Bråkmakare i bloggosfären

I mitt förra inlägg skrev jag att det är vår uppgift att bära in välsignelsen i vår tid. Ordvalet hade jag hämtat från Pastor Niklas Piensohos predikan på Nyhemsveckan i år. Du kan se den i sin helhet i föregående inlägg via TV-inters mediainspelning. Spola fram 40 minuter så kan du själv lyssna och se vad det handlar om. Predikan handlade om hur vi som tror på Jesus kan orientera oss i vår tid. Var finns jag i sammanhanget. Det handlade helt enkelt om hur vi som kristna kan nå människor i dag och på vilket sätt det kan ske. Han använde i sin predikan två perspektiv som vi läser om i Bibeln. Det ena är texten om uttåget ur Egypten (Exodusberättelsen). Han betonade faktiskt att det är nödvändigt för mig som individ att göra ett sådant uttåg,. Han föreslog inte såsom en del påstår ett paradigmskifte. (Byte av tankemönster), men han talade om ett nytt förhållningssätt, som gäller för oss som kristna, nämligen att likt Abraham välsigna människor i vår tid även om de inte lever efter samma normer som jag. Vi är kallade att likt Abraham bli förebedjare för våra medmänniskor I Abrahamsberättelsen.är det Gud som utväljer Abraham för att välsigna mänskligheten. Hans predikan handlade inte om att närma sig världen så som Olof Edsinger skriver, utan det handlar om att bära välsignelsen in i mänskligheten.

Niklas Piensoho är mycket tydlig i vad han menar när han måste försvara sig för sina omtolkare: 
Läs merahär

”När jag använder välsignelsebegreppet är det just för att det står för något genuint och ursprungligt. Vi kan alltid välsigna människor, även om vi inte kan välsigna allt de gör.

För de flesta kristna i dag är frågan hur man ska förhålla sig när man är den ende kristna i klassen eller på arbetsplatsen. Då tror jag att Abraham är en bra modell. Han reser ett altare till den treenige Guden omgiven av avgudadyrkare. Han lever som främling mitt ibland främmande folk. Ändå bär han Guds löfte med sig: Genom dig ska alla folk bli välsignade. Det tror jag är vår främsta kallelse i dag: Genom oss ska människor bli välsignade!”

Predikan handlade inte heller om samlevnadsformer så som Stefan Swärd skriver.

Det är så ledsamt och rentav barnsligt att kända pastorer och skribenter lånar sig åt metoder som omtolkar och misstänkliggör på det här sättet. Ja det är dessutom kränkande. Vi kan ha olika åsikter i de frågor vi tar upp i bloggar på internet, men om vi inte håller oss till sanningen i det vi skriver så river vi ner det som andra i kärlek försökt att bygga upp. Vi är inte kallade att bekämpa våra trossyskon. Jag efterlyser ett annat debattklimat. Det som nu råder har nått lågvattennivå.

Så här skriver Ulf Sundkvist. pastor i Pingstkyrkan,Karlskrona i gästkrönikan i Dagen onsdag 18 september:

”………………….Så länge pajkastningen pågår lyckas sällan kyrkan med sitt stora uppdrag, att förmedla evangeliet. Förmodligen är det kriget en av djävulens smartaste strategier. Kyrkan blir upptagen med sig själv, med en inre strid. En sorglig strid som sällan bär annan frukt än rutten. Snart står hon där avväpnad och naken utan kraft till den verkliga striden för människan, mot ondskan och mörkret.

Tycker mig ana en sådan strid efter Niklas Piensohos omtalade bibelstudium på Nyhemsveckan. Ärendet var tydligt. Piensoho ville visa att det faktiskt är möjligt att möta enskilda människor och vårt samhälle med respekt och värme, utan att ge upp vår egen tro och övertygelse. Han väljer en smal väg. Risken att bli missförstådd och vantolkad av sina egna är stor. Han äter och dricker med syndare. Risken är också att ärendet blir otydligt.

Själv tänker jag att det var just denna risk Jesus var beredd att ta bara för att nå människor med evangelium… men så blev han korsfäst också.”