Att tiga är inte guld

Det gamla ordspråket inte gångbart i alla lägen, men vill man ha det bekvämt och tillrättalagt och vara rädd om sitt eget skinn, så skall man nog helst tiga.

När jag för en tid sedan skrev och påpekade hur ledsamt det är när en pensionerad biskop i Uppsala helst vill se Svenska kyrkan krackelera, blev jag av en bloggskrivare beskylld för att glöda av hat mot denne biskop. Biskopar av den sorten får nämligen inte ifrågasättas. Han fick medhåll av en annan bloggare som jag tycker bra om, men när jag påpekade att de hade gått för långt när de inför alla klädde av mig hedern, så skrev denne vänlige man och bad om förlåtelse. Det hedrar honom verkligen

En annan bloggare ondgjorde sig över att jag anmärkte på något Ulf Ekman hade skrivit på sin blogg. Det har nämligen förekommit en hel del beskyllningar där på Svenska kyrkan, som numera anses vara en avfällig kyrka i dessa kretsar. Detta tycker jag är mycket ovärdigt av en känd andlig ledare. Nu hör det till saken att Ulf Ekman aldrig själv svarar dem som kommenterar på hans blogg. Det får andra sköta och det är mycket effektivare när andra sköter försvaret. En av dem frågade hur jag vågade ifrågasätta en sådan man.
Han påstod till och med att han visste vems ärenden jag gick. Detta kallar jag andligt högmod.

Det finns en regel som bör gälla i all saklig debatt. Det är regeln att skilja på sak och person.
När Gunnar Johansson som är pastor i Sundsvall sent omsider svarade på min blogg som var en reaktion på hans angrepp mot Jonas Gardell, så skriver han att han respekterar mig, men i samma mening så skriver han att jag är flummig i mina åsikter. Han nämner inte ett ord vad det är som är flummigt bara att jag är flummig. Jag svarade honom att detta låter motsägelsefullt. Om man är flummig vill man gärna veta vad som är flummigt. Hans debattstil är helt enkelt respektlös. Trots detta är det han skriver ett exempel på hur illa man kan behandla sina medmänniskor till och med om man är pastor. Därför lyfte jag fram artikeln så att den kunde läsas igen.

En god vän sa till mig häromdagen. Jag håller inte med dig i allt du skriver. Jag svarade att jag inte hade förväntat mig det. Det är ju orimligt att begära att man skall få medhåll i allt. Inte ens av sina vänner kan man begära det. Men visst är det roligt om vännerna talar om vad det är de inte håller med om. Det tycker jag är ärligare.
Ibland kan tigandet vara ett vapen. Man tiger ihjäl en annan människas åsikt.

För en tid sedan hade tidningen Dagen publicerad en nidbild av President Obama med texten Jewish-hater. Jag blev mycket förvånad över att en kristen tidning kunde nedlåta sig till något så elakt och skrev därför till chefredaktören. Hon svarade att det var en medvetet stark bild och ansåg den därför passa mycket bra till den artikel som skrevs.

När man talar eller skriver bör ju målet vara att man uträttar något, till exempel arbetar för mänskliga rättigheter. Just nu har jag aktualiserat en sida från Svenska kyrkan som jag gärna länkar till. Den behöver läsas av alla kristna som använder Bibeln till försvar för det vi i dessa dagar ser hända i Mellanöstern.Jag har redan tidigare skrivit om det mediala ordkriget där kristna fundamentalister missbrukar en påstådd bibeltrohet till att gälla för sådant som är synd inför Gud.

Jag kan inte tiga. Det har jag gjort alldeles för mycket. Jag opponerar mig mot all likgiltighet, tokstollarnas högljuddhet och klokhetens tystnad. Att tiga är inte guld.