Svenska kyrkan hack-kyckling

Nu har det hänt igen. Svenska kyrkan har på nytt blivit utsatt för elakt verbalt angrepp ifrån dem som helst vill se dess krympande inflytande.

Det handlar om fem präster som i Stockholms domkyrkoförsamling inbjuder till gudstjänst tillsammans med andra religioner. I en debattartikel i DN ställer dessa präster frågan om Svenska kyrkan vågar förkunna att judar, kristna och muslimer vandrar mot samme Gud, var och en på sin väg.

Många tidningar, däribland Jönköpingsposten går till angrepp mot dessa präster och menar att Svenska kyrkan är på väg att överge kristendomen överhuvudtaget.

Nu är detta emellertid en överdrift som jag tycker är av ondo. Vad är egentligen meningen med detta verbala angrepp? De är ofta ilskna och fyllda av lögner och halvsanningar, som är helt främmande för dem som värnar om kristen tro.

Det är fel när man påstår att dessa präster skulle förespråka synkretism. Det handlar i stället om religionsdialog. Detta borde vara självklart i en tid då det väller in människor från hela världen till vårt land.

En av prästerna Hans Ulfvebrand säger så här i en intervju i tidningen Dagen:

”Det viktiga här är: Hur vågar jag föra ett samtal utifrån min egen kristna övertygelse med personer av annan tro? Vad svarar du själv på frågan ”Är Jesus enda vägen till Gud?”

– Jesus är den väg som jag tror på i min trostradition. 

– Jag tror verkligen att vi behöver tala mer om Jesus och hjälpas åt att tolka denna outgrundliga människa”(slut citat)

Det verbala angreppet mot Svenska kyrkan kommer till och med från präster. Ja även ifrån före detta biskopar. Anledningen till detta är ofta att de hör till den grupp i Svenska kyrkan som tagit på sig uppgiften visa sitt missnöje över allt som inte passar dem. Det är mycket sorgligt. Det finns dem som har uttryckt en önskan om att Svenska kyrkan ska krackelera. Ungefär med samma slags nit som en del nu vill bojkotta KD på grund av deras kursändring.

De frågor som de fem prästerna ställer måste få ställas i vår tid, utan risk för motsvarande angrepp. Jag har skrivit i en annan artikel här på Ökenkällan min egen inställning med följande ord:

”Jag byter inte bort ”min sanning” eftersom jag har fått uppleva det jag tror på.”Jag vet på vem jag tror.” Jag har accepterat den sanningen och den ger mig förtröstan. Samtidigt inser jag att det finns en mängd av trosuppfattningar värda att respektera. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna sanningen/ övertygelsen, utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt. ”