Antingen vi tror på Gud eller inte så är vi sekulära precis som den värld i vilken vi lever. Att påstå något annat är lögn. Det är en medveten lögn i avsikt att förtrycka och tvinga människor att mot sin vilja böja sig för falska auktoriteter.
När man påstår att Sverige har varit ett kristet land, som numera är sekulariserat, så är detta ett felaktigt påstående. Sverige har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett kristet land, men i detta land finns många kristna människor och dessutom människor som bekänner sig till andra religioner. Det ska vi vara mycket tacksamma för. Den friheten är värd att kämpa för.
Om en religion leder till förtryck och till kränkning av mänskliga rättigheter så måste man ha rättighet att ifrågasätta den. Detta är vår skyldighet.
Vi lever tillsammans i en sekulariserad värld. Det finns ingen skillnad mellan dem som tror och dem som inte tror på Gud. Vi är lika sekulära eftersom vi bor i samma värld. I kyrkan bekänner vi att vi har del i världens bortvändhet från Gud. Det är just därför vi ber om hjälp att se och bryta med vår synd. Detta är en pågående process som för en kristen människa aldrig upphör så länge vi är kvar i den här världen.
Håll med om att denna tanke öppnar vägen för ett större livsutrymme. Varför skall vi stänga in oss bakom våra murar och staket av egen präktighet, när Gud genom sin son Jesus Kristus har brutit ned skiljemuren mellan människor och upprättat vår brutna förbindelse med Gud. Erkänn att du är inräknad bland dem som får plats i Guds stora rum. Inte på grund av din egen förträfflighet, för den duger inte. Både du och jag är av samma sort. Människor- Homo sapiens, skapade till Guds avbild, fallna men i Kristus återupprättade.
En grupp humanister i Sverige har skrivit ett gemensamt manifest som är publicerat i DN 19 juni 2009:
” Är religion och religiösa motsättningar ett stort problem i Sverige? Mot bakgrund av vad som händer ute i världen, vore det oerhört förmätet att hävda det. De flesta svenska medborgare tillhör en lyckligt lottad elit, som – vare sig de är troende eller ej – har förmånen att kunna förhålla sig fritt till religiösa utsagor, ungefär på samma sätt som de förhåller sig till poesi, musik eller klassiskt drama. Det står var och en fritt att uppfatta religiösa skrifter och traditioner som stämningsfulla berättelser om livet. Med en sådan vid personlig och symbolisk tolkningsram är religion inget hot mot mänskliga rättigheter utan kan rentav vara berikande och ett stöd och en tröst för många.
För alltför många människor på jorden innebär religionen däremot ett tvång att underordna sig andras uppfattningar om Guds vilja. Kvinnor stenas till döds enligt Sharialagar. Flickskolor raseras av talibaner i Guds namn. 70.000 kvinnor dör i sviterna av illegala aborter varje år. De som överlever fördöms av prästerskapet eller kastas i fängelse i många katolska länder. I flera länder fängslas och trakasseras homosexuella; på vissa håll riskerar de till och med att avrättas. Vi läser dagligen om misshandlade HBT-aktivister och Prideparader som förbjuds av religiösa skäl.”
Jag tillhör inte humanisterna som står bakom detta manifest, och det finns åsikter där som jag absolut tar avstånd ifrån, men jag måste ändå erkänna att de har rätt beträffande det tvång som råder i en stor del av världen. De religiösa motsättningarna kan nog trots allt vara ett problem även i vårt land om vi ger rum för icke trovärdiga religiösa system som lätt uppstår i religionsfrihetens kölvatten.
Tack Rolf!
SvaraRaderaDet finns en som jag upplever mycket klok ton i ditt inlägg :)
Att vara sekulär innebär för mig att man skiljer stat från ett eller flera religionssystem. Inget enkom har företräde. Och att det råder råder religionsfrihet på det privata planet. För att komma överens i samhälle är det viktigt att lagarna inte har sitt ursprung i "falska auktoriteter". För mig utesluter du då andra gudar. Du är i det avseendet ateist i relation till andra gudar. Även monoteist. Du kallar de andra gudarna eller deras följare för just falska auktoriteter som jag läser det. Vad som bedöms som icke trovärdiga trossystem är inte upp till samhället att avgöra. Vi ska däremot ha lagar som förhindrar att religiösa skrifter kan åberopas i det offentliga rummet. Det innebär att lagen om just religionsfrihet ska bort. Då får var och en tro som den vill på det privata planet, men att det gemensamma rummet samhället och dess lagar inte biir en salig gegga som det blir när man t.ex. tillåter manlig könsstympning i "guds namn".
Sverige var till år 2000 ett "kristet" land. Religionsfriheten gäller idag inte vår kungafamilj då de fortfarande är tvungna att erkänna sig till den Augsburgska trosbekännelsen. En kvarleva från den tid då vi inte kunde välja. Så religionsfrihet gäller inte dessa auktoriteter. Det fanns en tid då det kristna patriarkatet hade en mycket stark ställning / makt i Sverige. Och med gud som täckmantel har många brott begåtts som du vet. Även i Sverige.
Tanken på att vi är "syndare" för inget gott med sig för mig.
Vi duger som vi är och det finns alltid förklaringar till våra beteenden, inte sagt som en ursäkt, men ett skönt förhållningssätt.
Och jag har sagt det förr. Jag är god utan gud, precis som du med din gud.