Pingströrelsen behöver inte dogmer, utan framför allt nöd och brustenhet.

Så säger den avgående pingstledaren Pelle Hörnmark i tidningen Dagentisdag 12 maj. Jag delar den uppfattningen och menar att det är nödvändigt att sänka trösklarna och höja taket, så att vi blir trovärdiga för nutidens människor. Om det finns förutfattade meningar om oss i pingst, inte minst genom den senaste tidens debatt i en del kristna media, så tror jag det beror på det som Hörnmark säger:

”I dag är vi kända för helt andra grejer än det vi skulle vilja vara kända för.” Han skriver också att ”det finns en bild av oss, som vi varit med och skapat själva.”
När Hörnmark talar om att det inte går att ha hur breda vägrenar som helst, så uppfattar jag att han menar att vi inte ska syssla med det som är oväsentligt. Han talar om generositet kring teologisk bredd och att man någonstans behöver fundera kring vad som är det centrala.
”Men är det någonstans där integrationen någorlunda verkar fungera är det i svenska pingstförsamlingar. Pingströrelsen behöver inte dogmer, utan framförallt nöd och brustenhet.” säger Hörnmark. Jag vill så gärna hoppas att det är så och att inte extrema röster får allt för stort utrymme