måndag 13 april 2009

Trosbekännelse

Under påskdagen var vi bortresta, men i dag Annandag påsk fortsätter jag.
Vi tror på Gud Fader, Allsmäktig, himmelens och jordens Skapare…Vi tror på Jesus…
Vi tror på den helige ande, en helig allmännelig kyrka.

Våra sätt att uttrycka denna tro är och kommer alltid att vara ofullkomliga. Därför är det viktigare att vi bekänner vår tro på Gud och inte hemfaller till att tro på teologin (läran om Gud). Frågan vem vi tror på är viktigare än frågan vad vi tror på.

Om vår tro är förankrad i Gud, så finns det mycket oförklarligt som inte längre behöver någon förklaring. Allt behöver inte bevisas.

Att bekänna sin tro innebär att stanna kvar på trons område. Gud finns där vi bestämt att han skall finnas. Vi bekänner hans närvaro i oss och behöver inte prestera detta på något annat sätt.

Detta är en underbar förvissning. ”Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se.”(Hebr. 11:1)

Det kan vara en ”aha” upplevelse av samma slag som de fick uppleva som efter påsken var på väg till byn Emmaus.

”Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.”

Han deltog i deras samtal och förebrådde dem för att de var så tröga till att tro på det som profeterna sagt.

Denna tröghet är nedlagd i den mänskliga naturen och vi känner igen den hos oss själva. Vi fattar inte det vi inte kan se. Vi behöver tro. Tron kommer till oss när vi bekänner den och när vi vill ta emot den. Den infinner sig likt en ”aha” upplevelse precis som för Emmausvandrarna.

De gjorde en betydelsefull upplevelse. De sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss.” (Luk.24:32)

Det är detta som sker varje gång vi öppnar för Guds Ord. ”Tron bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” (Rom.10:17). Men det är Gud som är målet för tron, inte själva förkunnelsen

4 kommentarer:

  1. I ovanstående artikel finns meningar som lätt kan missuppfattas enligt ett mail jag fått från en vän. Citat:
    "För mig verkar det närmast hädiskt att påstå "Gud finns där vi bestämt att han skall finnas." Om det hade funnits ett "inte" i denna mening hade jag inte reagerat.

    Kanske kan jag gå med på att Gud finns överallt där vi söker Gud. Om jag mötte Anna Lindhs mördare som fängelsepastor och bad innerligt "Låt mig få möta Dig Gud i denna olyckliga människa", så kanske jag fick bönhörelse beträffande denna person och att jag kan se Gud i denna människa."

    En del av mitt svar:
    "När jag skriver trons område, så menar jag att man själv måste bestämma om man skall vara där eller inte. Ingen, inte ens Gud tvingar oss att beträda trons område, men om vi vill får vi komma. Vi har inte förtjänat att vara där, men vi får komma dit ändå.. När vi bekänner vår tro med ett uppriktigt hjärta bor Gud i oss. "Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er, säger Jesus." (Joh.15:4) Detta är en viljehandling. Det är vi som bestämmer att han skall finnas i oss och hos oss.Därför finns Gud där vi bestämt att han skall finnas. Detta gäller alla människor. Du förklarar det så riktigt med exemplet med fängelsepastorn som ber för mördaren. Men du kan inte be för en annan människa om denne inte själv vill att en förändring ska äga rum."

    SvaraRadera
  2. Just denna text är en mina favorittexter från påsken som söndagsskollärare. Min tolkning av texten är att Jesus innan han avslöjade sig för "Emmausvandrarna" undervisade dem om att profeterna i GT hade förutsagt hans lidande och död. Sen när han visade sig för dem, föll allt på plats, teologin och deras egen upplevelse av den uppståndne stämde överens.

    SvaraRadera
  3. Tack för denna kommentar. Javisst är det mycket som behöver falla på plats av den teologi som än så länge endast till en del kan förstås. Lära och liv går hand i hand. Det blev ett nytt ljus efter uppståndelsen. Detta ljus lovade Jesus i sitt avskedstal i Joh 14 skulle följa alla de troende i alla tider: "Men Hjälparen (obs, stor bokstav) den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er." Denne Hjälpare går tillsammans med oss precis som Jesus gick tillsammans med sina lärjungar på vägen till Emmaus. När vi upptäcker det brinner våra hjärtan och det får sitt särskilda uttryck på det sätt Gud vill i våra liv. Amen!! Det betyder Ske alltså.

    SvaraRadera
  4. Här en del av vad jag skrev till min vän. Han blev överens om en del med eventuellt inte till allt. Jag skrev:
    ”Detta är en viljehandling. Det är vi som bestämmer att han skall finnas i oss och hos oss.Därför finns Gud där vi bestämt att han skall finnas. Detta gäller alla människor. Du förklarar det så riktigt med exemplet med fängelsepastorn som ber för mördaren. Men du kan inte be för en annan människa om denne inte själv vill att en förändring ska äga rum.”
    Här är en del av min väns svar där vi eventuellt inte var helt överens om ovanstående:
    ”fortsättningen kanske vi är oense. Så här skulle jag skriva: Det är vi som väljer att välkomna Gud i våra liv. Om vi har en sund gudstro kommer levande Gud att vara hos oss intill tidens ände, som Jesus Kristus, som Fadern, som Helig ande. Detta är Guds löfte till alla människor. (använd gärna också vad jag skrev om fängelsepastorn)
    Jag kan be för en annan människa även om denne inte själv vill att en förändring ska äga rum. Men förändringen kommer i så fall från Gud själv, genom Guds änglar eller i någon mänsklig gestalt. Vem Gud sänder är förborgat för oss människor till dess att förändringen har skett. Då kan vi lova Gud för att någonting stort har skett i en människas liv och som dessutom kan främja Guds rikes framväxt.”

    Min egen kommentar till ovanstående:
    Vi är inne på mycket intressanta tankegångar och jag önskar att Herren skall hjälpa oss förstå. Helt klart är vi överens om att det är vi som välkomnar Gud i våra liv och att vi tror också att han då är med oss alla dagar. ”Den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten. ” Upp.22:17 Här talas om ett renhetens område där alla borde vara, men där alla inte är. Här talas också om ett område utanför där alla de som älskar lögnen är. Ett utanförskap som ingen borde vilja tillhöra, men som på grund av ett förmörkat förstånd har drabbat många. När Jesus klagar över Jerusalem i Matt.23::37 så säger han om dem:”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna MEN NI VILLE INTE.”
    Vi har fått ett stort förtroende och en stor valmöjlighet från Gud. Att använda vår vilja. Därför är det viktigt för oss som tror att uppmuntra människor till att använda sin vilja och göra det som Gud vill. Men det här är en svår uppgift och vår drivkraft måste vara kärlek.
    Sedan säger du två mycket betydelsefulla sanningar, som jag är helt överens med dig om och som jag gärna vill praktisera. Det ena är: ”Jag kan be för en annan människa även om denne inte själv vill.” Detta är bönens möjlighet. Den tror vi på, men ibland frestas vi till att tröttna. Gud hjälp mig be för alla dem du lagt på mitt hjärta. Be och uthålligt vänta. Det andra är: …”förändringen kommer i så fall från Gud själv.”.

    SvaraRadera