Högerextrem och fanatisk hållning

Tommy Dahlman anser att jag använder alltför kraftiga ord om honom och andra skribenter på Världen i dag När jag skrivit så här i mittförra inlägg på Ökenkällan:

”Det är inget nytt att Tommy Dahlman och andra skribenter på tidskriften ”Världen i dag” har denna högerextrema och fanatiska hållning.”

Jag har fått veta att detta påstående är för dåligt underbyggt. Om man läser vad jag skrivit så handlar min kritik om den värdekonservatism som bygger på den politik som även finns hos Sverigedemokraterna. Tommy Dahlman anser att Sverigedemokraternas politik innehåller saker som kristna kan skriva under på, till exempel, synen på abort och samvetsfrihet, deras Israelsvänliga hållning, kärnfamiljen som ideal, nej till samkönade äktenskap 

Han anser inte att detta skulle räcka för att kallas högerextrem, och menar därför att min kritik måste anses som oseriös.

Om man driver dessa frågor in absurdum så blir det som Eric Carlsson skriver i sin artikel att vi glider bort ifrån det viktigaste, att älska och följa Jesus, kärleken kallnar när vi i stället värnar om den kristna kulturen och moralen.”I stället smyger sig rädslan in. Den driver oss att bygga murar, skydda oss, värna vårt eget, hålla flyktingar och behövande på behörigt avstånd och köpa enkla nationalistiska och själviska politiska lösningar. Kan vi sminka själviskheten med lite antiabort, kärnfamilj och liknande, så är samvetet fredat.” Så skriver Eric Carlsson i sitt debattinlägg i Dagen. Både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna står ju för liknande värderingar och det är detta jag kallar för en högerextremistisk och fanatisk hållning.

I det här fallet handlade det om flyktingpolitiken, men jag vill även framhålla att en alltför Israelsvänlig hållning också innebär att vi involveras i världslig politik i stället för att förkunna evangelium om Guds rike.

Jag är medveten om att jag går längre i dessa frågor än många av mina kristna trossyskon och jag vill inte nedvärdera dem som har den hållning som jag här varnar för. Var och en måste pröva sig själv, huruvida det man anser vara rätt stämmer med verkligheten. Vi får även i ödmjukhet fråga: ”Vad vill Gud?” Ibland saknar vi svar, men jag hävdar att min hållning i denna fråga är långt ifrån oseriös. Den är ärlig och uppriktig och jag följer mitt samvete och tänker fortsätta med det.