Jag har ofta frågor Herre

Ibland uppfattas de frågor som ställs som en provokation till den som skall besvara dem. När frågeställaren anser sig ha svaret på frågan kan man tycka att det är onödigt att den ställs. I Tore Littmarcks sång: ”Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar.” (Sv.ps. 218) handlar det om en annan frågeställare. En som är ensam och saknar ord och som är medveten om att en hel del frågor aldrig får ett svar. Psalmen avslutas med orden: ”Det som ger mitt liv en mening, är att du Gud vill mitt väl. Det är nog o Gud att veta, att jag lever i din hand.”

Livet är inte enkelt. Alla våra existentiella frågor kan inte besvaras med ett ja eller nej. Det krävs ödmjukhet, insikt och livserfarenhet för att besvara sådana frågor. Ibland får man också nöja sig med att en del frågor aldrig blir besvarade.

Åtta professorer från Uppsala har uttalat sig i Kyrkanstidning om en fråga som ställdes till kandidaterna i ärkebiskopsvalet:

”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed gör?” – denna fråga ställdes till kandidaterna i ärkebiskopsvalet under hearing. Nu diskuteras de svar som kandidaterna har gett men det vi menar bör problematiseras är själva frågan. Att Svenska kyrkans biskopars tro på Kristus måste ställas mot den andres tro på sanning är fel. Det är särskilt fel när vi talar om en majoritetskyrka i ett samhälle präglat av en stark och fortfarande växande islamofobi.

Att kandidaterna blev obekväma med frågan och att deras svar av många uppfattas som osäkra hedrar dem, menar vi. I dagens Sverige, där muslimska medborgares tro och normer ständigt pekas ut som problematiska, bör vi undvika att bidra till kontrasteringar av det slag som frågan om ”Jesus och Muhammed” gör. Det är lovvärt att kandidaterna uppfattade frågan som provocerande och att de ”inte vågade” beskriva sin egen tro som överlägsen den andres.” (Kyrkans tidning 2013-10-11)

Se även ledaren i tidningen Dagen: Fem råd till vår nya ärkebiskop