RPG (Riksförbundet Pensionärsgemenskap) i Motala

Våra RPG- (RiksförbundetPensionärsgemenskap) träffar i Motala, samlar alltid väldigt mycket folk- Någon sa till mig att det är unikt för Motala att samla så mycket folk jämfört med andra delar av vårt land. Detta beror säkert på det goda samarbetet mellan församlingarna som tillsammans med RPG och Studieförbundet Bilda arrangerar träffarna.

I Pingstförsamlingen som jag tillhör är det Magnus Nilsson, som är kontaktperson. Han lägger ner ett stort arbete tillsammans med Valter Gustavsson i Baptistförsamlingen för att få det hela att fungera så bra. Ett program för gemenskapsträffar, nu närmaste tiden har planerats att hållas i Pingstkyrkan, Missionskyrkan och Baptistkyrkan i Motala, och i Salemkyrkan i Borensberg.

Årets första träffpunkt hölls i Pingstkyrkan torsdag den 29 januari. Pastor Bernt Broberg hälsade välkommen och serveringslokalen i Pingstkyrkan var så gott som fullsatt. Programmet innehöll två avdelningar. Den första med Lennart Thyr ifrån Kumla som berättade om sin cykelfärd genom Europa till Pilgrimsmålet Santiago de Compostela i Spanien. Solosång följde av Rolf Ericson som hade blivit ombedd att sjunga sången Jag är främling, jag är en pilgrim, eftersom temat på träffen handlade om Pilgrimsmålet. Efter kaffeserveringen följde den andra avdelningen med prästen Håkan Nilsson ifrån Östersund som talade och ledde allsång tillsammans med Olle Persson på dragspel och Rolf Ericson på piano. Nästa Kyrkträff hålles i Missionskyrkan klockan 14 med besök av sångare och musiker från Mantorp med omnejd. ”Vårat kapell”

Läs Jesusbrevet

Läs det här!

I slutet av Biskop Åke Bonniers Jesusbrev föreslår han att man kan

”fundera vidare och samtala med andra om: - Jesus lämnar ingen oberörd. Vem är Jesus för dig? Vad hos Jesus berör dig mest? - På vilket sätt utmanas du av Jesus? - Att ge Jesus äran - vad betyder det för dig?”

Jag vill inbjuda dig till att svara på de här frågorna på min blogg Ökenkällan. Du kommer att upptäcka att jag nu har gjort det lättare att kommentera där. Om du vill ha personlig kontakt får du skriva till mig på e-postadress: rolfericson@boremail.com

Ignostiker??

Hur kan man tro att barn som inte är lärda är ignostiker?

Så här skriver min gode vän Hans Hermansson i sin kommentar:

”Barn som inte blivit lärda / programmerade är ignostiker. De förstår inte frågan om "guds" existens. Så försöker jag förhålla mig. Och att tänka att alla människor är gudomliga. Oavsett tro eller otro. Det är gränslöst att tänka så, eller kärleksfullt om man så vill ”

Mitt svar:

Hans, du vet att jag respekterar, utan att fördenskull hålla med dig. Låt mig därför ta din kommentar bit för bit och meddela hur jag förhåller mig till detta.

Jag har arbetat med barn och undervisat barn och försökt fostra barn i kristen tro under nästan hela mitt liv och borde väl ha en viss uppfattning om det här.

”Barn som inte blivit lärda / programmerade ”

Vi hajar till vid ordet programmerade. Det låter ungefär som man gör med robotar. Barn är inga robotar. Dem programmerar man inte, varken medvetet eller omedvetet. Men har du hört talas om barn som inte blivit lärda? Föräldrar, skola och samhälle har ett ansvar att lära barn olika saker annars blir det oordning på det mesta. Vår uppgift är framför allt att förmedla kärlek i all fostran. Om vi inte gör detta uppstår ett tomrum som snart fylls av i värsta fall av onda krafter. Barn kan lära sig att både älska och hata. Hat och våld visar dagligen sitt fula tryne i TV och andra media. Det finns platser på vår jord där man lär barnen att hata och sätter vapen i deras händer. Herre förbarma dig över alla människor!

”är ignostiker. De förstår inte frågan om Guds existens.”

För en ignostiker är frågan om Guds existens nonsens, och anses meningslös. Jag kan absolut inte hålla med om att det är så för barn. Gudsbegreppet finns tidigt i en människas liv, det är min erfarenhet av kontakten med många barn, men man kan förhindra att det utvecklas, och man kan också hjälpa till genom att lära barn att Gud finns, precis som man kan lära barn att läsa.

”så försöker jag förhålla mig”

Att du gör det beror nog på att du lärt dig att tänka så. Där skils vi åt i förhållningssätt.

”att tänka att alla människor är gudomliga”

Det är väldigt naivt att tänka så. Jag och många andra ser det så här: ”Det onda och det goda finns i alla människor. Alla har syndat. Så här ser det ofta ut:”Det onda som jag inte vill det gör jag, och det goda som jag vill, det gör jag inte.””

”oavsett tro eller otro”

Det onda och det goda har ingenting med tro eller otro att göra. Det har att göra med vår fallna natur. Gud har lovat en återupprättelse. Det var därför som Jesus gav sitt liv. Han gjorde det för att rädda oss. Därför finns det ingen fördömelse för dem som är i Kristus, Jesus. Vi är frikända ifrån den lag som avslöjar och dömer oss.

Det blev en liten flicka

som föddes i går den 24 januari. Vi har blivit farfar och farmor för första gången. Morfar och mormor har vi varit i snart 21 år och mamma och pappa till tre döttrar och en son i 36 till 49 år
VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLA VEGA! och stort grattis till mamma och pappa! från farfar och farmor

Min kristna tro är tillit till Jesus

Min kristna tro är först och främst en relation. Ett sätt att förhålla sig till Gud och till det heliga, som har berört människor så länge vi vet. Jag tror utan att se, därför att jag älskar den jag tror på Min trosrelation till Jesus har gett mig en erfarenhet som gör att jag vill gå vidare. Det behövs inga utförliga förklaringar för att jag skall förstå att han finns när han fyller mitt liv med sin ljuvliga närvaro

”Det är ytterst få människor som kan förklara en iphone, men det är väldigt många, som har erfarenhet av en iphone. Och det är inte förklaringen utan erfarenheterna, som gör det meningsfullt att tala om den. Det är ytterst få människor som vill ge sig på att förklara Gud och helighetens mysterium, men det är desto fler, som har erfarenhet av Gud – upplevelser av Guds närvaro och Guds frånvaro” (A.Jackelén. Gud är större sidan 142)

Det är min erfarenhet av denna kärleksfulla gemenskap som gör det angeläget och meningsfullt att få beskriva den. Jag inbjuder Dig som läser detta att själv pröva om det håller. Jag vet att Du inte kommer att bli besviken.

Jesus gjorde under och tecken och även apostlarna och Jesus säger i Joh. 14:12 ”Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni ber om i mitt namn, skall jag göra.” Detta innebär att även vi i vårt sällskap med Jesu kan vandra och växa i tro och tillit. Vi är kallade till att utföra de gärningar som Jesus gjorde. Ibland kan jag uppleva hans närvaro på ett påtagligt sätt, men jag kan också uppleva hans frånvaro. Detta beror på att andra saker kommit emellan som hindrat mig i min strävan att alltid följa honom.

I den här söndagens TV gudstjänst från Vargön predikade John Derneborg. Han sa bland annat ungefär så här: ”Vi kan också be för människor, men då kanske vi säger att det inte händer lika mycket när jag ber. Det finns mycket som skiljer mig ifrån Jesus, Han var alltid fylld av tro, där kommer jag till korta. Han var fylld av medlidande där kommer jag till korta. Han var fylld av den helige Ande och han vandrade alltid i gemenskap med Fadern Jag missar ofta att lyssna när Gud talar till mig.. Han var också syndfri och här kommer jag till korta. Nu får vi inte vara för hårda mot oss själva och inte heller höja en knytnäve mot Gud, när vi har bett och det inte sker så som vi har tänkt oss. Vi får i stället inse vår möjlighet att växa.” Lyssna gärna på hela gudstjänsten 43 minuter här: http://www.svtplay.se/video/2626571/gudstjanst/gudstjanst-sasong-4-avsnitt-6

”Var finner väl hjärtat sin ljuvaste ro? Hos Jesus, endast hos Jesus. Var finnes en klippa som grund för min tro. Hos Jesus, endast hos Jesus. Hos Jesus, hos Jesus, där trives min själ så innerligt väl. Det kan ej förklaras, det kan blott erfaras, hur saligt det är hos Jesus.”

En gammal väckelsesång av N.L. Ridderhof

Har du frågor om detta. Skriv till mig på rolfericson@boremail.com

Känner du Jesus?

Känner du Jesus, eller har du bara hört talas om honom? Eller är du helt främmande och inte vet vem han är. Jag önskar att du skall få bli bekant med Jesus, att du skall börja att längta efter honom, så att du kan följa honom, ja till och med bli lik honom i tankar ord och handlingar.

”Hans vänskap är så underbar för mig, hans sällskap sprider ljus på min stig. Mina prövningar de bli små och ringa, när han för hjärtat uppenbarar sig.”

”Jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri från mitt kött få skåda Gud. Ja honom skall jag få skåda, mig till hjälp för mina ögon skall jag se honom ej som en främling. Därefter trånar jag i mitt innersta” Job. 19:25-27

Therese Martin föddes den 2 januari 1873 i Frankrike Femton år gammal inträdde Therese i karmelitklostret i Lisieux, Hon hade under sitt korta jordeliv vigt sitt liv åt Gud och friden lyste i hennes ögon. Hon insåg att det är här på jorden, medan vi lever vi inleder vår gemenskap med Gud. Strax före sin död endast 25 år gammal år 1897 sade hon: 

”Jag kan inte riktigt inse vad det är som jag kommer att få efter döden som jag inte har redan i detta livet. Jag skall få se Gud, det är sant! Men vad det beträffar att få vara hos honom, så är jag det redan här på jorden, och det helt och fullt.”

”Min Frälsare lever, jag vet att han lever, fast världen har sagt han är död,

och inget kan skilja mitt hjärta från honom – ej änglar demoner och nöd.

Min Frälsare lever, jag vet att han lever. Jag honom får möta till sist.

När jag har lagt av mig min kropp som en klädnad, befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar en främling på gatan – nej, så som man ser på en vän

en vän man har drömt om i nätter och dagar, och äntligen finner igen.

Ja öga mot öga, i klarhet och jubel och värme och friskhet och glans.

Vi lever med honom som här vi har anat. Vi lever för alltid som hans.”

Sv.ps. 313

Det är Jesus, Kristus, Guds son och som har visat oss vem Gud är. Om han fortfarande är en främling för dig, så önskar jag att du skall få lära känna honom, som din bäste vän.

Vill du veta mer om detta, så kan du skriva till mig på min e-post: rolfericson@boremail.com

Du kan göra det utan att vara rädd för att jag skall avslöja för någon vem du är.

Skillnaden mellan agnosticism och ateism, tvivel och tro

Jag läste på en blogg om någon som försökt att definiera skillnaden mellan en agnostiker och en ateist. Ateisten vill inte tro på Gud eftersom det inte finns några bevis medan agnostikern är likgiltig till frågan om Guds existens, eftersom det inte finns några bevis. Jag vet inte om detta stämmer, men jag har också mött många människor som säger att de skulle önska att de kunde tro. De uttrycker en längtan efter tro, eftersom de tvivlar på sina egna tvivel.

De har gått miste om en andlig erfarenhet, eftersom de inte varit där, när han kom. Han gick genom stängda dörrar och de såg Jesus när han kom. De såg hans härlighet.

”Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.” Joh.1:18

De var på rätt plats i rätt tid när han kom. De såg och trodde. Tomas, en av dem, var inte med när han kom. De sa till honom: ”Vi har sett Herren.” Detta stred emot allt det normala. Hur kan man se en som är död? Påståendet att de hade sett honom var paranormalt.

”Om jag inte får se spikhålen och sticka handen i hans sida, så tror jag inte.”

Han hade gått miste om den andliga erfarenhet de andra hade gjort. Nu ville han själv se och uppleva Guds närvaro genom Jesus.

”En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer, räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro. Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror” Joh. 20:26-29

Vi kan få uppleva trons mysterium även i vår tid. Vi kan få se vad inget öga har sett och vi kan få höra vad inget öra har hört och vi kan få tänka tankar, som ingen kunnat tänka. Guds tankar, därför att vi älskar honom. Att tro är inte att se först. Det är att älska först. Tro, hopp och kärlek. Vår synskärpa blir bättre ju längre vi vandrar på trons väg. En gång skall vi få ögon som är så fullkomliga att de kan se Gud.

”Naturen och människolivet förser det kristna hoppet med dess bildstoff, dess symboler. Naturen bevisar inte Guds och himlens existens. Men dess storhet, skönhet och rikedom blir en bild, en svag återglans av himlens härlighet.” (Nils Tägt: ”När han kommer.” s.221)

Det har hänt att jag tvivlat, när Gud har talat till mig. Vid några tillfällen har jag bett Gud om att få se, precis så som Tomas gjorde. Han har då i sin stora barmhärtighet låtit mig få se och vid dessa tillfällen har min tro blivit bekräftad. Nu vet jag bättre att dessa seendets upplevelser inte är grunden för min tro. Jag har det precis så som Petrus beskriver det i sitt första brev kapitel: 1:18:

”Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.”

Det är inte seendet som gör mig troende. Det är tron som gör mig seende.

Förstår mig inte på Annika Borgs påhopp

LÄS HÄR!

You raise me up

En 5 åring sjunger så att man får gåshud.

Religion och terror

Har terrorn något med religion att göra? Om detta handlar mycket av vad som skrivs i vår tid, inte minst efter terrordåden i Paris. Det är en ordväxling som präglas av hat och rädsla. Statsminister Stefan Löfven har i en debatt med SD uttalat sig om religion och terror:

”Att göra terrorn till en fråga om religion eller etnicitet är att spela terroristerna i händerna. Det är fel väg att slå split mellan olika religioner och att ha en väg som bygger på hat och rädsla.” Mycket klokt sagt av vår Statsminister.

Artikeln finns att läsa i tidningen Dagen för i dag torsdag 15 januari 2015:

http://www.dagen.se/stefan-l%C3%B6fven-i-sd-debatt-om-religion-och-terror-1.310857

Det kan inte vara religioner som gör övertygelser onda, utan hat, okunnighet och makthunger. De flesta människor tänker inte efter utan påverkas i stället av grupptrycket.

Vad som däremot händer när våld och terror utövas i världen är ofta att man tar hjälp av religionen.

Så här skriver Keith Ward som är en av Englands främsta filosofer och teologer:

”Även om religionen kan spela en roll i väpnade konflikter, och även om många västerländska massmedier verkar som besatta av religiösa hot, visar alltså detaljerade undersökningar att de direkta religionskrigen är få, att mycket av våldet i vår samtid inte har något med religion att skaffa, och att när religionen är en faktor som används som stöd för andra missnöjesanledningar, som i de flesta fall verkar vara de utlösande konfliktsorsakerna.”

Jag har tidigare skrivit i Ökenkällan om hur vi skall förhålla oss till en religion som vi anser vara farlig. Läs här: http://rolferic.blogspot.se/2014/11/farlig-religion.html

och hur vi skall förhålla oss till muslimer. De är definitivt inte våra fiender utan tvärtom.

Läs här om detta: http://rolferic.blogspot.se/2014/09/stanley-sjoberg-pa-besok-i-motala.html

Bönen som verksamhetsmetod

En predikan som Pastor Lewi Pethrus höll på Nyhemsveckan för länge sedan, men ett budskap som är lika aktuellt i dag.

Bön om upprättelse del 2

Så här beskriver T.B.Barratt vad som sker med de människor som får uppleva Guds kraft vid denna tid (1907): "En märklig förändring inträder med alla dem, som komma helt igenom. De stillsammaste och tillbakadragnaste människor bli modiga som lejon, all människofruktan brännes upp, och de få uppleva en underbar seger över alla svårigheter. Det är något enastående och underbart att få se deras strålande ansikten och höra deras jublande utrop. Här följer liksom i Los Angeles och New York ett mäktigt, jublande halleluja med. Ibland skrattar och gråter man av glädje." 

Bön om upprättelse

Psaltaren 126 En bön om upprättelse.

”När Herren åter upprättade Sion, då var vi som drömmande. Då blev vår mun uppfylld med glädje och vår tunga med jubel. Då sade man bland hedningarna: ”Herren har gjort stora ting med dem.” Ja Herren hade gjort stora ting med oss, över det var vi glada. Herre upprätta oss igen, så som du återför bäckarna i Sydlandet. De som sår med tårar skall skörda med jubel. De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar.”

Jag längtar efter en tid då Herren får återupprätta oss på nytt, som han gjort så många gånger i historien. Jag vill återge ett stycke ur Pastor T.B.Barratts självbiografi som handlar om den väckelse som utbröt i Kristiania Norge under året 1907. Denna väckelse började bland de kristna, som så ofta sker när Guds kraft blir verksam.

Så här beskriver han det som skedde:

”Alltifrån första mötet har en mäktig kraft vilat över hjärtana- den helige Andes kraft. Vi våga ej föreskriva Honom någon förordning för de möten, som hållas. Vi ha inget bestämt program, Anden själv får bestämma det. Ibland sjunga vi en unison sång, sedan blir det kanske tungotal eller ett profetiskt tal eller en andlig undervisning. Sång, vittnesbörd och bön ingripa ofta i vartannat. Ibland kan en mäktig stillhet lägga sig över mötet, då ingen öppnar sin mun men då Herrens röst talar kraftigt i stillheten. Denna kan avbrytas av en sång i tungor, eller av ett vittnesbörd eller av något annat; men man kan aldrig få något begrepp om ett sådant möte, förrän man själv varit närvarande.”

Min pappa Arthur Ericson tillhörde i sin ungdom Betaniaförsamlingen i Grytgöl, även kallad Hällestad första baptistförsamling, en av landets äldsta frikyrkoförsamlingar.

Så här skriver Arthur:

"Det var som femtonåring jag kom i kontakt med den väckelse som berörde min hembygd under åren 1916-1923. Två stora dopförrättningar hölls under vintern och sommaren 1918, då jag som 16 åring, tillsammans med min syster Gerda 18 år blev döpt tillsammans med en rad vänner. 

Bland ungdom, men även bland en del äldre fanns vid denna tid en längtan att få uppleva och ta emot "kraften ifrån höjden". Det var förkunnelsen om Andens dop, som tog sig uttryck i denna längtan. Man gick långa vägar för att få vara med där man samlades till bön. Detta gjorde man därför att det inte fanns förståelse för ungdomens längtan i församlingen. Höstkonferenserna i Filadelfiaförsamlingen i Örebro hörde vid denna tid till de stora uppbyggelsehögtiderna. Jag besökte denna konferens hösten 1918. År 1920 var jag med i Pastor John Ongmans bibelskola ”

Läs mera här!

och här! 

Jag har upplevt tider i våra församlingar då Anden har varit utgjuten på ett sådant sätt att människor har talat i tungor, profeterat, sjungit i Anden med äkta hänförelse. Tider då vår mun blev uppfylld med glädje och vår tunga av jubel. Då man har sagt: ”Herren har gjort stora ting med dem.”

Detta kan vi inte åstadkomma själva, men vi kan be om det och längta efter det under det nya år som nu ligger framför.

HERRE SÄND EN VÄCKELSE/FÖRNYELSE, OCH BÖRJA MED MIG.