Docent Anders Gerdmar som är evangelisk karismatisk teolog vill att vi som är Guds folk ska ändra på de demokratiska principerna genom att be till Gud om ett regimskifte i vårt land.
Så här skriver han i tidningen Dagen:
"Vi behöver ett regimskifte, både andligt och politiskt. Och genom bön kan vi få det!
För man kan inte skilja politik och tro från varandra. Daniel säger om Herren att ”Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar” (Dan 2:21). Gud är intresserad av Sveriges inriktning och öde.
Inte så att det ena eller andra partiet skulle kunna lösa Sveriges problem. Alla partier har idéer och politik som är mer eller mindre främmande för biblisk kristendom.
Men vi behöver ett regimskifte bort ifrån en ideologi som grundläggande är antikristen, socialismen."
Genom detta uttalande får man intrycket av att Anders Gerdmar redan vet vad Gud vill. Jag tillåter mig att ifrågasätta detta och anser att han tar allt för stora ord i sin mun.
Det är väldigt olyckligt att sammanblanda religion och politik, så som Gerdmar gör. Detta är också typiskt även för andra högerextrema rörelser ibland en del så kallade kristna.
Jag kan inte hålla med om att socialismen skulle vara antikristen. Att påstå sådant är inte sant. Jag tycker att det finns väldigt många beröringspunkter mellan kristendom och socialism. I båda fallen handlar det mycket om att ta ansvar för varandra, att jag inte har rätt att leva i lyx och överflöd medan min broder svälter. Kärnan i socialismens och kristendomens budskap är alltså densamma
Det går inte att jämföra socialism med marxism-leninism, vilket Gerdmar gör när han påstår att socialismen är grundläggande antikristen.
lördag 15 september 2018
lördag 8 september 2018
Religiös beröringsskräck
Den tidigare partiledaren för KD Alf Svensson har uttalat sig om beröringsskräck för religion i Sverige och menar att trenden har vänt. "Sällan har religiösa frågor diskuterats i en valrörelse så flitigt som i år, framför allt när det gäller böneutrop och konfessionella friskolor."
Det finns människor som kommit fram till honom och sagt att "Krist" borde betonas i Kristdemokraterna.
Att det finns goda religiösa värderingar som har betydelse för politiken borde alla politiker bejaka, men detta innebär inte att de politiska partierna kan vara religiösa. Jag tycker att det är nödvändigt att sära på begreppen religion och politik.
Politiken handlar om hur människor skall kunna leva tillsammans här på jorden. Religionen har i allmänhet en helt annan dimension i synnerhet den som är knuten till den kristna tron.
Jesus har sagt: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag."
Det fanns alltså även vid denna tid en religiös beröringsskräck omkring Jesus. Den berodde på att man förväxlade människors rike med Guds rike. Den politiska maktkampen var i gungning då precis som nu.
Det fanns en tid då man prioriterade att människor skulle vinnas för Guds rike. Det var en tid då man inte var så upptagen av de världsliga frågorna. Man blev hånad och föraktad för att man valt att gå i Mästarens fotspår.
Jag säger inte att det är fel att kristna engagerar sig i politiken. Tvärtom. Jag tror att det har stor betydelse att vi har många duktiga kristna politiker, som genom sin kristna tro kan genomsyra de politiska beslut som fattas både i riksdag, kommun och landsting.
Men jag tror att det blir fel om politiken styr i kyrkan och vice versa om kyrkan styr i politiken. Där finns enligt min uppfattning en helt berättigad religiös beröringsskräck.
Vi lever nu i en ny tid där våra "omistliga kristna värderingar" finns tillsammans med andra religiösa trosuppfattningar. Vi måste lära oss hur vi på bästa sätt skall förhålla oss till dessa och finna gemensamma riktlinjer för att bygga en fredlig värld utan rädsla för nya infallsvinklar.
Vår huvudsakliga uppgift som en kristen kyrka är att först av allt arbeta för att vinna människor för Guds rike. Den uppgiften består intill "slutet när han (Jesus) överlämnar riket åt Gud."
Att det finns goda religiösa värderingar som har betydelse för politiken borde alla politiker bejaka, men detta innebär inte att de politiska partierna kan vara religiösa. Jag tycker att det är nödvändigt att sära på begreppen religion och politik.
Politiken handlar om hur människor skall kunna leva tillsammans här på jorden. Religionen har i allmänhet en helt annan dimension i synnerhet den som är knuten till den kristna tron.
Jesus har sagt: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag."
Det fanns alltså även vid denna tid en religiös beröringsskräck omkring Jesus. Den berodde på att man förväxlade människors rike med Guds rike. Den politiska maktkampen var i gungning då precis som nu.
Det fanns en tid då man prioriterade att människor skulle vinnas för Guds rike. Det var en tid då man inte var så upptagen av de världsliga frågorna. Man blev hånad och föraktad för att man valt att gå i Mästarens fotspår.
Jag säger inte att det är fel att kristna engagerar sig i politiken. Tvärtom. Jag tror att det har stor betydelse att vi har många duktiga kristna politiker, som genom sin kristna tro kan genomsyra de politiska beslut som fattas både i riksdag, kommun och landsting.
Men jag tror att det blir fel om politiken styr i kyrkan och vice versa om kyrkan styr i politiken. Där finns enligt min uppfattning en helt berättigad religiös beröringsskräck.
Vi lever nu i en ny tid där våra "omistliga kristna värderingar" finns tillsammans med andra religiösa trosuppfattningar. Vi måste lära oss hur vi på bästa sätt skall förhålla oss till dessa och finna gemensamma riktlinjer för att bygga en fredlig värld utan rädsla för nya infallsvinklar.
Vår huvudsakliga uppgift som en kristen kyrka är att först av allt arbeta för att vinna människor för Guds rike. Den uppgiften består intill "slutet när han (Jesus) överlämnar riket åt Gud."