Vår ekonomi har aldrig tillåtit oss att bo på förstklassiga hotell när vi vid några få tillfällen rest utomlands. Min femtioårsdag för snart 18 år sedan firade vi på ett billigt hotell i Teneriffa. Hade vi förstått hur plågsamma nätterna skulle bli på detta hotell hade vi nog hellre stannat hemma i Sverige. Utanför hotellet skällde hundar instängda i en hundgård utan uppehåll, hela natten. Om det var tyst i en minut, så tänkte man: ”Äntligen.” , men förstod att de åter igen, skulle börja skälla efter denna minuts olidliga spänning. Det var hemskt. Vi glömmer det aldrig..
Tänk er följande situation. Hundar som är instängda i en liten trång hundgård. Någon går förbi och retar dem. De kanske har något med sig som de håller upp, ungefär som tjurfäktaren som har ett rött skynke när han ger sig ut på arenan. Tjurfäktaren har lärt sig hur han skall klara sig undan tjurens ursinniga anfall. Det ingår i uppvisningen och tjurens ursinne leder till tjurens grymma död.
De som retar hundarna, går inte in i hundgården. Det vore alldeles för riskabelt, men orsaken till hundarnas skall är deras närvaro utanför hundgården.
En bunden gårdshund kan möjligen hjälpa sitt husfolk med att upplysa att någon är på väg till dem antingen det är en fiende eller vän, men husfolket får vara beredda på hundens skall, när som helst under dygnet. En sällskapshund är inte så förargelseväckande som en gårdshund. Ofta får man höra hundens ägare skrika för att få tyst på ”hundrackarn”
Många bloggar man läser på nätet är fyllda med aggressiva skall. Gå in på Ulf Ekmans blogg och läs de kommentarer som aldrig blir besvarade, möjligen kan man i något sammanhang se att han inte fäster så stor vikt vid dem så att de är värda att besvara.
Den 19 november skrev han: ” Det har debatterats värre på min blogg efter det viktiga besöket i Polen, oj, vad åsikter och spekulationer det finns om allt…..”
Ja det är många som är upprörda och man bearbetar sin upprördhet genom att skriva. Ilskan är stor, eftersom det är så många som retar gallfeber på den som har andra åsikter. så skäller man som hundar instängda i sin hundgård, eller rusar ut på arenan som tjuren.
Hat och missmod fyller platsen på de s.k. kristna bloggarna i bloggosfären.
Siewert Öholm är vred på Diakonia och menar att de är enögda när de hjälper de utsatta i Mellanöstern.
De är enögda därför att de vågar kritisera det som är fel i den sekulära staten Israel. Man får inte kritisera Israel för då är man enögd och i värsta fall anses man vara antisemit. Nej Siewert Öholm är inte vred. Han är full av hat och fördömelse. Det finns inte ett uns av kristen kärlek och barmhärtighet när han skriver sin elaka artikel i Världen i dag.
Kära läsare nu tycker ni förstås mycket riktigt att även jag skäller och beter mig som en gårdshund. Tror ni att jag tycker det är roligt? Nej hör ni det är verkligen ingen nöjesverksamhet när man vill bevaka sitt folk. Jag ropar med full kraft: ”Vänd om, vänd om och avslöja det som är falskt och orättfärdigt.” Pröva även det jag skriver med nöd i mitt hjärta.
Varför gömmer sig kristna ledare. Jag tycker att tiden är inne att ta av sig filt-tofflorna. VI MÅSTE REAGERA!
NÅGRA LÄNKAR MED ANLEDNING AV JOAKOM WOHLFEILS KOMMENTAR:
DIAKONIA
OM JOAKIM WOHLFEIL
OM DIAKONIA
Ja Rolf, jag kan förstå din upprördhet. Det har hänt mycket på mediefronten som stört kyrkoledares och journalisters informations/medieövertag gentemot fotfolket.
SvaraRaderaFörr i tiden kunde en samfundsledare styra debatten/agendan via sin tidnings ledarsida, fotfolkets kritik kunde hållas på en lagom nivå eller tystas helt om så önskades via tidningens debattsida. ( jag har egen erfarenhet av detta).
Nu med det nya medietekniken har allt ställts på ända, vem som helst kan starta en blogg och komma ut i medievärlden.
Även kyrko/samfundsledare har stigit på tåget, men det som enligt min mening med en blogg är att man skall ha dialog med sina läsare. Man borde ta sig tid att besvara direkta frågor.
Citat ur en blogg: ”Visst, men då behöver han inte kalla det för blogg. Dessutom har Ekman gott om envägskommunikationskanaler såsom månadstidningen MM, Världen idag, Nyhetsbrev, böcker och tidskrifter av allehanda slag…..
Sten Gunnar Hedin försökte samma fint (blogg utan kommentarsfunktion) och bl.a. blev retad av Emanuel på Dagen för detta. Hur som helst är det tyvärr så att vi har en hel generation predikanter som är vana att leverera sina uppfattningar utan ifrågasättande. Det är slut på denna förmån nu och de behöver ”wake up and smell the coffe” som jänkarna brukar säga…slut citat.
I det exemplet du hänvisar till om Ulf Ekman frågar sig läsarna om hans totala omsvängning i sin inställning till katolska kyrkan utan att få svar, jag kan förstå deras upprördhet att inte få svar, att en bloggpost får 235 kommentarer ( och många av dem arga och upprörda minskar enligt mitt sätt att se det bloggens läsvärde)
Stefan Swärd ( orf. i EFK) är ett föredöme han försöker i alla fall ge sina läsare svar.
Siewert Öholm debattinlägg om Diakonia är bara trist. Hans enögdhet och brist på dialog visar på en desperation. Jag skickade in en kommentar till kommentarsfältet men ännu har inte den dykt upp, vi får se om den kommer med.
Jag förstår din upprördhet, men en saklig och lugn debattton är nog bästa sättet att bemöta dessa herrar ( även om jag själv brister ibland).
Tack för den vänliga förmaningen, käre vän. Jag vet att det är bäst att bemöta meningsmotståndare med saklighet och lugn, men den här gången vände jag mig inte till dem som det är för sent att omvända. Där biter ingenting. Jag var medvetet upprörd för att om möjligt väcka dem som inte inser hur allvarligt läget är. Lugnet och sakligheten infinner sig nog, men UPPGIVENHETEN är jag livrädd för. VI MÅSTE REAGERA!
SvaraRaderaPersonligen så gillar jag på nåt sätt att folk är uppretade och arga på bloggar. Det är såå mycket bättre än när det är tyst.
SvaraRaderaMen efter att man rutit ut sin vrede mot det som har sårat eller det som har brutits på grund av andra människor måste man förlåta och gå vidare annars riskerar man bli bitter.
Det är dom tysta människorna som man borde vända sig till. Dom som inte orkar vara arga eller bittra och kanske i vissa fall ha gett upp precis som du skriver.
Din liknelse med en hundgård är väldigt bra. Kanske känner man sig trängd i sin smärta eller sin känsla av utanförskap. Att ledarna inte förstår och är dömande.
Då kan det bli så ibland att man skäller på allt och alla.
Som Diakonia-aktivist besvarade jag Öholms text här: http://diakoniaaktivist.blogspot.com/2009/11/diakonia-enogt-i-israelpalestina.html
SvaraRaderaTack för dessa kommentarer! Så bra, så bra!
SvaraRaderaDen sista länken måste ni besöka och läsa. Nu gör jag emellertid något olovligt. Jag kopierar diakoniaktivists kommentar för jag tycker att den var så bra:
Diakonia "enögt" i Israel/Palestina-konflikten?
Kunde inte bärga mig från att skriva om Diakonias eventuella partiskhet i konflikten i mellanöstern igen. Siewert Öholm har skrivit ett inlägg där han utan pardon beskyller Diakonias arbete i Israel/Palestina vara helt och hållet propalestinskt och antiisraeliskt. Han beskriver det som "enögt".
Öholm kritiserar först att Diakonia distribuerat Pippi Långstrump-böcker till palestinska barn. Därefter beskyller han organisationen för att "Under flera år [...] systematiskt indoktrinerat svenska grupper från främst frikyrkor, till total aningslöshet inför konfliktens orsaker." Diakonia vill även "förringa judarnas lidande och även omvärldens antisemitism som motiv till den israeliska staten" genom att jämföra förintelsen med Al Nakba. Öholm anklagar också Diakonia för att under sina resor generellt bara ta kontakt med palestinier "och i Israel de politiskt korrekta i den israeliska utomparlamentariska vänsteroppositionen." Avslutningsvis kritiseras Diakonia för att lyssna på FN-organet UNOCHA, att aldrig uppmärksamma palestinska självmordsbombare och antisemitism och att hela tiden skylla allt på Israel, måla upp israeler som orättfärdiga och vilja ställa dem inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter och inte lyssna på dem.
Konstruktiv kritik av Diakonias arbete är jag inte emot, men det här är inte konstruktivt kritik. Jag skulle inte vilja hålla med Lilith som till inlägget skrivit kommentaren "När det gäller enögdhet i Israel/Palestinadebatten finns det ingen eller inget som slår Siewert", men jag håller faktiskt med henne. Det är ingen hemlighet att Siewert Öholm är proisrael och alltid analyserar konflikten ur israeliskt perspektiv. Och då är det inte konstigt att han anklagar Diakonia för att indoktrinera svenskar fel orsaker till konflikten, för den sanna orsaken är förstås palestinierna, Israel är oskyldigt! Det är inte konstigt att han anser att kontakt med UNOCHA och beskyllning mot israeler för att vara orättfärdiga och bör ställas inför rätta är fel, UNOCHA är ju inte proisraeliskt, och israeler kan ju inte begå brott mot mänskliga rättigheter, de är ju oskyldiga! Menar Öholm att vi inte ska anklaga israeler som begår brott mot mänskliga rättigheter för att ha begått brott mot mänskliga rättigheter för att de är israeler?
Det skulle bli ohållbart om Diakonia hade kontakter med nationalister som hela tiden sätter käppar i hjulet för freden, oavsett om de är palestinier eller israeler. Diakonia har inte kontakt med vare sig Hamas eller israeler som vill fortsätta ockupera palestiniernas område, eftersom deras idéer inte leder till fred. Diakonia har kontakt med fler israeler än vänsteroppositionen, men gemensamt för alla är att de vill ha en hållbar fred och är beredda att göra uppoffringar för att få det.
Jämförelsen med förintelsen och Al Nakba är oproportionelig, jag skulle inte göra den jämförelsen. Jag vet inte vem som har sagt det och hur han/hon menade, men jag tror knappast att syftet var att bagatellisera förintelsen utan snarare peka på att även de som utsatts för avskyvärda saker kan utsätta andra för avskyvärda saker. Tvångsdeportation är aldrig rätt.
Slutligen vill jag som kristen beklaga mig över att Öholm anser att ett enögt proisraeliskt synsätt på ett krig är Bibliskt. Den kristna sionismen har bara funnits i cirka 100 år, men många troende har för sig att det är äkta kristendom att bete sig så här.
David, du gillar att folk är uppretade och arga på bloggar. Jag förstår precis vad du menar, men när ilskan blir osaklig och osmaklig så skadar det trovärdigheten. Det finns mycket att säga om detta. Kristna ledare har ett stort ansvar för de många som frågar efter en trovärdig sanning i sin vilsenhet. Då behövs kärlek, barmhärtighet och förståelse.
SvaraRaderaHejsan, råkade se denna blogg så här lite i efterhand.
SvaraRaderaJag tror du är nära sanningen varför den instängde skäller så desperat.
Siewert´s blogg är inte bara fylld med hatfylld och fördömande, den är även full med lögner och det borde vara ett mysterium om det finns allvarliga verkliga problem. Varför ta risken att ljuga om det finns verkliga problem att avslöja ?
Men Öholms har istället massor av åsikter men saknar kunskaper.Han har en önskan om att verkligheten ska se ut på ett sätt men istället så faller hans verklighet samman ju mer han konfronteras med verkligheten, därav desperationen.
Han försökte hela kvällen vid vårt möte i Jerusalem att vara provokativ, men misslyckades och blev bara pinsam då han hade så dålig koll på ämnet. Man fick istället anstränga sig för att inte genera honom i onödan när han blandade ihop enkla fakta.
Trots Öholms vanvettiga påhopp är det svårt att känna mer än medlidande med honom som människa. Däremot är det rätt att uppröras över det hat han hela tiden predikar mot alla som han inte gillar, oavsett om det är EFK´s ungdomsförbund (som inte tror Jesus förordar krig), klimatforskare (Som tycker global uppvärmning är ett hot), Kristna som inte vill stödja svensk vapenindustri och Biståndsorganisationer som vill ifrågasätta varför människor tvingas leva på bistånd och inte bara dela ut matpaket och läkemedel.
Tack Joachim för att du gav oss denna information. Jag skriver in några länkar som tillägg på mitt inlägg så att övriga läsare får kännedom om Diakonias arbete på min sida.
SvaraRadera