Religiös förföljelse i Sverige

Jag läser på Wikipedia att religiös förföljelse ”är systematiskt förtryck och diskriminering av en grupp motiverat av att de utövar eller ej utövar någon religion, eller har annan trosbekännelse eller samfundstillhörighet än förföljarna.”

Som historiska exempel: ”Romarrikets förföljelse av de första kristna, de kristna korstågen, judeförföljelsen, spanska inkvisitionen mot judar, muslimer och kättare, konventikelplakatet som riktades mot medlemmar i frikyrkliga väckelserörelser, förföljelse mot ateism, förföljelse mot muslimer, exempelvis massakern i Hebron 1929 och 1994, Deir Yassin-massakern 1948 i Palestina, Sebrenica-massakern 1995 då 8000 muslimer dödades”

Som nutida exempel:

Mordbränder riktade mot kyrkor i flera muslimska länder, exempelvis: ”Indonesien av Muslimska brödraskapet”; ”Egypten av Boko Haram i Nigeria”; samt av ISIS. Bestraffning av muslimer som konverterar till kristendom i länder som tillämpar sträng tolkning av Sharialagar, övergrepp mot de muslimer som inte stöder IS ledare, Falungongrörelsen i Kina, ateism i vissa muslimska länder.

Nutida exempel i Sverige:

Hatbrott som har islamofobiska, antisemitiska, kristofobiska och andra antireligiösa motiv, antisemitiska angrepp mot judar till följd av missnöjet över Israel-Palestinakonflikten, attentat mot moskéer liksom emot Jehovas vittnen.

Ovanstående uppgifter hämtade från Wikipedia, är inte särskilt uppseendeväckande. De är välkända av de flesta.

Vid vår andaktsstund i dag läste vi ur Apostlagärningarnas åttonde kapitel om den svåra förföljelse som utbröt mot församlingen i Jerusalem. Den inleddes med att Stefanos den första kristna martyren stenades. Det står där att Saul var anförare i denna förföljelse och han for hårt fram emot församlingen. Han hörde vid denna tid till en annan religiös riktning som var i fiendskap emot de kristna. Med andra ord, det var ingen förföljelse mellan religiösa och icke religiösa. Det var en fiendskap emot den teologi som de kristna förkunnade. Sanningen om Jesus Kristus var en nagel i ögat på dem som inte ville tro på Jesus. I det fientliga lägret var man mera upptagen av den ”dåraktiga” läran om Jesus, än om den kraft som finns hos honom. ”Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” 1.Kor.1:18

Man ansåg att den kristna läran var en villfarelse, som man på allt sätt ville bekämpa och det upp piskade hatet blev drivkraften till denna onda förföljelse, som skördade så många offer

Att den som skrev dessa ord om Jesus kunde vara samme man, som tidigare hade varit anförare i förföljelsen mot församlingen i Jerusalem, är svårt att förstå. Men den Saul från Tarsus som senare fick namnet Paulus hade själv, bokstavligt upplevt denna totala livsförvandling

Om detta kunde ske med honom, så kan det också ske med dig som läser detta. Jesus bad för pöbeln som förde honom till korset vid Golgata: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Luk. 23:34

Om du har svikit Jesus i oförstånd, så vill han förlåta dig och upprätta dig

Jag har tidigare skrivit att det pågår en hatfylld förföljelse emot Svenska kyrkan i vårt land. Denna förföljelse har sin upprinnelse i de beslut som man tagit när det gäller vigseln av samkönade. En av mina mycket goda vänner menade att det är överdrivet av mig att kalla kampanjen mot Svenska kyrkan som religiös förföljelse. Ja, jag undrar då vad ska man kalla det?

Många anser att Svenska kyrkan är liberal i sin teologi, och politiskt vänsterorienterad. Den senaste tidens utfall har varit att några präster i Stockholm skrivit sådant som av en del anses vara en förnekelse av den bibliska tron. Ja man går så långt att man frågar om de bibeltroende vågar ta avstånd ifrån Svenska kyrkan på grund av detta.

Nu frågar jag uppriktigt: ”Kan man av det som dessa fem präster säger i intervjun, dra slutsatsen att de inte längre tror att Jesus är Guds son?” Jag tycker att detta är en förhastad slutsats.

 Så här säger Domprosten Hans Ulfvebrand i intervjun i tidningen Dagen:

”Det viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen kristna övertygelse med personer av annan tro? När han får frågan: Vad svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”, så svarar han:
– Jesus är den väg som jag tror på i min trostradition.
– Jag tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att tolka denna outgrundliga person."

Så domprosten tror alltså att Jesus är vägen. Något annat kan jag inte utläsa.

Jag skrev så här på min Facebooksida: ”Den kyrka som är utsatt för mest förföljelse i vårt land är Svenska kyrkan. De värsta angreppen sker från oväntat håll. Detta borde stämma 
er till eftertanke. Vad sysslar ni med egentligen? Medan världen brinner håller ni på med elakt och lögnaktigt förtal. Läs Jesaja 6:5 ”