Det sägs att man är svag när man är ensam. Detta är en sanning med modifikation. Ensamheten kan i vissa sammanhang vara en styrka. Nu menar jag inte att vi skall eftersträva ensamheten, men vi måste våga stå för det vi tror på utan att vänta stöd från det håll vi väntar.
Unga människor som saknar identitet lockas ofta av extrema organisationer och sekter för att tillsammans med de människor som där slutit sig samman få en egen identitet.
Att ta sig ur ett sådant sammanhang kan ofta bli en smärtsam process. Att bli kvar i sammanhanget kan vara lika smärtsamt om man inte delar de åsikter och värderingar som man ställer som villkor för grupptillhörigheten. I längden blir det ohållbart med att inte få ifrågasätta och även att bli ifrågasatt. Då återstår bara en möjlighet. Det är att med minsta möjliga friktioner lämna gruppen.
Att hitta grupper som hyllar synteser mellan olika uppfattningar är inte lätt. Det finns ofta en grupp för varje uppfattning. I vår tid är individualismen stor, vilket gör det ännu svårare för dem som inte hittat sin identitet. Det är då inte så lätt att avgöra i vilken grupp man kan känna sig hemma. Detta gäller också gemenskapen i kristna sammanhang. Det finns mycket som förenar, men också en hel del som splittrar.
Om jag vill bli respekterad i en kristen gemenskap måste jag också respektera dem som har en annan uppfattning. Detta är inte så svårt om man delar det mest elimentära i tron
Att sprida extrema budskap som strider mot mänskliga rättigheter, borde vara otänkbart bland kristna, men så är det inte Det är svårt att förstå att det finns oenighet och klyftor emellan de troende. Nog borde det vara självklart för en kristen att solidarisera sig med de svaga och ta avstånd från våld och förtryck. Hur kan man ena stunden tala sig varm för Jesusmanifestationer och människors frälsning medan man den andra stunden ger sitt bifall till stöd för den som griper till vapen för att befästa sin makt. Dessutom att man i detta sammanhang använder svårtolkade bibelord och gammaltestamentliga profetior som stöd för sina extrema åsikter. De som handlar så gör det mycket målmedvetet och är angelägna om att använda alla moderna tekniska möjligheter för att sprida sitt budskap. Det får kosta hur mycket som helst. Här finns inga ekonomiska hinder, trots den pågående finanskrisen.
Varför träder endast några få upp till försvar för den anständiga sanningen. Det handlar om flera områden där denna infiltration pågår och där så många tiger. Det religiösa etablissemanget ser ut att gå åt det håll som hörs och syns mest. Orsaken till att många tiger kan vara att man inte vill hamna utanför.
Att vara udda och gå sin egen väg är påfrestande. Ibland ser jag ingen annan utväg än att gå ensam. I synnerhet om det inte finns någon att lita på. Den nittioförsta psalmen i Psaltaren har rubriken Gud vår beskyddare. Där står det bland annat: "Om än tusen faller vid din sida, ja tio tusen vid din högra sida, så skall det dock inte drabba dig....ty du har sagt: "Du Herre är mitt skydd, och du har gjort den Högste till din tillflykt.""
Jag har många gånger stavat på detta bibelord när jag känt mig ensam. Låter det patetiskt? Tro mig! Det bottnar i min erfarenhet av utanförskap i den Pingströrelse jag så självklart upplevde som mitt andliga hem i min barn och ungdom. Jag är naturligtvis inte ute efter att enbart glorifiera tider som varit. Jag ser också att det i vår tid finns mycket som är positivt och livsbejakande, men vi måste vara på vakt emot de underminerande krafter som hotar att ödelägga detta.
Mina föräldrar som var med i Pingströrelsens början i vårt land hade en tydlig och klar identitet och var mycket socialt förankrade i sin församling. I sparade brev kan jag bland annat läsa hur man skrev: ”Vårt kära Sion.” Jag kan själv minnas min barndoms pingströrelse som en skyddad värld. Det var i församlingen man fick sitt rätta människovärde, under förutsättning att man hittade sin plats. Jag vill tillägga att detta hade både för och nackdelar. Nackdelar därför att världen utanför betraktades med förutfattade meningar på samma sätt som man själv blev betraktad. Ett slags isolering skulle jag vilja påstå. Så är det inte i vår tid hoppas jag.
Citat: Ulrik Josefsson beskriver i sin avhandling "Liv och övernog" hur detta samhällsengagemang i den tidiga pingstväckelsen smittade och fungerade som en social kraft i samhället. Det gjorde samhällelig skillnad att vara med i församlingen. Respekten för evangeliet kom som ett brev på posten efter att människor iakttagit förvandlade liv. Dagens frikyrkor ser annorlunda ut. Schablonen är de välklädda människorna med de fina bilarna. Man kan säga att den som besparar sig ett liv i utsvävningar samlar många pengar på banken. Respekten för frikyrkorna har därför ändrats. I dag är det kanske bara Frälsningsarmén som respekteras för det sociala engagemanget och de förvandlade liven. citat ur Frikyrkans klassresa Teologen Runar Eldebo om pengars makt - att göra en mindre gud till Gud Publicerad: i Dagen 2009-05-15
Jag hoppas att ingen uppfattar det jag skrivit som ett klagomål över min egen ensamhet. Jag klagar inte, eftersom jag vet att min väg har valt mig, antingen jag går ensam eller i sällskap med andra. Jag tror att det var en överenskommelse mellan mig och Gud
Citat Dag Hammarskjöld: ”Andras väg har rastplatser i solen där de mötas. Men detta är din väg, och det är nu, nu, du inte får svika. Gråt, om du kan, gråt men klaga inte. Vägen valde dig- och du skall tacka.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar