Splittring eller enhetssträvanden. Vad vill du se av det som sker Anders Gerdmar?

Anders Gerdmar, Docent och Rektor vid Livets ords teologiska seminarium reflekterar över skeenden inom svensk kristenhet och tar upp trender och idéer som har spelat en stor roll. i två artiklar i tidningen Världen i dag. Han målar det teologiska landskapet i Sverige i dystra och verklighetsfrämmande nyanser där han ställer de liberala krafterna på ena sidan och de som bekänner Jesus Kristus som Herre på den andra sidan. Han utesluter således den som är liberalt kristen från att bekänna Jesus som Herre. Han menar att det pågår en reformation där liberala krafter vill se mot en mer odogmatisk och liberal kristendom än utifrån Bibeln och bekännelsetro. Lösningen på denna påstådda reformation skulle enligt Gerdmar vara de nya oväntade allianser som ser dagens ljus. Splittring tycks för honom vara lösningen i stället för samförstånd och enhetssträvanden.

Låt mig bara få reagera på några av de punkter han tar upp:

1. Med anledning av Pastor Niklas Pensiohos bibelstudium på Nyhemsveckan så har många frågor ställts till honom om hans syn på hbt. skriver Gerdmar, men de tydliga svaren har uteblivit.

Man kan få uppfattningen att bibelstudiet handlade om detta, vilket det inte gjorde. Nej, i bibelstudiet tar Pastor Pensioho med oss på en orientering där vi får bestämma vår egen position. Var befinner vi oss i sammanhanget? Frikyrkorna har orienterat sig ifrån Exodusberättelsen i Bibeln, som handlar om uttåget ur Egypten. Det har varit attraktivt att tillhöra det utvalda folket, att inte tillhöra de andra. Att rensa ut alla dem som inte levde upp till kravet. Det fanns en tid då det var nödvändigt att identifiera sig utifrån detta motiv.

I vår tid har vi försökt att hitta ett annat förhållningssätt. Att i stället för uttåg mer använda begreppet intåg. Vi är kallade att bära välsignelsen in i vår tid.

Jag tycker att Niklas P. är väldigt tydlig i sin beskrivning och är mycket tacksam över att jag fått ta del av detta bibelstudium genom videofilmen frånNyhemsveckan via TV-inter.

Frågorna om hbt var således inte så berättigade som Gerdmar påstår. Just därför kan man ha förståelse för om svaren uteblivit.

2. Gerdmar skriver vidare att man i frikyrkan inte anser det som självklart att sex hör till äktenskapet mellan man och kvinna. Där har han fel. Även om man välsignar människor som lever i andra relationer så har man fortfarande uppfattningen i alla kyrkor att äktenskapet mellan man och kvinna är grunden för all mänsklig samlevnad.

3. Gerdmar fortsätter med sin dystra bild av läget med att påstå att försoningen är uppe till förhandling. Han menar att Sofia Camnerin, kyrkoledare för Equmeniakyrkan problematiserar de traditionella tolkningarna av korset och försoningen och gör nytolkningar. Om det vore på det sättet vad skulle det vara för fel med det.? Är det inte viktigt att vi nytolkar och prövar de gamla sanningarna så att de får betydelse för människor i vår tid.? Jag tycker i stället att det är Gerdmar som problematiserar.

Så här skriver Sofia Camnerin i tidningen Dagen:

” Försoning är något som erfars innan det förklaras. Försoning är något som firas innan det tolkas. Försoning är både erfarenhet, praktik och tolkning. Kanske det är därför det är så svårt att skriva om och så lätt missförstås? Jag skriver om försoning dels i den allmänna betydelsen: återupprättade relationer, harmoni och fred, dels för Guds frälsande handlande i Jesus Kristus. Jag söker efter samtida bilder, referensramar och faktiska praktiker för att med hjälp av dessa uttolka detta oerhörda, att Gud i Jesus försonade hela världen med sig själv (2 Kor 5:19)”

4. Det finns en del som har tagit som uppgift just att missförstå och att felcitera och jag undrar vad deras motiv kan vara. När Anders Gerdmar skriver att Antje Jackelén visar på en tydlig otydlighet, att det finns fler vägar än Jesus till Gud, så tycker jag att det är ett exempel på ett sådant missförstånd. Vad Antje Jackelén menar är att alla människor som ber till Gud över hela vår jord, inte känner till att Jesus är vägen. Skulle dessa människor utestängas från möjligheten att nå Gud? Vilken absurd fråga jag ställer. Jesus är vägen för oss som tror det.

5. När det gäller tron på jungfrufödelsen, så handlar det inte om att förneka den eller att kunna förklara den. Den ingår i en teologisk helhetssyn.

Så här skriver KG Hammar om detta:

”När de kristologiska bekännelserna formulerades var dessa inte främst tänkta som en tolkning av enskilda bibelställen utan som en teologisk helhetssyn, ett trosbygge, där varje del måste stödja helheten. Jungfrufödelsen ville uttrycka både diskontinuiteten( diskontinuitet = ”avbrott eller att en funktions värde ändras”, min parentes) med den övriga syndfulla mänskligheten och Guds verkliga närvaro i Jesu död på korset, som en garanti för dess frälsande betydelse.”

Varken Hammar eller Jackelén förnekar jungfrufödelsen, men de ser den som en del i den teologiska helheten och jag kan inte begripa vad det skulle vara för fel med det.

Detta är bara några av de punkter som Anders Gerdmar tar upp i sina artiklar som kan läsas här:

DEFORMATION OCH REFORMATION, DET TEOLOGISKA ÅRET 2013

ETT NYTT TEOLOGISKT LANDSKAP

Stefan Holmström, missionsföreståndare i EFS, funderar inför det nya året på vägarna för en kristenhet i kris. i tidningen Dagen:

"Låt oss vara frimodiga med centrum i tron. Låt oss frimodigt bekänna att Jesus från Nasaret är Guds inkarnerade son, att han försonat oss med Gud på korset, att han lever och verkar i dag, att han ska komma tillbaka för att döma levande och döda, att han har historien i sin hand och ska ordna slut­förvaring för ondskan, att hans helige Ande bor i oss, att hans kyrka är redskap för människors och samhällens upprättelse, frälsning och förvandling. Det är inte församlingar och kyrkor som ursäktar kyrkans kärnbudskap som växer och planterar nytt. Det visar utvecklingen i den världsvida kyrkan med stor tydlighet."

Läs hela artikeln: "Vad har du på gång Gud?"

Även Olof Edsinger har tagit till uppgift att missförstå och felcitera Biskop Antje Jackelén. Han skriver i Dagen Jesus är i sanning enda vägen till Gud. Borde man inte vara angelägen om att hålla sig till sanningen när man skriver om Jesus som är vägen sanningen och livet. Han är det för oss kristna och han kan bli det för dem som inte känner honom, men till dess bör vi respektera och erkänna att även människor av andra religioner ber till samme Gud som vi gör.

 Så här skriver BengtGustavsson, EFS-medlem ochledamot av EFS riksstyrelse itidningen Dagen:

"Vi som lyssnat till Antje Jackelén i flera sammanhang menar nog att man bör sammanfatta hennes tänkesätt med aningen större respekt och ödmjukhet. Och när vi talar om trovärdighet, är det också viktigt att reflektera över vilka signaler man sänder till Svenska kyrkan. När Edsinger går ut så här hårt med sin bibelsyn i förhållande till ärkebiskopens, kan man lätt få uppfattningen att han företräder EFS.

Det är inte jag beredd att skriva under på.  Jag känner ett stort främlingskap inför den stränga och exkluderande gudsbild han förmedlat i tidningen Dagen (7/1)."