tisdag 24 juli 2012

Andliga människor och oandliga

Paulus skriver i 1.Kor.2:11 ”Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan?.Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är en dårskap för honom, och han kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon ”

Här talas det om anden i människan. Innebär detta att alla människor är andliga? Det framgår tydligt i texten att det finns både andliga och oandliga människor.Det står att den oandlige inte kan ta emot vad Guds ande säger. Guds ande eller den helige Ande tolkar andliga ting till andliga människor. Vår egen ande förvandlas genom Guds Ande så att vi blir andliga. Det beror på att den andliga människan har tagit emot Guds Ande. Det handlar inte om att vara god eller ond efter etiska normer för det kan alla vara. Det handlar om att ta ställning till det som Guds Ande säger

För mig är det så självklart och enkelt att få tro på det som står skrivet i Bibeln, där Paulus skriver till Romarna 
Om du med din mun bekänner att Jesus är herre och i hjärtat tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.” Rom. 10:9-10
Rättfärdighet och andlighet är ju Guds egenskaper. Det är dessa vi får genom tron. Huruvida det finns andra vägar till pånyttfödelse och gemenskap med Gud vill jag inte anstränga mig till att förstå. Jag väljer den väg jag upplevt vara den rätta för mig, utan att döma någon annan.

Frälsning och andlighet är inte meriter som vi presterar för att bli bekräftade. Det är gåvor vi får ta emot av nåd utan egna prestationer. Om vi överbetonar tron på våra inneboende gudomliga potentialer och framhåller vår egen andlighet så leder detta ofta till högmod. Jesus har sagt att ”det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon.”

Andligheten är en skatt som förvaras i svaga och bräckliga människor. ”Denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma ifrån mig.” 2.Kor. 4:7



fredag 20 juli 2012

Andlighetens återkomst


På tidningen Dagens ledare skriver i dag Daniel Grahn om att ”andlighetens återkomst utmanar det sekulariserade samhället – och kyrkan.”
”…….med all säkerhet leder andlighetens återkomst till oordning. Människor som behöver Gud är inte perfekta, de har en massa trasigheter med sig, skilsmässor, missbruk, kriminalitet. De kan vara krigstraumatiserade, på flykt, kanske krigsförbrytare. Kort sagt, trasiga, precis som jag och du, fast på andra sätt. Deras behov är inte teologi och regler, deras behov är Jesus, hans kärlek. Och din kärlek!
Om andligheten ska bli mer än en from förhoppning, om vi ska uppleva en ny väckelse. Ja då finns inga genvägar. Låt oss be att förändringen börjjar i oss själva.” Läs mera här!
Jag håller med Daniel Grahn om nödvändigheten av att uppleva en förändring som innebär en utveckling där vi kan möta andligheten i Sverige. Om detta har jag tidigare skrivit bl.a. i de här inläggen:
”Jag vill gärna fortsätta att skriva om den kristna andligheten eftersom den skiljer sig från det man i dag kallar för andlighet här i vårt land. Jag skrev tidigare om vår oförmåga att möta sökandet efter andligheten”………Läs mera! Ett möte med Jesus!

Här gäller verkligen att vara vaken och uppfatta nyanserna. Samtidigt tror jag att vi måste söka större förståelse för det som handlar om andlighetens återkomst och inte krampaktigt hålla kvar ett föråldrat synsätt. Rätta mig gärna!



torsdag 12 juli 2012

Hur läser eller studerar en pingstvän Bibeln?


Hur läser eller studerar en pingstvän Bibeln? Detta är en fråga som speglar en livlig debatt som åtminstone har pågått under hela 90-talet och fram till nu. Debatten karakteriseras av ett brett fält av uppfattningar som inte alltid är enigt i tolkningssätt och bibelsyn…………..LÄS MERA HÄR!
Stefan Green som skrivit inlägget är doktorand vid Åbo Akademi i Gamla Testamentets exegetik, studierektor och lärare på Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium och timlärare på ÖTH/ÖMS

tisdag 10 juli 2012

Hur mycket har vi gemensamt?


Vi har ju en del kristna som anser att det auktoritära synsättet borde gälla för alla i kyrkan. Det skulle i så fall innebära att allt är färdigtänkt och att vi inte behöver göra mera än att böja oss för den allmänna kyrkliga uppfattningen. Jag är inte säker på att det klassiska synsättet, alltså det som kallas för klassisk kristendom verkligen är så entydigt. Nej jag tror att det även bland dem som förespråkar detta synsätt finns en vilja att inkludera andra oliktänkande människor.
Så här skriver Samuel Johansson i kommentarerna på en blogg som du kan läsa här i sin helhet. Jag citerar:
Det råder begreppsförvirring om vad klassisk kristendom är, om vad som är orsak och verkan i kristen syn på människors lika värde. Moralkonservatism är inte evangelium och därmed inte klassisk tro. Evangeliet befriar oss till att förstå, förlåta och älska människor som Gud ser, förlåter och älskar människan. Henne han gudomligförklarat.
Det är med det klassiska evangeliet om Kristi liv och passion Gud visar vilket värde, vilken status, han ger människan: det absoluta värde, den höga status, Kristus visste sig äga som barn till den högste och därför kunde ge vidare i mötet med de understa i sin tid – de underkända kvinnorna – och så till oss alla.
Det absoluta värdets höga status får inte fråntas en enda människa med hänvisning till vare sig moraliska bestämningar, genetiska skillnader eller kulturella gränssättningar. Om Gud är god mot samtliga människor på ett sätt som inte kan missförstås eller villkoras, med vilken rätt sätter vi oss till doms över människors skilda livsstilar – är det inte Gud som givit oss vår potential för skilda preferenser?”

De flesta kommer väl ihåg Jesusmanifestet, som lyftes fram av pingstvänner och katoliker år 2003. Detta manifest lyfte fram just det klassiska synsättet.

Å andra sidan har vi dem som anser att det bör finnas rymd i samtalet. Till dem hör ju som bekant den förre ärkebiskopen KG. Hammar. Han menar att det är ett livslångt äventyr att tolka bibeln och språket som användes är poetiskt och når bortom kategorierna sant och falskt.
”Vi behöver inte känna att vi måste tala som människor under antiken, utan vi får tala som de människor vi är i dag, med de kunskapsförutsättningar och erfarenheter vi har. Och vi får reflektera över vad det betyder att Gud kommer oss till mötes i Jesus Kristus.”(KT16/17 2003)

Som många minns så svallade känslorna över detta uttalande i månader på tidningssidor och i tv-soffor. Av vilken anledning kan man fråga? Vårt land anses ju vara ett av de mest sekulariserade i hela världen. Hur kunde intresset vara så stort?


Rowan Williams som är ärkebiskop för 80 miljoner anglikaner har samma uppfattning som KG Hammar om att kyrkan inte skall styras på ett auktoritärt sätt. Han har under detta år deltagit i en gudstjänst tillsammans med påven Benedictus XVI, där de tillsammans bett om enhet mellan katoliker och anglikaner trots att det finns allvarliga skillnader dem emellan. De har också haft ett ganska livligt samtal om behovet av att ansluta kristen teologi till mänskliga rättigheter och "behovet av att grunda den på en robust syn på Guds avbild i människan" 

torsdag 5 juli 2012

Vad innebär uppståndelsetro?

Så här skriver KG Hammar i sin bok: "Ecce homo efter två tusen år" sidan 86:
Uppståndelsetron kommer alltid att vara en intellektuell utmaning. Men vi kan nalkas den från ett annat håll, om vi håller fast vid enheten mellan tro och efterföljelse liksom mellan korset och uppståndelsen. Utmaningen blir då inte i främsta rummet intellektuell utan existentiell och etisk. Vågar jag i Jesu efterföljd släppa taget om mitt eget liv och vandra korsets väg? Kan jag älska någon annan mer än mig själv? Var går gränsen för min kärlek?(RE markering)
Enligt evangeliernas berättelser om Jesu sista dagar och timmar låg hela anfäktelsen, våndan, ängslan för Jesus på kors-sidan i helheten döden och uppståndelsen. Uppståndelsen är helt och hållet Guds verk. Det krävs inte att vi ska förstå den.(RE markering) Det är en fråga om överlåtelse och tillit. I filipperbrevshymnen till Kristi ära beskrivs den gudomliga vändpunkten med orden: "Därför har Gud..." Så här lyder hela hymnen med sitt tydliga efterföljelseperspektiv.
"Låt det sinnelag råda hos eer som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud (Det understrukna KG Hammars kursiv) upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen och på jorden, och alla tungor bekänna att Jesus, Kristus är herre, Gud fadern till ära." (Fil.2:5-11)"
Dessutom skriver KG Hammar på sidan 92 i nämnda bok:
"Som jag redan betonat är evangelierna centrerade kring Jesu död och uppståndelse. Hade inte de första lärjungarna mött Jesus som levande och uppstånden hade evangelierna aldrig blivit skrivna. Detta betyder också att erfarenheten av Jesus som uppstånden lyser igenom allt som berättas, även det som i evangeliernas framställning i tiden ligger före den avslutande höjdpunkten, Jesu död och uppståndelse."

måndag 2 juli 2012

Jag vet på vem jag tror


Jag tror på den absoluta sanning som talar om Jesu död och uppståndelse. Denna historiska händelse har skett oavsett om människor vill tro det eller inte. Jag vet på vem jag tror!
Så här skriver Missionsföreståndaren för EFS Anders Sjöberg:
KLICKA HÄR!
Jag behöver inte "gå över ån efter vatten" det vill säga, "konvertera till annan religion" för att finna det jag längtar efter. Det jag behöver har jag i den egna tradition i vilken jag nu står.
Detta innebär inte att jag inte är beredd att lyssna och gå in i en dialog med den som tror på ett annat sätt än vad jag gör. Det är av den anledningen jag bloggar, för att om möjligt få ett givande tankeutbyte med någon som vill ta upp den här tråden. Den ståndpunkt jag har i dag grundar sig på tidigare erfarenheter i mitt sjuttioåriga liv. Jag är långt ifrån färdig och vill hela tiden vara öppen och ta lärdom av det som ligger framför. Men de grundläggande sanningar som har format mig till den jag är i dag överger jag aldrig.
Den trygghet jag upplever i min kristna tro innebär att jag känner solidaritet och närhet till dem som har en annan uppfattning. Jag vill ha ett förhållningssätt som är fritt från fördömande attityder. Visserligen kan jag känna en kluvenhet inför det jag lyssnar till utan att kunna bejaka.
Jag efterlyser kommentarer till detta utan att vänta mig att få medhåll.