Jag har
vandrat med Jesus i hela mitt liv, genom växlande dagar och år. Och när allt
kring mig skiftar han bliver ändå. lika trofast i dag som i går. Det är lycka
och frid, ja en underbar frid, som jag har när med Jesus jag går, och när allt
kring mig skiftar han bliver ändå, lika trofast i dag som i går.
Någon ber mig
berätta om mitt andedop och jag gör det gärna. Jag börjar med att säga att jag
tillhört Jesus i hela mitt liv. Det är svårt att veta exakt när jag blev född
på nytt, så som vi läser i Johannes evangeliums tredje kapitel, men jag vet att
jag är det och jag bekänner att Jesus, Kristus är min herre och frälsare.
Visserligen kommer jag ihåg vad som hände 24 mars 1949, då
jag böjde mina knän tillsammans med min söndagsskollärare och bjöd Jesus att
komma in i mitt liv. Om det var då eller tidigare som jag blev frälst vet jag
inte och det tycker jag inte heller är nödvändigt att veta. Det enda viktiga
för mig är att veta att det har skett och att det skett med min vilja.
Den ande som fyllde mig då jag blev frälst var Guds ande.
Därefter började min vandring med Jesus och den har fortsatt intill denna dag.
Jag har fått uppleva vad det innebär att bära den korsmärkta dräkten. Det
innebar redan tidigt både hån och förakt, men det innebar också gemenskap med
mina kristna vänner i en skyddad värld. Jag föredrog detta i stället för
världsliga nöjen och så är det fortfarande. Församlingen har varit och är också
nu mitt andliga hem.
Jag blev döpt i vatten den 16 april 1950, åtta år gammal och
redan då hade jag bestämt mig att följa Jesus.
Frälsning, dop i vatten och andedop hör samman. Som jagskrivit tidigare så vill jag hellre använda ordet andeuppfyllelse i stället för
andedop.. Vi sjunger i en sång: ”Han skall fylla dig så att det flödar över med
den helge Andes kraft” Jag längtade efter detta i min ungdom och jag fortsätter
än i dag att längta efter att mer och mer bli fylld med den helige Andes kraft.
Jag ville bli beroende av detta. Denna upplevelse av andeuppfyllelse.
Jag såg hur många gjorde väldigt starka upplevelser och
längtade efter något liknande. I församlingen upplevde vi en ungdomsväckelse
under 1950-talet. Många ungdomar i min ålder utrustades med andliga nådegåvor.
De stod upp i mötena och profeterade med tungotal och uttydning. Ja det var vid
den tiden en stark andlig förnyelsetid i församlingen På våra ungdomsveckor
förekom mycket jubel och lovprisning med både tungotal och bönesorl. Längtande
ungdomar låg på knä och bad och kämpade för att få uppleva andeuppfyllelsen.
Ortens befolkning kunde inte förstå det som pågick. De tyckte säkert att dessa
bönemöten var underliga. För oss som var med var det inte underligt utan
underbart och härligt, ty Gud var nära och mötte oss i vår längtan. Polis
tillkallades och man försökte ingripa och stoppa de känslofyllda mötena. Jag
minns att polisen svarade att de här ungdomarna kommer inte att bli några
problem för samhället. Så vi fortsatte, bad, ropade, längtade och Anden föll
över oss.
Ibland frestades jag att tänka att det var något fel på mig
eftersom jag inte kunde uppleva samma känslostorm som en del andra. En dag
frågade jag en av pastorerna och han var väldigt klok i sitt omdöme. Han sa
till mig att alla kan uppleva det på olika sätt och man kan inte säga att det
ena sättet är bättre än det andra. Jag blev lugn vid hans ord och kunde lita på
att även min upplevelse var äkta
Jag kan inte minnas någon särskild dag när jag blev
andedöpt, men jag vet att jag blivit utrustad med kraft i den tjänst jag haft
under alla år både som predikant och sångare. Det började i min ungdom då jag
brottades med kallelsen att bli ett Herrens vittne och vandringen har fortsatt
sedan dess under skiftande dagar och år. Trots alla mina fobier och
ångestneuroser har Herren hjälpt mig och gett mig kraft och inspiration. I
detta har jag lärt mig att förtrösta på Hjälparen, den helige Ande. Jag tror
att även sången och musiken kan bli profetisk. Det är en gåva jag fått som jag
får förvalta.
Skrivandet är också en andlig gåva. Det är därför jag
använder mig av min blogg för att kunna skriva ned de tankar som Herren ger
mig. Jag har verkligen lust att få skriva inspirerad av Anden.
En del säger att tungotalet är tecknet på att man blivit
andedöpt, men så är det inte. Jag minns inte när jag första gången talade i
tungor, men jag har succesivt upplevt att detta är ett underbart sätt att få
kommunicera med Gud, ett sätt på vilket jag uppbygger mig själv och får uppleva
en större frimodighet att leva ut min kristna tro.
Pröva själv och tala i tro med de ord som kommer till dig.
Det är Anden som ger dig dessa ord och du kan ha fullt förtroende för att det
är rätt. Det kan helt enkelt inte bli fel. Var frimodig. Våga lita på att det
är Gud som genom sin Ande ger dig de rätta orden.
Vi kan be om att bli uppfyllda av Ande, men vi kan inte
veta på vilket sätt Gud svarar. På något sätt märker man att det sker något,
när vi längtar efter att få uppleva detta. En del får tydliga tecken genom
tungotal, andra får en ny glädje och frimodighet i tron.
Jag vill uppmana dig som läser
detta: ”Var inte fixerad vid tungotalet, men var ivrig att bli uppfylld av
Anden.”. Det handlar om en process och den får inte avta för att vi en gång har
upplevt detta.
”Om du längtar efter fullhet
utav Herrens ljuvlighet att din själ må bliva mätt, tag din Fader då på orden
och kom fram i barnslig tro på de gamlas kända sätt. Han skall fylla dig så att
det flödar över. Herren kallar kom till mig och tag alla kärl med dig. Han
skall fylla dig så att det flödar över, med den helge Andes kraft.” (Segertoner
383)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar