torsdag 28 maj 2015

Det är dags att se om sitt eget hus.

För en tid sedan besöktes vår församling av en pastor, som skakade om oss rejält. Genom sin förkunnelse fick han oss att känna likheten med församlingen i Laodikeia. Det står om dem i Uppenbarelseboken:

Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.” Upp.3:15-16.

Detta var budskapet till en församling i Asien, men detta budskap gäller också den yttersta tidens kristenhet. Vi befinner oss i kristenhetens ljumma natt, trots alla rikedomar vi tror att vi har vunnit, och trots all vår självgodhet och ytliga präktighet.


Hur det än förhåller sig, så vet vi att det är här och nu vi lever. Om tillståndet omkring oss är kallt, så måste vi utrusta oss med varma kläder. Det är inte min uppgift att analysera tillståndet i Kyrkan. Min uppgift är att se om mitt eget hus i tid. Det är försent att göra det i den stund då Jesus kommer, ty den kommer i en tid då ingen väntar att han skall komma.

Jesus beskriver den tiden i liknelsen om de tio brudtärnorna. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka, men alla somnade och vaknade inte förrän det

Vid midnatt hördes ett rop: ”Brudgummen är här, kom ut och möt honom!” Matt 25:6

Det visade sig då att de oförståndiga saknade olja till sina facklor, som var på väg att slockna.

De oförståndiga sade till de kloka:”Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.” De kloka svarade: ”Den kan aldrig räcka både till oss och er.” ” Matt 25:8-9

De kloka flickorna hade sett om sitt eget hus. De var rustade för mötet med Brudgummen

Oljan är symbolen för den helige Ande.

Den som är fylld av Anden, drar människor till Jesus”

skriver Joel Halldorf i nämnda krönika. Han skriver också att:

Kyrkan behöver sina vintrar. De skärper vår blick för det nödvändiga och tvingar oss mot detta livgivande centrum. I överflödets tid finns så mycket distraktioner. Vi blir så lätt upptagna av oss själva våra tillgångar och vår status.”

Vi behöver fyllas av Anden, oljan för att vi skall kunna leva även i vinterns kyla. I stället för att vara upptagna med hur andra har det behöver vi se om vårt eget hus. Det är något helt annat än att vara upptagen med sin egen tillgång och status. Det är i stället ett sätt att förstå sitt behov av

vita kläder, så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” Upp.3:18


I oss själva har vi ingenting, men om vi blir kvar i Jesus och han i oss, så har vi allt i honom.

onsdag 13 maj 2015

Testa mig Gud

”Utrannsaka mig Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen” Psaltaren 139:23-24

Det finns tester där jag kan få veta något om mig själv, till exempel anlagstester och kunskapstester. Det händer att jag avstår ifrån en del tester, därför att jag är rädd för resultatet. Jag vill inte bli avslöjad, därför att jag vet att jag har stora brister

Jag tror att Gud testar oss för att ta reda på om vi lärt oss något under livets gång. Det är dumt att avstå ifrån en sådan test, eftersom resultatet upplyser mig om vad jag ska ändra för att mitt liv ska bli bättre.

Psalmisten bad om att få bli testad. Han sa: ”Utrannsaka mig Gud!” Ordet ”utrannsaka” betyder att gå till grunden med allt.

”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva” Så skrev Paulus i 2. Kor.13:5

Gör en test eller rättare sagt: ”Bed att Herren utrannsakar dig” Han känner dig bättre än någon annan, ja till och med bättre än dig själv. Det finns ingen annan som kan göra det bättre. Ingen pastor eller präst. Ingen som anser sig vara bättre än du.

Analysen som Herren gör tillsammans med dig är endast mellan dig och Gud. Ingen annan har rättighet att i sin förmätenhet påstå att han vet något om dig som behöver avslöjas, så att du får skämmas. Gud vill genom sin gode helige Ande upplysa ditt inre så att du får se det han ser. Han gör det med kärlek och barmhärtighet.

Det är ingen annan som får se vad du upptäcker under analysen. Det är först i Guds ljus som jag har upptäckt ”att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott.” Rom. 7:18. Det har varit nödvändigt för mig att göra den smärtsamma upplevelsen.

I kyrkans syndabekännelse brukar vi be; ”Jag bekänner inför dig helige och rättfärdige Gud, att jag har syndat med tankar ord och gärningar. Jag har inte älskat dig över allting, inte min nästa som mig själv. Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet ifrån dig. Därför ber jag om hjälp att se och bryta med mina synder. Förlåt mig för Jesu Kristi skull.”

I denna syndabekännelse får jag tillsammans med församlingen klä av mig de syndiga kläderna och ta på mig de rena.

”Om vi säger att vi är utan synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna, och renar oss från all orättfärdighet.” 1.Joh.1:8-9

Efter avlösningen får jag så stämma in i tackbönen: ”Gud, vår Fader, tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Hjälp oss att leva i din förlåtelse. Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen.”


Det är omöjligt att vandra igenom den här världen utan att få stänk på sina kläder. Därför behöver vi bli angelägna att dagligen tvätta våra kläder, det vill säga leva i förlåtelsen, ja leva i Guds ljus, där allt avslöjas. Våra egna tafatta försök, våra gärningar är som smutsiga kläder. De duger inte. Det är bara tron på Jesus och den rättfärdighet som han ger till oss som gäller. Den kan vi lita på.

tisdag 12 maj 2015

Pingströrelsen behöver inte dogmer, utan framför allt nöd och brustenhet.

Så säger den avgående pingstledaren Pelle Hörnmark i tidningen Dagentisdag 12 maj. Jag delar den uppfattningen och menar att det är nödvändigt att sänka trösklarna och höja taket, så att vi blir trovärdiga för nutidens människor. Om det finns förutfattade meningar om oss i pingst, inte minst genom den senaste tidens debatt i en del kristna media, så tror jag det beror på det som Hörnmark säger:
    I dag är vi kända för helt andra grejer än det vi skulle vilja vara kända för.” Han skriver också att ”det finns en bild av oss, som vi varit med och skapat själva.”
    När Hörnmark talar om att det inte går att ha hur breda vägrenar som helst, så uppfattar jag att han menar att vi inte ska syssla med det som är oväsentligt. Han talar om generositet kring teologisk bredd och att man någonstans behöver fundera kring vad som är det centrala.
    Men är det någonstans där integrationen någorlunda verkar fungera är det i svenska pingstförsamlingar. Pingströrelsen behöver inte dogmer, utan framförallt nöd och brustenhet.” säger Hörnmark. Jag vill så gärna hoppas att det är så och att inte extrema röster får allt för stort utrymme

torsdag 7 maj 2015

Busväckelsen i Norrköping

Jag minns mycket väl den period i Sionförsamlingen, Norrköping, som brukar kallas för ”busväckelsen” Den började redan i slutet av 1950-talet och under hela 1960-talet. Pastorerna Lennart Magnusson och Samuel Halldorf som omnämnes i nedanstående berättelse hade ett varmt hjärta för svaga och utsatta i samhället. Tillsammans med församlingen utfördes ett beundransvärt socialt arbete. Människor som kom till tro och blev medlemmar fick också hjälp med bostad, mat och kläder. Jag hade själv förmånen att få vara evangelist i min hemförsamling under åren 1963 till 1966 och fick se hur många människors liv blev förvandlade av mötet med Jesus.
Nils Persson, som tidigare kallades Norröpings-Teddy, var en av dessa, som kom ifrån den undre världen i Norrköping. Hans egen berättelse är sann. Det kan jag intyga, ty jag minns när han kom till kyrkan och blev frälst.
Nils Persson var ett orginal. Hans språk och uttryckssätt kanske verkar aningen naivt, men den upplevelse han fick göra med Jesus, förvandlade hans liv.Han blev en helt ny människa, precis så som skriften säger:"Om någon är i Kristus Jesus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, något nytt har kommit." Jag anser att hans livsberättelse är ett bevis för vad Gud kan göra med en människa, som är beredd att överlämna sitt liv åt Gud.