måndag 30 januari 2017
fredag 27 januari 2017
Hallelujah!!
Alla som bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare har mycket gemensamt. Hallelujah Mormons or everybody!
torsdag 26 januari 2017
Hyckleriets livsstil
Jag är så tacksam när folk reagerar på det jag skriver. Att en del är arga på mig och önskar mig allt möjligt otrevligt har jag lärt mig tåla med tiden. Det finns någon som har önskat att jag skall brinna i helvetets eld. Allt som ett uttryck för hat mot det jag skrivit.
Det låter väl lite kaxigt av mig, men jag är faktiskt riktigt stolt över att ha åstadkommit sådana reaktioner.
En god vän som säger sig vara för Israel, kristendom och demokrati och mot abort, homosexualitet och terrorism, tycker att jag är onyanserad och saknar brist på respekt för att jag har en annan åsikt i en del av det han skriver. Han skriver att jag har ett hätskt och inkrökt avståndstagande, att jag låter som en ateist, kommunist, feminist terrorist och islamist, är trångsynt därför att jag pläderar mot en gudstroende demokratiskt, folkvald president. Samtidigt kallar han mig för en kär broder.
Det är faktiskt sant att jag kan sympatisera med en del värderingar åtminstone från ateister, kommunister eller rättare sagt vänsterinriktade och feminister
Min uppfattning om Israel har jag skrivit om flera gånger och jag upprepar att man inte får exkludera Israel. De har samma rättigheter för sin existens som deras omkringliggande grannar. I abortfrågan är jag för att kvinnor i vissa situationer ska ha rättighet att bestämma över sina kroppar. När det gäller min uppfattning om htbtq personer så anser jag fortfarande att de skall bemötas med respekt för sin läggning och ha samma rättigheter som alla andra i samhället
Egentligen är det sorgligt att det skall behöva råda sådana uppenbara skilda meningar emellan troende människor. Vi borde stå på enad front emot de onda krafter som hotar mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, rättvisa och fred. Detta gäller i hög grad kvinnors rättigheter i en mansdominerad värld. När utvecklingen i världen går åt fel håll och när en hycklande president håller upp bibeln och samtidigt står för en gudsfientlig politik, så måste det finnas motkrafter.
Det låter väl lite kaxigt av mig, men jag är faktiskt riktigt stolt över att ha åstadkommit sådana reaktioner.
En god vän som säger sig vara för Israel, kristendom och demokrati och mot abort, homosexualitet och terrorism, tycker att jag är onyanserad och saknar brist på respekt för att jag har en annan åsikt i en del av det han skriver. Han skriver att jag har ett hätskt och inkrökt avståndstagande, att jag låter som en ateist, kommunist, feminist terrorist och islamist, är trångsynt därför att jag pläderar mot en gudstroende demokratiskt, folkvald president. Samtidigt kallar han mig för en kär broder.
Det är faktiskt sant att jag kan sympatisera med en del värderingar åtminstone från ateister, kommunister eller rättare sagt vänsterinriktade och feminister
Min uppfattning om Israel har jag skrivit om flera gånger och jag upprepar att man inte får exkludera Israel. De har samma rättigheter för sin existens som deras omkringliggande grannar. I abortfrågan är jag för att kvinnor i vissa situationer ska ha rättighet att bestämma över sina kroppar. När det gäller min uppfattning om htbtq personer så anser jag fortfarande att de skall bemötas med respekt för sin läggning och ha samma rättigheter som alla andra i samhället
Egentligen är det sorgligt att det skall behöva råda sådana uppenbara skilda meningar emellan troende människor. Vi borde stå på enad front emot de onda krafter som hotar mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, rättvisa och fred. Detta gäller i hög grad kvinnors rättigheter i en mansdominerad värld. När utvecklingen i världen går åt fel håll och när en hycklande president håller upp bibeln och samtidigt står för en gudsfientlig politik, så måste det finnas motkrafter.
tisdag 17 januari 2017
Vem vill ha en tvåstatslösning
"I oförståndig iver driver FN, med Sverige främst, frågan om en tvåstatslösning. Det är att gå mot Bibelns profetior! Gud har givit Kanaan åt Abraham, Isak och Jakob och därmed till Israels folk för evig tid (1 Mos. 26:2-5; 32:9-15)"
skriver Claes Göran Bergstrand i tidningen Dagen under rubriken "Gå inte emot Bibelns profetior.".
Det finns flera allvarliga sakfel i Bergstrands artikel i tidningen Dagen. Det första är påståendet att det är FN och Sverige som vill ha en tvåstatslösning. Det stämmer bara till en del.
Det vill även Israels regering och Benjamin Netanyah. Läs här!
Det andra felet Bergstrand gör sig skyldig till är smutskastningen av vår utrikesminister Margot Wallström, där han beskyller henne för att hon påstått att Staten Israel ägnar sig åt utomrättsliga avrättningar. Det är inte sant att hon påstått detta. Hon har ställt frågan om så sker. Det är något helt annat.
Det tredje och enligt min mening mest allvarliga felet är när Bergstrand påstår att det storpolitiska maktspel som sker i Mellanöstern och Israel har något att göra med Bibelns profetior.
skriver Claes Göran Bergstrand i tidningen Dagen under rubriken "Gå inte emot Bibelns profetior.".
Det finns flera allvarliga sakfel i Bergstrands artikel i tidningen Dagen. Det första är påståendet att det är FN och Sverige som vill ha en tvåstatslösning. Det stämmer bara till en del.
Det vill även Israels regering och Benjamin Netanyah. Läs här!
Det andra felet Bergstrand gör sig skyldig till är smutskastningen av vår utrikesminister Margot Wallström, där han beskyller henne för att hon påstått att Staten Israel ägnar sig åt utomrättsliga avrättningar. Det är inte sant att hon påstått detta. Hon har ställt frågan om så sker. Det är något helt annat.
Det tredje och enligt min mening mest allvarliga felet är när Bergstrand påstår att det storpolitiska maktspel som sker i Mellanöstern och Israel har något att göra med Bibelns profetior.
lördag 14 januari 2017
Visionen om att plantera nya församlingar
"Gud låt ditt ord i mitt liv få råda att andra där din kärlek kan se."
Det handlar om att Guds ord ska få råda i mitt liv och om viljan att bära Guds budskap till andra genom kärlek.
"Ett stilla barna-hjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så, att alla mina drömmar i Jesu ande gå."
Låt mig berätta om något som hände för många år sedan. Jag hade nyss blivit medarbetare i en pingstförsamling. I den församlingen hade det tidigare funnits en del ungdomar med en brinnande längtan att få tjäna Gud. Dessa ungdomar och även en del äldre av vännerna i församlingen hade inte funnit utrymme för detta i den församling de tillhörde. Deras missnöje ledde till att de lämnade församlingen och bildade en ny församling på orten.
Vid denna tid fanns det en "utbrytarrörelse" i pingstväckelsen, som var i opposition till den etablerade pingströrelsen. Den växte genom de medlemmar i pingströrelsen som var missnöjda. Dessa som inte fått utrymme för sin längtan och sina drömmar, valde att lämna sin gamla församling och på ort efter ort planterade man nya församlingar med ambitionen att det då skulle bli bättre. Så skedde också på den plats dit jag kommit. Den kader av ungdomar som jag hade behövt vid min sida, hade tyvärr lämnat församlingen. Dessa brinnande ungdomar tog med sig elden och glöden till den nybildade församlingen. Jag tror med facit i hand att detta blev en förlust för alla.
Man kan aldrig nå andliga resultat genom splittring. Det finns ett encelligt djur som fortplantar sig genom delning. En sådan tillväxt är inte förenlig med en äkta vision.
När jag den senaste tiden hört talas om att man skall plantera nya församlingar på varje plats i stället för att verka i den församling man tillhör, så blir jag orolig. Vi behöver förnyelse där vi står. Detta uppnår vi aldrig genom att gå ifrån den plats där vi har vår förankring. Om vi förblir trogna på den plats där vi står så står Herren själv för tillväxten. Vi behöver inga analyser om resultat. Det är vår uppgift att så och plantera. Skörden kommer som ett resultat av detta. Det är Herren som ger både sol och regn.
Det handlar om att Guds ord ska få råda i mitt liv och om viljan att bära Guds budskap till andra genom kärlek.
"Ett stilla barna-hjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän jag helgas så, att alla mina drömmar i Jesu ande gå."
Låt mig berätta om något som hände för många år sedan. Jag hade nyss blivit medarbetare i en pingstförsamling. I den församlingen hade det tidigare funnits en del ungdomar med en brinnande längtan att få tjäna Gud. Dessa ungdomar och även en del äldre av vännerna i församlingen hade inte funnit utrymme för detta i den församling de tillhörde. Deras missnöje ledde till att de lämnade församlingen och bildade en ny församling på orten.
Vid denna tid fanns det en "utbrytarrörelse" i pingstväckelsen, som var i opposition till den etablerade pingströrelsen. Den växte genom de medlemmar i pingströrelsen som var missnöjda. Dessa som inte fått utrymme för sin längtan och sina drömmar, valde att lämna sin gamla församling och på ort efter ort planterade man nya församlingar med ambitionen att det då skulle bli bättre. Så skedde också på den plats dit jag kommit. Den kader av ungdomar som jag hade behövt vid min sida, hade tyvärr lämnat församlingen. Dessa brinnande ungdomar tog med sig elden och glöden till den nybildade församlingen. Jag tror med facit i hand att detta blev en förlust för alla.
Man kan aldrig nå andliga resultat genom splittring. Det finns ett encelligt djur som fortplantar sig genom delning. En sådan tillväxt är inte förenlig med en äkta vision.
När jag den senaste tiden hört talas om att man skall plantera nya församlingar på varje plats i stället för att verka i den församling man tillhör, så blir jag orolig. Vi behöver förnyelse där vi står. Detta uppnår vi aldrig genom att gå ifrån den plats där vi har vår förankring. Om vi förblir trogna på den plats där vi står så står Herren själv för tillväxten. Vi behöver inga analyser om resultat. Det är vår uppgift att så och plantera. Skörden kommer som ett resultat av detta. Det är Herren som ger både sol och regn.
fredag 13 januari 2017
Gamla bilder från mitt arkiv
Först ett ungdomsporträtt på Eva Andersson, en av de första medlemmarna i Sionförsamlingen Norrköping där även min mamma som var Evas väninna var med:
Eva fick ett trevligt julkort, säkert någon gång i början på 1920-talet, ifrån en man som hette Hjalmar Han skriver på baksidan av kortet så här:
Här är framsidan av kortet:
Skulle vara roligt att få veta något om personerna på kortet. Skriv och berätta den som eventuellt vet.
Här en bild på de första sångarna i Sion Norrköping. Där är även min mamma med ibland sångarna:
Eva fick ett trevligt julkort, säkert någon gång i början på 1920-talet, ifrån en man som hette Hjalmar Han skriver på baksidan av kortet så här:
Här är framsidan av kortet:
Skulle vara roligt att få veta något om personerna på kortet. Skriv och berätta den som eventuellt vet.
Här en bild på de första sångarna i Sion Norrköping. Där är även min mamma med ibland sångarna:
torsdag 12 januari 2017
tisdag 10 januari 2017
Mindfulness måste kunna debatteras
Svenska Dagbladet
Dagen
Så här skriver psykologen Fredrik Bengtsson:
"Denna urgamla buddhistiska meditationsteknik, omstöpt i ny förpackning och benämnd mindfulness, har svept in som en storm över västvärlden under det senaste årtiondet som ett svar på den stress som blivit allas vår vardag.
Eftersom många jagas av känslor av otillräcklighet och grubbel kring det som redan har hänt, varvat med oro för morgondagen, är det naturligt att mindfulness syfte att föra oss tillbaka till nuet känns lockande. Mindfulness är dock ingen quick fix och syftar i grunden till en högre grad av medvetande och upplysning – tillstånd som för en buddhist eller hindu fordrar ett liv av träning med respekt för de olika medvetandestadier och processer som en sådan resa innebär.
Problemet är att metoden används på ett onyanserat sätt av utövare som saknar utbildning och förståelse för att människor i vissa situationer och i vissa tillstånd faktiskt inte bör utsättas för en högre grad av medvetenhet om sin situation, och därmed om sitt lidande, utan precis det motsatta.
Tyvärr finns det ingen universal medicin mot alla åkommor!"
Debatten om mindfulness måste få fortsätta. Den bör först av allt vara nyanserad och innehålla kunskapsbaserade omdömen, utan fördömanden. Är man okunnig bör man nog akta sig för att ha en uppfattning som är enbart kritisk. Psykologen Fredrik Bengtssons kritik är saklig och den bör beaktas och tas på största allvar.
Dagen
Så här skriver psykologen Fredrik Bengtsson:
"Denna urgamla buddhistiska meditationsteknik, omstöpt i ny förpackning och benämnd mindfulness, har svept in som en storm över västvärlden under det senaste årtiondet som ett svar på den stress som blivit allas vår vardag.
Eftersom många jagas av känslor av otillräcklighet och grubbel kring det som redan har hänt, varvat med oro för morgondagen, är det naturligt att mindfulness syfte att föra oss tillbaka till nuet känns lockande. Mindfulness är dock ingen quick fix och syftar i grunden till en högre grad av medvetande och upplysning – tillstånd som för en buddhist eller hindu fordrar ett liv av träning med respekt för de olika medvetandestadier och processer som en sådan resa innebär.
Problemet är att metoden används på ett onyanserat sätt av utövare som saknar utbildning och förståelse för att människor i vissa situationer och i vissa tillstånd faktiskt inte bör utsättas för en högre grad av medvetenhet om sin situation, och därmed om sitt lidande, utan precis det motsatta.
Tyvärr finns det ingen universal medicin mot alla åkommor!"
Debatten om mindfulness måste få fortsätta. Den bör först av allt vara nyanserad och innehålla kunskapsbaserade omdömen, utan fördömanden. Är man okunnig bör man nog akta sig för att ha en uppfattning som är enbart kritisk. Psykologen Fredrik Bengtssons kritik är saklig och den bör beaktas och tas på största allvar.
måndag 9 januari 2017
Mot en ljus framtid
Oxelbergsyngling blickar mot en ljus framtid
Tack till alla som uppvaktat mig i samband med min 75 årsdag.
Jag har här dokumenterat det jag fått sänt till min adress, foton, teckningar, födelsedagskort och blommor med mera.
Jag har dessutom mottagit ett stort antal hyllningar på Facebook, vilka där blir redogjorda på min tidslinje.
Dessutom har jag fått värdefulla telefonsamtal ifrån min syster Ingrid Wennberg ifrån Norrköping, min bror Roland Ericson ifrån Eskilstuna, min systerson Jan Gårdman, Hällestad, min systerdotter Agneta Hult, Finspång, svägerska Eva i Axsjövik, Arne Axelsson ifrån Godegård, min barndomsvän Ulf Björklund, Orsa, Bengt Bergström, Dala-Järna, en gammal kollega som var pastor i Skärblacka under tiden vi var i Vånga och Stig Danielsson ifrån Linköping.
Vackra blommor har jag fått ifrån våra barn med familjer. Eftersom jag undanbett mig egna presenter hade de skänkt en frikostig gåva, ett bidrag till "Handla för andra" En social hjälpverksamhet i vår Pingstkyrka. Blommor hade även kommit ifrån Inger Sköld, som var kyrkoherde och prost i Västra Ny och Godegård och som jag hade förmånen att få arbeta tillsammans med under en lång tid då jag var kantor där. Dessutom ifrån Pingstkyrkan i Motala under ett besök av vår pastor Bernt Broberg, Birgit, Inger och Gunnar Karlsson; Ulla-Britts moster och kusiner. Blomstercheckar ifrån Annika och Pierre Tholén, och Inga-Lill och Ove Claesson ifrån Ulricehamn.
Min svåger och svägerska Jan-Olof och Eva och Agneta och Lars Olov Hult blev förhindrade att komma på grund av det besvärliga vinterväglaget.
Flera gratulationskort har kommit ifrån Donald Rasmusson i Lindome, Paul och May Claesson i Smålandsstenar, som dessutom gett en gåva till Läkarmissionens arbete ibland Syriska flyktingar, och ifrån Ing-Britt, god vän i Pingstkyrkan.
Eftersom vi är så många i vår familj, så att vi inte får plats i vår lägenhet hade vi fått hyra Frisksportarnas stuga i Råssnäs. När vi anlände till lokalen hade våra barn och deras familjer förberett festen och mötte oss redan i entrén med hyllningskör. Borden var festligt dukade och väggarna trevligt dekorerade av Karl Magnus som numera är redigerare för ett antal tidningar Mitt namn hade dagen till ära blivit uppmärksammat med feta rubriker och fyndiga slogans.
Efter enkel bordsbön hade maten serverats. Potatisgratäng med kallskuret kött, och för dem som var vegetarianer serverades alternativ kost. Efter maten blev det rast, då barnen fick leka med varandra och då samvaron fortsatte under gemytliga former. Senare serverades kaffe, the, hembakade bullar, kakor och tårta.
En inomhus tipspromenad, med kluriga frågor om mitt liv hade förberetts och ett musikquiz med frågor som hade anknytning till min tid och min barndoms stad.
Mitt tacktal höll jag till alla som engagerat sig för att göra min fest så innehållsrik. Den innehöll dessutom en saga om ett gammalt väggur som plötsligt stannade. Jag talade om tiden, livet, vägen och evigheten. Vi sjöng med rörelser: "Jag går på livets väg." och jag fick god hjälp av lilla Ellen som kunde den sången.
Vi samlades för att ta en bild av vår stora familj innan vi skildes åt.
Se även en video som är publicerad på Facebook, där vårt yngsta barnbarn visar sin talang på trummor. Hon fyller två år den 24 januari. Jag kan inte se mig mätt på videon.
Tack till alla som uppvaktat mig i samband med min 75 årsdag.
Jag har här dokumenterat det jag fått sänt till min adress, foton, teckningar, födelsedagskort och blommor med mera.
Jag har dessutom mottagit ett stort antal hyllningar på Facebook, vilka där blir redogjorda på min tidslinje.
Dessutom har jag fått värdefulla telefonsamtal ifrån min syster Ingrid Wennberg ifrån Norrköping, min bror Roland Ericson ifrån Eskilstuna, min systerson Jan Gårdman, Hällestad, min systerdotter Agneta Hult, Finspång, svägerska Eva i Axsjövik, Arne Axelsson ifrån Godegård, min barndomsvän Ulf Björklund, Orsa, Bengt Bergström, Dala-Järna, en gammal kollega som var pastor i Skärblacka under tiden vi var i Vånga och Stig Danielsson ifrån Linköping.
Vackra blommor har jag fått ifrån våra barn med familjer. Eftersom jag undanbett mig egna presenter hade de skänkt en frikostig gåva, ett bidrag till "Handla för andra" En social hjälpverksamhet i vår Pingstkyrka. Blommor hade även kommit ifrån Inger Sköld, som var kyrkoherde och prost i Västra Ny och Godegård och som jag hade förmånen att få arbeta tillsammans med under en lång tid då jag var kantor där. Dessutom ifrån Pingstkyrkan i Motala under ett besök av vår pastor Bernt Broberg, Birgit, Inger och Gunnar Karlsson; Ulla-Britts moster och kusiner. Blomstercheckar ifrån Annika och Pierre Tholén, och Inga-Lill och Ove Claesson ifrån Ulricehamn.
Min svåger och svägerska Jan-Olof och Eva och Agneta och Lars Olov Hult blev förhindrade att komma på grund av det besvärliga vinterväglaget.
Flera gratulationskort har kommit ifrån Donald Rasmusson i Lindome, Paul och May Claesson i Smålandsstenar, som dessutom gett en gåva till Läkarmissionens arbete ibland Syriska flyktingar, och ifrån Ing-Britt, god vän i Pingstkyrkan.
Eftersom vi är så många i vår familj, så att vi inte får plats i vår lägenhet hade vi fått hyra Frisksportarnas stuga i Råssnäs. När vi anlände till lokalen hade våra barn och deras familjer förberett festen och mötte oss redan i entrén med hyllningskör. Borden var festligt dukade och väggarna trevligt dekorerade av Karl Magnus som numera är redigerare för ett antal tidningar Mitt namn hade dagen till ära blivit uppmärksammat med feta rubriker och fyndiga slogans.
Efter enkel bordsbön hade maten serverats. Potatisgratäng med kallskuret kött, och för dem som var vegetarianer serverades alternativ kost. Efter maten blev det rast, då barnen fick leka med varandra och då samvaron fortsatte under gemytliga former. Senare serverades kaffe, the, hembakade bullar, kakor och tårta.
En inomhus tipspromenad, med kluriga frågor om mitt liv hade förberetts och ett musikquiz med frågor som hade anknytning till min tid och min barndoms stad.
Mitt tacktal höll jag till alla som engagerat sig för att göra min fest så innehållsrik. Den innehöll dessutom en saga om ett gammalt väggur som plötsligt stannade. Jag talade om tiden, livet, vägen och evigheten. Vi sjöng med rörelser: "Jag går på livets väg." och jag fick god hjälp av lilla Ellen som kunde den sången.
Vi samlades för att ta en bild av vår stora familj innan vi skildes åt.
Se även en video som är publicerad på Facebook, där vårt yngsta barnbarn visar sin talang på trummor. Hon fyller två år den 24 januari. Jag kan inte se mig mätt på videon.