Frågor som splittrar Svenska kyrkan

Svenska kyrkan har en betydelsefull roll i vårt land. Många oroas av den politiska styrning som sker och menar att kyrkan hellre borde styras av människor som är kyrkligt aktiva. Det finns en uppfattning att kyrkan blivit mera följsam mot staten, trots att den numera är skild från den. Ett exempel på detta är synen på samkönade äktenskap. Förslaget om äktenskap för homosexuella har bara varit aktuellt en kort tid. För ett år sedan sade kyrkan nej till det. När nu staten har ändrat uppfattning, så verkar det som kyrkan vill följa efter. Om homosexuellas ställning i kyrkan råder det inte någon tveksamhet, men i synen på vigsel mellan samkönade har man haft en alltför kort tid till dialog. Det är ju en lärofråga för kyrkan som borde vara fri ifrån all politisk styrning. Frågan får också konsekvenser för det ekumeniska klimatet mellan kyrkor och samfund. Besluten har fattats alltför snabbt och man har inte fört ett tillräckligt tydligt samtal mellan kyrkorna.

Trots detta ställer jag frågan: ”Är denna fråga värd så mycket uppmärksamhet som den fått?”
Kan vi tillåta oss att tolka frågan som en lärofråga, där vi respekterar olika uppfattningar om sakens betydelse? En annan lärofråga som orsakat så mycket strid och splittring är frågan om kvinnans ställning. Frågan om kvinnor som präster har vållat alltför stor splittring i Svenska kyrkan precis som frågan om samkönade äktenskap.

Det finns krafter som gärna håller dessa lärofrågar vid liv genom att gång på gång angripa Svenska kyrkan och kritisera den.

Här några citat från Ulf Ekmans blogg.

”Det verkar också som man inom Svenska kyrkan så gärna skulle vilja vara först med allt och internationell trendsättare. Istället kommer man att bli internationellt isolerad.”
(Trots detta vill Ekmans ha inflytande över Svenska kyrkan: Läs här)

”Nåväl, det finns stora och breda lager av kristna över hela världen som tänker annorlunda, som inte fallit till föga för en teologisk liberal agenda”
”Beslutet, som verkar har stora möjligheter att gå igenom i höstens kyrkomöte är skandalartat, ett stort avsteg från den sunda läran och något som kommer att få mycket allvarliga och skadliga konsekvenser för kyrka och frikyrka i vårt land.”
”Ärkebiskopen försvarar läronämndens bejakande av samkönade äktenskap, trots att den var splittrad. 6 biskopar reserverade sig. Wejryd menar att frågan är utredd och färdigtänkt och att den stämmer med Svenska kyrkans lära och bibelsyn. Flummigare än så kan man nog knappast uttala sig. Att det stämmer med bibelsynen hos valda delar av kyrkan stämmer naturligtvis men det innebär knappast att beslutet är teologiskt förankrat vare sig i Bibeln eller i Svenska kyrkans bekännelse.”

”Sekulariseringen har nog de flesta insett att den starkt påverkat kyrkorna till de sämre. Det innebär ju inte att inte samhället kan svänga i mer positiva ordalag ändå. Inte heller tror jag att vi kan blunda för negativa inslag i den verklighet vi lever i men med Herrens hjälp kan allting förändras men det sker inte per automatik.” (Slut citat Ulf Ekman)

Samtidigt som Ulf Ekman uttalar sig så kritiskt mot Svenska kyrkan menar han att vi behöver varandra. Om vi behöver varandra måste vi också visa tillbörlig respekt för de olika åsikter som absolut inte är de som skall bestämma inriktningen av kyrkans ledning. Det finns trosfrågor som vi delar som har mycket större betydelse. Kyrkan är inte en åsiktsgemenskap. Om vi älskar varandra har vi fördrag med att åsikterna kan vara delade. Men älskar vi läran mer än livet så kommer vi bara att se vilka fel som finns hos dem som inte tänker likadant. Så får det inte bli. Kyrkan är en trosgemenskap som måste frigöra sig från allt maktbegär och all politisk och religiös fundamentalistisk styrning. Svenska kyrkans roll för vårt land är viktig och alla splittringstendenser får vi be Gud bevara oss ifrån. Jag frågar vem vill splittra? Läs Bibeln där finns svaret.

DagenartikelFörsamlar firar beslut om homovigslar


I splittringens tid