Förbön och apostoliskt uppdrag i Jesu namn

Det tar cirka 20 minuter att läsa denna betraktelse i lugnt tempo

Paulus som var Kristi Jesu apostel genom Guds vilja skrev en gång ett brev till de heliga som bodde i Efesos. Detta brev innehöll en förbön för församlingen.

Låt oss ta reda på 1. Vem hade givit uppdrag till Paulus att skriva detta brev? 2. Vilka var det var som tog emot brevet. 3. Vad handlade bönen i brevet om?

1. Vem hade givit uppdrag till Paulus att skriva detta brev? Jag tror att det var Jesus, som dikterade brevet för honom. Han var i anden när han skrev Anledningen till att jag tror det är att Paulus hade fullmakt att skriva i hans namn eftersom han var en Jesu Kristi apostel. Det grekiska ordet apostolos betyder sändebud. Ordet används ofta om ombud som har fullmakt att företräda en annan person. I ett annat brev presenterar sig Paulus så här: ”Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus”.

a. En Kristi Jesu apostel är inte utsänd av människor utan av Jesus Kristus och Gud fadern. Man kan inte själv ta sig en sådan värdighet, utan man måste vara utsänd för att fullgöra ett sådant uppdrag. Den uppståndne levande Jesus hade visat sig sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle. Jag antar att alla dessa inte kunde tiga med vad de sett och upplevt. De förde budskapet vidare och som ringar på vattnet har allt sedan dess evangeliet gått som ett segertåg över världen. Alla blev inte apostlar, men de blev vittnen eftersom de hade sett och hört den levande uppståndne Jesus En del av dessa blev apostlar, men ingen av dem hade själva utsett sig till att vara det.”Allra sist” skriver Paulus, ”visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.” Han plågades av sitt förflutna och kände sig inte alls värdig det heliga uppdrag han fått av Jesus.

b. Brevet anses vara skrivet under Paulus första fångenskap i Rom åren 59 – 61.. De yttre omständigheterna var inte särskilt gynnsamma, men där under de mörka valven i fängelsets luft och i skuggan av döden fick han se underbara syner, be tändande böner och skriva odödliga brev.. Är detta verkligen nödvändigt? Skall vi som Paulus behöva gå igenom lidande för att bära fram budskapet från Jesus Kristus? Ja, jag tror i alla fall att det inte går hur som helst att bära fram budskapet. Ni som sett filmen Schindlers list kan väl inte glömma slutscenen när han förtvivlat gråter och säger: ”I could have done more than I did.” Det är denna eftertankens smärta som borde gripa oss alla till tårar för den försummelsens tid vi använt till så mycket onödiga saker.

c. Vem är värdig att vara en Jesu Kristi apostel? Är det den som är perfekt och aldrig gjort några fel? I så fall är ingen värdig. Det finns i så fall bara en som är värdig. En enda människa som är utan synd. Det är den som det står om i Uppenbarelseboken: ”Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad och med ditt blod har du friköpt människor av alla stammar och språk och länder och folk.”

d. Det är Jesus som är värdig och det är han som kallar människor till att bli hans sändebud. Det är han som gör det och han gör det av nåd. Och efter Guds vilja. Paulus hade av nåd blivit kallad att gå med detta budskap till hedningarna, det vill säga till oss alla, som inte är judar. Vi var hedningar långt borta ifrån löftets förbund, som först var givet till judarna, men nu är alla vi som blivit kallade och som har sagt ja till Guds kallelse medlemmar i Guds församling, som består av både judar och hedningar. Allt beror på att Jesus älskade oss så mycket att han gick i döden för vår skull. Eftersom vi nu går emot påsk, som är vår största kristna högtid infogar jag här den sång som vi sjöng mycket förr i tiden. Om det är något i texten du tycker verkar svårt att förstå får du gärna skriva till mig. Du får vara anonym om du vill

Det är en som har dött i stället för mig, fastän skyldig jag friheten fick.
Mina synder har Frälsaren tagit på sig, när till korset han blödande gick.

Ja på Golgata kors de naglade är. O hur mycket min Frälsare bar!
Vilken ångest han led, då på korset han stred, och han tog all min synd med sig där.

Han är mild full av kärlek, barmhärtig mot mig, då han renar mitt hjärta från slagg
Ingen fällande dom, nu av nåd är jag fri, och ren såsom morgonens dagg

Jag vill följa dig Jesus, som älskat mig så. Det finns fröjd på de blodtvagnas stig
Jag vill prisa dig Jesus, som offrat dig så, mina synder du tagit på dig.

Ja på Golgata kors de naglade är. O hur mycket min Frälsare bar!
Vilken ångest han led, då på korset han stred, och han tog all min synd med sig där.

Segertoner nr 448

e..Till församlingen i Efesos hade det kommit andra människor utifrån. De kallade sig själva för apostlar utan att vara det. Så här står det i Uppenbarelseboken2:2: ”Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet. Du har prövat dem som kallar sig apostlar, men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.” Församlingen i Efesos hade prövat dessa falska apostlar står det och jag undrar på vilket sätt de hade gjort det. Fanns det verkligen något godtagbart sätt att avslöja det onda som hade trängt sig in för att besmitta menigheten?

f. Det finns högröstade självutnämnda och tvärsäkra apostlar även i vår tid, men hur avslöjar man dem? Absolut inte hur som helst. I Efesos står det att man gjorde det genom gärningar, möda, uthållighet och tålamod Ja inte kunde man använda sin röst till att tysta ned dem. De var alltför högröstade för att detta skulle lyckas, så det hade nog varit en dålig idé. Det hade dessutom skapat olust och det är inte så man gör när man prövar människor, om man behöver göra det

g. Det första man gör när man prövar människor är att först pröva sig själv. Vem är jag? Vad har jag för syften? Vad kan jag åstadkomma genom min egen ambition att avslöja det som är ont? Skall jag som själv sitter i glashus kasta sten på dem som är utanför? Nej det är inte Jesu lära. Jesus säger: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall också ni göra för dem.” Jesus förespråkar en linje som är motsatsen till hämnd. Han säger: ”Värj er inte mot det onda, nej om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.” Man prövar inte en annan människa genom att gå till attack mot den människans åsikter. Nej, man börjar med att pröva sig själv, det har jag märkt mer än en gång. Jag har fått återvända till botbänken och bekänna min egen svaghet och ofullkomlighet i detta avseende. Paulus var så ödmjuk så att han insåg att han inte var värdig sitt uppdrag att vara en apostel, men han hade funnit nåd inför Gud. Han visste med sig att den kallelse han bar på var en kallelse från Jesus Kristus själv. Den kunde han falla tillbaka på när fienden gick till attack. Han kunde vara frimodig i sitt uppdrag som en Kristi Jesu apostel

2. Vilka var det som tog emot brevet. Ja vi vet ju redan att adressen till dem var Efesos, men brevet vände sig till några särskilt utvalda i Efesos. ”De heliga som bor i Efesos och som lever i tron på Kristus Jesus.”

a. Vem är helig? Svaret på den frågan är bara ett: ”Gud är helig.” Då kommer den konsekventa frågan: ”Var de gudar dessa som bodde i Efesos” Svaret är : ”Absolut inte!”. De var inga gudar, men Gud själv har sagt i sitt ord att ”Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” Det fanns människor i Efesos som var heliga. Varför var de det? Jo, de hade med Gud att göra, därför var de heliga. Deras helighet var inte en yttre helighet. Det var en helighet, präglad av kärlek och den lyste inifrån med en oerhörd kraft. De tillhörde Guds församling i Efesos, den församling, som kallades för ”De heliga” De som var med i församlingen blev helgade genom den varma kärlek som präglade den. Visserligen står det om den församlingen att kärleken höll på att kallna, men de fick uppmaningen att omvända sig och göra samma kärleksfulla gärningar, som de gjorde i början. Det är en stor förmån att få tillhöra en församling där det finns apostoliska röster som med kärleksfulla relationer vill föra människor till Jesus och på det sättet vinna människor för Gud. Paulus hade fått uppdraget att som en apostel föra ut evangeliet till hedningarna

Det byggs ett heligt tempel här på en syndfull jord.
Det bär Guds egen stämpel, dess mönster är Guds ord,
Och Frälsarens försoning, det är den grund som bär,
när detta tempel bygges, som Guds församling är.

Gud sina vittnen sänder med evangeli ord,
och ifrån alla länder han kallar ut sin hjord,
ett rike utav präster, Guds egen sannings tolk,
men främlingar och gäster bland alla jordens folk.

O underbara enhet, en enda Kristi kropp.
I hjärtats tro och renhet en ande och ett hopp.
En Herre vi åkallar, en tro, ett dop det är.
Och i och över alla, en Gud och Fader kär.

O heliga Guds församling, du Jesu Kristi brud,
i världen blott en främling, men värdefull för Gud.
Se uppåt, bed och vaka, din brudgum väntar dig.
Snart kommer han tillbaka att hämta dig till sig.

Segertoner nr 386

3. Vad handlade bönen för församlingen om? Min sista och kanske min viktigaste punkt i denna betraktelse. Det var så angeläget för Paulus att be för församlingen just då. Det står att han föll på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag kan tänka mig att Paulus kände oro med tanke på att det spretade så mycket åt alla håll där i Efesos, men inte bara där utan också i andra församlingar han varit, vilket kommer till uttryck i hans många brev.

a.Han bad inte att de skulle bli några muskelknuttar, som orkade att lyfta skrot. När jag en gång är framme vid målet och skall avlägga räkenskap för mitt liv, så klämmer han inte på mina muskler och tar reda på hur fysiskt vältränad jag är Nej det handlade inte om fysisk styrka. Det handlade i stället om styrka till deras inre människa. ” Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa, genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek.” Det handlade om deras andliga styrka.

b.Han ville inte att de skulle besmittas av de främmande apostlarnas bedrägliga läror. Det fanns då precis som nu människor som påstods veta vad andlig styrka är, men som inte kunde hjälpa människor till befrielse ifrån onda makter utan tvärtom snärja människor genom sina bedrägliga läror. De imiterade då det som var äkta och de utgav sig för att vara goda lärare, men de saknade den kärlekens substans som fanns hos en Kristi Jesu apostel. Så sker även i vår tid Den som är Jesu Kristi apostel bekänner att Jesus Kristus är Herre. Anser man sig ha receptet på andlig styrka utan Jesus, så är man ute och seglar.

c. När Paulus ligger där på knä på fängelsegolvet i Rom, så spirar sällsamma blommor i fängelsets luft. Han ser säkert de heliga i Efesos för sin inre värld när han ber: ”Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.”

d. Det är inte okej om vi har olika åsikter ibland de heliga. Det är inte okej omvni spretar åt alla håll. Nej vi ska tillsammans med de heliga lära känna Kristi kärlek och använda oss av samma metoder som Jesus använde när han talade med människor här på jorden. Vi ska ”sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten.” Vi kanske får kliva ner ifrån våra höga piedestaler och ställa frågan: ”Vem är jag?” När vi får svar på den frågan kan vi med frimodighet kliva upp igen, ty när han har blåst bort allt damm från min klädnad med sin kärleksfulla andedräkt, så är jag renad och pånyttfödd. Amen!