Gudstjänst och lovsång

Skrivet på facebook för två år sedan. Artikeln är något litet omredigerad:

Det är söndag och vi har varit i kyrkan på gudstjänst. Gudstjänsten inleds denna söndag med lovsånger efter det mönster som numera är vanligt i de flesta kristna sammanhang. Lovsången brukar ledas på ett föredömligt sätt av en kompgrupp med gitarr, bas, trummor och piano/flygel. Tyvärr råder det bristande engagemang bland de äldre när det gäller denna typ av lovsång. Det finns säkert orsaker till detta, men jag tycker att vi måste försöka råda bot mot den resignation och likgiltighet, som vi ofta hemfaller åt när det gäller gudstjänsts stil, även den typ som inte faller oss i smaken. Hur skall detta ske?
Församlingsledare, pastorer och ungdomsarbetare har en nyckelroll i detta sammanhang. Vi måste våga tala med dem på vilket sätt vi vill se en förändring i stället för att kritisera det som pågår. Om man är med i en gudstjänst där man tycker illa om något, skapas lätt en negativ atmosfär, som bedrövar Guds ande. Därför är det hög tid att vi gör någonting för att förhindra att detta får ske. Är det trenderna som styr utvecklingen eller får Herren vara med och leda? Det behöver inte vara fel med denna typ av lovsång, men jag tror att det är dags att börja prioritera lovsångens utförande. Det är ingen lätt uppgift, eftersom många äldre bär med sig en annan tradition, där de nya rytmerna och melodierna känns främmande. Det är inte enbart av fysisk trötthet som en del sätter sig, även om den friheten finns. Man saknar något av den glöd som fanns i tidigare sång och musiktraditioner där man lättare kände sig hemma.
Nu är jag inne på ett känsligt område och jag hoppas att jag inte sårar någon med mitt tyckande. Vi har så många fina resurser i vår församling, som det är viktigt att tillvarata på rätt sätt. De ungdomar som genom sin musik och sång leder lovsångerna gör en väldigt fin insats och det finns anledning att ge dem uppmuntran för det. Kanske vi kan göra det genom att visa vår uppskattning, på ett rätt sätt. Mångfald och variation när det gäller sång och musik är något jag tycker om. I viss mån tycker jag att vi har det, men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre.

Här några kommentarer:

Emil Svensson:
"Intressant att få ta del av dina reflektioner kring lovsång och Gudstjänst-stil, tack för det!  Som du skriver så är det ett laddat ämne för många. Musik är något som på olika sätt berör oss alla och således också något som vi därför alla har en åsikt om. Skulle vi fråga var och en i församlingen vad de önskade för musik stil tror jag det skulle rymmas allt ifrån pop,country, hårdrock och till mer traditionell musik och klassisk musik etc. Listan skulle nog kunna göras lång. Eftersom jag ofta är med eller själv leder lovsång har jag funderat mycket kring stil och val av sånger.  Detta är högst en personlig reflektion men jag brukar tänka "Vem är musiken vi sjunger till för? Är det för att jag ska bli nöjd eller för att Gud ska bli upphöjd och ärad?" För min del blir då inte stil så viktigt, bara det är blir tydligt att det är Gud som ska äras oavsett om det är till distad gitarr eller orgel. Sen är naturligtvis val av sånger i förhållande till innehåll i texterna vi sjunger viktigt: Vad säger den om Gud? Kan den förstås av nya människor som tidigare inte satt sin fot i kyrkliga sammanhang? Val av sånger är inte helt lätt alla gånger helt klart, men nyttigt att reflektera kring. Men det är en annan diskussion."

Ingegerd Gustafsson:
"Jag har jättesvårt för detta med s k lovsånger. Jag kan aldrig lära mig. Det är inga riktiga melodier och jättesvårt att sjunga med även om man försöker. Det är mycket man får stå ut med!"

Rolf Ericson:
"Tack Emil för din kommentar. tack även till Ingegerd för din kommentar Jag efterlyser flera kommentarer av liknande slag. Det här är ett öppet forum där alla kan läsa det som skrivs. Detta anser jag vara mycket bättre än att vi går bakom ryggen på någon. Ämnet är laddat, men med sans och förnuft måste vi våga ge rum för våra tankar. Så låt oss därför föra ett fortsatt samtal med ödmjukhet och respekt mot varandra. Emil! Musik kan man ha en åsikt om, helt rätt, men det handlar om något annat än våra åsikter och musikval. Det handlar om ett uttryckssätt där vi alla är med, både äldre och yngre. Om någon känner sig främmande och upplever att det är som Ingegerd skriver i sin kommentar något man måste stå ut med, då måste vi fråga om vi är på rätt väg. Inte är det väl meningen att församlingen skall känna sig missnöjd när man firar gudstjänst. Av detta blir inte Gud ärad. Inte ens lovsången som är avsedd för att ära Gud, når fram om någon är bedrövad. När vi säger att Anden blir bedrövad, så är det Anden som bor i våra hjärtan, som det handlar om. Gud kan bli ärad både med distad gitarr och orgel, det tror jag också, men det handlar om sättet på vilket det sker. Är vi tillräckligt känsliga för nyanserna, så tror jag att vi kommer rätt. När det gäller val av sånger, så är ju valet av text viktigt. Det finns ju gamla sånger som är helt obegripliga för nutidens människor, men det finns också många fina gamla odödliga väckelsesånger som numera sällan sjunges. Dessa sånger tycker de flesta om. Där har vi äldre ett något längre perspektiv än er yngre. Vi har upplevt tider av andlig förnyelse när dessa gamla sånger sjöngs."

Emil Svensson:
"Spännande tankar! Nej jag hoppas verkligen inte att jag med min tidigare kommentar trampar någon på tårna, det är verkligen inte min mening. Jag vill verkligen betona att detta är enbart mina egna reflektioner kring detta och jag tror som du skriver Rolf att det är nyttigt att dela dessa i ödmjukhet och respekt för varandra. Jag håller med i en del av det du säger, Rolf. Jag tror absolut man är fel ute om alla Gudstjänstbesökare upplever svårigheter att kunna delta i lovsången. Då har man helt klart hamnat fel och bör tänka om, helt klart. Frågan är dock, finns det ett sätt att göra det på så att alla blir nöjda, alltid?  Jag tror det är svårt att hitta en väg i valet av sång och musik som gör alla nöjda alltid. När dessa stunder uppstår är min förhoppning dels för min egen del att tänka: Kanske detta inte är riktigt för mig, men jag vill ändå välsigna detta då jag ser andemeningen bakom och några andra av mina trossyskon verkar uppskatta det som spelas. Jag hoppas då kunna genom deras hängivenhet ryckas med i lovsången,  Som du säger finns många tros-steg och andliga upplevelser som många av oss gjort i olika sammanhang starkt kopplat till sånger och musik. Det tror jag gäller både unga och äldre. Många yngre kanske tagit steg i sammanhang där mer "modern" lovsång praktiserats som vi ser allt mer av i våra kyrkor idag medan äldre som du säger har ett längre perspektiv och gjort sådana resor till andra typer av sånger. Sånger som kanske yngre i sin tur har liknande svårigheter att sjunga med i som Ingegärd beskriver angående den "moderna" lovsången. Det är rätt stor skillnad i hur sångerna är uppbyggda om man enbart ser till det rent "tekniska". Vi behöver välsigna varandra och de olika uttryckssätt som finns ung som gammal tror jag.  Jag tror ändå att det är syftet bakom sångerna som till slut blir det viktiga, vad hoppas vi blir frukten av lovsången? Kommer nya människor till tro? Skapas en atmosfär där Guds Ande ges utrymme att möta människor? Blir Gud ärad? Gudstjänster är något fantastiskt på många sätt och jag är oerhört tacksam för att få vara en liten del i vår församling! Här möts barn, unga och äldre, på ett sätt som aldrig kan ske i ett annat forum, med en gemensam längtan att söka Gud. Det är något vi ska vårda och vara rädda om. Det är ovärderligt."

Ett annorlunda kvällsmöte i Nyhem

http://nyhem.fnf.nu/player/746/3747-22-juni-ett-annorlunda-kvallsmote

Individualism och enighet

I Filipperbrevets fjärde kapitel berättas det om två kvinnor som tillhörde församlingen i Filippi. Det enda vi vet om dessa kvinnor är deras namn Euodia och Syntyche och att de hade råkat i tvist med varandra. Vi vet också något som är betydelsefullt; Det står att de hade kämpat för evangeliet, tillsammans med Paulus.

Paulus behövde en verklig vän, som kunde hjälpa dessa kvinnor att bli eniga, eftersom deras oenighet var till skada inte bara för dem själva, utan också för församlingen och den gemenskap de tillhörde.. Han uppmanar dem att vara eniga för Herrens skull

Jag tror att det var viljestarka kvinnor, som vågade stå för sin uppfattning, utan att vända kappan efter vinden. De var inte rädda för konflikter, men de var starkt övertygade om att de hade rätt var och en av dem och de kämpade för att bli förstådda av de övriga i församlingen.

I det här läget skrev Paulus till dem, var för sig. Hans budskap var likadant till dem båda. Han skrev inte till den ena att hon måste ge sig, eftersom den andra hade rätt. Nej, han uppmanade dem var för sig att vara eniga för Herrens skull. Det handlade inte om att de måste ändra på den egna övertygelsen, därför att den var rätt eller fel

Den enighet som Paulus åberopade är den som finns i tanke och i sinnelag hos den människa som tagit emot Jesus Kristus och tillhör honom:

"Visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och i sinnelag, fria ifrån självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa, utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus."

När prestigen hindrar oss från att ha kärleksfulla relationer med varandra, så sker en skada med oss själva och därför är enigheten något vi ska eftersträva, inte bara för oss själva, utan först av allt för Herrens skull.

Den enighet som bibeln talar om är absolut inte en motsats till individualism. Många har missförstått individualismens betydelse därför att man drar paralleller till egoismen. Kristendomen bejakar individualismen, men inte egoismen. Just därför att kristen tro bejakar individen fullt ut, så har den ett svar på många frågor.

Det råder en skarp gräns mellan betydelsen: "att vara sig själv," och "att vara sig själv nog."

I den kristna gemenskapen får jag vara mig själv, tillsammans med trossyskon, som också tillåtas att vara sig själva. Detta kallar jag för "kristen individualism.", och detta utgör även grunden för den enighet man i en Guds församling kan byggas upp. I en sådan gemenskap är ingen förmer än den andre, utan var och en har något att tillföra i en kärleksfull och förtroendegivande atmosfär.

Här är texten till två av mina sånger ur kantaten: "Gläd er alltid i Herren":

":/: Bli eniga för Herrens skull, bli eniga :/: i tanke ord och handling i vilja och i tro. Sök enighet tillsammans för Herrens skull."

":/: Låt det sinnelag råda hos er, som också fanns hos Kristus, Jesus :/: Lev i samma kärlek, eniga i tanke och i sinnelag. Fria ifrån självhävdelse fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa, utan också på andras. Låt det sinnelag råda....."

Bojkotta Sverigelotten!

Följande brev har jag sänt till Sverigelotten, ett företag som säger sig stödja folkrörelsen i Sverige. Hur kan man påstå det och samtidigt medverka till att kränka den största folkrörelse som finns i Sverige. Detta är för mig och säkert för många fullt obegripligt.

Till Sverigelottens redaktion!

Hej!

Jag är mycket besviken på den reklam som förekommer i TV med anledning av Sverigelotten. Ni kallar er för stödjare av den svenska folkrörelsen, medan er reklam är djupt kränkande, mot den stora grupp av människor som har sitt stora intresse i kyrkan. Kyrkan som är den största folkrörelsen i Sverige. Om ni inte ändrar på den hädiska och kränkande reklamen där ni blandar in kyrkans predikoämbete och gör ett löjets skimmer av den genom att visa mannen som skrapar lotten i predikostolen. Jag föreslår att Ni omedelbart tar bort denna djupt sårande och kränkande reklamkampanj. I annat fall kommer jag att vidta åtgärder till en bojkott mot er verksamhet.

Motala den 13 juni 2017 Rolf Ericson

KOPIERA GÄRNA LÄNKEN OCH SPRID. LÅT DET FÅ BLI EN LANDSOMFATTANDE KAMPANJ!!

Jag ser fram emot svar ifrån Sverigelotten och återkommer så fort jag fått det.