fredag 19 februari 2010

Älska era fiender

Älska era fiender

Rubriken är hämtad ifrån Bergspredikan. Jag har funderat över om jag har några fiender att älska. Det är nämligen så att jag inbillar mig att man kan vara vän med alla, vilket är bäst om det går. När jag en gång betygade min solidaritet med den chef jag hade, så svarade han att det var nog bäst för mig själv för i annat fall sågade jag av den gren jag satt på. Det var väl lite stöddigt sagt av honom, men det var i alla fall sant. För sin egen del behöver man undvika konflikter, men ibland uppstår situationer då det behövs civilkurage.

Civilkurage innebär ibland att man utsätter sig för risken att få fiender. Det innebär att man vågar stå upp för sanning och rättvisa och att man tar sig an de som är utsatta i vår värld. Detta borde vara en av våra främsta uppgifter som kristna, men det innebär ofta att man blir obekväm, därför att fienden känner sig hotad.

En del personersäger att jag är modig som vågar skriva min mening i Ökenkällan och gå emot de högljudda åsikter som finns i vissa kretsar. Hur det är med den saken har jag svårt att bedöma. Jag är nog precis som alla andra ganska sårbar.

Det gör mig mest illa ja rent ut sagt ledsen och bedrövad, när de som utger sig för att försvara kristna värden angriper mig. De märkliga är att det sker mest på andra bloggar, vilket jag tycker är väldigt fegt och lumpet.

Det senaste påhoppet finns på kommentarerna på Mikael Karlendals blogg: ”Grogrund för extremism.” Jag återger en del av vad en person skriver, som tagit som sin uppgift att utsätta personer för ärekränkande angrepp:

” Rolf Ericson är enligt egen utsago (tidigare inlägg på hans blogg) än f.d. pingstpastor, som i den rollen har predikat hat och fördömelse. Han har sedan gjort något slags avbön och gått med i Svenska kyrkan, där han har varit kantor. För en tid sedan mötte jag Rolf i en debatt på en katolsk blogg, där han med samma slags fördömelse av oliktänkande, som han – enligt utsago – praktiserat som pingstpastor, men de som nu fördömdes var vi som vågat ta avstånd från Jonas Gardells heresier.
Rolf anklagade oss för att ha fråntagit Gardell hans yttrandefrihet. Jag reagerade skarpt mot denna svartvita attityd. Har jag någonsin hindrat Gardell att säga vad han tycker? Hur skulle det ha gått till? Skulle Gardell ha tagit order av mig? Det är en absurd anklagelse även mot Gardell – som tydligen lyssnar på kristna för att lära sig att gyckla ännu mer med kristna? Nej, han tystas inte av någon! Det är tydligen Rolf själv som inte tål att någon motsäger hans “gardellianska” övertygelse!
Jag blev rent ut sagt arg. Jag är rent ut sagt less på f.d. frikyrkofolk, som fallit i otro, och kommer till Svk för att praktisera sin otro. Och dessutom KRÄVER att vi gamla Svk-medlemmar ska stämma in i otron. Svk är MIN kyrka. Jag är döpt i Svk som litet barn, och har växt upp med Svk:s lära, som den var före det stora avfallet. Jag rättar mig inte efter någon pingstpastor – allraminst efter en f. d. sådan.”


Anledningen till att jag blivit angripen av denne man som jag undviker att nämna vid namn är givetvis att han är rädd för mina åsikter och vill försöka skrämma mig till att vara tyst. Jag vill bara tala om för honom och alla andra att Sanningens röst aldrig låter sig tystas. Jag vill inte göra anspråk på att helt behärska den. Mitt lilla bidrag är bara ett av många. I en kommande artikel skall jag berätta om en man som inte låter sig tystas, men som ständigt är utsatt för fientliga angrepp ifrån högerextrema kristna. Du som läser detta. Tänk så här: Gud kan använda dig, trots din begränsning, men du ska varken underskatta eller överskatta dig själv. Du skall göra ditt bästa för att följa den röst du hört som är från Herren. När dina ord inte räcker till, så kan Anden fortsätta sitt verk. Det har jag sett bevis på.
Ingenting är så förödande som likgiltighet. Den likgiltighet som nu råder bland en del kristna kan bero på den rädsla man känner inför de hot man är utsatt för. Låt oss be till Gud om kraft att älska våra fiender även om de förföljer oss.

2 kommentarer:

  1. Intressant inlägg Rolf.
    Jag började skriva kommentarer på diverse bloggar först för ett par månader sedan.
    I början tyckte jag det var ganska obehagligt att bli kritiserad trots att jag själv var väldigt högfärdig och dömande i tonen ibland.
    Nu har jag lärt mig att man faktiskt kan vara vänner trots att man har diametralt olika åsikter om det mesta.
    Nu var det inte jag som skrev den citerade kommentaren ovan, men om jag skulle skriva någonting liknande till dig så skulle jag ändå krama om dig om jag mötte dig på sta´n.

    Jag ser det som nödvändigt att vi ventilerar, ifrågasätter och diskuterar allting med varandra, vi som tror. Det är detta som jag tror menas med att pröva allt.

    MVH P-O

    SvaraRadera
  2. Per Olov, jag är så glad för dina kommentarer. Det gör mig inte ett dugg att vi inte har samma åsikter och jag tycker definitivt inte att du är högfärdig. Med den människokännedom jag har så tror jag inte att du skulle ha skrivit det jag citerat. Det innehåller ju uppenbara lögner. När man kritiserar skall man vara sanningsenlig och hålla sig till ämnet. Man skall dessutom sträva efter att vara snäll. I en debatt vill man vinna med övertygande argument, men i ett samtal mellan kristna kan man precis som du skriver, ventilera, ifrågasätta och pröva allt. Dessutom kan man om man vill behålla det som är gott. Så står det i Bibeln, som är vår främsta källa ibland det som står skrivet.

    SvaraRadera