Hälsningar från Sverige till vänner i Nashvill i USA

Med anledning av den naturkatastrof som jag beskrivit i gårdagens inlägg, har jag mailkontakt med min svenske vän som hälsar på sin dotter med familj. Han har beskrivit de chockartade och omtumlande upplevelser de gjort den senaste tiden I dag svensk tid omring klockan 9,45-10.30 var vi samlade till bön i Pingstkyrkan, Borensberg. Jag hade en förnimmelse av Guds tydliga närvaro, som så många gånger förut, i denna krets av vänner. Då jag fick tillfälle lade jag fram dessa vänners nöd inför dem och inför Gud och vi fick en stund av bön och åkallan till Herren. Han har själv sagt i sitt ord att vi får åkalla honom i nöden. Han har dessutom sagt att där två eller tre är samlade i Jesu namn där är han mitt ibland dem, Det finns även många andra löftensom manar oss till iver och uthållighet i vår bön. Ett är visst. Vad som än sker på vår jord, så är Gud den som har omsorg om oss i både liv och död. Detta vill vi förtrösta på när vi nu fortsätter att be för er därborta i Nashvill
kregoraschi nemona la bi reo sento ramatisi halleluja (spontant tungotal, vet inte vad det betyder, kanske endast Herren vet.)