekrets. Ni som läser detta får gärna kontakta oss, så att vi vet hur många som kommer och kan meddela tid och plats.

I dag juldagen har vi varit med på gudstjänsten i Pingstkyrkan där vi fick lyssna till predikan av Mika Jurikivi och sång av Gospel five. I två trumpetsolon av Ragnar Egbert fick jag ackompanjera med orgel. För övrigt fick jag också vara med och spela orgel till tre julpsalmer.

Nu vill jag passa på och rätta till ett rejält missförstånd. Jag har skrivit och varit kritisk mot en del av innehållet i tidningen Dagen. Min kritik här på Ökenkällan i två inlägg har handlat om det sätt på vilket Dagen kritiserar vår utrikesminister Margot Wallström. Jag anser att hon blivit missförstådd. Dagen har givetvis rättighet att kritisera våra politiker, men om kritiken inte är sann utan av propagandistiskt slag så anser jag att ha min fulla rätt att reagera.

Detta innebär inte att jag tänker sluta med att läsa och prenumerera på tidningen Dagen. Den kommer även i fortsättningen att vara min tidning så som den varit i mer än 50 år. Jag följer innehållet med stort intresse och är definitivt inte kritisk mot allt i tidningen. Det är viktigt att vi har en kristen dagstidning, men det är också viktigt att tidningen och dess redaktion är mottaglig för saklig kritik.

Redaktör Elisabeth Sandlund skriver i en kommentar att Dagens hållning är grundmurad när det gäller Israel utan att därför ställa sig bakom varje åtgärd som den israeliska regeringen vidtar. Jag anser att deras hållning till Israel är ensidig. "Dagen förblir tyst om Israels brott mot folkrätten och diskrimineringen av Israels kristna minoritet" skriver Egon Berglund i Dessa mina minsta bröder. Dagen skriver att Utrikesminister Margot Wallström inte visat Israel den respekt de bör få. Detta är ett gruvligt missförstånd. Sanningen är ju den motsatta, nämligen att Israel har tagit sig friheten att kritisera henne och att bojkotta henne från att besöka Israel. Har Dagen verkligen något behov av att lyfta fram just detta? Det ser inte ut så.

fredag 23 december 2016

Näe Dagen, nu får det vara nog!!

Dagens ledarredaktion anser sig vilja dela ut glasögon till ett antal personer så att de upptäcker verkligheten. En av dessa är vår utrikesminister Margot Wallström som bojkottats av Israel för att hon sagt obekväma sanningar om dem.

Dagens ledarredaktion anser att Wallström inte visat Israel som Mellanösterns enda demokrati den respekt de borde få.

Näe Dagen, nu får de vara nog. Hur länge ska ni fortsätta att medvetet sprida dessa lögner. Kan Dagen som är en kristen dagstidning verkligen på detta förrädiska sätt medverka till att sanning blir lögn? Jag kräver ett anständigt svar på min fråga!

Sanningen är ju som de flesta vet den motsatta. Margot Wallström har blivit fullständigt missförstådd. Hon har aldrig uttalat sig som fiende till Israel. Tvärtom. Det är Israel som har gjort henne och hela den svenska regeringen till fiende. Om staten Israel skall visas respekt, vilket de naturligtvis bör, så är det också deras skyldighet att visa vårt land och vår utrikesminister den respekt de är värda att få.

Fy skäms Staten Israel och alla andra som på ett så försåtligt sätt angriper vårt land och vår utrikesminister.

Tomten

Den här tomten är tillverkad av min kreativa hustru. Hon är mycket aktiv med handarbete både till barnbarn och till barnhemsbarn i Lettland. Tomten kommer fram varje jul och får sin välförtjänta plats i den amerikanska gungstolen till glädje för barnen när de kommer på besök. Den är tillverkad av rester av mina gamla avlagda kläder.
Jag tror att Gud tillåter oss att glädjas åt tomten för barnens skull och för oss som har barnasinnet kvar.

När jag delade ut bibel delar frågade en av mina grannar om jag visste varför vi firar jul. Jag svarade att vår julglädje består först av allt att vår Fridsfurste Herren Jesus Kristus kom till vår jord och blev människa som vi för att ge sitt liv till räddning för oss alla. Han gav mig en eloge för det svaret.

GOD JUL ÖNSKAR VI ER ALLA OCH ETT GOTT NYTT ÅR! ifrån Ulla-Britt och Rolf Ericson Motala

onsdag 21 december 2016

Ett brev om arbete i Peru

Jag känner mig så tacksam, när jag läser det brev som jag fick i går från våra goda vänner, missionärerna Anita och Göran Olsson, som numera bor i Lund.

De skriver om det arbete de varit med om att utföra i Peru sedan år 1975.

Jag var då föreståndare för den församling i Jämjö, som var Görans hemförsamling. Vi fick då den stora förmånen att sända ut dem till deras missionsfält. Där blev de banbrytare för en verksamhet i Chulucanas i norra Peru och grundade en pingstförsamling "Casa de Oracion".

Denna församling, som i dag har cirka 5000 medlemmar blev en del av AIPA som är den skandinaviska pingstmissionen i Peru, som grundades av missionärerna Brita och Per Anderås.

Göran "Carlos" Olsson kom ifrån ett hem i Jämjö och var en av tre syskon. Hans pappa dog när han var ung, så honom minns jag inte, men mamman Ellen minns jag mycket väl. Hon var en mycket gudfruktig kvinna och blev en god vän till oss. Hon hade kontakt med Gud och var en mycket trogen bedjare i församlingen. Hon betydde mycket för vår familj. Hennes gästfrihet och hennes omsorg om oss som var församlingens tjänare. Vi glömmer aldrig Ellen Olsson

Brodern Hans och hans fru Margareta träffade jag innan vi flyttade till Jämjö. Jag var där en tid och fick bo i deras hem medan vi hade tältmöten. De hade två söner; Henrik och Andreas, mycket fina pojkar. Henrik har blivit min Facebookvän och jag har förmånen att få läsa det han lägger ut om sin familj. Det var så roligt att bo där och lära känna dessa fantastiska människor. Det kändes mycket svårt när vi fick veta att Hans efter en tids sjukdom fick lämna jordelivet.

När jag kom till Jämjö fick jag höra talas om att det fanns en missionärskandidat i församlingen och hans vision var att få resa till Peru. Han gjorde en resa dit och var engagerad i Pingstmissionens arbete där som volontär. Medan han var där träffade han en kvinna, som han blev förälskad i. Hennes föräldrar var också gudfruktiga och trogna församlingsmedlemmar i en pingstförsamling i Huancayo. Båda dessa unga människor bar på en brinnande kallelse att på något sätt få tjäna Gud där i Peru. Hur skulle det förverkligas? Göran gifte sig med Ana Cueva.

Medan de förberedde sig för sin missionärsuppgift bodde de en tid i Jämjö, men reste ut i församlingar för att uppmuntra till ekonomiskt stöd. De var mycket ivriga och ville så fort som möjligt resa ut till sitt missionsland. En del av oss i församlingen försökte hejda dem, därför att vi ville se att deras missionärsunderhåll var rimligt. När det slutligen kunde redovisas ett fullständigt missionärsunderhåll fick vi den stora förmånen att bli utsändande församling för dessa brinnande människor.

De påbörjade ett arbete med målsättningen att vinna människor för Gud och det visade sig att deras arbete bar frukt. Anledningen till detta var helt enkelt att de och många andra bad till Gud för detta arbete. De grundade Pingstförsamlingen Casa de Oracion i Chulucanas, Piura i norra Peru. På svenska betyder det Bönehus.

Jag citerar ur brevet ifrån Göran och Anita:

"Församlingen med utposter i Peru, Ecuador och USA, har ett antal duktiga pastorer och evangelister, medarbetare i arbetet bland barn med funktionshinder, utsatta barn och tusentals söndagsskolbarn i nära städer och avlägsna byar, som lär sig att de är oändligt älskade av Jesus som föddes i ett stall och vill ge dem frälsning, livsförvandling, hopp och mening, både för livet härnere och för evigheten.

Hemligheterna till att det missionsarbete vi startade upp för mer än 41 år sedan är bland annat att Herren kallade 50 - 60 peruanska medarbetare, som nu är pastorer och evangelister, som med total överlåtelse brinner för att nå de onådda platser där de befinner sig. Några arbetar i mycket anspråkslösa områden, som liknar Bibelns Betlehem med får och åsnekrubbor. Många av dem saknar löneförmåner och deras insatser är verkligen beundransvärda.

Jag undrar hur de klarar sina familjers ekonomi. Kommer de få möjligheter att ge sina barn en värdig utbildning? Vi frågar oss också hur de ska kunna köpa takplåtar, dörrar och fönster till de enkla kapellen.

Medarbetarna är nu verksamma i USA, Spanien, Ecuador och Frankrike. Några har förberett sig för sina uppgifter under flera år, medan andra har gått kortare bibelkurser. Det de saknar i studier brukar ofta kompenseras av dagar och nätter med bön och fasta, för de/vi är så totalt beroende av Gud!

Resultaten låter inte vänta på sig! De mest otroliga under sker, för Gud är med dem varje dag i deras uppoffrande arbete. Vänliga hälsningar Anita och "Carlos" Göran"


På Pingstkyrkans hemsida i Lund kan man läsa:

"Mångåriga Perumissionärerna Anita och Göran Olsson har byggt upp en omfattande verksamhet i församlingen i Chulucanas. Församlingen där driver ett rehabiliteringscenter för handikappade barn som vi är med och stöttar bl a genom utbildning i hur man tillverkar ortopedtekniska hjälpmedel. Församlingen där driver också en omfattande söndagsskolverksamhet samt ett undervisningsarbete för att förhindra övergrepp mot barn."

Det är således både ett socialt och evangeliskt arbete som Anita och Göran byggt upp i Peru. De skriver att det finns 3500 barn i söndagsskolverksamheten.

Jag känner mig glad över att jag en gång fick vara med i den församling som sände ut dem till detta fantastiska arbete.

Göran och Anita fick möjlighet att besöka Peru i september månad i år, genom stöd från församlingarna i Karlskrona och Lund.

Där deltog de bland annat i en national kongress i Lima anordnad av den skandinaviska pingstmissionen. Göran fick tolka bibelläraren och pastorn Owe Lindeskär som undervisade 160 pastorer och andra ledare från olika platser i Peru och även en del ifrån Brasilien. Bara ifrån Chulucanas hade det kommit 55 pastorer och andra ledare för att ta del av undervisningen.

"Walk Through The Bible" var en träningskurs på 25 timmar som utbildade 18 kompetenta ledare för barn, som i sin tur skulle ta ansvar för uppföljning av det de fått lära sig på denna kurs

År 1999 påbörjade Anita och Göran ett arbete med ett rehabiliseringscenter i Chulucanas.RBC (Rehabilitacion Basada en la Communidad) Detta center som fortsätter sitt arbete har under året fått besök från Sverige av Ingenjören och Ortopedisten Per Åke Öhrling ifrån Lund. Han gav studenterna ifrån Universitetet i Chulucanas en träningskurs där de fich utbildning i att stödja barn med funktionshinder. Han utbildade även ljudteknikerna i kyrkan

Jag vill tillönska Göran och Anita och deras döttrar med familjer God Jul och Gott Nytt År!

Några bilder från mitt fotogalleri som jag fick för flera år sedan

torsdag 15 december 2016

Palestinierna ett förtryckt folk

Ur Blodsbröder av Elias Chacour sidan 114-115:

"I början av 1900-talet var palestinierna ett förtryckt folk, som kämpade och bad om befrielse från förtryckarna. I hundratals år hade vårt folk lidit under järnhårda regementet i det osmanska riket. När Mellanöstern drogs in i första världskriget, hade det väldiga osmanska riket redan börjat upplösas. Efter kriget, då det osmanska rikets sönderfall fortsatte kände det palestinska folket att friheten inte var långt borta. Nationernas förbund stärkte deras förhoppningar genom att lägga fram en plan, vars syfte var att hjälpa "förtryckta folk". De stora mäktiga nationerna skulle hjälpa de svaga nationerna att inrätta självstyre. Detta kallades för mandatsystemet. Britterna ville få in en fot i Mellanöstern och i mandatsystemet såg de en lysande möjlighet för detta. I hemlighet lade de fram ett förslag från de palestinska ledarna. Detta innebar att britterna skulle hjälpa till att driva ut turkarna ur Palestina. I gengäld skulle britterna få sätta in en temporär mandatregering i Palestina. Britterna förband sig att långsamt dra sig tillbaka från Palestina och ansvara för, då de avvecklade sitt engagemang i Palestina, helt skulle finnas en oberoende nation, styrd av palestinierna själva. De palestinska ledarna såg ingen annan utväg än att acceptera denna strategi. Friheten var i sikte. Det var i varje fall vad de trodde. De fäste inget större avseende vid att små judiska jordbrukskollektiv växte upp över hela landet på ett till synes planlöst sätt. Vad jag sedan fick fram genom min forskning gjorde mig djupt bedrövad. Så snart det brittiska styret inrättats kom utvecklingen att präglas av politiska intriger och dubbelspel. Britterna sammanträffade omedelbart med fransmännen och ryssarna för att dela upp Mellanöstern i olika "maktsfärer". Enligt denna plan skulle Palestina styras inte av det palestinska folket, som man lovat, utan av en internationell administration. Denna hemliga överenskommelse blev känd flera år senare, när Bolsjevikerna 1917 störtade tsarregimen och inte kunde låta detta tillfälle gå ur händerna att avslöja det "imperialistiska" dubbelspelet. De palestinska ledarna var bestörta över den information som läckte ut, och skickade omedelbart en delegation till britterna för att protestera. De valde den normala diplomatiska vägen, medan en elitgrupp, som siktat in sig på Palestina redan börjat bearbeta brittiska makthavare för sina syften. 1917 är ett år som för alltid är inbränt i det palestinska folkets medvetande genom det nidingsdåd som begicks mot dem detta år. Sionisterna hade lierat sig med de Kristna restorationisterna i Storbritannien, en grupp som trodde att de skulle framkalla Jesus Kristi andra återkomst genom att manipulera händelseutvecklingen i världen och återupprätta Israel som nation. Sionisterna hade inget intresse av restorationisternas målsättning, men fördelarna med deras plan för sionisterna själva var uppenbara. Det faktum att britterna fått kontroll över Palestina, betraktade sionisterna som en hemlig inkörsport i Mellanöstern och så inleddes ett egendomligt äktenskap mellan sionisterna och restorationisterna. Det var 1917 som den brittiske lorden Arthur Balfourn gjorde sin berömda deklaration. Det skedde först inte offentligt, utan i ett privatbrev till den inflytelserike Lord Rothschild. Lord Balfour skrev att kabinettet "med gillande betraktade inrättandet av ett nationellt hem för det judiska folket." i Palestina. I samma brev omklassificerade han med ett penndrag det palestinska folket, dvs 92 procent av befolkningen, till "icke judiska grupper".Det innebar inte bara att man bröt sitt löfte till det palestinska folket om självständighet. Man överlämnade i själva verket Palestina åt sionisterna. Den som framför allt låg bakom beslutet var sionisternas ledare, Chaim Weizmann." Ur Blodsbröder av Elias Chacour sidan 114-115:

Jag har tidigare i mitt liv haft en */restorationistisk uppfattning när det gäller staten Israel. Det beror på att jag är uppväxt i Pingströrelsen och där har man alltid betonat Staten Israels existens som ett profetiskt tidstecken. Efter en lång tids studier i ämnet eskatologi har jag en helt annan uppfattning än tidigare. Jag förnekar inte betydelsen av Israels roll i den yttersta tiden, men hur den då kommer att se ut är än så länge omöjligt att helt förstå. De krista restorationisternas målsättning har alltid varit att manipulera händelseutvecklingen i världen. De har alltid ansett att det är bibliskt att tro att när Israel fått sitt land så dröjer det inte länge förrän Jesus kommer tillbaka. Så har jag också trott och jag utesluter inte tanken att Jesus Kommer tillbaka, men vi kan inte påverka detta genom politiska manipulationer. Det enda vi kan göra för att påskynda Jesu ankomst säger Skriften är att leva heligt och fromt på alla sätt.

Den Gud jag tror på erkänner inte politiska intriger, våld och krig. Inte skulle han väl ge sitt godkännande till den orättfärdiga och ovärdiga konflikt som i dag råder mellan judar och palestinier? Han har inte ställt sig enbart på en sida. För honom har både judar och hedningar lika värde. Mellanösterns konflikt är politisk utan någon anknytning till Bibelns syn på Jesu tillkommelse

"Långa kolonner av soldater, stridsvagnar, kanoner och granatkastare paraderade från den avlägsna förstaden Ramallah in i gamla stan i Jerusalem, som erövrats av jordanierna i en blodig drabbning. Då jag lät blicken vandra runt och såg den enorma folkmassan värkte det i bröstet på mig. Många hundra kristna pastorer, präster och nunnor hurrade och ropade till de paraderande. En trio vinkade med en banderoll där det stod: "Välsignad är han som kommer i Herrens namn." På en annan banderoll hette det: "Profetian är fullbordad." Alla log, applåderade och hälsade krigsmaskiner precis på samma sätt som religiösa människor en gång strött palmkvistar framför Fredsfursten." (Elias Chacour Blodsbröder s. 175-176)

Ja, jag minns själv hur jag uppfattade sexdagarskriget vid denna tid. Många ansåg att det var Gud som var med i händelseutvecklingen. Ja vad skulle man tro? Jag hade själv svårt att tro att det förhöll sig på något annat sätt. I dag inser jag att det var fel att tänka så, men att vid den tiden ge rum för någon annan uppfattning i den Pingströrelse jag tillhörde hade varit nästan hädiskt.

*/ Restorationism är tron att kristendomen ska återställas till hur den var under den apostoliska tidsåldern, så som den är beskriven i Nya Testamentet. Restorationister menar sig stå för apostolisk och biblisk kristendom.

tisdag 13 december 2016

Öppet brev till tidningen Dagen

Vad är tidningen Dagens roll som en kristen dagstidning i Sverige? Säg inte att den är politiskt neutral för det stämmer inte. Jag vänder mig med denna text till tidningens Opinionsredaktör Elisabeth Sandlund och för övrigt till tidningens redaktion.

Jag anser att tidningen Dagen, som den största kristna dagstidning i landet har en betydelsefull och opinionsskapande roll. Därför blir jag som varit prenumerant i mer än 50 år mycket oroad av den senaste tidens utveckling. I stället för att vara en kristen röst i pressen har jag märkt att tidningen mer och mer profilerar sig politiskt och det känns inte bra. Denna politiska profilering är minst sagt extrem.

Så här skriver exempelvis Opinionsredaktör Elisabeth Sandlund om relationerna till Israel: "Att Israel är djupt kritiskt mot Sverige och Wallström är ingen hemlighet. Det borde stå högt upp på den svenska regeringens dagordning att återställa relationerna till den enda demokratiska regimen i området. Om Sverige ska kunna spela någon som helst roll i en just nu avstannad fredsprocess är det en absolut nödvändighet."

Menar Elisabeth Sandlund att den svenska regeringen och vår utrikesminister Margot Wallström skulle vara orsak till en avstannad fredsprocess? Hur kan hon påstå något sådant? Vad menar hon med att den svenska regeringen skall återställa relationerna till Israel? Det borde väl i stället vara tvärtom. Det är väl Israel som borde återställa relationerna till den svenska regeringen i allmänhet och till vår utrikesminister i synnerhet. Det är väl Israel som fryst relationerna.

Jag kan inte låta bli att reagera när jag läser om dessa ständiga påhopp från tidningen på vår svenska regering. Det är inte en kristen dagstidnings uppgift att föra en sådan politisk hållning. Jag förväntar mig därför en kursändring.

Tacksam för svar från tidningen Dagen

Rolf 75



Rolf Ericson, Motala, fyller 75 år den 8 januari 2017. Han är född och uppväxt i Norrköping. Efter några år i realskolan arbetade han först på kontor.

Vid 18 års ålder blev han år1960 evangelist och arbetade som medarbetare och föreståndare fram till år 1976.

Han var verksam i Pingstförsamlingarna i Lindesberg, Norrtälje, Norrköping, Nybro, Vånga och Jämjö. Han reste även en tid som "barnmötesfarbror" och sångarevangelist

Därefter följde några års utbildning, först till fritidspedagog och därefter till kantor i Svenska kyrkan.

Efter organist- och kantorsexamen år 1981 och pedagogisk examen för kyrkokantorer 1989 har han arbetat som kyrkomusiker i Svenska kyrkan i Sturkö, Godegård och Västra Ny. Han har även arbetat som vikarierande fritidspedagog och extra musiklärare, och varit anställd som medarbetare i Pingstförsamlingen Borensberg.

På fritiden skriver han texter, sånger, visor och musikarrangemang, är släktforskare, hemsideskapare, bloggare och flitig debattör på sociala medier. Dessutom är han ofta anlitad som sångare och musiker även tiden efter sin pensionering. Tillsammans med en grupp ifrån Pingstkyrkan brukar han sjunga och spela på äldreboende i Motala.

Rolf är gift med Ulla-Britt och de är aktiva medlemmar i Pingstkyrkan i Motala. De har tre döttrar, en son och sju barnbarn. Födelsedagen firas den 7 januari i familjekretsen.

fredag 2 december 2016