Ekumeniska allianser på villovägar

Vi konstaterar med stor förvåning att det i vår tid bildas nya ekumeniska allianser mellan kristna från olika håll. Ingenting är längre otänkbart. Katoliker och pingstvänner kan till exempel arbeta tillsammans därför att man har en gemensam uppfattning om vad det innebär att leva som kristen. Man har också gemensamma värderingar exempelvis på familje och sexualetiska frågor. Även i världspolitiska frågor finns det grupperingar som har gemensamma uppfattningar.

Nu kan man ställa sig frågan om syftet med dessa nya allianser är att fullgöra missionsuppdraget där alla folk skall bli lärjungar eller om syftet är att vinna anhängare genom ett slags inomreligiöst fiske. Om syftet är rent så blir det naturligtvis ett bra resultat med alliansen, men jag ser tyvärr att det kan finnas politiska och andra syften i en del nya allianser och då är man ute på villovägar.

För att hålla oss kvar vid fisketermerna så menar en del att näten skall dras upp på land så att man kan ta vara på fisken. Jag är av en annan uppfattning. Fiskar skall överhuvudtaget inte fångas. Den skall få leva i sitt eget vatten och simma fritt i ett öppet vatten. Odlad fisk förvaras i dammar där vattnet hela tiden måste bytas ut. Den odlade fisken anpassar sig till detta onaturliga liv.

Sten Gunnar Hedin skrev för en tid sedan (26 maj 2009) i en gästkrönika i Dagen: ”svensk kristenhet och hela vårt samhälle behöver den kraft som bryter ned det som skapar skillnader i dagens kyrkor, och i samhället.” Han slutar denna artikel med tre ord: ”Släpp Anden fri!”
Det finns något i detta som bekymrar mig. Inte så att jag har något emot att vi släpper Anden fri, men om vi gör det så bryts inte skillnaderna ner. Då skapas i stället en mångfald av levande varelser som kan simma fritt i sitt eget vatten utan att göra avkall på sin särart. Detta är inte en motsats till Andens enhet. Jag tror på en balans mellan enhet och mångfald.

Om det är så att svensk kyrkogeografi ändrar på sina tidigare gränser genom bildandet av nya allianser, så måste det ske med ärliga syften. Det får inte bli som i USA där dessa allianser tillskansat sig en politisk roll med extrema rörelser som har neokonservativa värderingar. De som ivrigast hävdar en sådan enhet är ofta enkelspåriga i sin syn på exempelvis eskatologiska frågor vilket jag skrivit om i tidigare inlägg.

Här finns också en mycket vilseledande uppfattning när det gäller de bibliska profetiorna om Israel. När man talar om Israels territoriella existens får man inte glömma att den inte får ske på bekostnad av ockupation som sker i dag. Därför är det nödvändigt för en kristen att stödja både israeler och palestinier i deras rätt att existera.. Några andra planer kan inte finnas med i Guds rådslut så långt jag förstår. Bibeln försvarar ingalunda militär överlägsenhet.

Kära vänner som läser min blogg. Jag skriver dessa rader med mycket nöd i mitt hjärta då jag tänker på den oenighet som finns ibland kristna i denna fråga. Oenighet är inte detsamma som mångfald, lika litet som enhet är detsamma som enfald. Jag vill gärna ha en optimistisk förväntan där ansvarsfulla ledare träder fram och försvarar rätt och rättfärdighet och där ärlighet och klarsyn får råda. Jag är väl medveten om min bristfälliga kunskap i vad jag nu har skrivit i all ödmjukhet. Jag önskar ingenting hellre än att de som vet mera träder fram till försvar för sanningen.