Gränsöverskridande församlingsgemenskap

Detta inlägg är ett utdrag från en artikel jagskrev den 5 april om identitetsförvirring, med inflikade tillägg. Jag skriver den som ett svar till en broder som avvisade en av mina kommentarer på sin sida på Facebook.

Det finns en del som menar att det är nödvändigt att slå vakt omkring sin identitet i en tid som kännetecknas av turbulens och allmän förvirring. Splittringen har pågått ganska länge och många har förlorat tilltron till dem som utgivit sig för att vara andliga ledare. Jag har svårt att tro att lösningen på krisen skulle vara att slå vakt om sin identitet, även om det låter tilltalande för den som känner sig rotlös. Nej detta leder i stället till tillbakagång. Behöver man exempelvis tro på den kristna sionismens villfarelse i sin syn på Israel?

Guds församling är inte en sekt med slutna gränser. Dess uppgift är att vara gränsöverskridande, så som jag ser det. Vår tid inbjuder till ett sådant förhållningssätt. En del kallar detta för att vara politiskt korrekt, men jag håller inte med om det.

Vi måste tillåta mångfalden i stället för ensidigheten om människor skall kunna känna trygghet i vår gemenskap. Detta kräver ödmjukhet i mötet med en människa som är annorlunda. Att renodla en stil för att den är trendig eller passar en viss typ av människor får förödande konsekvenser.

Jag ställer nu frågan: Finns det rum för detta synsätt i den församling du tillhör? Om det inte finns plats för en ärlig dialog kan du inte känna dig trygg. Gemenskapen i det andliga hemmet måste vara generös och tillåtande för att människor skall våga närma sig kyrkans dörr där vi bor. Det finns fortfarande mycket kvar av förbud som skuldbelägger.

Allt inomkyrkligt gräl är till mera skada för Guds rike, än den sekularisering som pågår utanför och även eventuellt innanför kyrkan. Om vi inte blir fyllda av Jesu kärlek till människor, så kan inte Guds rike bli synligt i världen. ”Se hur de älskar varandra”, var det motto som förde evangeliet framåt i sitt segertåg över världen. Det var inte vapnen som användes i korstågen. De skapade bara krig, hat och förvirring, trots att de användes tillsammans med korset, kärlekens symbol, för sitt olovliga syfte. Kärlekens vapen däremot, har vi fått för att kunna uträtta något gott i världen. Jesu kärlek bryter ner fördomar och oförsonlighet. Han älskade över alla gränser.

När vi älskar, slår vi inte vakt om vår identitet. Vi blir gränsöverskridande. Jag är kristen, men behöver inte fördenskull betona att jag är pingstvän. Man behöver inte bli katolik för att älska katolska bröder och systrar, inte heller gå med i Livets Ord för att älska vännerna där. De är inte våra fiender. De är våra vänner och värda att älskas där de är. Jag kan ha vänner som är ateister, muslimer, buddhister eller tillhöra någon annan religion. Det är min uppgift att välsigna dem i Jesu namn och önska dem Guds frid. Om någon av dem säger: ”Jag har frid”, så finns det ingen anledning för mig att motsäga detta. Det är Guds ande som vill hjälpa mig att välja de rätta orden. Det är i samarbete med honom jag finner min uppgift i rätt tid. Vi är kallade att välsigna alla människor

Att ha sin församlingstillhörighet på den plats där man bor, är oerhört viktigt. Kan jag ha gemenskap med vännerna där utan att överge mina grundläggande mänskliga värderingar, så tycker jag inte att det finns anledning att lämna gemenskapen. Gräset kan till en början se grönare ut på andra sidan den fålla där jag befinner mig, men det kan säkert bli torrtider även på den andra sidan.

Det finns tyvärr också en del lokala församlingar som är som små ankdammar med osunt vatten. Typiskt för dessa är att de är manipulerande med en maktstruktur i ledarskiktet. För en del människor är det tryggt att tillhöra en sådan gemenskap. De är beroende av ledare som inte vill bli ifrågasatta och de följer dem likt lydiga hundar.

Jag vet också att det finns personer som bränt sig i en sådan situation. De har svårt att närma sig en ny gemenskap, eftersom de vet att det kan ta lång tid att upptäcka avarterna.

De församlingar som orsakat människor andlig hemlöshet har på detta sätt avslöjat sig själva. De är ofta högljudda, hårda, skuldbeläggande och dömande och förtjänar inte att omnämnas med namn.

Du behöver inte gå för att du ser en annan människa göra det. Du följer Jesus och det är hans församling du tillhör på den plats där du bor. Om det inte finns någon sådan församling, så önskar jag att du kan hitta en bönegrupp med kristna vänner som har till motto att genom kärleksfull gemenskap föra människor till Jesus.