Att längta bort eller hem.

”Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

-         men ej till människor!

Jag längtar marken,

jag längtar stenarna där barn jag lekt.”

Verner von Heidenstam hade som sjuttonåring skickats iväg på den första av två bildningsresor. Under denna tid skrev han diktsamlingen: Ensamhetens tankar, där den här dikten finns med. Den första resan förde honom via Italien till Egypten och Grekland, under den andra resan året efter besökte han bland annat Beirut, Damaskus, Mekka och Betlehem.

Man kan mycket väl förstå att han kände sig ensam och att han upplevde främlingsskapet där han var långt borta från sitt hemland. Han längtade hem till marken och stenarna där han hade lekt som barn.

Vi kan nog känna igen oss i denna hemlängtan. Alla har platser att längta tillbaka till.

I dag träffade jag en vän som längtade bort. Han trodde det skulle bli bättre om han kom bort ifrån sitt jordeliv. Det är nog tyvärr en del människor som längtar bort, i synnerhet när det drar ihop sig och orosmolnen tilltar. Jag har själv varit i depressionens och ångestens tillstånd och jag vet hur det känns. Det är otäckt

Det är inte friskt att längta bort, men det kan finnas förmildrande omständigheter. Har man kommit till hög levnadsålder, är sjuk och orkeslös då kan man ha en viss förståelse för denna längtan. Om detta skriver Paulus i sitt andra brev till Korinthierna det 5:e kapitlet:

”Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning (en bild på kroppen, min parentes) rivs ner, har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning.”

Om man har sin sak klar med Gud, då kan man verkligen se fram emot att få flytta hem till himlen vårt eviga hem. Där får vi enligt detta bibelord nya kroppar, som inte är gjorda av människohand.

Man kan verkligen känna sig som en främling i den här världen, som ett ufo ifrån en annan planet, som någon av mina vänner uttryckte det på facebook. Det är naturligt för mig som kristen att uppleva främlingsskapet. Trots detta måste jag vara här en kort tid innan det är dags att flytta hem till himmelen

Vårt liv är här och nu. Vad morgondagen rymmer vet vi inget om. I dag är frälsningens dag. Nu är den välbehagliga tiden

Att längta hem är alltså något helt annat än att längta bort. Att komma hem är att få ha himmel redan här på jorden, precis som i Göte Strandsjös sång: ”Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds hem”

Guds stora rum omfattar både himmel och jord.

Det är verkligen underbart när himlen landar på jorden. Detta händer varje gång vi möter Gud och blir berörda av hans underbara kärlek. När vi gör gott mot varandra och delar med oss. Då är vi med och skapar platser som blir oaser i den här världens ökenland. Vi behöver sådana platser av himmelsk närvaro så att vi kan ana vad som väntar på oss.