Hur vill jag att min församling skall vara?

Det pågår just nu en välbehövlig debatt om tillståndet i frikyrkligheten. Jag skulle vilja utvidga begreppet "frikyrkligheten". Debatten handlar om det andliga tillståndet i vårt land.
När man läser Sigfrid Demingers smärtsamma analys av det andliga tillståndet så måste man fråga sig: "Hur vill JAG att den kyrka ska se ut där jag vill ha mitt andliga hem?" Då handlar det inte om vilken kyrka jag tillhör, om jag är baptist eller lutheran. Jag längtar efter att finna min plats på den ort där jag bor och jag söker efter heligheten och kan ibland upptäcka den även i ofullkomligheten. Kommer jag någonsin att finna en kyrka som motsvarar alla mina förväntningar? Jag tror inte det. Just nu står jag med ena foten i Svenska Kyrkan och den andra i Pingstkyrkan. Ja så har jag haft det en längre tid och jag blir inte riktigt klok på var jag hör hemma. Jag märker både brister och tillgångar. Vi lever i en ny tid där människor som har en helt annan kulturell bakgrund integreras i vårt samhälle. Då måste vi bli lyhörda för deras behov och förväntningar. Jonas Melin skriver om den mångkulturella församlingen i Råslätt på ett mycket positivt sätt. Rekommenderas nedanstående länk till Barnabasbloggen.

Här ett utdrag ur artikeln i Dagen där Sigfrid Deminger skriver:

"……Främst märks det i den frikyrkliga gudstjänsten. Vördnad är i dag en bristvara. Framtoning, språk och klädsel visar att respekten klingat av. Ingenting tycks heligt längre. Människor och deras framträdanden står i centrum.Bibelns texter har en undanskymd plats. Egentlig textläsning förekommer alltmer sällan. Predikan utgår ofta från ett ämne eller ett uppslag som är predikantens eget. Läses en text kommenteras den knappast. Andra infallsvinklar ter sig intressantare. Inte heller privat läser dagens frikyrkomedlem särskilt ofta sin bibel. Gudstjänsten saknar därmed nödvändig klangbotten. Själva kyrkorummet har i många kyrkor genomgått en förvandling. Ofta utan hänsyn till vad arkitektur och symboler velat säga. Predikstolen kan vara borta. Man förstod inte att den var en del av en helhet och ett uttryck för Ordets plats i gudstjänsten. Nattvardsbordet kan också vara borta. Det fick inte plats på den "scen" som behövde bli allt rymligare. Orgeln kan vara låst eller såld. Variationen av musikaliska uttryck har på många håll ersatts av en bedövande enformighet.På plattformen framträder man. Det hela ger intryck av uppvisning. Det är inte längre församlingen som firar gudstjänst. Den förblir passiv och benämns allt oftare "publik". De symboler som finns kvar i kyrkorummets främre del skyms av människor som uppträder. Att de bakom sig har en Kristusbild eller ett kors tycks inte stämma till eftertanke. Det emotionella dominerar. Reflektionen kring livets djupare frågeställningar har inte samma aktualitet som förr……"
LÄS HELA ARTIKELN: FRIKYRKLIGHETEN BAR INTE

Kritiken är smärtsam, men nödvändig. Den kommer från en person som har insikt i ämnet och det är många som delar hans uppfattning

Jonas Melin på Barnabasbloggen skriver:
” Det finns inte mer av andligt liv och levande tro i Svenska kyrkan (eller den katolska eller ortodoxa för den delen), än vad det gör inom frikyrkan. Det finns förvisso öar av kristen tro och andligt liv även i Svenska kyrkan, men det finns också mycket av tom liturgi, formalism och synkretism”

LÄS HELA ARTIKELN :Har frikyrkan en framtid?
Så här säger Biskop Antje Jackelén i tidningen Dagen den 8 februari:
"Vi i Svenska kyrkan ser också alla de risker som Deminger pekar på. Men vi har liturgin, som en stor styrka. Liturgin är robust i tid och rum, där du kan känna igen strukturen världen över."
LÄS ARTIKELN HÄR