Lovsång och gudstjänststil

Det är söndag och vi har varit i kyrkan på gudstjänst. I dag var vår ungdoms och familjepastor Madde Boberg mötesledare. Hon inledde gudstjänsten med lovsånger efter det mönster som numera är vanligt i de flesta kristna sammanhang. Madde leder alltid sången på ett föredömligt sätt. Av någon anledning fick orgeln vara oanvänd. Ofta har vi en kompgrupp som brukar leda lovsången men eftersom det är semestertider så antar jag att de som brukar spela var bortresta. Lovsången leddes till flygelkomp.

Tyvärr råder det bristande engagemang bland äldre när det gäller denna typ av lovsång. Det finns säkert orsaker till detta, men jag tycker att vi måste försöka råda bot mot den resignation och likgiltighet, som vi ofta hemfaller åt när det gäller gudstjänstsstil, även den typ som inte faller oss i smaken. Hur skall detta ske?

Församlingsledare, pastorer och ungdomsarbetare har en nyckelroll i detta sammanhang.Vi måste våga tala med dem på vilket sätt vi vill se en förändring i stället för att kritisera det som pågår. Om man är med i en gudstjänst där man tycker illa om något, skapas lätt en negativ atmosfär, som bedrövar Guds ande. Därför är det hög tid att vi gör någonting för att förhindra att detta får ske.

Är det trenderna som styr utvecklingen eller får Herren vara med och leda? Det behöver inte vara fel med denna typ av lovsång, men jag tror att det är dags att börja prioritera lovsångens utförande. Det är ingen lätt uppgift, eftersom många äldre bär med sig en annan tradition, där de nya rytmerna och melodierna känns främmande. Det är inte enbart av fysisk trötthet som en del sätter sig, även om den friheten finns. Man saknar något av den glöd som fanns i tidigare sång och musiktraditioner där man lättare kände sig hemma.

Nu är jag inne på ett känsligt område och jag hoppas att jag inte sårar någon med mitt tyckande. Vi har så många fina resurser i vår församling, som det är viktigt att tillvarata på rätt sätt. De ungdomar som genom sin musik och sång leder lovsångerna gör en väldigt fin insats och det finns anledning att ge dem uppmuntran för det. Kanske vi kan göra det genom att visa vår uppskattning, på ett rätt sätt: Mångfald och variation när det gäller sång och musik är något jag tycker om. I viss mån tycker jag att vi har det, men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre

Argentinamissionären Bertil Holgersson med sin hustru Birgitta var på besök  De har varit församlingens missionärer i Argentina sedan nittonhundrasextiotalet. Bertil inledde sin predikan med att tala om att det är Gud som äger församlingen och det är Jesus som är huvudet. Vi är lemmar i Kristi kropp där Jesus Kristus är huvudet, inte påven eller någon annan mänsklig auktoritet. Det är Jesus som har köpt oss med sitt blod när han dog på korset. Genom dopet har vi blivit inlemmade i församlingen och det är genom den helige andes uppfyllelse, som vi kan utföra det uppdrag som är vårt.

Det är Bibeln som är auktoriteten, (? mitt frågetecken) säger Bertil, inte media, inte ens de kristna tidningarna eller de teologiska uppfattningarna som vi lätt anpassar oss till. Nej vi behöver fråga vad Guds ord säger i första hand.

Bertil gav oss även glimtar från det arbete de varit med om i Argentina. När de kom till San Juan för snart 50 år sedan så fanns det ingen missionsverksamhet. De började med att samla stadens barn och fick genom barnverksamheten kontakt med föräldrar som blev frälsta och döpta. Församlingen har i dag omkring 8000 medlemmar, 30 utposter, radiostationer och TV-kanal. De bedriver även bibelskola där man har församlingens medlemmar som målgrupp. Ledarskapet för församlingen har de sedan lång tid tillbaka överlämnat åt ledare som är födda i landet.

Bertil påminde om det stora behov av mission som fortfarande finns bland de onådda folken. Han frågade var offerviljan finns i vår tid och menade att mycket av våra insamlade medel går åt till att uppehålla vår egen verksamhet. Visioner och offervilja behövs för nya insatser.

Det är med stor tacksamhet jag tänker på att Pingstförsamlingen i Motala fått vara delaktig i detta missionsarbete genom sitt missionärsunderhåll och andra offrade medel under alla dessa år och att Gud har bekänt sig till detta. 

Länk ifrån sommarkonferens i Vänersborg

Rapport ifrån Vänersborg, där en konferens pågår. Guds närvaro stadfästes genom helande när människor gått ut på stan för att be för sjuka. Se och hör dessa härliga vittnesbörd om vad Gud gör!

Förhöjda PSA-värden

I dag har jag varit på undersökning vid Urologiska kliniken i Linköping. Jag var inställd på att de skulle utföra ett s.k. biopsiprov, vilket innebär att man tar vävnad från prostatakörteln för undersökning för att se om det finns cancer i den.

I stället gjorde man på nytt en urodynamisk undersökning och det visade som tidigare att min urinblåsa inte tömmer normalt. Detta har jag redan fått veta och fick nu ytterligare bekräftat går inte att göra något åt, utan jag får leva med besvären resten av mitt liv..

Vad jag därefter fick veta är att mina PSA-värden nu stigit avsevärt, från tidigare besök  då vårdet låg omkring 3 och nu hade det ökat till 6,3 på skalan. Ökningen kan mycket väl bero på de ökade besvär jag har i min urinblåsa, men eftersom cancerrisken föreligger kommer man inom kort att ta ett biopsiprov på prostatakörteln. Jag tänker inte oroa mig i förtid. Det tjänar ingenting till. För min dokumentation påminner jag om vad jag tidigare skrivit om detta: 

http://rolferic.blogspot.se/2012/12/godartad-prostata.html

http://rolferic.blogspot.se/2013/03/prostatahyvling.html

Marcus Birro höjdes till skyarna

Befinner sig kyrkan i en sekulariseringsprocess?

Det är många som menar att det förhåller sig på det sättet, och ibland är jag själv benägen att tro det. Trots detta tror jag att det är fel att uppehålla sig vid själva problemet genom att ställa mer eller mindre sanna analyser av läget. Om vi gör det är det viktigt att vi blir ödmjuka och ärliga. Det tjänar inget gott syfte att vi delar upp kyrkan i olika läger, där vi betraktar en del som otydliga i sin förkunnelse av evangelium.

”Guds orkester är ej enstämmig” Detta citat av Natan Söderblom citerade den nyinstallerade Ärkebiskopen Antje Jackelén i sin predikan.

Föreligger inte risken att vi enstämmigt föredrar den egna uppfattningen vid bedömningen av det tillstånd som råder i det andra lägret. Jag tror inte att det är trospoliserna som är de profeter vi behöver i en ny andlig väckelserörelse. Trospoliser är just sådana som vakar över sin egen tro och applicerar den som måttstock för vad som är rätt och fel. De antyder exempelvis att Svenska kyrkan inte är tillräckligt Jesuscentrerad och tydlig om vem eller vad som är sanning. Detta är ju väldigt negativt och befrämjar inte den enhet som är önskvärd. Vem vill inte ha Jesus Kristus i centrum?

I dag lyssnade jag till en pastor som höjde Marcus Birro till skyarna. Han ansåg att han är en profet som vågar säga sanningen. Jag kan inte dela den uppfattningen. Hans budskap har en längre tid handlat om att kyrkan befinner sig i en sekulariseringsprocess.

Här några exempel Han skriver så här i en gästkrönika i Expressen: ……”en märklig sak har inträffat i svensk kristenhet. Gud har blivit ett lapptäcke. Det går utmärkt att klippa ur sin favoritfärg och sedan sy sig en helt egen tro att svepa in sig i.”

Han har tidigare sagt om vår nyvalda Ärkebiskop Antje Jackelén att hon uttalat sig väldigt diffust om Jesus Kristus och svävat på målet när det gäller tron på Jesus Kristus som världens frälsare. Det är fel att säga att hon svävat på målet om tron på detta. Uppfattningen att hon varit diffus i denna fråga berodde på de svar som hon gav vid utfrågningen av kandidaterna till Ärkebiskopsvalet. Frågorna som ställdes till henne var utformade som ett slags ja och nej frågor. Att vara tydlig i ett sådant sammanhang kräver ett mera utförligt svar.

Birro anklagar Svenska kyrkan för att ha övergett grundläggande kristna värderingar, tron på att Bibeln är Guds ord, och hur man ser på Jesus och jungfrufödelsen. Han menar också att man har slutat att prata om syndernas förlåtelse.

Det finns förvisso både bokstavstroende, precis som Birro, och andra bibeltroende, även i Svenska kyrkan och man har definitivt inte övergett de värderingar som är grunden för den kristna tron. I varje söndags gudstjänst eller mässa så finns syndabekännelsen med, liksom avlösningen, tackbönen och lovsången..

Det finns säkert många i Svenska kyrkan som tror på jungfrufödelsen, inklusive den nyvalda Ärkebiskopen, men hur den gått till kan det ju inte finnas någon som vet. Jungfrufödelsen är ett mysterium. 

Om kyrkan i Sverige befinner sig i en sekulariseringsprocess, så påskyndas den i så fall av alla dem som på ett försåtligt sätt angriper kyrkan. Man kan inte ägna sig åt detta om man vill ha Jesus i centrum, så som man gärna säger att man vill. Guds ande som är den helige ande, kan inte sanktionera till detta

Prestationsångest del 2

Herre vad tänkte du på, när du kallade mej, menade du att mitt liv skulle vittna om dig

nog kan du väl se att mänskorna ler åt en sådan lärjunge som jag

menade du att mitt liv skulle vittna om dig

Genom min själ som ett svärd går ett flammande ord Skapad av Gud till att vara hans avbild på jord.  Du måste förstå det kan inte gå för en sådan lärjunge som jag

Skapad av Gud till att vara hans avbild på jord

Hur ska jag svage bestå för Guds heliga krav. Mästare ge mig din kraft du som kallelsen gav

att mänskorna le låt undret dock ske med en sådan lärjunge som jag.

Mästare ge mig din kraft du som kallelsen gav. (Nils Bolander)

I mitt neurotiska liv har det funnits mycket av prestationsångest. Jag har varit rädd för att inte räcka till eller duga som jag är i mina egna eller andras ögon. Det har funnits tider då jag känt mig totalt utmattad. Då har jag ofta fått byta spår i livet för att överleva med hedern i behåll.

Mitt liv hade blivit mycket enklare om jag valt ett tillbakadragande liv. Jag hade sluppit många problem om jag lytt rådet jag fick när jag var ung, när man sa: ”Du borde hitta ett produktivt yrke” Vad är nu produktivitet i detta sammanhang? Om det är att göra karriär och tjäna mycket pengar, så valde jag en annan väg. Vem har sagt att livet skall vara enkelt och problemfritt för att vara meningsfullt?

Jag tror att det var Gud som kallade på mig, redan när jag var ung, för att jag skulle vittna om honom, precis så som Bolander beskriver det i ovanstående dikt. Jag fick det bekräftat på många olika sätt. Jag bad om tecken och jag fick svar på dessa böner. Det var omöjligt att tvivla och denna kallelsevisshet har jag burit med mig i hela mitt liv som en trygg grund för att det inte var mitt eget påhitt. Jag vet ju att jag fått särskilda gåvor att förvalta, men dessa gåvor är nedlagda i ett mycket bräckligt människokärl.

På olika sätt har jag fått använda mina gåvor och önskar att jag trots min svaghet även i fortsättningen så länge jag orkar ska få tjäna Gud. ”Mästare ge mig din kraft du som kallelsen gav.”

Om du vill veta att du lider av prestationsångest kan du göra ett enkelt test på den här sidan:

TEST; HAR DU PRESTATIONSÅNGEST?

SE ÄVEN MITT TIDIGARE INLÄGG I ÄMNET: 

PRESTATIONSÅNGEST DEL1

Lewi Pethrus sista predikan på Nyhem år 1974

Länk från TV-inter

Tänk tillsammans i Nyhem 2014

http://nyhem.fnf.nu/player/#/15/269

Prestationsångest del 1.

Nu tänker jag skriva om prestationsångest och vad det har inneburit och innebär för mig. Jag skriver om detta för att min erfarenhet skall bli till hjälp för någon som känner igen sig i vad jag upplevt. Jag har inte alltid varit medveten om att det är prestationsångest jag lidit av i hela mitt liv. Det är först på äldre dagar som jag kommit till insikt om detta.

Jag föddes som den yngste av fem syskon. Tidigt fick jag veta att jag var familjens ”Bror Duktig”. Mina föräldrar var inte tillräckligt utbildade för att veta att det var ångestskapande att välja ut mig som det perfekta föredömet. Det ställdes förväntningar på mig och tidigt förstod jag att jag måste vara den snälle och lydige sonen. ”Du är min lille Josef”, brukade pappa säga. ”Spela och sjung för tanterna, så får du en slant”, sa mamma. Jag måste ju visa att jag var duktig.

Ribban höjdes men kraven kvarstod. Att klara av de uppgifter som andra ansåg att man borde klara av. ”Jag kan”, sa jag, ”och jag vill visa vad jag kan”  ”Nå, vad kan du då,” blev svaret ofta med en nästan hånfull röst.

Så här skriver Skribenten Emma Abrahamsson på siten ”Sund nu”: 

”Prestationsångest träder in när det ställs krav på oss. Vi tror ofta att det är rädsla för att inte leva upp till våra egna krav som skapar ångest, men det är inte sant.

Det är rädsla för att inte leva upp till andras förväntningar som skapar prestationsångest.

En hög kravbild leder ofta till prestationer som är långt under vår optimala förmåga, vilket gör besvikelsen ännu större efter ett misslyckande. Vi vet vad vi kan, men just då funkar det inte! Det kräver enormt mycket ansträngning och kraft att utföra en prestation som är förenad med ångest”

Fortsättning följer….Del 2

Jag gläds över att VI fått en ny Ärkebiskop

http://www.svtplay.se/video/2119246/gudstjanst/installation-av-ny-arkebiskop-i-uppsala-domkyrka

Stanley Sjöberg och Webbkyrkan

Hur kristna är alla kristna inför världen

Till dig som lider av ångest

I dag vill jag skriva om ångest. Inte vanlig ångest som alla människor känner under olika perioder, utan sjuklig ångest. Det känns inte så bra att skriva sjuklig ångest, eftersom jag vet att många som lider av detta inte vill erkänna att man är sjuk. Att drabbas av panikångest eller generaliserad ångest är något helt annat än den vanliga ångesten, som inte är sjuklig. Den vanliga ångesten, som kan jämföras med smärta är en nödvändig biologisk funktion utan vilken vi aldrig skulle överleva. Ibland vet man inte var gränsen går mellan den vanliga och den sjukliga ångesten

Den sjukliga ångesten hindrar oss från att leva ett liv med kvalité. Man hjälper inte en människa som lider av detta med att säga att han eller hon bör ”rycka upp sig” och mobilisera sin egen styrka. Detta är helt enkelt omöjligt utan professionell psykiatrisk vård.

I ett akut skede av panikångest är det nödvändigt att ha ett förtroendefullt samarbete med någon kontaktperson i den psykiatriska vården.

Att som utomstående ondgöra sig över alla fel som eventuellt kan finnas i den kontakt den sjuke haft med psykvården kan vara direkt skadlig och bör absolut undvikas. Däremot behöver man uppmuntra till ett fortsatt försök att bygga upp ett förtroendefullt samarbete.

De råd som ges på internet är inte alltid de bästa råden, varken på Facebook eller på andra forum där det finns många kvacksalveriråd som ofta kan vara skadliga, negativa eller rentav destruktiva.

Det finns till och med kristna som i all välmening tror sig kunna förmedla själavård som inte leder till något, utan till och med kan vara till skada….men

Det finns verkligen hjälp att få. Det har jag erfarenhet av. När jag varit i ett akut skede har jag haft svårt att tro att min situation skulle förändras till det bättre. Jag har vid sådana tillfällen trott att det värsta skulle hända Det har funnits tillfällen då jag till och med önskat mig döden. Jag har fått mycket hjälp genom den kontakt jag under många år haft med Psykiatriska öppenvården för äldre här i Motala. Den stödterapi jag fått av min kontaktperson har betytt oerhört mycket för mig när jag varit i det akuta skedet av min generaliserade ångest.

Detta professionella stöd är mycket viktigt. Jag skriver ”professionella”, eftersom jag vet att det finns andra som också kan hjälpa till med personligt stöd. Som kristen har jag fått mycket hjälp genom den gemenskap jag upplevt i församlingen, men jag har också i detta sammanhang upplevt det rakt motsatta förhållandet för flera år sedan, vilket jag inte vill skriva om Den stödterapi jag fått i kombination med medicinsk behandling i kontakt med  Psykiatriska öppenvården har jag haft mest nytta av i detta sammanhang.

Att bygga upp ett psykiskt välbefinnande kan ta lång tid när man en gång drabbats och riktigt bra kanske man aldrig kan bli. Nu vill jag emellertid ge dig det glädjande beskedet att det bara kan bli bättre och bättre för varje dag, men det går inte utan den hjälp som finns att få.

Här är förutom stödterapi den medicinska hjälpen väl motiverad vid exempelvis panikångest eller generaliserad ångest.

Till dig som lider: ”Tveka aldrig att söka den vård du behöver.” Var rädd om din personliga integritet. Det finns ett gammalt ordspråk som lyder: ”Förtro dig åt en, aldrig åt två, världen vet vad tre vet”

Kom ihåg: ”Du är älskad omsluten av den kärlek som är oändlig.”

I tidningen Dagen kan man nu läsa: "Ökad psykisk ohälsa bland yngre" Läs mera här.

Tankar på det som eventuellt skall komma

”Väl hundra tankar begynna min dag. När jag somnar har ingen stannat.

Bland nöjen och sorger vandrar jag kring och synes mig själv en gåta.

Men lycklig den som för ingenting kan skratta som jag eller gråta!”.

(Ur Ensamhetens tankar V.von Heidenstam)

Så skaldar Verner von Heidenstam och nog känner man igen sig i dessa ord.

Tankar som kommer till en, som man har svårt att släppa. Tankar som är plågande och ångestfyllda.

Någon skrev till mig att han försöker undvika tankar på det som eventuellt kan komma. Detta är svårt eftersom vi dagligen matas med information som ger oro.

Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk som lyder:

 ”Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem att bygga rede i ditt hår.”

Att fylla sina tankar med det som är positivt är naturligtvis väldigt bra. Det kan vara ett sätt att hindra sorgens fåglar att bygga rede i håret. Helt fria från sorgens och orons tankar blir vi aldrig, men när vi konfronteras med dem kan vi finna vägar som kan vara till hjälp

Lasse Berghagen har skrivit en psalm som andas hopp och förtröstan i en orolig tid:

”När sorgen känns tung i mitt sinne och vägarna vilsna att gå
när djupaste tvivel förmörkar de stjärnor jag gärna vill nå.
Då knäpper jag mina händer till bön i min Faders hus
det skänker mig ro till besinning skänker mig glädje och ljus.

När ondskan som vådelden flammar och sprids som ett ogräs och gror
vill kväva den flämtande låga av tro som alltjämt i mig bor.
Då knäpper jag min händer till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och försoning skänker mig glädje och ljus.

Men även när vägen jag vandrar bär hoppets och lyckans sigill
jag bugar mig ödmjukt för livet och tackar för att jag finns till.
Då knäpper jag min händer till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och förtröstan skänker mig glädje och ljus.”

(Lars Berghagen 1993 Psalmer i 90-talet nr 875)

I Bibeln uppmanas vi att tänka fridens tankar. I Jeremia bok i Bibeln står det att Gud tänker fridens tankar och inte ofärdens för att ge oss en framtid och ett hopp.

Det innebär att om vi tänker Guds tankar så behöver vi inte oroa oss för det som eventuellt kan komma..

Vi kan inte tänka Guds tankar om vi inte har frid med Gud, men Gud vill befria oss genom tron på Jesus Kristus.

”När ondskan..vill kväva den flämtande låga av tro som alltjämt i mig bor. Då knäpper jag mina händer…”

När mörka tankar vill kväva min tro och få mig att resignera då vill Gud visa mig hur han tänker. Han vill tända lågan av tro så att den brinner starkare. Det är på det sättet vi blir rättfärdiggjorda skriver Paulus i Romarbrevet 5:1:
”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro, har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet.”

Jag frågar: ”Har du frid med Gud genom tron på vår herre Jesus Kristus” Då kan du tänka fridens tankar som är Guds tankar och då behöver du inte längre vara rädd för det som eventuellt kan komma. Du kanske säger: ”Jag kan inte tro” Be till Gud och han skall ge dig en tro som bär. Du kanske svarar: ”Jag kan inte be ärligt och uppriktigt eftersom jag tvivlar och har så svårt att tro.” Du kanske tror att Gud är långt borta eftersom du inte känner honom. Han är närmare dig än du själv förstår. Det krävs inga stora trosprov för att du ska få möta honom. Ett enda litet steg och han skall komma dig till mötes. Det handlar här om ödmjukhet, att böja sig under Gud. ”Närma er Gud och han skall närma sig er.” Säg ett enda litet ord till honom och han kommer att svara dig och ge dig av sin frid. ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning”. Rom. 10:9-10

När detta har skett kan du tänka Guds tankar, fridens tankar och med frimodighet se framåt mot det som skall komma.

”Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min Faders händer skulle jag som barn väl ängslas då. Han som bär för mig en Faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag, dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.” (Sv.ps.249:1)