Sjukvårdsbesök

Våra besök hos sjukvården den här veckan.

När Ulla-Britt var på väg till sitt gym för att träna, ramlade omkull, gjorde hon sig så illa i handen, så att hon måste uppsöka akutvården i Motala. Där blev hon röntgad och det konstaterades att hon antingen brutit eller fått två sprickor i vänster hand. Därför blev hon gipsad. Detta hände fredag den 14 november.

Natten mellan 15 och 16 november fick jag feber och ringde därför till Urologiska kliniken för konsultation. Tempen låg på 38,7 grader C. Jag fick rådet att komma in till avdelningen för undersökning. Vid ankomsten söndag den 16 nov konstaterades att jag fått infektion i operationssåret. Därför påbörjades intravenös antibiotika i väntan på analys av bakterierna. Jag fick stanna kvar på sjukhuset söndag till och med torsdag den 20 november, i skrivande stund. Den vätska som bildats i såret tömdes kontinuerligt och när jag sedan på onsdagen fick veta att analysen visade på en snäll bakterie, avslutades antibiotikabehandlingen. Jag fick åka hem och kommer den närmaste tiden att få omläggning och vård av distriktssköterska.

Under den tid jag vistats på sjukhuset har jag kommit i kontakt med många trevliga människor. Jag har fått tillfälle att vittna om min tro på Gud och vi har haft många givande samtal om sådant som möter oss i livet. Vi människor är nära varandra och delar smärtan av det lidande som drabbar en förgänglig värld.

Ulla-Britt hade fått en tid på Vrinnevisjukhuset i Norrköping måndag den 17 nov för koloskopiundersökning. Hon fick åka med Magnus. Under undersökningen lyckades man med att ta bort den polyp man tidigare hade upptäckt på tjocktarmen. Även denna tumör skickades för analys och svar beräknas inkomma om cirka en eller två månader.

Jag tänker på alla människor jag mött den här veckan, som alla bär på olika sorters sjukdomar. Det är skönt att vi har en sjukvård i Sverige som är så kvalificerad och där man kan göra så många olika ingrepp för att hjälpa människor till nya möjligheter.

Men även sjukvården har sin begränsning. Det finns tillfällen då man måste meddela att resurserna är uttömda. Då man inte kan göra mera utan att det bara finns en utväg. Att få dö värdigt är också en av sjukvårdens uppgifter att ombesörja.