Vision för 2014 – diapraxis

Någon har påpekat att jag gör det lätt för mig när jag påstår att kristna, judar och muslimer tror på samme Gud. Vi har något mycket viktigt gemensamt, kärleksbudet. Det är att älska Gud och att älska våra medmänniskor. Detta innebär inte att jag överger den kristna tro som jag har uppfattat som den rätta för mig, men jag har insett att en dialog är nödvändig med människor som har en annan tro

Om detta skriver Paulus i Efesierbrevets fjärde kapitel: ”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten, en enda kropp och en enda ande, liksom ni en enda gång kallades till ett och samma hopp En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.”

När vi tror det som Biskop Younan har sagt att ” essensen av religion är att dyrka Gud och respektera liv och värdighet för alla människor, oavsett religion, nationalitet och kön”, så har vi insett något betydelsefullt.

Den väckelse jag tror på är inte inomkyrklig. Det är mycket hög tid att vakna och inse att våra traditionella former av ekumenik isolerar oss från verkligheten. Det är inte kyrkor och samfund som skall räddas utan människorna som finns där vi bor. Missförstå mig inte. Jag menar inte att kyrkor och samfund skall upphöra att finnas. De har fortfarande sin betydelsefulla uppgift att förvalta förkunnelsen av Guds Ord, och att skapa gemenskap, vara en mötesplats för bön och andlig uppbyggelse, men väckelsen måste nå utanför kyrkorna. Den måste bli både multikulturell och multireligiös. Det är en väckelse vars mål är att skapa fred och försoning mellan människor av alla religioner, över hela världen.

Vi har inte tid med att föra en diskussion som handlar om Jesus och Muhammed, och vår dialog får inte handla om jämförelser mellan det bästa och det sämsta i vår egen eller i den andres religion.

Det kanske är tid för att dela vår verklighet med den andres: På mycket kort tid har våra församlingar över hela landet förändrats då människor från hela världen har kommit till vårt land. Dessa människor är inte så sekulariserade som många av oss svenskar. Den kultur de för med sig berikar vårt land om vi är beredda att ta vara på den. Det är viktigt att man kan beundra det som är fint hos den andre, samtidigt som man bejakar det egna.

Diapraxis var nyligen ett nytt ord för mig. Jag har läst att det myntades av teologen Lissa Rassmussen och det beskriver en ”kontextuell syn på dialogen, där människor träffas för att avslöja och förändra deras delade verklighet.”

Jag har tyvärr märkt att det finns ett motstånd mot dessa tankegångar. Ibland mina trossyskon i den församling jag nu tillhör och även i kristna medier höjs kritiska röster mot interreligiösa möten. Det beror kanske på att man är rädd för förändring. En del menar att de som kommer till oss måste ta seden dit de kommer. Även i andra sammanhang får man uppfattningen att det gäller att rätta sig i ledet och anpassa sig till det mönster som länge funnits. Man väljer enfalden före mångfalden i stället för att bygga broar till det främmande. Vi kan ha mer gemensamt än vad vi tror när vi möter den andre.. Något av detta upptäcker vi när vi vågar gå in i en fruktbärande diapraxis.

Målet för ett sådant förhållningssätt är att skapa fred i världen. Det vill jag gärna tro på och arbeta för under det här nya året som ligger framför.

Läs Bengt Malmgrens senaste inlägg "Nu är det 2014."

Så här skriver Bengt om ett brev från Påven till alla kristna i Europa:

"Han avslutar brevet med en bön till Maria, hoppets Moder som jag här gjort ett försök att översätta från den engelska textversionen:

Maria, hoppets Moder
Var med oss på vår resa!
Lär oss att proklamera livets Gud;
hjälp oss att vittna om Jesus,
den ende Frälsaren;
gör oss vänliga mot våra grannar,
välkomnande mot de behövande,
engagerade för rättvisa,
hängivna i att bygga en mer rättvis värld;
be för oss
då vi utför vårt arbete i historiens lopp
i förvissning om att Fadern plan kommer att fullföljas.

I gryningen till en ny värld,
visa dig själv som hoppets Moder
och vaka över oss!

Vaka över Kyrkan i Europa:
må hon vara genomskinligt öppen för Evangeliet;
må hon vara en autentisk plats för gemenskap;
må hon utföra sin fulla sändning
att förkunna, fira och tjäna
Hoppets Evangelium
för fred och glädje åt alla.

Fredens drottning,
Beskydda kvinnor och män under tredje årtusendet!
Vaka över alla kristna:
må de gå framåt i förtröstan
på enhetens väg,
så som en surdeg för samförstånd i vår världsdel.
Vaka över de unga:
de är framtidens hopp,
må de svara med generositet
på kallelsen från Jesus.
Vaka över nationernas ledare:
må de vara hängivna
att gemensamt bygga ett samhälle
som respekterar värdigheten och rättigheterna
för varje person

Maria, ge oss Jesus!
Hjälp oss att följa honom och älska honom!
Han är hoppet för Kyrkan,
för Europa och hela mänskligheten.
Han lever med oss, i vår mitt, i sin Kyrka!
Med dig säger vi:

”Kom, Herre Jesus” (Upp 22:20).
Må hoppet och härligheten
som har utgjutits i våra hjärtan
bära frukt i rättvisa och fred!"