Prestationsångest del 1.

Nu tänker jag skriva om prestationsångest och vad det har inneburit och innebär för mig. Jag skriver om detta för att min erfarenhet skall bli till hjälp för någon som känner igen sig i vad jag upplevt. Jag har inte alltid varit medveten om att det är prestationsångest jag lidit av i hela mitt liv. Det är först på äldre dagar som jag kommit till insikt om detta.

Jag föddes som den yngste av fem syskon. Tidigt fick jag veta att jag var familjens ”Bror Duktig”. Mina föräldrar var inte tillräckligt utbildade för att veta att det var ångestskapande att välja ut mig som det perfekta föredömet. Det ställdes förväntningar på mig och tidigt förstod jag att jag måste vara den snälle och lydige sonen. ”Du är min lille Josef”, brukade pappa säga. ”Spela och sjung för tanterna, så får du en slant”, sa mamma. Jag måste ju visa att jag var duktig.

Ribban höjdes men kraven kvarstod. Att klara av de uppgifter som andra ansåg att man borde klara av. ”Jag kan”, sa jag, ”och jag vill visa vad jag kan”  ”Nå, vad kan du då,” blev svaret ofta med en nästan hånfull röst.

Så här skriver Skribenten Emma Abrahamsson på siten ”Sund nu”: 

”Prestationsångest träder in när det ställs krav på oss. Vi tror ofta att det är rädsla för att inte leva upp till våra egna krav som skapar ångest, men det är inte sant.

Det är rädsla för att inte leva upp till andras förväntningar som skapar prestationsångest.

En hög kravbild leder ofta till prestationer som är långt under vår optimala förmåga, vilket gör besvikelsen ännu större efter ett misslyckande. Vi vet vad vi kan, men just då funkar det inte! Det kräver enormt mycket ansträngning och kraft att utföra en prestation som är förenad med ångest”

Fortsättning följer….Del 2