Ugglor i mossen

Jag läser i den nyss anlända Kyrkans Tidning. (Den får jag på morgonen) Dagen kommer först på eftermiddagen.. Så här står det i KT:
”Livets Ords vd Jonathan Ekman tar plats i stiftsfullmäktige i Uppsala stift…valdes också in i kyrkofullmäktige för Vattholma kyrkliga samfällighet och för hemförsamlingen i Ärentuna.”
Så går jag in på Ulf Ekmans blogg och läser vad han skrivit om den utfrågning som gjordes i Pingstkyrkan Uppsala med honom och Ärkebiskopen Anders Weijryd:
” Frågorna kom att handla om förändringen i det andliga klimatet, förändringar på Livets Ord, synen på Pingströrelsen och framtiden, Israel och naturligtvis också det brinnande aktuella med Svenska kyrkans kommande beslut att viga homosexuella och därmed ändra på äktenskapsdefinitionen.
Man flyttar alltså urgamla råmärken, förändrar teologin och anpassar sig smidigt till mer politisk korrekthet, även om man vill förneka det sista. För mig är det obegripligt och också orimligt att man så ytligt kan glossa över inte bara ett antal klara bibelord utan också helt kasta överbord en 2000-årig kristen konsensus angående synen på homosexualitet. Det sätt varpå teologen Jesper Svartvik lägger ut texten är mycket magstarkt. Det känns lite gymnasieaktigt ogenomtänkt och allmänt bortförklarande, som om man inte gjort läxan utan bara hittar på, när han påstår att 3 Mos. 18:22 inte skulle handla om homosexualitet eftersom en man inte kan ligga med en annan man på exakt samma sätt som med en kvinna. Det verkar ytterligt konstruerat, nästan bisarrt.
Mot denna bakgrund, Svartvik sitter i Svenska kyrkans läronämnd, menar tydligen ärkebiskopen att det Paulus skriver inte handlar om homosexualitet utan enbart om pedofili. Här kan man tala om att läsa in saker i texten som inte står där. Det är nog ingen tvekan om att vi har ett politiskt-religiöst samarbete där maktens män driver igenom sina agendor och använder forskare för sina syften. Det verkar också som man inom Svenska kyrkan så gärna skulle vilja vara först med allt och internationell trendsättare. Istället kommer man att bli internationellt isolerad.
Nåväl, det finns stora och breda lager av kristna över hela världen som tänker annorlunda, som inte fallit till föga för en teologisk liberal agenda. Det är knappast som man menar, att det skulle röra sig om en liten konservativ rest som är emot allt nytänkande. Dessa olika grupperingar av bibeltroende och Jesus älskande håller på att finna varandra över hela världen.”

HELA DETTA SAMTAL GÅR ATT FÖLJA PÅ DAGENS WEBB
HÄR.
När man läser vad Ulf Ekman skriver i sin blogg om kristna som håller på att finna varandra över hela världen till skillnad mot dem ”som inte fallit offer för en teologiskt liberal agenda” så förstår man syftet med att Livets Ord vill ha inflytande i Svenska kyrkan med hjälp av Kristdemokraterna. Man vill förändra precis som man ville när man splittrade Pingströrelsen. Det här skriver jag inte för att vara negativ. Jag sörjer över det tillstånd som fienden åsamkar Guds verk. Allt är inte GUD som glimmar. Jag anar ugglor i mossen.
Det är bra att Livets Ord känner sig hemma i Pingströrelsen nu igen. Det borde stanna därvid. Svenska kyrkan har en stor uppgift att fylla för alla dem som inte får plats i de "fullkomligt rena" samfunden. De cirka fem millioner människor som fortfarande vill ha en kyrka som har plats för dem i glädje och sorg och vid andra särskilda högtider må gärna fortsätta att vara en ofullkomlig trasig kyrka, där människor ur alla grupper kan känna sig hemma utan krav. Jag tror att Jesus skulle ha tyckt om det. Han som uppsökte syndare.